Mina teser ;)

Publicerade första gången 15.3.2016. Publicerar på nytt, som en påminnelse till mig själv och oss på Sagobacken. 

With love, Annika

Inspirerad av intervjuer med många olika stjärnor inom diverse hästsportgrenar  tänkte jag summera och på samma gång påminna mig själv om några punkter som poängterats under alla tider jag sysslat med hästar.
 
Det förekommer "nyare" metoder som bär personers namn eller syftar till olika redskap (t ex klicker, belöning, olika band). Det kan ibland vara svårt att finna det primära i metoderna, när de marknadsförs med fokus på personen t ex Morris, Tellington, Parelli. Hästutbildare kallas hästviskare, skolare, dressörer och utbildare av olika slag. Utöver dessa finns det många skickliga ryttare och tränare i världen som reser runt och lär/tränar andra ss vår egen Kyra Kyrklund, som jag en gång hörde en eurosport (TV) reporter kalla Kyra Kyrklund "en av vår tids skickligaste hästmänniskor" (egen övers.).

Även vår tids hästviskare grundar sina läror på en tradition. Inom Europa från antikens filosofer till spanska ridskolan. Långt har ridutbildningen byggt på armens behov vid krigsföring. Utanför Europa kan finns många nomadfolk som är otroligt skickliga, som t ex i Mongolien.

På 1970-talet när jag red som barn byggde ridskolans undervisning  på en armetradition och undervisningssättet anammades därifrån.

Hästkunskap bygger långt på tradition och att "gå i lära" hos en mästare. Hästar är levande, starka, skygga och känsliga djur. Situationer kräver att du är närvarande och "läser" hästen. Hästen har avlats och påverkats, men i grunden är hästen häst och lever på sina instinkter.

Själv är jag nyfiken som person och betraktar gärna olika sätt hantera hästar. Min passion är att få ta del av mycket, spara det i minnet och ta fram det vid behov. Mitt problem blir ibland att jag vill prova för mycket och tappar fokus.

Min första tes är: Enkelhet

Jag brukar ibland påminna mig, lite på humor "make it simple stupid!" Det är så otroligt viktigt att vara logisk, konsekvent och planera "en trappa" som leder framåt, på så sätt att varje tidigare steg stöder nästa steg. Egentligen är det dumt att hoppa över steg, även om det verkar kunna gå. Det brukar alltid slå tillbaka har jag märkt.

  ;) symbolen kommer av att jag inte ser mig själv som den person som utövar teser, utan det är mer drömmar/mål som jag strävar efter.

• Det tar tid att lära sig rida och hantera hästar. Det är en väg utan slut eller kanske hellre en upptäcksfärd utan slut. Poängen är inte att lära sig mekaniska saker (även om de också inlärs) utan det är mera fråga om närvaro och attityd.
• Läste en god jämförelse kring pianospelning. Sällan väntar man sig att det ska bli lätt att bli konsertpianist, men man vill snabbt lära sig rida på hög nivå. 

 

Min andra tes är: Kvalité

Jag tycker att kvalitet uppstår som en följd av planering, förutseende, konsekvens, noggrannhet och faktiskt lugn. Det senare har aldrig varit min starka sida, inte så att jag skulle vara orolig, men min energi-och eller stressnivå överskrider ibland det som behövs. Någon annan kan ha ett problem med att höja sin energinivå på grund av nervositet, eller  till exempel oföretagsamhet, till en lämplig grad och hästen blir seg. Att kunna justera sitt görande/kännande enligt häst och situation är mitt mål. Jag tar inspiration från mindfullness för att höja kvalitén genom att tänka på det jag gör och känna t ex hur borsten känns mot hästen och i mina muskler när jag ryktar. Att rykta är inte enbart att snabbt dra borsten genom hårremmen. Njut av att hårremmen börjar glänsa. Hästarna tycker om det.

Min tredje tes är: Lätthet

Ridning ska kännas lätt. Inte så att det är lätt, men kontakten till hästen ska kännas varm, fast och lugn. Sätt din hand på hästens hals och känn hur du ger hästen värme. Hårremmen känns glansig mot din hand och du känner starka muskler. Andas djupt.

Lätthet är också att du låter hästens bära dig i alla situationer, inte så att du tvingar den att bära sig själv och dig med våld (=hårda hjälper). Din kropp sätter ramarna, du håller händerna och skänklarna stilla. Din sits är djup och "tung" (tyngdpunkten lågt nere både i skänklar, armbågar och sits). Det hindrar inte att du kan ge hjälper från 0-100, d v s i olika grad, allt från snabba fjäderlätta till statiska och bestämda (tänker närmast på ramen runt hästen). Det hindrar inte heller en följsam och spänstig sits.

• olika hjälper (skänkel, sits, tygel,spö)  => reaktion 

 Min fjärde tes är: Respekt

• Ännu en jämförelse; vem som helst kan slå hårt på tangenterna eller rida en häst med hårda hjälper. Publiken håller sig för öronen och det gör hästen också.
• Vet du något man kan bli bra på eller lära med att använda tvång och våld som metod? Man kanske får en början, men själen tar skada. Om du söndrar ditt piano blir det svårt att spela, vad tror du att det gör med hästen?

Yhteisöllisyys

Viime tekstiiliopettajassa kerrottiin Ompelulaneista, missä samanhenkiset ihmiset kokoontuvat tekemään käsitöitä yhdessä ja kutsuttiin ilmiötä yhteisöllisyydeksi. Se onkin kiinnostava aihe koska olen sosiaalipedagogisen hevostoiminnan ohjaaja, missä yhteisöllisyys on olennainen osa. Olemme myös paljon keskusteltu aiheesta, liittyen koirakerhotoimintaan ystäväni Marin kanssa.

Yhteisöllisyys käsityössä

Käsityössä yhteisöllisyyttä on ollut luonnollisena osana. Esimerkiksi kun kangaspuita loimitetaan on paljon kätevämpää olla monta ja jos vielä on hyvä henki niin yhteisöllisyys, yhteinen tekeminenm motivaatio ja luottamus toteutuu. Korsnäsin villapaita on toinen hyvä esimerkki. Villapaitaa neulottiin yhdessä, tiiviissä ympyrässä. Toinen esimerkki on ompeluseurat. Muistan lapsuudestani kuinka tärkeät ompeluseurat olivat äidilleni. Tehtiin käsitöitä, rupateltiin ja juotiin kahvia sekä syötiin herkkuja. Mikäs sen mukavampaa.

Yhteisöllisyys käsityöluokassa

Koululuokassa yhteisöllisyys voi muodostua yhteisen tekemisen kautta. Se ei kuitenkaan ihan joka kerta toteudu, joskin usein uskoisin. Asiaan liittyy myös opetusmenetelmät, opettajajohtoisuus ja luokan henki. Muistan kun opiskelin käsityönopettajaksi 1980-luvulla niin luovuutta, yksilöllisyyttä ja oppilaslähtökohtaisuutta esitettiin uutena asiana opetukseen. Itse olin käynyt ala-asteen 1970-luvulla, jolloin huolellisesti tehty tuote oli opetuksen päämäärä. Opetuksen aiheet olivat opetussuunnitelmassa, joskin uskallan väittää että meidän opettaja oli valinnut tuotteet itse. Me saimme edistyksellisesti valita väri ja joskus kangas. Me teimme kuitenkin aina ihan samaa työtä. Muusta ei ollut puhettakaan.  

Aikaisemmin 1900-luvulla oli käsityö ollut tärkeä hyöty näkökulmasta. Oli tärkeää osata tehdä omat sukat ja osallistua perheen tarpeisiin. Materiaalia kunnioitettiin suuresti, sitä ei ollut paljoa. Työssä vallitsi kuri ja opettaja purkasi työn kunnes tulos oli hyväksyttävä. Asiat oli tehtävä määrätyllä tavalla. Monet lapset kamppailivat tekniikan kanssa, joskin uskon että monet kamppailivat myös kaunokirjoituksen kanssa. Fontit olivat koukeroisimmat ja kirjoitettiin mustekynällä. Jokainen oppilas arvioitiin tuotteen pohjalta.

Ryhmätyöt olivat erittäin pop 1980-luvulla kouluissa. Ruvettiin miettimään miten ryhmätyötä arvostellaan ja muutenkin ruvettiin keskustelemaan käsityön prosesseista. Tähän lisättiin keskustelu yksilöllisyydestä. Tästä voi sanoa että muodostui käsityöprosessi. Yksilöllinen (usein) prosessi johon kuuluu suunnittelu, tekeminen ja arviointi lyhykäisyydessään. Piakkoin syntyi Linnea Lindforsin ja Pirkko Anttilan väitöskirjat aiheesta. Elettiin pioneeriaikaa käsityökasvatuksen tullessa akateemiseksi aineeksi.

Yksilöllisyys tavoitteellisena ajatuksena löikin läpi, ei todellakaan pelkästään käsityönopetuksessa, vaan koko yhteiskunnassa. Tuntui kun kaikki olisi tähdännyt oman itsensä tutkimiseen ja kehittämiseen. Osallistuin siihen itsekin opettajana. Minun piti koko ajan kehittyä professiossani ja saada näkyviä tuloksia aikaan. Opetuksen teemoiksi tulivat  myös esimerkiksi itsenäinen työskentely ja ongelmanratkaisutaidot. Samaan aikaan suuret vaateketjut tulivat Suomeen. Vaatteet olivat halpoja ja houkuttavia. Käsityön tarpeellisuutta arvioitiin. Oppilaat kertoivat että käsityö on kivaa, mutta vaatteita saa kaupasta, niinkuin mikro-ruokiakin ja vanhemmat toivoisivat kieltenopetusta käsityön sijaan. Tähän aikaan oppilailla oli vielä taitojakin, jotka myöhemmin hiipuivat uusien ikäluokkien tullessa kouluun. Varsinkin yläkoulussa tämän huomasi.

Tänään käsityökasvatus tähtää yhteistyöhön muiden aineiden kanssa, toivotaan poikkitieteellistä otetta. Tästä teinkin itse dokumentoidun kokeilun 2000-luvun alussa. Halusin kokeilla jotain ns uutta väitöskirjaani* varten. Sen verran voin paljastaa että onnistuneessa projektissa yhteisöllisyys toteutui, mutta toisenlaisiakin tuloksia tuli.

Ompelulanit

Summa summarum; yhteisöllisyys muodostuu tänäpäivänä helpoiten vapaaehtoisissa ryhmissä, missä on yhteistä tekemistä, vastavuoroinen toisensa hyväksyminen ja motivaatio. Yhteisöllistä tuotetarvetta kun juuri nyt ei ole ollut. Omat kokemukset ompelulaneista ovat mahtavat. Ompelulanit tuovat energiaa ja inspiraatiota ja usein päädymme vaatteiden uusiokäyttöön ja inspiroimme toisiamme. Tekstiilien tuotannossa käytetyt myrkyt, melkein orjatyöhön viittaavaat työolosuhteet ja tekstiilit ongelmajätteenä puhuttaa. En voi myös olla miettimättä, mitä sitten tapahtuu jos emme saakaan halpoja vaatteita ja kankaita ulkomailta, sekä taitomme tuottaa niitä itse on myös kadonnut? 

Tässä pieni ajatusten avaus - voi olla että jatkan pohdintaa myöhemminkin.

 *Väitöskirjaa siitä ei tullut, mutta pyrin julkaisemaan sen e-kirjana tai osissa blogissani.

Ongelmakoira tai koira jolla on ongelma.

Syksyllä kerhomme järjesti yhteistyössä Turunmaan Kennelyhdistyksen kanssa toimintapäivän jonka sisältö oli erittäin painavaa asiaa ja luennoitsijat asiantuntijoita. Aamupäivällä neurologi Sigitas Cizinauskas eläinsairaala Aistista luennoi koirien epilepsiasta ja päivällä käyttäytymisneuvoja ja ongelmakoirakouluttaja Tanja Karpela luennoi ongelmakoiran koulutuksesta.

Tanja Karpela, Kaer Oy

Referoin tässä ensimmäisessä osassa Karpelan luennosta koulutuksen yleisperiaatteet. Seuraavassa ja kolmannessa osassa keskityn eroahdistukseen ja remmirähjäämiseen liittyviin seikkoihin. Tanja Karpela on koulutukseltaan eläintenkouluttaja, koulutusohjaaja ja ongelmakoirakouluttaja. Hänen ja Janne Erolan perheyritys KAER Oy järjestää koirakoulutuksia käyttäytymistieteisiin perustuvilla menetelmillä ja tarjoaa laadukasta ja yksilöllistä koirahoitolapalveluita. Tämän lisäksi KAER Oy tekee aktiivisesti eläinsuojelutyötä erityisesti Suomen koirien turvakoti ry:n ja muiden Suomessa toimivien eläinsuojeluyhdistysten kanssa. Yhdistys auttaa pahoinpideltyjä, pentutehtailtuja ja kaltoin kohdeltuja koiria uuden elämän alkuun. Tämän lisäksi he pitävät ilmaisia luentoja esimerkiksi kouluissa ja päiväkodeissa koirien pidosta, huolehtimisesta, koulutuksesta sekä kommunikoinnista. Tanjan erityisosaamista ovat ongelmakoirien koulutus sekä hajukoirien koulutus erilaisiin tehtäviin.

Koira koulutuksen suunnittelussa huomioitavaa.

Kun lähdetään kouluttamaan tai purkamaan ongelmakoiran käyttäytymistä, huomioidaan koiran sekä fyysinen että psyykkinen tila, sekä ohjaajan mekaaniset taidot ja kyky kommunikoida koiran kanssa. Koiran kykyyn oppia vaikuttavat useat eri tekijät, kuten koiran terveydentila, aiemmat kokemukset, perimä, mieltymykset tai pelot, stressi, laji- ja rotuominainen käytös jne. Jos koira on kivulias tai sairas, sen oppiminen vaikeutuu tai voi jopa estyä kokonaan. Onkin tärkeää aina varmistaa ensin, ettei häiriökäytöksen taustalla ole kipua. Koira oirehtii kipuaan yksilöllisesti eri tavoin kuten esim. aggressiivisuudella, liikkumisen välttelynä, levottomuudella, ärtyneisyydellä, ylivilkkaudella, venyttelyn vähentämisellä tai kosketuksen sävähtämisellä. Koirat ovat taitavia piilottamaan kipunsa ja siksi kivun tunnistaminen häiriökäytöksen taustalta voi olla erittäin vaikeaa. Tärkeintä on huomata koiran käytöksen muutos verrattuna koiran aikaisempaan normaaliin olemukseen.

Ongelmakoirakoulutuksen suunnittelua

Huomioi:

• koiran fyysinen ja psyykkinen tila 
• ohjaajan mekaaniset taidot  
• ohjaajan kyky kommunikoida koiran kanssa. 

Koiran kykyyn oppia vaikuttaa

• koiran terveydentila 
• aiemmat kokemukset
• perimä
• mieltymykset 
• pelko 
• stressi
• laji- ja rodun ominainen käytös

Koiran stressi

Normaali stressitasojen vaihtelu kuuluu meidän kaikkien elämään, myös koirien. Pitkittynyt kohonnut stressitila voi johtaa ongelmiin arjessa ja kouluttaminen on usein silloin hankalaa ja hedelmätöntä. Pitkittynyttä stressitilaa voivat aiheuttaa esim. kipu, vamma, sairaus, pelko, liian lyhyt palautumisaika, liian vähän tai liikaa tekemistä, pelottavat koulutusmenetelmät tai jännite perheen muiden eläinten kesken. 

Joskus stressiä aiheuttaa koiran omistajan kova treeni innokkuus, jos riittävästä palautumisajasta ei huolehdita. Onkin tärkeää huolehtia että treenien välillä on aina riittävästi aikaa koiran palautumiselle. Koira oireilee stressiä monin eri tavoin kuten esim. läähätyksenä vaikka ei ole kuumissaan tai hengästynyt, hermostuneisuutena. Keskittymiskyky voi olla heikko tai iho voi hilseillä runsaasti ja karvaa lähteä paljon, vaikka ei ole karvanlähtöaika. Koira saattaa tehdä tarpeensa sisälle vaikka on oppinut aikanaan sisäsiistiksi, se voi tuhota paikkoja tai häiriökäyttäytyä muilla tavoin. Lisäksi koiralla voi olla toistuvia liikkeitä kuten oman hännän jahtaamista ja edestakaisin ravaamista. 

Koiran pelko

Koiran pelokkuus tai varautuneisuus voi ilmetä monin tavoin. Pelko voi olla peritty ominaisuus, kokemusperäistä tai näiden yhdistelmä. Pelokas koira voi käyttäytyä hyökkäävästi, haukkua vimmatusti, koira voi yrittää piiloutua ja vetäytyä tilanteista, purra tai näykkiä, jäykistyä tai hidastella jne. Pelokkaalla koiralla puolustautumisen tarve nousee herkemmin esille. Koiran pelkoa voidaan usein hoitaa poisherkistämisen ja vastaehdollistamisen avulla. Pyri auttamaan koiraa tarjoamalla turvallinen ilmapiiri ja ympäristö ja etene siedättämisessä kärsivällisesti pienin paloin. Ronski koiran vieminen pelottavaan tilanteeseen ilman poisherkistämistä ja vastaehdollistamista saattaa vain kasvattaa pelkoa entisestään. Pelkoa hoidettaessa on myös muistettava että koira yleistää pelkonsa herkästi kattamaan myös muita pelottavassa tilanteessa havaitsemiaan asioita. Tarvittaessa kannattaa keskustella eläinlääkärin kanssa lääkevalmisteiden käytöstä koulutuksen tukena. 

Koiran oppiminen tapahtuu koko ajan

Täytyy muistaa että koira oppii koko ajan, myös silloin kun me emme opeta tai kun koira epäonnistuu tehtävässään. Epäonnistumiset vahvistavat epäonnistumista, pyri siis aina siihen että koiralla on mahdollisuus onnistua tehtävässään eli aseta aina harjoitteen kriteeri sopivalle tasolle koiran osaamistasoon nähden. Siten koiralla on mahdollisuus onnistua ja se oppii näin tehokkaammin. Vähitellen koiran osaamisen edistyessä harjoituksen kriteeriä nostetaan. Jos koira yhdistää pelon johonkin tehtävään, muistijäljet voivat olla arvaamattomia ja johtaa arvaamattomaan ja epätoivottuun käytökseen. Lisäksi suhde koiraan voi tuolloin heikentyä ja johtaa osaltaan jälleen ei-toivottuun käytökseen.

Koiran elekieli

Edellä mainitun takia Karpela muistuttaa, että kouluttaisimme aivoilla eikä lihaksilla. On tärkeää oppia ”puhumaan” koiraa eli oppia ymmärtämään koiran hienovaraista signaalikieltä sekä oppia käyttämään omaa kehonkieltämme koiralle ymmärrettävällä, turvallisella ja luottamusta herättävällä tavalla. Kehonkielemme tulisi olla yhtä vihje- eli käskysanamme kanssa. Usein kuvittelemme kehonkielemme tarkoittavan koiralle jotakin, jota se ei todellisuudessa tarkoita. Tällöin koiralle saattaa syntyä ongelma, kumpaa totella - sanallista vihjesanaa vai kehonkielen viestimää vihjettä. Helposti tulee tehtyä asioita mitä ei ajattele koiran kannalta. Esimerkiksi tervehtiessä vierasta koiraa tulee vahingossa vaikkapa kumarrettua koiran yli tai ojennettua kättä kohti vierasta koiraa ja tuijotettua sitä tiiviisti silmiin. Pelokkaalle ja aralle koiralle nämä ihmisen eleet voivat olla hyvinkin uhkaavan ja pelottavan oloisia eivätkä turvallisuutta ja luottamusta herättäviä. 

Koiran rauhoittavat signaalit

Koiran hienovaraista signaalikieltä kutsutaan usein rauhoittaviksi signaaleiksi. Rauhoittavilla signaaleilla koira pyrkii esim. välttämään konflikteja ja ylläpitämään rauhaa. Tyypillisiä rauhoittavia signaaleja ovat muun muassa huulten ja kuonon nopea nuolaisu, haukottelu tai hidastelu tietyissä tilanteissa. Myös kasvojen tai katseen kääntäminen pois kohteen suunnasta ovat rauhoittavia signaaleja. Jos ihmiseltä jää huomaamatta tai ymmärtämättä nämä hienovaraiset eleet, voi koulutus olla hedelmätöntä tai koira saattaa turvattomuuttaan siirtyä näkyvämpiin eleisiin kuten murina tai irvistely.

Luo hyvät olosuhteet koiralle oppia

Onkin tärkeää luoda koulutustilanteesta koiralle turvallinen ja palkitseva tilanne, jotta koiralla olisi parhaat mahdollisuudet oppia sekä pyrkiä ymmärtämään mitä koira yrittää meille kertoa sillä ainoalla kielellä jonka se taitaa. Koulutuksen kulmakivet ovat ajoitus, vahvistetiheys ja kriteeri. Lisäksi on huomioitava tarkasti palkkion laatu, palkkion suunta ja ohjaajan mekaaniset taidot. Nämä ovat helppoja ymmärtää teoriassa, mutta vaativat käytännön harjaantumista ohjaajalta onnistuakseen. Esimerkiksi annatko palkan niin, että vahvistat oikeasti sitä käytöstä jota halusit. Vai oliko ajoitus hitusen myöhässä jolloin vahvistit kyllä jotakin, mutta et välttämättä käytöstä jota tarkoitit vahvistettavan. Usein asetamme kriteerin liian vaikeaksi koiralle, jolloin sillä ei ole mahdollisuuksia onnistua. Ympäristössä saattaa olla esimerkiksi liikaa häiriöitä koiran osaamistasoon nähden, jolloin koira ei enää kykene keskittymään harjoitukseen.

Rajaa ympäristö

Ympäristön rajaaminen häiriöistä onkin aluksi tärkeää ja häiriöitä lisätään vasta koiran edistymisen myötä. Tavallinen kompastuskivi on myös yleistämisen puute. Harjoitellaan vain koulutuskentällä tai kotona, mutta ei muualla. Opetettavat käytökset tulisi harjoitella useissa erilaisissa ympäristöissä, jotta koira taitaa opitun kaikkialla, eikä vain esimerkiksi tutulla koulutuskentällä. Koulutus olisi aina hyvä suunnitella etukäteen ja pilkkoa opetettava asia riittävän pieniin osasiin. Osaset opettamalla luodaan käytöksiä ja näin jatkossa koiralle voidaan opettaa pitkiäkin käytösketjuja. Palkkioksi on tärkeää valita sellainen palkka, joka luo tarvittavan tunnetilan harjoitusta varten ja jonka koira kokee palkitsevaksi. Eli jos koiralle opetetaan rauhoittumista, on hyvä valita palkka joka ei kiihdytä koiraa.

Varusteet

Koulutuksessa kannattaa huomioida myös varusteet. Kaulapannan tulisi olla vähintään kahden kaulanikaman levyinen ja normaali vahva talutushihna on hyvä. Hyvin istuvat valjaat ovat hyvä valinta, sillä valjaissa ei tule koiran kaulaan mahdollisen nopean vedon aiheuttamaa kipua/vammaa. Hyvin istuvat valjaat eivät myöskään paina koiran kaulassa sijaitsevaa pehmytkudosta. Karpelan mukaan koiralle olisi hyvä opettaa perustaitoja kuten: 1) Luopumisen taito kielletyistä tavaroista ja käytöksistä 2) Lähellä pysymisen taito, jotta koira oppii pysyttelemään omistajansa lähellä eri tilanteissa ja ympäristöissä 3) oppia rauhoittumaan omalle paikalle tai erilaisissa tilanteissa 4) Kohdetyöskentelyä. Näiden perustaitojen avulla on kätevää opettaa arjessa tarvittavia käytöksiä kuten varma luoksetulo, seuraaminen, sivulle tulo ja rauhoittuminen, jota tarvitaan esimerkiksi eläinlääkärikäynnillä. Lisäksi koiralle opetetaan luopumisen taidon avulla muun muassa mikä on sallittua ja mikä ei.

Koiran hyvinvointi

On myös tärkeää huolehtia että koiralla on kotona oma rauhoittumispaikka jossa koiraa ei häiritä, että koira saa riittävästi virikkeitä ja ruokarauhan. Koiran on myös saatava nukkua riittävästi ja rauhallisessa paikassa. Yleisimpiä käytösongelmia koirilla ovat hihnassa vetäminen, vieraiden koirien kohtaamis- eli ohitusongelmat, eroahdistus jne. Karpela keskittyi meidän toivomuksesta eroahdistuksen ja huonon remmikäytöksen selvittämiseen. Eroahdistus on Karpelan mukaan yksin olon pelkoa. Eroahdistus on eri asia kuin pelkkä turhautuminen, vaikka näillä kahdella onkin osin samankaltaisia oireita. Turhautuminen tarkoittaa että koiralla on tylsää yksin, ja ratkaisuksi riittääkin usein silloin erilaisten virikkeiden tarjonta koiralle. 

Koiran eroahdistus

Eroahdistuksessa pelkkä virikkeiden tarjonta ei riitä hoidoksi, vaan on hoidettava ongelman perimmäistä syytä eli yksinolon pelkoa. Eroahdistuksesta kärsivä koira saattaa kiertää yksin ollessaan kotia levottomasti ympäriinsä, vinkua ja ulvoa. Se saattaa tuhota paikkoja ja tavaroita, tehdä tarpeensa sisälle jne. Pelokkuus on vahvasti periytyvä ominaisuus, jolloin koira on alttiimpi erilaisille peloille ja saattaa olla luonteeltaan muutoinkin arka. Kyse voi olla myös kokemusperäisestä pelosta eli koira on jossain vaiheessa kokenut yksin ollessaan pelkoa syystä tai toisesta ja mieltänyt näin yksinolon pelottavaksi ja epämukavaksi asiaksi. Jotta kokemusperäiseltä pelolta vältyttäisiin, olisi koira hyvä opettaa jo pienestä pennusta lähtien pienin askelin ja siten, että pennulla on turvallinen olo. On hyvä aina itse myös pysyä rauhallisena, jotta koira ei hätäänny siksi, että ihminen voivottelee tai hössöttää hätääntyneenä ympäriinsä. Jos koiralla on jo eroahdistus, on tärkeää poistaa pelon laukaiseva tekijä eli triggeri. Laukaisevia tekijöitä voi olla useita. Lisäksi aloitetaan johdonmukainen ja kärsivällinen koulutus, jotta koira mieltäisi yksinolon turvalliseksi asiaksi ja yksinolon aikaa pidennetään erittäin kärsivällisesti vähitellen.  Kirjoitan koulutuksesta lisää myöhemmin, joten säästän metodin tarkan selvityksen tuonnemmaksi.

Seuraavaksi hihnakäyös

Hihnakäytösongelmat näkyvät muun muassa vetämisenä, voimakkaana haukkumisena esim. ohitustilanteissa, riehumisena, hyökkäämisenä erilaisia kohteita kohti tai liiallisena innokkuutena tervehtiä koko maailmaa hyppimällä ja loikkimalla vieraita vasten. Hihnaharjoittelu olisi hyvä aloittaa jo pienestä pennusta, mutta taitoa voi opettaa myös vanhemmalle koiralle, jos harjoittelu on jäänyt vähiin pentuaikana. Mitä paremmin koira on opetettu arjen taitoihin, sitä paremmat edellytykset sillä selvitä arjessa ja välttyä vahingoilta. Ongelmakoira ei välttämättä olekaan se ongelma.

Teksti Annika Kontturi-Salmi

Julkaistu Lurppa nro 1/2019. Lounaissuomen spanielikerho.

Otsikot ja yhteenvedot 4.5.2019

NU PÅ HÖSTEN ÄR MÅNGA AV OSS VÄLDIGT TRÖTTA..

Om hösten är mycket regning och dimmig som i år så blir man väldigt trött. Sommaren var ingen indiansommar precis, regnade mest.

Min mentor i hundskolning, polisen Sulo Oksanen fick oss lägergnällare ganska snabbt tysta genom att konstatera: "Det bästa med sommaren är att den är kort!".

Här följer klassiska tips för att orka lite bättre denna vinter.

Nu föregår vi och väntar inte på att vi blir deppade, tappar självförtroendet, känner oss hjälplösa och eländiga. Tröttheten kan gå så långt att man blir fysiskt sjuk, inte kan sova, inget känns längre bra, får ätstörningar, svårt att koncentrera sig, får problem med minnet, är ängslig och ångestfylld. För alla som varit nära utbränning eller upplevt det, vill inte dit. Man måste dock ta vara på varningstecknen. Utbrändhet är inte något att leka med.

Dessutom behöver det sägas, även om trötthet kan bero på vardagliga saker, att trötthet också kan vara tecken på sjukdom eller depression. Om du vanligtvis är energisk, social och intresserad av saker och ting, så kan din trötthet bero på järnbrist, men också brist på annat eller en sjukdom. Känner du att du behöver spö och morötter (som hästmänniska förstår du vad jag menar) för att orka så är något fel. Med facit i hand skulle jag själv nu ta brett blodprov och fortsätta därifrån. Jag hann få flera kroniska sjukdomar innan jag förstod att min trötthet inte var vanlig trötthet.

Oberoende gäller följande lista alla, frisk som sjuk ;)

Att tänka på vid vanlig trötthet, när du ännu kan förhindra att du blir utbränd eller sjuk.

Sömn är en del av livet. Vi sover en tredjedel av den.

Sömn är en njutning; ena lakan, vädrat sovrum, sovmorgnar och sköna tänjningar.

Sömn laddar batterierna. Om man inte sover eller sover för lite orkar man inte med studier eller jobb.

Sömn underlättar inlärning av kunskaper och färdigheter. Hjärnan behöver få tid att bearbeta det inlärda och den som är mycket trött kan bli klumpig och obalanserad.

Sömn är en säkerhetsfråga. När du är pigg har du bättre reaktions- och koncentrationsförmåga.

Sömn är frihet i sinnet. God sömn kan öka din kreativitet och din problemlösningsförmåga.

Sömn är biologi. Djur sover också. Livsfunktionerna blir långsammare och vår kroppstemperatur påverkas.

Under sömnen kan din kropp kämpa emot infektioner. Om all energi går till att pressa kroppen och sinnet, finns det ingen energi för att motarbeta infektioner. Alla försvarare är på jobb.

Att sova är som att sätta pengar på konto. Du investerar i dig själv. Att sova är inte att lata sig, utan en god hobby och en investering i livskvalitet.

Tankarna inspirerade av Partinen och Huovinen, Hyvä uni. 2007

Klassiska råd

Jag vet att råden är uttjatade, klassiska mm men bra i förebyggande syfte

RÖR PÅ DIG
Inte så stor skillnad vad du gör eller hur du rör på dig, men gå också ut i friska luften eller i naturen.

ÄT BRA
Ät bra mat; grönsaker och proteiner. Drick vatten!
Ät ller drick inte för att du är ledsen. Det kan sätta igång vanor som är svåra att ta sig ur.
Bra mat är grunden till allt!

SOV
8-10 timmar per dygn. Mer om sömnhygien

UMGÅS MED VÄNNER
Stäng inte in dig i ditt hem.

GÖR SAKER
Vad som helst! Det behöver inte vara stort när du är mycket trött. Men håll dig igång med små hemmajobb. Töm diskmaskinen, ordna en hylla i ett skåp. Gör något, fast det skulle vara hur lite kommer du att må bättre när du gjort det.

VÅGA DRÖMMA
Våga visualaisera det du drömmer. Skriv ner utan att fundera om det är möjligt, har jag råd, vågar jag. När man vågar drömma mår man bra och lär sig mera om sig själv. Drömmar ger antydningar om vad vi vill. När du beskriver din dröm utan spärrar kommer du att märka att vill jag det på riktigt. T ex om jag drömmer om att äga 15 hästar. Beskriver min dröm hur roligt det skulle vara. Hur jag sköter en, sen nästa, sen nästa.. Uh blir irriterad för jag hinner inte. Ok det var ingen dröm för mig.

RESPEKTERA VAD DU ÖNSKAR
För 30 år sedan skrev jag en lista med sju saker jag vill uppnå i mitt liv. Fem är uppnådda, en nästan och en är inte vettig med lite livserfarenhet i hand.

Tänk noga efter vad du önskar, önskningar har en tendens att uppfyllas för vi tänker på dem och de för och tankarna för oss mot dem. Tänk också efter vad du säger till dig själv!

SMÅ STEG MOT MÅLET
Ta första steget! Mer än så behöver du inte. Visualisera helheten. Gör en tankekarta över målet som helhet. Vill du t ex kunna rida på LättA nivå? Vad behövs? Kondition, stretching, träning, dela upp LättA momenten i moment. Analysera vad varje moment består av. Börja träna ett steg i taget.

GENOM STOCK OCH STEN
Du, din vilja kommer att prövas under vägen. Om du vill så stiger du upp efter fall och går vidare. Thats the only way👍

Att rida i terrängen

Vi påbörjade idag med Jojo en fotosession kring att rida i terrängen. Självklart hade Jojo på sig hjälm, säkerhetsväst och ridstövlar. Reflexvästen är otroligt bra att ha på när man rider ut i skog och mark. Trots att det är ljusare nu på våren, så väcker västen behövlig uppmärksamhet!

Vi tränade halter, att rida upp och ner för backar, att möta bilar, göra skarpa u-svängar mm.

Innan vi red iväg kontrollerade vi utrustningen; att sadelgjorden var ordentligt spänd och att stigbyglarna var 2 hål kortare än vanligt. Sen blev det sits check: hälarna ner, tyglarna i knuten näve, armbågarna nära kroppen, huvudet  och ryggen rak.

 

I trafiken

Första träningen. En bil kör bakom oss.

Jojo skrittar vidare, en del hästar kan bli otåliga om man stannar. Hon för vänstra skänkeln lite bakåt och försöker få Taras bakdel mot vägkanten (det kan man också göra om man märker att hästen tänker bajsa), hon ställer Tara lite mot vägen så att Tara får se bilen i sitt synfält.

Nerförsbacke. 

Sitt rak, hälarna ner. Det ska kännas som om du lutar dig bakåt jämfört med hästen, fast du inte egentligen gör det.

 

Sen tränade vi lätt sits i uppförsbacke :) 

Vilket lyckades jättebra. Blicken ännu rakt fram, så bueno!

 

Här visar Jojo hur man ber en trafikant stanna. 

Märk att om du håller handen rakt framför så ser bilisten den inte så bra. Ser du skillnaden?

Publicerat första gången 7 april 2015

Redigerat 29.4.2019

Att tänka på innan du rider ut!

Så kan det gå

Häst & Hundtidningen

Jag och min kompis gjorde häst- och hundtidningar till varandra på 1970-talet. Vi hade då ingen aning om att det i framtiden skulle finnas datorer, digitalkameror eller annat. Allt skrevs för hand, ibland med nötta tusch och på det papper vi kunde få. Härligt att se vilka teman jag valt och jämföra dem till idag. Novellerna är också roliga. Jag har skrivit om en mamma som luktar häst :) :) andra artiklar:

• hundtossor
• hundmat
• ridkunskap
• säkerhetsfrågor
• jag berättar om en ridolycka som skedde på vår egen ridskola

Mina Häst och Hundtidningar som jag skrev 1975-1976?

Förvaringsfodral som jag sytt på lågstadiet, kanske på tvåan?

Hundtossor. Hundmat har jag också skrivit om.

Ridkunskap :) Kan inte låta bli att le. Håller på med samma saker ännu, som då för 45 år sedan 😃😃ツッシ

Är det farligt att rida?  HH var och hälsade på Vasa Hubertus ridläger.

I Finland har säkerheten diskuterats väldigt mycket under 10 senaste åren. Tydligen hade det varit aktuellt tidigare också. Lite ur annan synvinkel kanske. Då visste vi inte att utrustningsutvecklingen skulle gå enormt framåt. 

Skötsel och utfodring av den äldre hästen

Tara 25 år.

Det finns inte så väldigt många källor kring skötsel och utfodring av gammal häst, så jag blev väldigt glad när jag såg att Hevosurheilu 21.9.2018 hade en artikel om utfodring av gammal häst.

För det första är det inte helt klart när en häst är gammal. Vi vet att shetlandsponnyer kan bli ganska gamla och även vissa ursprungsraser. Ändå hör man väldigt mycket om att unga hästar dör i kolik eller annat. Enligt Hevosurheilu anses en 18-20 årig häst som gammal, men en del kan visa ålderstecken vid 15-16 års ålder. Skötsel, användning och sjukdomar påverkar hästens åldrande och dens symptom.

Tara 26 år

Vissa hästar kan leva länge på normalt foder och jobba passlig mängd trots att de är ålderstigna. Efter att hästen fyllt 25 år så är det oundvikligt att hästen åldras och att den behöver ses om på eget sätt. Det som ofta märks först är att musklerna förtvinar och de är omöjliga att få tillbaka. Det bästa för hästen är regelbunden lätt motion, helst dagligen. Motion underlättar tarmarnas funktion  och matsmältningen hålls igång. En äldre häst kan ha samlat sand  i tarmarna under årens gång. Vår veterinär rekommenderade att Tara skulle äta Psyllium varje dag, samt Masch, linfrö och greenline. Vi misstanke om kommande kolik 1-2 dagar 500g psyllium, svälld linfrö och greenline. 

Tänderna börjar peka utåt och det kan bli svårare att bita av grässtrån och äta. Ändå är färskt gräs bästa fodret, den smälter bra och innehåller fukt. När tuggandet blir allt svårare, så minskar salivutsöndringen och magsäckens surhet kan öka. Tänderna skulle vara bra att kontrollera två gånger per år. Veterinären kan behöva RASPA tänderna två gånger per år. Piggar uppstår lätt, likaså kan mat samlas i kinderna, tänderna och t o m under läpparna.

På vintern är lättsmält, ungt torr- eller ensilagehö att föredra. Vi gav Tara den här vintern dubbelt mer greenline än tidigare. Vi ökade greenlinen till 6dl. Man kan ytterligare ge melass och hömjöl. Vi ger Tara upptill 3 dl (1,5-2 dl rekommenderas) rypsolja, när hon börjar magra på vintern. Täcke är också bra, för det tar mycket energi av en gammal häst att hålla sig varm. Tara är mycket ute, så hon behöver nog det lilla extra. Dessutom ger vi Tara seniorfoder för att tillgodose behovet av 0,4-0,6 % fosfor och kalcium i förhållande 1/1. Undvik dock fosforprodukter om du följer tidigare angivna rådet.

Vitamin C och B behövs för att tarmarna och levern. B-vitaminet påverkar hårremmen, hyn och avföring. V-vitaminet kan öka motståndskraften mot sjukdomar. Av antioxidanterna förespråkas A och E vitaminerna. En äldre häst behöver 1000ky/dag.

Seniorfodren på marknaden fungerar bäst på magra hästar. Om hästen är rund ska du undvika dem, samt om hästen har en njur- eller leversjukdom. En rund gamling behöver inte heller olja eller produkter som innehåller stärkelse.

Pohkeen paikka ja tehtävä

Pohkeen paikka

• ·         hieman satulavyön takana
• ·         ratsastajan painon alla. Pystyisitkö seisomaan?

• ·         Pohje lepää lähellä hevosta jotta ratsastaja pystyy vaikuttamaan hevoseen helposti, nopeasti ja kevyesti säilyttäen tasapainonsa..Hengittää hevosen mukana

·         Kokeile! 

     Ratsastaja kääntää polvensa rennosti aavistuksen ulospäin että pohje laskeutuu lähelle hevosta. Kokeile toisinpäin. Paina polvet kiinni, mitä tapahtuu?

Pohkeen tehtävä

• ·         pyytää hevosta eteenpäin
• ·         kääntää ja siirtää sivulle paino ja ohjasapujen kanssa

Pohkeen käyttö

• ·         merkinanto. Siirrä pohje eteen/taakse noin 1-2cm! ei kymmeniä cm. Jos siirtää paljon hevonen ei tunnista merkkiä ja ratsastajan tasapaino järkkyy.
• ·         koskettaa tai puristaa/nostaa
• ·         molemmat pohkeet -> eteen
• ·         toinen pohje -> siirry pohkeesta poispäin
• ·         purista -> rentoudu
• ·         tahdissa hevosen liikkeen kanssa

Edistynyt pohkeen käyttö

• ·         väistöt
• ·         etu- ja takaosa käännökset
• ·         lisäykset
• ·        " ratsasta hevonen pohkeen eteen" tai "ratsasta hevonen ylämäkeen"
•         = pyydä hevosta käyttämään takajalkojaan tehokkaammin, 
•            helpompi kantaa itseään ja pysyä tasapainossa.

Jalustinhihnan pituus

• ·        huomioi  hevosen ja ratsastajan ruumiinrakenne,
• ·         este-, koulu-, yleissatula tai joku muu. Yleensä esteisiin lyhennetään jalustihihnoja kaksi pykälää. Myös maastoon on hyvä lyhentää hiukan. 
• ·         lyhyet maastossa, nuoria hevosia kouluttaessa, hypätessä
• ·         pitkät kouluratsastus, tasaisella
• ·         jalka pysyy jalustimessa vaivatta. Jos jalustin tippuu koko ajan kannattaa lyhentää jalustinhihnoja, jotta saa tuntuman hevoseen ja istunta vakautuu. Hölskyvä pohje ei ole kiva.
• ·         voidaan mitata maasta koskettamalla suorin käsin jalustinhihnan kiinnitystä ja jalustin yltää kainaloon
• ·         selästä oikea pituus kun vapaasti roikkuva jalustin ylettyy juuri ja juuri nilkkaluun alapuolelle

    

     Jalustin

     *  päkiän alla, niin että pikkuvarvas koskettaa jalustimen ulkokaarta

*  turvajalustin on hyvä, mutta 

     *  pidä jalustinhihnojen koukut auki kaiken varalta. 

        Hihnat irtoavat jos on vaara jäädä jalasta raahautumaan.

Yleisiä virheitä

• ·         puristaa koko ajan ->oppii että ei tarkoita mitään
• ·         nostaa pohkeen liian ylös/taakse
• ·         liian pitkät jalustinhihnat: pitää varpailla jalustin paikallaan, nilkka jäykkänä
• ·         painaa kantapäät turhan rajusti alas
• ·         ratsastaja istuu tuoli istunnassa. Polvet nousevat ylös, pohje siirtyy painopisteen eteen
• ·         jalustin liian kaukana, jalkaholvin alla
• ·         liian suuret jalustimet -> jalka voi luiskahtaa läpi
• ·         liian pienet jalustimet -> jalka voi jäädä kiinni

Vinna <-> Vardag

Inom senaste år har tävlingshästars skötsel och hantering varit på tapeten i otroligt många forum. Det är inget nytt fenomen, hittade ca femton år gamla hästtidningar där rollkyr och betsel diskuterades. Att försöka klara sig eller vinna med fula konster är inte heller nytt. Hittade en lista förbjudna sätt att att få hästen att springa snabbare, vilket betyder att att även dessa sätt använts.

Man kan nå en viss platå av framgång med våld, piska och fula metoder, MEN
eftersom man:

• inte lärt sig något
• inte utvecklats
• brukat våld på muskler, senor och ledband
• brukat våld på sinnet

kommer man att rasa till startpunkt eller under den, fort loppet eller tävlingen är över.

I Hevosurheilu 22.3.19 (huvudredaktör Stina Ikonens kolumn) diskuteras Aki Hinsanens verk Vinnandets anatomi. Hintsanen betonade att välmående inte är en följd av framgång, utan att framgång kommer som en följd av välmående. Detta gäller både människor och djur. 

Hintsanens filosofi bygger på sex delfaktorer: 

1. allmänna hälsotillståndet
2. biomekanik - rörlighet och muskelstyrka
3. fysisk aktivitet
4. näring
5. vila och 
6. psykisk energi

I de bästa träningsmetoderna förstår man kropp och själ som en helhet. En psykiskt, fysiskt eller socialt utmattad person uppnår sämre resultat.

Man behöver dock inte vara toppidrottare för att förstå detta. Vi kan ta till oss detta gällande hästar (och det gör vi också), men även överföra det till vår vardag om det så gäller hem, skola eller arbete. 

Försök inte bli perfekt, försök bli det bästa jag du kan bli!  Eller bara lite bättre ;)

Batterierna måste alltid laddas lite mer, än vad som behövs av dom. 

Kör inte slut på dina batterier!

I samma tidning samlade psykoterapeut Harri Virtanen tio punkter som travkuskar kunde använda.
Jag omskriver dem, så de passar oss.

1. En prestation börjar med att ditt privatliv är i balans och med att du sköter om dig själv. Om du har ett väldigt passionerat förhållande till din hobby, ditt arbete eller din idrottsgren, så se till att du har också annat liv. Det kan vara vänner som inte har samma hobby, andra intressen eller familj och skola/jobb.
2. Skapa egna rutiner gällande förberedelser. Jag har satsat på att alla gör lite stallarbete innan vi rider. Det tar bort största spetsen av nervositet, stress eller annat som upplevts under dagen eller  alltför starka känslor innan vi hoppar upp på hästryggen. När vi mockar hinner vi prata om dagens händelser och landa. Om ryttaren är väldigt spänd, är det lättare att lugna sig och slappna av, när man är en aning fysiskt trött.  Före hundutställningar, tävlingar eller happenings strävar jag till att förbereda trimning, kläder och skor, bilen, utrustning mm enligt en lista. Man är ofta nervös innan en tävling och kan därför glömma saker eller göra något tokigt (tappa saker i golvet mm). Om allt går på rutin blir det lättare och lättare. När jag börjar på något nytt är det inte viktigaste att genast vinna, utan analysera situationer och hitta vettiga lösningar.
3. Lär känna dig själv i tävlingssituationer. Pirrar det i dig? Behöver du vara ensam eller vill du folk runt dig? Hur är din häst/hund, behöver den få sova, värma upp sig eller tränas lite? Någon hund kan man ta direkt från boxen i ringen och någon annan måste man promenera med för att den inte ska explodera av glädje. Någon sover djupt i boxen och är sömnig och stel en stund när den kommit ut. 
4. Kom ihåg att hästen/hunden är din jobbkompis. Ni är ett ekipage. Ni är ett. Ni är inte där för att kämpa mot varandra, utan kämpa tillsammans. Lämna aldrig en häst psykiskt ensam. Våra försvinner från platsen. Kommunikationen mellan er är det absolut viktigaste!
5. Om nervositeten överraskar dig. Händerna darrar, musklerna stelnar och andningen blir kort- andas djupt några gånger, gäspa (vårt eget tips, det använder vi ofta). Koncentrera dig på din hund eller häst och tänk inte på dig själv. Analysera absolut inte dina reaktioner. -flytta din koncentration till djuret, omgivningen, domarens instruktioner, funktionärer och det du ser och hör. Hälsa på dina medtävlare. Prata något om vädret, platsen, cafe't :D. Tala med ditt djur (på dressyrtävling bara tyst i huvudet). Kämpa inte emot spänningen, utan se det positiva i det. Jes, jag orkar springa bättre när jag är nervös, jag är skärptare i kroppen mm.
6. Lita på dina instinkter och känslor. Största delen av dina beslut är omedvetna och sker inom nån hundradelssekund. Jag brukar tänka att jag vill förmedla till mitt djur att jag är glad för att jag får vara där just med den. Le i ringen eller på plan. Sen brukar jag följa med att inte förmedla busglad. Då tar jag genast lite tillbaka och påminner om uppgiften. Jag tycker bara det är så sorgligt om man ser arg ut på tävling. Det är ju frivilligt och många fotar.
7. Risker hör till tävlingar, speciellt när du börjar bli mer rutinerad. Du kan be det lilla extra, men vara förberedd på att det kan slå över.
8. Bete dig sakligt och trevligt mot dina tävlingskumpaner. Då har åtminstone du betett dig bra.
9. Medge missar och mokan. Konstatera dem, ta lärdom, men låt dem inte påverka din självkänsla eller ditt självförtroende. Ta emot kritiken sakligt, men osakliga kommentarer kan du glömma. Om någon kilar dig, kommer för nära för att skapa oro, ger fula blickar, ser nedlåtande, suckar, kommenterar fult -  ta det som en komplimang! De skulle inte göra det, om ditt djur inte ansågs hota dem i tävlingen. Räta ryggen och var skärpt. Du kan be sakligt dem t ex ta ett steg framåt, överdriva oj oj sorry det var min tur och skratta. Säger de fult om djuret kan du säga  att den är bäst för dig! osv.
10. Bygg din självkänsla på teamarbete, teknik, uppgifter. Låt aldrig den dumma papegojan på axeln börja  tjata om något negativt. 

Det du tänker på- det kallar du!

Yttre framgång -= lycklig person?

Höjdhoppare Patrik Sjöbergs tragiska barndomsår, med utnyttjande tränare, har på senare tid varit på tapeten i Finland. Läste just i veckan en intervju med honom och slogs av hans enorma framgångar kontra tragiska år i barndomen. Egentligen bygger framgång på helt annat, än det Patrik råkade ut för. Jag antar att det måste ha funnits andra starka vägar för hans framgång, om vi bara tänker på höjdhoppningen. Men som person och individ är hans liv förstört, som han själv ser det.

Starka, traumatiska händelser, som man inte förstår och som händer som barn, kan hamna i skymundan, gömmas i minnet, för att senare plötsligt aktiveras och dra krokben så man faller, sjunker, hamnar på den platå där alla minnen, händelser, orättvisor och hemskheter plötsligt kastar sig över en, utan att man alls hunnit förbereda sig.

Patrik säger i Huvudstadsbladets intervju att han när som helst skulle byta sina hemska barndomsupplevelser mot framgångarna! Värsta är att detta verkar vara vanligare i förhållandet tränare-idrottande barn, än vi förstått och förekommer inom många grenar. Hur som helst så är det kriminellt och därmed också marginellt. Det ska vi också komma ihåg.

Hur går man vidare? Det kan nog ingen annan svara på, än de som råkat ut för det. Allt annat är överslätande. Långvarig terapi, goda stärkande upplevelser senare i livet, förståelse av att de vuxna bär ansvaret kanske att börja med. 

Jag brukar inom socialpedagogiska verksamheten tala om det egna utrymmet - bubblan, dit ingen får komma utan lov, inte ens hästen. Den är ofta ca 50 cm runt oss. Vi kan säga nej, även om vi är rädda och den andra parten är större. Ibland måste man skrika nej. Barn blir lätt handlingsförlamade, men de förstår inte heller alltid vad som kommer att hända eller att det är fel. Därför är det bra att kända personer tar upp saken.