Man kan nå en viss platå av framgång med våld, piska och fula metoder, MEN
eftersom man:
- inte lärt sig något
- inte utvecklats
- brukat våld på muskler, senor och ledband
- brukat våld på sinnet
kommer man att rasa till startpunkt eller under den, fort loppet eller tävlingen är över.
I Hevosurheilu 22.3.19 (huvudredaktör Stina Ikonens kolumn) diskuteras Aki Hinsanens verk Vinnandets anatomi. Hintsanen betonade att välmående inte är en följd av framgång, utan att framgång kommer som en följd av välmående. Detta gäller både människor och djur.
Hintsanens filosofi bygger på sex delfaktorer:
- allmänna hälsotillståndet
- biomekanik - rörlighet och muskelstyrka
- fysisk aktivitet
- näring
- vila och
- psykisk energi
I de bästa träningsmetoderna förstår man kropp och själ som en helhet. En psykiskt, fysiskt eller socialt utmattad person uppnår sämre resultat.
Man behöver dock inte vara toppidrottare för att förstå detta. Vi kan ta till oss detta gällande hästar (och det gör vi också), men även överföra det till vår vardag om det så gäller hem, skola eller arbete.
Batterierna måste alltid laddas lite mer, än vad som behövs av dom.
Kör inte slut på dina batterier!
Jag omskriver dem, så de passar oss.
- En prestation börjar med att ditt privatliv är i balans och med att du sköter om dig själv. Om du har ett väldigt passionerat förhållande till din hobby, ditt arbete eller din idrottsgren, så se till att du har också annat liv. Det kan vara vänner som inte har samma hobby, andra intressen eller familj och skola/jobb.
- Skapa egna rutiner gällande förberedelser. Jag har satsat på att alla gör lite stallarbete innan vi rider. Det tar bort största spetsen av nervositet, stress eller annat som upplevts under dagen eller alltför starka känslor innan vi hoppar upp på hästryggen. När vi mockar hinner vi prata om dagens händelser och landa. Om ryttaren är väldigt spänd, är det lättare att lugna sig och slappna av, när man är en aning fysiskt trött. Före hundutställningar, tävlingar eller happenings strävar jag till att förbereda trimning, kläder och skor, bilen, utrustning mm enligt en lista. Man är ofta nervös innan en tävling och kan därför glömma saker eller göra något tokigt (tappa saker i golvet mm). Om allt går på rutin blir det lättare och lättare. När jag börjar på något nytt är det inte viktigaste att genast vinna, utan analysera situationer och hitta vettiga lösningar.
- Lär känna dig själv i tävlingssituationer. Pirrar det i dig? Behöver du vara ensam eller vill du folk runt dig? Hur är din häst/hund, behöver den få sova, värma upp sig eller tränas lite? Någon hund kan man ta direkt från boxen i ringen och någon annan måste man promenera med för att den inte ska explodera av glädje. Någon sover djupt i boxen och är sömnig och stel en stund när den kommit ut.
- Kom ihåg att hästen/hunden är din jobbkompis. Ni är ett ekipage. Ni är ett. Ni är inte där för att kämpa mot varandra, utan kämpa tillsammans. Lämna aldrig en häst psykiskt ensam. Våra försvinner från platsen. Kommunikationen mellan er är det absolut viktigaste!
- Om nervositeten överraskar dig. Händerna darrar, musklerna stelnar och andningen blir kort- andas djupt några gånger, gäspa (vårt eget tips, det använder vi ofta). Koncentrera dig på din hund eller häst och tänk inte på dig själv. Analysera absolut inte dina reaktioner. -flytta din koncentration till djuret, omgivningen, domarens instruktioner, funktionärer och det du ser och hör. Hälsa på dina medtävlare. Prata något om vädret, platsen, cafe't :D. Tala med ditt djur (på dressyrtävling bara tyst i huvudet). Kämpa inte emot spänningen, utan se det positiva i det. Jes, jag orkar springa bättre när jag är nervös, jag är skärptare i kroppen mm.
- Lita på dina instinkter och känslor. Största delen av dina beslut är omedvetna och sker inom nån hundradelssekund. Jag brukar tänka att jag vill förmedla till mitt djur att jag är glad för att jag får vara där just med den. Le i ringen eller på plan. Sen brukar jag följa med att inte förmedla busglad. Då tar jag genast lite tillbaka och påminner om uppgiften. Jag tycker bara det är så sorgligt om man ser arg ut på tävling. Det är ju frivilligt och många fotar.
- Risker hör till tävlingar, speciellt när du börjar bli mer rutinerad. Du kan be det lilla extra, men vara förberedd på att det kan slå över.
- Bete dig sakligt och trevligt mot dina tävlingskumpaner. Då har åtminstone du betett dig bra.
- Medge missar och mokan. Konstatera dem, ta lärdom, men låt dem inte påverka din självkänsla eller ditt självförtroende. Ta emot kritiken sakligt, men osakliga kommentarer kan du glömma. Om någon kilar dig, kommer för nära för att skapa oro, ger fula blickar, ser nedlåtande, suckar, kommenterar fult - ta det som en komplimang! De skulle inte göra det, om ditt djur inte ansågs hota dem i tävlingen. Räta ryggen och var skärpt. Du kan be sakligt dem t ex ta ett steg framåt, överdriva oj oj sorry det var min tur och skratta. Säger de fult om djuret kan du säga att den är bäst för dig! osv.
- Bygg din självkänsla på teamarbete, teknik, uppgifter. Låt aldrig den dumma papegojan på axeln börja tjata om något negativt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar