Handdukar jag sytt

Kennel Finemoon & Kennel Sagobackenin pentutreffit

Järjestimme pentutreffit Hannan (Hanna Nyman, Kennel Finemoon) ja hänen siskon Tiinan (Tiina Rantanen, Kennel Carrier) kanssa keväällä 2017. Hannan yksityiskohtaisemmat ohjeet tulevat myöhemmin.

Herkku (Sagobackens here comes Hercule Poirot) Hannan käsissä.

Linus

Pentureffit oli tarkoitettu uusimmille pentueille. Finemoon pennut olivat jo 6kk ja meidän Sagobacken pennut melkein 4kk. Ohjelmassa oli turkinhoitoa, leikkiä ja valokuvausta.

Aloitimme turkinhoidolla. Hanna kertoi tarvikkeista, pennun hoidosta, ruokinnasta ja trimmauksesta. Sitten aloitimme trimmauksen Hannan ja Tiinan avustuksella.

Tiina ja Artsi

Ihana katsoa kun Finemoon pennut veti rallia.

Pikkuset arvostivat etsi nakki leikkiä :) Emma piilottamassa aarrettan.

Darcy

Lopuksi Tiina seisotti pennut. Tässä Sagobackens Fall in Love with Mr Darcy tyylinäyte.

Emma

Min djurträningsfilosofi och mina värderingar

En sak till innan du läser vidare i bloggen!


Kaske det beror på fin forskarutbildning (Åbo Akademi), men jag tycker jag att det är viktigt att beskriva sin bakgrund, sin referensram och sina värderingar. Jag kommer att återkomma till dessa, men här en introduktion. Mina erfarenheter av hästar och hundar har samlats sedan barndomen, min inkörsport är således pragmatisk. Jag har som vuxen intresserat mig för forskning inom området och skulle gärna spegla djurlivet i relation till forskning, som hobby om tiden inte ger möjlighet till annat.

Agnes hos uppfödaren.

 
Allt jag skriver/reflekterar i bloggen grundar sig på egna erfarenheter och ska tolkas som sådan om inte annan källa nämns. Texten är inte menad att läsas bokstavligt, inte heller utgående från inlärningsteorier. Den ska inte heller användas bokstavligt, utan tolkas enligt situation. 

Min egen "inlärningsfilosofi" gällande mina djur och deras fostran/träning och min egen inlärning har inspirerats väldigt mycket av dressyrryttare, men också agilityintresserade, Kyra Kyrklund, samt av hundtränaren och polisen Sulo Oksanen. Naturligtvis har jag också påverkats av mina studier i pedagogik och sist men inte minst mina barn. Man brukar säga att barn fostrar sina föräldrar och så är det. Varje hund och häst lär oss också!  Endel mycket :)


En av mina duktiga handledare i lärarutbildningen, Elina Halttunen, bad mig fundera på vilken ljud- och energinivå jag skulle acceptera på förhand, för att sedan styra mot det. Hon gav mig ansvaret att tänka efter före. Jag brukar påminna mig om detta när mina cockrar är livliga, energiska och supersociala... d v s hoppar, skuttar och deltar i allt... att jag skulle ha tänkt efter före ;)

Med detta vill jag säga att hund- och hästträning har blivit så vetenskapligt i endel människors ögon, och så svårt. Egentligen är det väldigt simpelt mål, delmål, belöning... men ta det inte så allvarligt. Jag tycker om att djur behåller sin personlighet, de behöver inte vara maskiner eller robotar, men de ska veta vad jag vill av dem när jag menar det.

Målgruppen för texten är mina egna djurklubbare på Sagobacken, barn och ungdomar som deltar i djurverksamheten hos oss och sist men inte minst våra valpköpares familjer (alla åldrar). Min strävan är inte att delge teorier utan genom att reflektera över egna erfarenheter delge hur det kan vara att få sin eventuellt första hundvalp/hund i hemmet. Det kan vara svårt att förutse det, om man inte haft djur förut. Min utgångspunkt är alltid socialpedagogisk.

För att återgå till Kyra Kyrklund, hon uppmanar att suga  information och lärdomar från alla håll, pröva vissa och sätt andra på minnet (i din redskapslåda) för eventuellt bruk senare. Därför blandar jag friskt olika syner och går gärna på kurser hos andra tränare och när jag gör det försöker jag verkligen sätta mig in i den tränarens synsätt. Det är ju bortkastade pengar om jag inte tar emot träningen eller envisas med att göra "på eget sätt". Jag vill inte heller "kasta barnet med badvattnet" d v s trots nyheter, trender och nya gurus, så strävar jag att hålla det som jag erfarit som bra. Ofta är det faktiskt så att goda/framgångsrika tränare egentligen gör lika, men talar om det på olika sätt. Speciellt märks detta i ridläran som dokumenterats redan år... Det är när man börjar märka likheter hos dessa som man närmar sig essensen skulle jag vilja påstå. Saker behöver bara begreppsliggöras på olika sätt i olika samhällen.

Sotis som liten.

*Under årens lopp har jag dock också gett mig friheten att säga nej. Om någon träningsmetod inte passar/är lämplig/... min hund/häst eller mig så kan jag avsluta den kursen för den hunden eller hästens del. Jag kan ändå delta som åhörare, och senare delta med min häst/hund om det är lämpligare då. Då tänker jag på t ex att jag anmält mig på för tuff kurs för min unghäst, att mitt djur haltar eller inte mår bra, att uppgiften är för svår för mig p g a gammal skada eller olämplig för min hund/häst.

Bambi som unghäst.

Valpträning 1.

(c) Idma

En valpkurs är inte ett "måste" för varje valp, men den har många fördelar. Vi har många hundar hemma och valparna får många hundkontakter, både med den egna flocken och med våra vänners och kunders hundar, men ändå har vi som vana att delta i hundskolans valpkurs med var och en. På en valpkurs är a) situationen främmande, b) kursen kan ordnas i en träningshall eller på en för våra valpar främmande miljö*, c) det kommer ofta många olika rasers hundar i olika färger, storlekar och med olika habitus (blyga, utagerande...) och sist men inte minst - på valpkursen kan vi koncentrera oss bara på den hund som är med på kursen. Det blir härlig kvalitetstid på tumis.

* Av samma orsak är du välkommen till oss på kurs!  Vår miljö är god träning av andra orsaker, vi har sandplan, hästar, skog och natur bakom hörnet. Bra distraktionsövning. 

(c) Idma

Ibland har jag dock två eller flera hundar med. Då är mitt mål att förbereda mig inför utställningar, tävlingar och resor.  Jag tränar då mig själv att organisera logistiken med boxar och utrustning, vänjer hundarna vid att vila och vänta på sin tur, samt möta oväntade situationer.

(c) Idma

På våra valpkurserna tränar vi viktig grundkunskaper som kontakt, följsamhet och vardagslydnad.

 Mål

• att kunna lugna sig hemma och i främmande miljöer (bra att kunna vid besök hos främmande, veterinär, utställningar)
• kontakt (utgångspunkten för all träning!!!)
• att väcka motivation för inlärning (den andra utgångspunkten)
• koppelträning, underlättar livet :)
•  

+

Du behöver

• halsband och koppel
• sittunderlag
• hälsosamt hundgodis, allt från kokta köttbitar till hundmat

Det är viktigt för valpen  att  lära sig att lugna sig både hemma och i främmande miljöer. Endel valpar kan verka blyga och lite osäkra, medan andra verkar hyperaktiva och på väg åt alla håll. Alla valpar oberoende av temperament behöver få lära sig att "stänga av" intryck utifrån och vila. Destu mer valpen beter sig på ett visst sätt destu mer stärks det beteendet. Iblands väcks också oönskat beteende som rädsla och aggressivitet i situationer där vi inte förutsett händelser. Huvudsaken är att dessa situationer inte stärks med upprepning. Det är också viktigt att "föregå med gott exempel" :) att inte själv känna negativa känslor, för de överförs som modell direkt på hunden.

För att vi överhuvudtaget ska kunna kommunicera, lära eller umgås med våra valpar behöver vi få kontakt med dem. Kontakten behöver bygga på att valpen förstår att vara aktiv, att hålla i en valp för att få kontakt, att trycka ner den för att den ska sitta eller rycka i koppel hjälper faktiskt inte valpen att lära sig. En liten hjälp kan någongång kanske vara på sin plats, men utgångspunkten är nog att det inte hjälper hjärnverksamheten ett dugg. Vi kan använda andra hjälpmedel såsom godis, leksaker, ljud... för att underlätta vägen till att få valpen att intressera sig för oss men högsta målet är att det finns ett samförstånd och kontakt på ännu högre plan. Det lyckas inte med alla, och det är inte alltid så att det blir "match-made-in-heaven" men det kan gå så att just din valp blir ditt livs hund. Ofta är det dock fråga om egen inlärning att förstå sig på hundar, få mycket erfarenhet, bli sensitiv, men också tydlig. Kommunikationen bygger på att hunden också ska börja förstå sig på vad du menar. Vi människor är mästare på att kommunicera "invecklat", med flerdubbla signaler. Vi "menar, avser", "säger" och "visar" olika. Dessutom har vi behov av att "lyckas", vi vet vad hunden ska göra och kan bli besvikna, uppgivna, arga mm om det inte lyckas. Försök då som liten valp klura ut vad som förväntas. 

Denna vecka tränar vi:

1. Börja med att locka valpen nära dig. Sitt gärna på golvet, stryk lugnande över hunden; huvudet, ryggen och magen. Massera öron, nacke och tassar.
2. Säg valpens namn och håll godis i handen. Vid reaktion ge godis. 
3. Välj ett ljud som du kommer att använda som belöning (eller använd klicker). Vid reaktion ge godis.
4. Stig upp.
5. Håll godiset vid dina ögon och säg namnet. När valpen tittar på dig, klicka och ge godis.
6. Börja röra dig, först sakta, sen springsteg, åt olika håll... alltid när valpen följer dig ge godis.
7. Ta fler godis i din hand. Håll handen kupad vad ditt knä och ge kommande t ex "följ", alltid när valpen kommer nära dig ger du godis. I vardagsfölj kan du ha olika kommandon för om du vill att valpen följer höder eller vänster "knä".
8. Be hunden komma nära dig, stå på kopplet. Andas lugnt och håll blicken uppe. Var stilla så länge att valpen lugnar sig. 
9. Ta bort foten från kopplet. Vänta och räkna tyst till tio.  
10. Ge kommandet "fri" så många gånger att hunden vaknar till och stiger upp.  Gör detta nu som då i olika miljöer och situationer både ute och inne.  

Mina kära amerikanska cockrar Totte och Molly ute i skärgården. Båda ser mycket uppmärksamma  ut :D