Yhteisöllisyys

Viime tekstiiliopettajassa kerrottiin Ompelulaneista, missä samanhenkiset ihmiset kokoontuvat tekemään käsitöitä yhdessä ja kutsuttiin ilmiötä yhteisöllisyydeksi. Se onkin kiinnostava aihe koska olen sosiaalipedagogisen hevostoiminnan ohjaaja, missä yhteisöllisyys on olennainen osa. Olemme myös paljon keskusteltu aiheesta, liittyen koirakerhotoimintaan ystäväni Marin kanssa.

Yhteisöllisyys käsityössä

Käsityössä yhteisöllisyyttä on ollut luonnollisena osana. Esimerkiksi kun kangaspuita loimitetaan on paljon kätevämpää olla monta ja jos vielä on hyvä henki niin yhteisöllisyys, yhteinen tekeminenm motivaatio ja luottamus toteutuu. Korsnäsin villapaita on toinen hyvä esimerkki. Villapaitaa neulottiin yhdessä, tiiviissä ympyrässä. Toinen esimerkki on ompeluseurat. Muistan lapsuudestani kuinka tärkeät ompeluseurat olivat äidilleni. Tehtiin käsitöitä, rupateltiin ja juotiin kahvia sekä syötiin herkkuja. Mikäs sen mukavampaa.

Yhteisöllisyys käsityöluokassa

Koululuokassa yhteisöllisyys voi muodostua yhteisen tekemisen kautta. Se ei kuitenkaan ihan joka kerta toteudu, joskin usein uskoisin. Asiaan liittyy myös opetusmenetelmät, opettajajohtoisuus ja luokan henki. Muistan kun opiskelin käsityönopettajaksi 1980-luvulla niin luovuutta, yksilöllisyyttä ja oppilaslähtökohtaisuutta esitettiin uutena asiana opetukseen. Itse olin käynyt ala-asteen 1970-luvulla, jolloin huolellisesti tehty tuote oli opetuksen päämäärä. Opetuksen aiheet olivat opetussuunnitelmassa, joskin uskallan väittää että meidän opettaja oli valinnut tuotteet itse. Me saimme edistyksellisesti valita väri ja joskus kangas. Me teimme kuitenkin aina ihan samaa työtä. Muusta ei ollut puhettakaan.  

Aikaisemmin 1900-luvulla oli käsityö ollut tärkeä hyöty näkökulmasta. Oli tärkeää osata tehdä omat sukat ja osallistua perheen tarpeisiin. Materiaalia kunnioitettiin suuresti, sitä ei ollut paljoa. Työssä vallitsi kuri ja opettaja purkasi työn kunnes tulos oli hyväksyttävä. Asiat oli tehtävä määrätyllä tavalla. Monet lapset kamppailivat tekniikan kanssa, joskin uskon että monet kamppailivat myös kaunokirjoituksen kanssa. Fontit olivat koukeroisimmat ja kirjoitettiin mustekynällä. Jokainen oppilas arvioitiin tuotteen pohjalta.

Ryhmätyöt olivat erittäin pop 1980-luvulla kouluissa. Ruvettiin miettimään miten ryhmätyötä arvostellaan ja muutenkin ruvettiin keskustelemaan käsityön prosesseista. Tähän lisättiin keskustelu yksilöllisyydestä. Tästä voi sanoa että muodostui käsityöprosessi. Yksilöllinen (usein) prosessi johon kuuluu suunnittelu, tekeminen ja arviointi lyhykäisyydessään. Piakkoin syntyi Linnea Lindforsin ja Pirkko Anttilan väitöskirjat aiheesta. Elettiin pioneeriaikaa käsityökasvatuksen tullessa akateemiseksi aineeksi.

Yksilöllisyys tavoitteellisena ajatuksena löikin läpi, ei todellakaan pelkästään käsityönopetuksessa, vaan koko yhteiskunnassa. Tuntui kun kaikki olisi tähdännyt oman itsensä tutkimiseen ja kehittämiseen. Osallistuin siihen itsekin opettajana. Minun piti koko ajan kehittyä professiossani ja saada näkyviä tuloksia aikaan. Opetuksen teemoiksi tulivat  myös esimerkiksi itsenäinen työskentely ja ongelmanratkaisutaidot. Samaan aikaan suuret vaateketjut tulivat Suomeen. Vaatteet olivat halpoja ja houkuttavia. Käsityön tarpeellisuutta arvioitiin. Oppilaat kertoivat että käsityö on kivaa, mutta vaatteita saa kaupasta, niinkuin mikro-ruokiakin ja vanhemmat toivoisivat kieltenopetusta käsityön sijaan. Tähän aikaan oppilailla oli vielä taitojakin, jotka myöhemmin hiipuivat uusien ikäluokkien tullessa kouluun. Varsinkin yläkoulussa tämän huomasi.

Tänään käsityökasvatus tähtää yhteistyöhön muiden aineiden kanssa, toivotaan poikkitieteellistä otetta. Tästä teinkin itse dokumentoidun kokeilun 2000-luvun alussa. Halusin kokeilla jotain ns uutta väitöskirjaani* varten. Sen verran voin paljastaa että onnistuneessa projektissa yhteisöllisyys toteutui, mutta toisenlaisiakin tuloksia tuli.

Ompelulanit

Summa summarum; yhteisöllisyys muodostuu tänäpäivänä helpoiten vapaaehtoisissa ryhmissä, missä on yhteistä tekemistä, vastavuoroinen toisensa hyväksyminen ja motivaatio. Yhteisöllistä tuotetarvetta kun juuri nyt ei ole ollut. Omat kokemukset ompelulaneista ovat mahtavat. Ompelulanit tuovat energiaa ja inspiraatiota ja usein päädymme vaatteiden uusiokäyttöön ja inspiroimme toisiamme. Tekstiilien tuotannossa käytetyt myrkyt, melkein orjatyöhön viittaavaat työolosuhteet ja tekstiilit ongelmajätteenä puhuttaa. En voi myös olla miettimättä, mitä sitten tapahtuu jos emme saakaan halpoja vaatteita ja kankaita ulkomailta, sekä taitomme tuottaa niitä itse on myös kadonnut? 

Tässä pieni ajatusten avaus - voi olla että jatkan pohdintaa myöhemminkin.

 *Väitöskirjaa siitä ei tullut, mutta pyrin julkaisemaan sen e-kirjana tai osissa blogissani.

Vinna <-> Vardag

Inom senaste år har tävlingshästars skötsel och hantering varit på tapeten i otroligt många forum. Det är inget nytt fenomen, hittade ca femton år gamla hästtidningar där rollkyr och betsel diskuterades. Att försöka klara sig eller vinna med fula konster är inte heller nytt. Hittade en lista förbjudna sätt att att få hästen att springa snabbare, vilket betyder att att även dessa sätt använts.

Man kan nå en viss platå av framgång med våld, piska och fula metoder, MEN
eftersom man:

• inte lärt sig något
• inte utvecklats
• brukat våld på muskler, senor och ledband
• brukat våld på sinnet

kommer man att rasa till startpunkt eller under den, fort loppet eller tävlingen är över.

I Hevosurheilu 22.3.19 (huvudredaktör Stina Ikonens kolumn) diskuteras Aki Hinsanens verk Vinnandets anatomi. Hintsanen betonade att välmående inte är en följd av framgång, utan att framgång kommer som en följd av välmående. Detta gäller både människor och djur. 

Hintsanens filosofi bygger på sex delfaktorer: 

1. allmänna hälsotillståndet
2. biomekanik - rörlighet och muskelstyrka
3. fysisk aktivitet
4. näring
5. vila och 
6. psykisk energi

I de bästa träningsmetoderna förstår man kropp och själ som en helhet. En psykiskt, fysiskt eller socialt utmattad person uppnår sämre resultat.

Man behöver dock inte vara toppidrottare för att förstå detta. Vi kan ta till oss detta gällande hästar (och det gör vi också), men även överföra det till vår vardag om det så gäller hem, skola eller arbete. 

Försök inte bli perfekt, försök bli det bästa jag du kan bli!  Eller bara lite bättre ;)

Batterierna måste alltid laddas lite mer, än vad som behövs av dom. 

Kör inte slut på dina batterier!

I samma tidning samlade psykoterapeut Harri Virtanen tio punkter som travkuskar kunde använda.
Jag omskriver dem, så de passar oss.

1. En prestation börjar med att ditt privatliv är i balans och med att du sköter om dig själv. Om du har ett väldigt passionerat förhållande till din hobby, ditt arbete eller din idrottsgren, så se till att du har också annat liv. Det kan vara vänner som inte har samma hobby, andra intressen eller familj och skola/jobb.
2. Skapa egna rutiner gällande förberedelser. Jag har satsat på att alla gör lite stallarbete innan vi rider. Det tar bort största spetsen av nervositet, stress eller annat som upplevts under dagen eller  alltför starka känslor innan vi hoppar upp på hästryggen. När vi mockar hinner vi prata om dagens händelser och landa. Om ryttaren är väldigt spänd, är det lättare att lugna sig och slappna av, när man är en aning fysiskt trött.  Före hundutställningar, tävlingar eller happenings strävar jag till att förbereda trimning, kläder och skor, bilen, utrustning mm enligt en lista. Man är ofta nervös innan en tävling och kan därför glömma saker eller göra något tokigt (tappa saker i golvet mm). Om allt går på rutin blir det lättare och lättare. När jag börjar på något nytt är det inte viktigaste att genast vinna, utan analysera situationer och hitta vettiga lösningar.
3. Lär känna dig själv i tävlingssituationer. Pirrar det i dig? Behöver du vara ensam eller vill du folk runt dig? Hur är din häst/hund, behöver den få sova, värma upp sig eller tränas lite? Någon hund kan man ta direkt från boxen i ringen och någon annan måste man promenera med för att den inte ska explodera av glädje. Någon sover djupt i boxen och är sömnig och stel en stund när den kommit ut. 
4. Kom ihåg att hästen/hunden är din jobbkompis. Ni är ett ekipage. Ni är ett. Ni är inte där för att kämpa mot varandra, utan kämpa tillsammans. Lämna aldrig en häst psykiskt ensam. Våra försvinner från platsen. Kommunikationen mellan er är det absolut viktigaste!
5. Om nervositeten överraskar dig. Händerna darrar, musklerna stelnar och andningen blir kort- andas djupt några gånger, gäspa (vårt eget tips, det använder vi ofta). Koncentrera dig på din hund eller häst och tänk inte på dig själv. Analysera absolut inte dina reaktioner. -flytta din koncentration till djuret, omgivningen, domarens instruktioner, funktionärer och det du ser och hör. Hälsa på dina medtävlare. Prata något om vädret, platsen, cafe't :D. Tala med ditt djur (på dressyrtävling bara tyst i huvudet). Kämpa inte emot spänningen, utan se det positiva i det. Jes, jag orkar springa bättre när jag är nervös, jag är skärptare i kroppen mm.
6. Lita på dina instinkter och känslor. Största delen av dina beslut är omedvetna och sker inom nån hundradelssekund. Jag brukar tänka att jag vill förmedla till mitt djur att jag är glad för att jag får vara där just med den. Le i ringen eller på plan. Sen brukar jag följa med att inte förmedla busglad. Då tar jag genast lite tillbaka och påminner om uppgiften. Jag tycker bara det är så sorgligt om man ser arg ut på tävling. Det är ju frivilligt och många fotar.
7. Risker hör till tävlingar, speciellt när du börjar bli mer rutinerad. Du kan be det lilla extra, men vara förberedd på att det kan slå över.
8. Bete dig sakligt och trevligt mot dina tävlingskumpaner. Då har åtminstone du betett dig bra.
9. Medge missar och mokan. Konstatera dem, ta lärdom, men låt dem inte påverka din självkänsla eller ditt självförtroende. Ta emot kritiken sakligt, men osakliga kommentarer kan du glömma. Om någon kilar dig, kommer för nära för att skapa oro, ger fula blickar, ser nedlåtande, suckar, kommenterar fult -  ta det som en komplimang! De skulle inte göra det, om ditt djur inte ansågs hota dem i tävlingen. Räta ryggen och var skärpt. Du kan be sakligt dem t ex ta ett steg framåt, överdriva oj oj sorry det var min tur och skratta. Säger de fult om djuret kan du säga  att den är bäst för dig! osv.
10. Bygg din självkänsla på teamarbete, teknik, uppgifter. Låt aldrig den dumma papegojan på axeln börja  tjata om något negativt. 

Det du tänker på- det kallar du!

Yttre framgång -= lycklig person?

Höjdhoppare Patrik Sjöbergs tragiska barndomsår, med utnyttjande tränare, har på senare tid varit på tapeten i Finland. Läste just i veckan en intervju med honom och slogs av hans enorma framgångar kontra tragiska år i barndomen. Egentligen bygger framgång på helt annat, än det Patrik råkade ut för. Jag antar att det måste ha funnits andra starka vägar för hans framgång, om vi bara tänker på höjdhoppningen. Men som person och individ är hans liv förstört, som han själv ser det.

Starka, traumatiska händelser, som man inte förstår och som händer som barn, kan hamna i skymundan, gömmas i minnet, för att senare plötsligt aktiveras och dra krokben så man faller, sjunker, hamnar på den platå där alla minnen, händelser, orättvisor och hemskheter plötsligt kastar sig över en, utan att man alls hunnit förbereda sig.

Patrik säger i Huvudstadsbladets intervju att han när som helst skulle byta sina hemska barndomsupplevelser mot framgångarna! Värsta är att detta verkar vara vanligare i förhållandet tränare-idrottande barn, än vi förstått och förekommer inom många grenar. Hur som helst så är det kriminellt och därmed också marginellt. Det ska vi också komma ihåg.

Hur går man vidare? Det kan nog ingen annan svara på, än de som råkat ut för det. Allt annat är överslätande. Långvarig terapi, goda stärkande upplevelser senare i livet, förståelse av att de vuxna bär ansvaret kanske att börja med. 

Jag brukar inom socialpedagogiska verksamheten tala om det egna utrymmet - bubblan, dit ingen får komma utan lov, inte ens hästen. Den är ofta ca 50 cm runt oss. Vi kan säga nej, även om vi är rädda och den andra parten är större. Ibland måste man skrika nej. Barn blir lätt handlingsförlamade, men de förstår inte heller alltid vad som kommer att hända eller att det är fel. Därför är det bra att kända personer tar upp saken.

Jag vill tala om betyg, hedersomnämnanden, bonus och priser.

Läste Amanda Audas-Kass kolumn i läraren nr 5/2019 i går och blev inspirerad att skriva ner några ankar. Jag har ända sedan liten tänkt på det här med betyg. Min pappa sa alltid när jag stressade eller var missnöjd, att försök få ett sådant betyg att du kommer dit du vill, högre behövs inte. Det var lite ovanligt förhållningssätt, några av mina vänners  föräldrar pressade sina barn till högre och högre. Jag blev alltid och fundera på detta...  Detta inlägg blev inte som jag trodde jag skulle skriva - det får bli en annan gång. Det finns så många synvinklar på detta ämne och ingen har egentligen det slutliga svaret för var och en.

Amanda Audas-Kass kolumn i läraren nr 5/2019

Amanda diskuterar i sin kolumn 

högpresterande flickors usla självkänsla och 

bristande självförtroende

Familjer är olika. Vi värdesätter olika saker, strävar olika långt och har olika utgångsmöjligheter. Det finns alltid ytterligheter av rika, intelligenta, ambitiösa, friska och energiska i samma paket. Liksom det det finns andra ytterligheten av människor som inte har något alls i starten. Fattiga, utan utbildning, födda i kriszoner, sjuka och trötta. Sen finns det massor däremellan. Alla kombinationer

Tänk dig en sån här tankelek

rik, men 

     ->      utan utbildning,
     ->      född i kriszon,
     ->      sjuk
     ->      trötta

intelligent, men

      ->     fattig
     ->      född i kriszon,
     ->      sjuk
     ->      trött    och så vidare...


eller

fattig, men

->   intelligent
->   ambitiös
->   frisk
->   energisk

utan utbildning, men 

->   rik
->   intelligent
->   ambitiös
->   frisk
->   energisk

Du kan kombinera dessa hur länge som helst. Sätt till landförslag, religioner, traditioner... för att få tankeleken ännu intressantare

Sätt alla ord i en påse och plocka därifrån utan att titta. Plocka en egenskap eller fler och tänk efter vad det skulle innebära för dig. Ingen av oss är vid födseln egentligen förtjänt av varken goda eller dåliga förutsättningar. Det är lotteribollar som avgjort att just du är född där du är (förutsatt att du inte har religiösa eller världsåskådliga grunder att tänka annorlunda). 

Oberoende, så ligger min poäng i det att lottobollarna påverkar oss redan innan vi hunnit ens få en start i livet. 


Nu till sak. Lärare och skolvärlden vill att du ska få goda betyg. Det är prestige för dem och ger dem feedback för sitt arbete. 

Jag hör ibland av eleverna, att den och den läraren tycker inte om dem. Det kan vara uttryck för vad som helst, kanske bara något att säga, när det inte gått så bra som eleven menat. Men om du tror att lärare inte vill att du ska lyckas, så kan det bero på dålig kemi mellan er, tidigare negativa händelser som du kanske inte ens är delaktig i (bråkiga äldre syskon, besvärliga föräldrar), eller lärare som inte borde vara lärare för att de överför sitt illamående på elever. 

Samma sak gäller dina föräldrar.  De vill att du lyckas, det ger dem plus i sitt fostrararbete som föräldrar. Om de inte vill eller försvårar din skolgång kan det bero på deras eget illamående, avundsjuka för din framgång eller maktbehov.



Det är trevligt med höga betyg som kommer lätt. Det kanske leder till stipendier, uppskattning av lärare och föräldrar och i förlängningen en bra studieplats. Problemet är att de lär dig inte om livet. Höga betyg betyder nior och tior i betyget just då, men det betyder inte nior och tior i livet. Det kan betyda att du har lätt att lära dig och får feedback på det. Du kan vara glad och känna dig nöjd just med den aspekten i ditt liv. Din utmaning kommer senare i livet, när du möter motgångar, inte får uppskattning eller misslyckas första gångerna. 

MEN tro inte att de som kämpar för  sjuan eller åttan (i skala 4-10) inte lärt sig något. De kan ha lärt sig att jobba hårt, kämpa trots dåligt självförtroende, de kanske måste hantera sin avundsjuka för dem som har det lättare. De får sin belöning senare, bara de inte ger upp. De väntar sig inte framgång, utan jobbar på. De kanske får belöningar på vägen, kanske inte.

Vad har den lärt sig som kämpar om femman? Att den är dålig, dum och lat eller? Hur är det med den som inte har skrivbord, dator eller lugn för att göra läxor? Där föräldrarna kommer och går, det finns ingen mat i skåpet, det skriks och skränas. 

Dina femmor, sexor, sjuor, åttor, nior och tior kan också vara resultatet av ett hårt arbete. Du kanske har kommit på en bra studieteknik och resultaten blir bara bättre och bättre. Du har lärt dig något som är viktigt i livet och något som du alltid kan ha med dig. Du kan ha lärt dig misslyckas först, sen att lyckas. Eller känt hur det känns att lyckas och fått blodad tand (blivit ivrig). Du kanske bygger en grund att stå på, där byggstenarna består av problemlösning, nyfikenhet, arbetsglädje, självdisciplin, inre ledarskap och andra inre känslor och egenskaper som berikar ditt liv.

Du kan ha få tian lätt, eller hedersomnämnandet, eller stipendiet, eller bonusen... 
Det är inte alltid rättvist, det kanske finns andra som också skulle ha varit förtjänta av det, det finns de som jobbat hårdare, som velat mer. 
Du kanske känner förväntningarna stiga. Du ska prestera mer hela tiden. Hålla omgivningen nöjd. Det blir omöjligt till slut. Du vill också vara vanlig någon gång, inte alltid underbarnet. Kanske dina föräldrar började leva genom dig och din livsuppgift blir att uppfylla deras önskan. 

Summa summarum

Jag brukar komma ihåg vad Piia Pantsu sa efter att ha vunnit en världsmästerskapstävling i fälttävlan. Hon hade tränat hårt, medvetet, satt allt på spel..

🏆  Sen satt hon hemma i soffan med pokalen på bordet. Var det för den där jag hade satsat allt? Gett upp allt annat. En tomhet infann sig och hon började gråta. * En sund fråga av en mycket insatt idrottare. Hon har senare studerat idrott på universitetet.


Bygg din egen väg för framgång så som du definierar den! Tänk att du vill stå stadigt när du nått fram. Vara själv nöjd!

Låt ditt eget ljus lysa

och promenera på den stig du själv valt. 

Amanda Audas-Kass kolumn i läraren nr 5/2019

Balans i kropp och själ del 1

Tänk dig att du kommer till stallet. Du känner stallukten, hör hästarna smågnägga när de lägger märke till dig. Du fylls av glädje och tacksamhet över att dessa stora vilda djur lägger märke till dig och visar sin uppskattning. Du hälsar på dem med mjuk röst fylld av värme. Du har redan glömt all stress du kännt  under dagen i skola och jobb. Alla konflikter, problem och utmaningar du upplevt under dagen känns avlägsna och overkliga. De gäller inte dig och din häst.

Du går in i stallkammaren, hälsar på människorna där. Människor som någon gång var helt främmande, som nu blivit mer än ridkompisar. Ni har delat glädjeämnen, likasom känslor av misslyckande och rädsla. Ni känner varandra sist och slutligen mycket bättre än du i vardags tänker på. Du litar på dina ridkompisar när det krisar till sig. Ibland känner ni rivalitet, avundsjuka, mindervärde och högmod mot varandra. Ibland är det både medryttarens och de egna egenheterna som känns otroligt störande. Sluta kvida (gnälla), förklara dig, skylla på andra, hitta på vita lögner, tänker du. Jag står inte ut. Orkar inte höra! Oftast när du som högmodigast irriterar dig på andras svagheter, så går din koncentration till medryttaren och din häst känner det.

När din häst blir ensam (trots att du sitter på ryggen) så kan den bli osäker. Vad ska jag månne göra nu? Herregud, jag är ensam och utlämnad. Tänk om den där presenningen anfaller mig! Bäst att sticka, jag måste rädda oss! Någon måste ju göra något!

Det värsta och det bästa med hästar är att situationen lever hela tiden. Du lär dig hela tiden mer och mer. Du får mer erfarenhet och teoretiska kunskaper - men om du inte är fokuserad, faller du troligen av eller nästan faller, fäller bommen, blir påtrampad, missar ett moment... Du hålls ödmjuk och du ska hållas ödmjuk! Hästar är stora och snabba djur.

Du behöver en kombination av värme - koncentration - mjukhet - spänst och massiv självkontroll tillsammans med hästar. Vad än som händer, så behöver du vara den trygga flockmedlemmen. Hästen är oftast räddare än du.

Tillbaka till stallet. Du tar fram grepet och skottkärran. Samlar upp gödsel och urin, försöker spara på det torra underlaget så gott du kan. I längden är det en ekonomisk fråga som balanseras med hästens hälsa. Inte ens mockning är en enbart motorisk handling. Du tar hänsyn till att underlaget inte får damma, men inte heller vara vått eller alltför fuktigt. Du märker att torrt spån flyttats till hörnen när hästen rullat sig. Du skrapar det till mitten så att hästen kan lägga sig på nytt. Du minns historier om mössbon i boxhörn som inte städats ordentligt, om hästar som fastnat nära väggen när de rullat sig och hovar som hamnat under boxdörren. Du minns Taras första föl som stegrade sig i boxen och fastnade med hoven mellan vattenautomaten och boxväggen. Du minns hur du lugnade fölet, förberedde dig på att få en smäll i ansiktet av ett panikslaget föl, men visste att du måste agera själv. Att söka hjälp skulle ta för mycket tid, fölet skulle kunna rycka benet och skada det, tappa balansen eller vad som helst. Du samlar dig, tar tag i fölets kropp. Ställer dig väldigt nära för att en häftig rörelse inte ska få fart i sig. Du tar i hoven. Andas, spänner mage- rygg (korsetten), mjukar knän och spänner lår - kollar hovens ställning... just då kommer en jättetrevlig stallflicka förbi. Hon fattar genast att komma nära - ni lyfter fölet, buffar upp hoven och innan ni hunnit fatta vad som händer är fölet loss. Du kan inte låta bli att tänka på vilka men fölet kanske fått, kommer det att påverka senare? Fölet ser ändå ut att må bra. Inga problem.

Boxen är torr, du hämtar mera av torv. Du har använt torv, hamp pelletter, hampa, halm, sågspån mm. Allt har plus och minus. Du orkar inte engagera dig mer i saken just nu. Odlaren som ville ha torvblandad gödsel fick nej av miljöinspektören. Enligt henne kan hästgödsel innehålla havre, tilläggsfoder eller medicinrester. Inga risker får tas, även om stallägaren skulle  meddela att dessa inte använts på stallet. Ok, tänker du. Mina blommor duger det nog åt och storodlaren har ändå möjlighet att ta emot det. Jag fortsätter en tid med torv, men det är för fuktigt för hästarnas strålar efter två regniga år, så det är ingen långsiktig lösning.

Gödselmottagaren ger feedback om att jag bara lastat ett halvt lass. Det harmar, för jag hade inte tagit hänsyn till att torv är luftigt och sjunker ordentligt under transporten. Besluter mig för att tömma vartannat år. Besluter mig också för att testa en egen blandning med torvlager mot golvet, som jag tätar genom att trampa. På det sågspån och hampaspån. Inte pelletter mer! Hästarna trodde att de kommit till himlen och åt boxarna tomma under natten. Spånen gör boxen ljusare och torven suger urin bra.

Tillbaka till stallgården. Du planerar att låta gödseln brinna ordentligt och använda den till morotslandet. Hästarna kommer att få morötter från eget land. Klart att du planerar att odla potatis och annat också, men hästarna är det du tänker i första hand på. I andra hand lättar egna odlingar matbudgeten och i förlängningen behöver du ändå använda alla pengar till hästarnas utgifter.

Du har märkt hur "lantborna" tänker annorlunda. Själv har du levt med att ha en till tre hästar inackorderade i stall. Tuff ekonomi. Därefter lån och införskaffande av egen gård, stallbygge, ridplan, belysning, unghästar, nya sadlar, rastgårdar... Lån, lån. Lantborna har ofta ärvt sina gårdar. De kämpar med EU regler och sin ekonomi, men en ponny till barnen är piece of cake. Den går nu vid sidan om. Någon gammal ladugård finns, egen brunn, grannen odlar hö, sadel från loppis... En "stadsbo" tar risklån, känner ingen som kan hjälpa, hen behöver ritningar, byggmästare, grävmaskin, traktor, lastbil, timmerman, elektriker, rörmokare, ridtränare, hästmassör, hovslagare och veterinär,samt  hästen vaccineras och raspas.

1. Dagens fråga!

Om jag inte behövde jobba eller gå i skola, 

vad skulle jag vilja göra då?

 

Pröva att svara på frågan innan du blir påverkad av mina svar!

För några år sedan ställde jag mig denna fråga och svarade:

Jag skulle

• studera
• lyssna på olika föreläsningar
• sköta mina hästar, rida
• umgås med mina vänner
• vara med mina hundar

Jag skulle försöka uppfylla fyra delar i mitt liv

• näring för hjärna och själ
• glädje, välmående, inspiration, krafter
• närhet, värme, spänning
• vän? 

Jag var väldigt stressad när jag svarade. Jag hade inte tillräckligt många timmar i dygnet. Nu när jag tittar på det, märker jag att alla dessa saker var möjliga. Jag hade bara inte kunnat prioritera dem.

En annan sak, tänk att jag inte ville något mera, resa, mm. Kanske jag tänkt att jag inte har råd. Inga pengar- mycket tid, mycket pengar - ingen tid.

"Tiderna förändras"

Fredag 1.12.17 kl 13
Städar bland mina lådor och hittade Textilläraren 2/1992. I ledaren beskriver Ulla Suojanen de förändringar slöjdlärare igen ska ta ställning till.

Fredag 1.12.17 kl 18
Vi hade fotosession med Lilli på stallet. På samma gång diskuterade vi attityder och värderingar, samt tekniska- och digitala utvecklingen under 1900-talet och kunde konstatera att mycket har förändrats.

Vissa saker/attityder/värderingar/moral förändras och andra tycks inte göra det. Även om de kan förändras, så är det en mycket långsammare process. Skolförändringar är i dagens läge mer kutym än ovanlighet. Alla lärare får vara med i processerna, varav vissa körs hårt och snabbt, andra så långsamt att skolan aldrig hinner till skott förrän nästa redan knackar på dörren. På samma gång som nya mål och innehåll presenteras med buller å bong, så känner många äldre lärare igen "det nya" som något bekant. Ulla Suojanen nämner 1992:

"Undervisningen måste stöda elevens skapande, självständiga planerande av sitt arbete, samt stöda förmågan att egenhändigt skaffa si kunskaper och färdogheter, med vilka man finner lösningar på problemen".

"Först riktas uppmärksamheten till det för alla gemensamma läroämnets nya namn formning och handarbete, för klasserna 1-7."

•     ...Gick det aldrig igenom 1992? Eller varför "såldes" det på nytt som en ny sak?
                                                    Ska varje regering forma samma program med egna ord?

"Timfördelningen bestäms på kommunal- och skolnivå. Textilläraren måste i sin egen skola och kommun motivera sitt ämne ställning i skolans timfördelning...

Ulla Suojanen nämner att i den äldre åldersgruppen finns försynta, som tycker att det är otrevligt att framhäva sig själv och sitt arbete. Jag skulle inte säga att det bara är en generationsfråga, utan kan även bero på lärarens personlighet, attityder och moral. Det låter vackert i någras öron att man ska kämpa för sitt ämne, men det kan också låta väldigt fult. Varför ska endel lärare bevisa sitt ämnes existens, medan andra ämnen inte ens får ifrågasättas? Min åsikt är att alla ämnenas betydelse för barnens liv ska analyseras på lika villkor.

Ulla: "Snabba och ofta även oväntade förändringar både i arbetslivet och i hela världen tvingar oss att inse att vi inte får svar på dessa frågor. Ingen vet för tillfället, i vilken värld vi lever i framtiden och vilka slags kunskaper och färdigheter vi har användning för".

Av den anledningen tror jag att det är ytterst viktigt att vi undervisar barn som kan grunderna i det mesta.

Följande är brainstormat. Kanske du ser annorlunda på det?

• 80-talet internationella lån, juppietiden, festa, shoppa, resa, ha roligt  = > räntorna steg => företag gick omkull.
• 90-talet lågkonjunktur, höga räntor, barn mådde dåligt, barn pressades av föräldrarna att prestera, stressade föräldrar.
• 2000-talet it slår igenom. Allt ska vara stort: lantbruk, "djurfabriker", shoppingcenter, skolor, ... Singel leverne allt vanligare, 60% skiljer sig, bonusföräldrar- och barn,
• 2010-talet arbetslöshet, unga vuxna som inte bryr sig att jobba, utanförskap bland människor blir allt tydligare. De som jobbar, jobbar mycket. Endel vill inte jobba alls. Många lever ensamma. Egoismen ökar.

Jag tror att musik, bild, slöjd, huslig ekonomi stärker människan genom att hen känner att hen får tröst och trygghet genom att skapa med händerna, det stärker självförtroendet att se att man kan påverka sitt vardagsliv och till slut, man kan känna sig som en hel individ.

 

Hur förstå ångest.

Tyvärr är det så att även om julen är en trevlig högtid för de flesta, så är den också ångestskapande för många, precis som många andra högtider.  Negativa saker kan upplevas starkare, t ex ensamhet, övergivenhetskänsla, depression och ångest, stress, sjukdom... Tillfällig ångest som väcker till att tänka är inte farligt, det är mera ett budskap från dig själv att du funderar på något. Om ångesten räcker länge och inte ger sig, är det bra att be om hjälp. Ångesten kan bli ett normaltillstånd av illamående som inte är bra och kan leda till psykomotoriska sjukdomar eller depression.

Ångest

• är mycket vanligt
• är vanligare än depression

Karaktäriseras av

• oro
• rädsla
• farhågor
• spändhet

Fysiskt

• svårt att somna och sova
• svårt att slappna av
• trötthet
• huvudvärk
• yrsel
• snabb hjärtfrekvens

Teorier kring ångest

-ångest som en omedveten konflikt

Ångest är ett alarmsystem. Egentligen ett tecken på hälsa, för t ex psykopater känner ingen ångest. Uppkommer när vi bryter mot vårt samvete. Att ljuga för sig själv skapar ångest.

 

Se på dig själv som du är med både goda och sämre sidor, förlåt dig själv för att du inte är perfekt. Lär dig mer om dig själv. => När man godkänner även sämre sidor hos sig sjäv, så godkänner man dem lättare även hos andra. Om man inte gör det blir man lättare aggressiv mot andra.

Inspirationskälla
Salete Souza 5.4.93

Kräver jag för mycket eller för lite av mig själv?

Hur vet jag om jag jobbar på mitt yttersta eller presterar under ribban? Ibland kan det vara svårt att se själv hur man presterar, för man inte känner sig själv tillräckligt bra eller helt enkelt inte lyssnar på sig själv. Ibland kan det se ut som om man inte gör tillräckligt, medan man själv tycker att man försöker och kämpar.

Det finns flera färger i livet

Som handledare blir jag ibland fundersam när en elev inte verkar reagera på instruktioner överhuvudtaget. Är det fråga om att hen inte förstår mina instruktioner? Förstår hen, men får inte kroppen att reagera enligt tanken? Är själva instruktionen eller uppgiften för svår? Spänner sig hen p g a yttre omständigheter eller är hen bara trött och har svårt att koncentrera sig själv? Tolkar hen mina instruktioner på ett annat sätt än de är avsedda eller genom ett eget filter av tankar?

Till följande analyserar jag några vanliga tankemodeller som filtrerar hur vi behandlar yttre information. Det är viktigt att inte värdera filtren som bättre eller sämre. Det viktigaste skulle vara att känna igen sig själv och försöka bryta filtret som hindrar den egna utvecklingen. Filtret kallas också att sensurera sina tankar, inom ramen för det egna filtret. Man sensurerar information som inte passar inom ramen. Sensuren innebär en ovilja att se och behandla sitt problem. Om jag säger åt mig själv att jag är usel på simning, så kommer jag att förhindra mig själv att ta första steget för att jobba med mitt obehag för simning. Hen ser problemet med simning som statiskt, som ett fakta, medan omgivningen ser det som oförmåga att ta itu med problemet.

Om jag genast gav upp, så skulle jag aldrig lära mig gå.

Person med en idealistisk syn på sig själv

Hen mår bra när hen lyckas, men tar misslyckande väldigt personligt och accepterar det inte och blir deppig. Hen kräver perfektion av sig själv och andra. Hen skyller sitt dåliga humör på andra och ser sig själv som offer för andras beteende (hästen gör hela tiden något fel, det är inte mitt fel/dålig häst).

Ett förenklat exempel är när ryttaren, egentligen ekipaget (häst och ryttare) lyckas, så är ryttaren mycket nöjd. När en uppgift inte lyckas är det hästens/föräldrarnas... fel. Om ridningen länge känns kämpig så blir ryttaren deppig, ser bara hästens fel. Om jag hade en bättre häst skulle jag rida på svår-nivå.

Om jag inte kan rida perfekt eller med wau effekt så vill jag inte rida alls. Om jag inte har något perfekt och säga så är det bättre att jag är tyst.

Om du är väldigt krävande i förhållande till dig själv och andra, försöker du;

• upprätthålla en idealistisk bild av dig själv
• ställer du dig på högre platå framför andra
• upprätthålla din diagnos 
• blunda för det patologiskt nedbrytande i ditt tankesätt
• hindra dig att vara verksam och aktiv
•  

Stel person

Ser problemen, men kan inte lösa dem.

Nervös person

Tänk om! 

• jag faller av, 
• stöter mig,
• hästen snubblar, 
• jag inte kan, 
• hästen blir rädd för blåst, snö, regn,

upprepar negativa scenarior för sig själv.

Envis person

Hen har svårt att ändra sitt beteende. Skalan av beteende är väldigt snäv, rider t ex med långa/korta tyglar och förmår sig inte att söka en jämn kontakt till hästens mun. Skänkeln ör slö, tjatig eller hård. Personen har svårt att hitta en skänkel som är i kontakt med hästen.



Fraser som hen upprepar.  

"Jag är bara sån att jag..."
Jag är bara sån, jag kan inte göra något åt det.  (Lättvindig, accepterande, är inte intresserad av att pröva andra sätt att tänka).

"Jag så dålig och dum, när jag inte ens fattar det här".
(Arg på sig själv, tar skulden för hela situationen, är så arg på sig själv att hen inte ser andra lösningar på problemet).

"Den läraren är jättedum. Jag vägrar gå på hens timme" (vill inte ha att öra med någon som sett mina svagheter (=det jag uppfattar som mina svagheter).

"Det här problemet beror på min diagnos xxx, så jag kan inte...". Hen intellektualiserar sitt problem som givet utanför sig själv, konstaterande. Är inte intresserad att diskutera orsaker, situation, möjligheter eller planera en inlärningsprocess. Problemet är  diagnosen, inte jag.

"Jag är så nervös att..." Hen låter nervositeten ta övertaget. Vill inte se nervositeten som en självproducerad tanke. Tror själv på farhågorna och kallar till slut på dem genom att övertyga sig. "Jag är så nervös för jag kommer att falla av". Hen är till slut så nervös att tankeverksamheten koncentrerar sig på faror, kroppen blir spänd och sinnet okoncentrerat, vilket ökar på hästens nervositet och risken för oväntade situationer ökar.

"Kan vi ta det i morgon, jag skulle inte riktigt orka/hinna nu". Hen är ointresserad och skjuter upp saker.

Sen finns det ännu ett tankesätt där man har en mask och all energi går till att hålla en mask, att inte visa några som helst känslor för andra.

(c) Lilli

Märker ni hur invecklat det blir? Man tänker att man gör sitt bästa/försöker/kämpar, men så länge man jobbar inom sin sensurerade ram, så kommer man ingenstans. Ju mer du kämpar i gyttja, destu längre sjunker du. Du behöver vidga dina vyer, ta in nya sätt. Alla sätt lyckas inte genast. Utan man fortsätter och fortsätter att försöka på nya sätt. Det kallas att få erfarenhet!  Förlåt dig själv för att du inte är perfekt. Att straffa sig själv, känna skuld, hat, döma sig leder bara till hjälplöshet. All energi slösas på nedvärdering av sig själv, när samma energi kunde användas till att lösa problemet.

(c) Lilli

Inspirationskälla:
Anteckningar från Markku Lyyras föreläsning på finska arbis -93.

KÄNSLOR

HÄRLIGA OCH JOBBIGA PÅ SAMMA GÅNG

😁😂😅😉😋😌😍😓😒😐😏😩😢😲😱😰

Hittade några tidningsklipp (Suosikki, årskalender 2011)  i mina gömmor som fint ger oss möjlighet att tänka hur vi kan ta vara på känslor för vår egen utveckling.

Först, även om vissa känslor ibland känns jobbiga så

• ger de oss viktig information
• ger olika färger till livets trasmatta; rött, svart, orange, grönt...ljusblått... rosa
• färgerna stärker varandra, om alla dagar är lika känns allt grått?

Känslor är nycklar till självkännedom. De berättar för dig vad som är viktigt, hur du mår, vad du inte tycker om och genom känslor kan du sporra dig själv (eller ta ner dig).

Känslorna berättar vad som är viktigt för mig.

• För vad är du avundsjuk?
• Vem är du avundsjuk på?

Vi är avundsjuka för oss viktiga saker. Avundsjukan kan hjälpa dig att förstå vad du egentligen skulle vilja åstadkomma.

Det finns ett ordspråk som låter: "Surt sa räven om rönnbären". Räven nådde inte upp till rönnbären och bestämde att de säkert smakade surt. Ibland kan vi säga oss att vi inte vill nå något som vi egentligen vill - jättemycket.

Ta vara på stinget av avundsjuka och vänd det till konkreta mål.

Ovanstående gäller också svartsjuka. Svartsjuka berättar vem du tycker om. Det är lätt att ta för givet att förälskelse eller kärlek kräver den andra parten. Men varför inte förenkla. Du kan tycka om någon utan krav på att den andra ska tycka tillbaka. Jag brukar säga om Agnes, vår cockerspaniel, att hon har kärlek så det räcker för alla när barnen frågar vem hon tycker mest om.

Negativa känslor

berättar om att förhoppningar och realiteter inte är  harmoni utan att det råder en konfliktsituation. Ta vara på negativa känslorna, använd kraften som de väcker för att förändra situationen. Ilska kan hjälpa dig att agera, men det finns sund ilska som får dig att göra goda val och negativ ilska kan göra det värre för dig. Alltså använd ilska som ENERGI.

Positiva känslor

som förälskelse, att tycka om, känna sig accepterad som man är lösgör energi och hjälper oss att vara sociala. Gå dit var lyckan bor💓

Du kan påverka dina känslor!

Negativa tankar kan få dig att koka och bli oproportionerligt arg. Positiva tankar kan få dig att le.

Vi ryttare behöver få tag på den papegojan vi har på axeln som babblar negativa tankar om oss. Hästen förstår inte de spänningar vår kropp överför på den och kan tolka det som att det finns ett monster i närheten. Det spelar ingen roll vem eller vad du är frustrerad över, hästen känner det likadant. Så är det dig själv, en kompis, en händelse, ... som du är frustrerad på.

Försök inte fly dina känslor, för då jagar de dig. Stanna upp, "lyft katten på bordet", lyssna och bestäm om papegojan har hittat på eget eller?

"Hästflickor"

Vad gör hästgalna flickorna  på stallet egentligen?

• Gosar med hästarna?
  Pratar strunt?
  Spatserar i blänkande stövlar, vita byxor och med strass i hjälm och spö?

Kanske  det också, men hästsporten är nog en av de tuffaste sporterna om man tänker efter. Det gäller inte bara dig, utan också 500-900 kg kraft och muskler som du behöver få på din sida.
Det gäller inte bara ditt leverne, din sportighet och dina skador, utan också hästens.

Om du endast vill gosa med med en häst, kommer du att bli abrupt väckt när du kommer till stallet. Det är massor som behöver göras:

•  Mockas, först gör du rent i boxen, sen ska en tung skottkärra tömmas i gödselstacken som ofta nås via en eller två plankor i uppförsbacke. Föreställ dig en skottkärra med gödsel som du buffar längs med två plankor. Det börjar lätt vingla när man fasar över risken att hela mockningsarbetet snart faller omkull och du får starta om. Steget värre är ännu om det regnat dagen innan och frusit på. 
• Alternativt, om du vill du vara ekologisk och förbränna gödsel till mylla som används i trädgårdslandet. Då behöver du sätta dig in i komposteringens regler. Gödseln ska svängas flera gånger för att brinna jämnt och få kål på dåliga bakterier.
• Sen hämtar du ny torv, eventuellt slår du på torven som frusit med en järnspade eller bär 14-25 kg säckar med strö till boxen. Sen ska ströet fås ur påsen utan att säcken går sönder, du  ska ju som ekologiskt täkande person förstås återanvända påsen. Du sparkar och slår i påsen för att lösgöra torven. Har du adrenalin kvar så urladdas det senast nu. 
• Det skulle också vara bra att sopa nu, innan hästarna kommer in eller vattnet är på plats. Du vill förstås inte att hästarna ska få damm i lungorna eller få smutsigt vatten.

  

  Vid dethär laget svettas du kanske redan, men det är bara början. Ledningen till vatten automaterna frös vid första minusgraderna på hösten. Alltså fyller du 10 l hinkar med vatten och bär ut dem ut i boxarna. Kom ihåg att använda hela kroppen för att inte få skador.
  
  Vad ska hästarna äta då? Höet har blivit dåligt p g a den eviga fukten och varma vädret, skräp fanns det också i de 500 kg tunga balarna och en av dem hade fått hål i plastet. De balarna kan inte användas, hästens mage är känslig. Vad ska jag ta mig till med allt förstört hö? Kan man bränna höet. Prövar men det funkar inte. Det röker en hel dag, men hömängden minskar inte. Måste väl komposteras då. Jag fyller skottkärra efter skottkärra till bristningsgränsen för att samla höet på ett ställe där det får komposteras. I år var det rekord 2000 kg förstört hö. Det flyttar man inte på under en dag. Har aldrig räknat hur många skottkärror det blir av en bal 500 kg hö. Men många blir det.
  
  Som tur är nya höbalen bra. Jag fyller hela skottkärran och delar ut höet i boxarna. Jag suckar av lättnad. Lättare saker framför. Jag samlar ihop hästarnas matkoppar, diskar dem helst och märker att mineralen är slut. Raska steg till bilen. Tur att jag kom ihåg att köpa mera igår. Säcken väger 25 kg. Jag bär den på axeln för att tömma den i en metallhink med lock. Jag vill ju inte locka möss flera gånger. Senaste vinter hamnade jag att kasta 25 kg förstörd havre, som jag förvarat i en plastlåda med lock.
  
  Jag delar ut mineraler, bröd, äppel och morötter. Sätter kopparna på plats och kallar på hästarna. I stora stall kan det vara långt till hästarnas rastgårdar. Jag kämpar med elstaketet och hästen är rädd för den. Jag försöker vara snabb för att hindra att de andra hästarna hinner ifatt oss och vill också ut. Jag hinner just och just. I samma veva släpper jag av misstag mitt grimskaft och min häst rusar iväg till en grästuva. Nå, det kunde vara värre. Min häst kunde rymma, rusa till stallet, förvilda andra, krocka med en bil... Nu gäller det att vara slug för att få upp hästens huvud så att vi kan gå in. Som tur har jag mina knep. 
• Kommer att tänka på min försäkringssituation när jag i mitt inre ser hästen krocka med en bil eller stiga mig på foten. Svär för mig själv, att jag aldrig lär mig, att jag kom med flip-flops till stallet. För sent nu att vara efterklok. Lovar att om jag klarar denna gång så kommer jag aldrig att glömma stallskorna mer.
  
  
  
  I stallet binder jag upp hästen, byter skor och tar fram all utrustning. Oj så lerig min häst är. Ryktar och ryktar, tio drag på alla ställen. Axlarna värker. Som tur kom jag ihåg att använda vänster och höger hand. Lyfter upp hovarna och märker att leran torkat fast. Det finns små stenar mellan skon och hoven. Håller i hoven trots att kallsvetten rinner. Sätter ner hoven överdrivet utstuderat för att inte bli påtrampad. Nästa hov ser mjuk ut. Strålen mår inte bra. Putsar och tar fram tjära för att sköta den. Nu har min häst tröttnat på att skötseln tar så länge och vi diskuterar en stund innan den tredje hoven lyfts.
  
  Dags för sadling och tränsning. Hästen rör sig otåligt i boxen och jag håller hårt i den skitdyra sadeln. Ursäkta mitt uttryck, men den är dyr.  Tränsar och hästen kastar med huvudet. Jag andas djupt och lugnt, tar ett stadigt tag om mulen och voila nu lyckades jag få in betslet i munnen. Jag spänner sadelgjorden och blir nypen på benet.
  
  Nu går vi ut på ridbanan. Jag och hästen behöver värmas upp. Jag har egentligen jättevarmt redan, men är lite spänd i musklerna och försöker få blodcirkulationen igång. Ridningen försvåras om jag är spänd i musklerna. Nu kan jag spänna sadelgjorden ytterligare. Lat som jag är hittar jag på att hästen får följa mig medan vi bär långa tunga bommar och stolpar på sina platser. Tänkte hoppa idag men märker att det finns gropar på plan. Tar fram grepet och jämnar ut ett stort område framför och bakom hindret.
  
  Äntligen får jag sitta upp. Förlänger stigbyglarna från ryggen. Hästen vandrar iväg när min fot dinglar framför sadeln. Jag försöker stanna den. Samma igen.
  
  Så börjar jag rida enligt min plan. Flämtar redan vid lätt trav. Vad ska dethär bli till?
  
  Mörkret kommer, sitter av och går med hästen till elkontakten och sätter på belysningen. Sitter upp igen och fortsätter. Hästen hoppar till när den ser sin egen skugga. Jag försöker följa med skutten, för att inte ramla av.
  
  Jag skrittar, travar och galopperar. Mina ben är tunga och jag orkar inte stressa trots att min häst är tittig. Något bra med att trötta ut sig fysiskt innan ridningen. Det börjar regna. Jag blir genomblöt, men det kan inte hjälpas.
  
  Efter ridningen tar jag bort utrustningen, låter hästen dricka och ryktar den torr. Nu är det min tur att få torra kläder på mig. Jag byter om i en fuktig och kall stallkammare. Kollar att allt är bra, sätter mig i bilen. Är mycket trött och lycklig. Allt som stressat under dagen är glömt.
  
  Sätter mig ner på soffan för en stund innan jag ska i duschen. Skriver upp punkter för vad som behöver göras inom närmaste tiden. Somnar. Vaknar på soffan vid tretiden på morgonen. Stel i musklerna och har svårt att gå. Jag som skulle i duschen och skulle stretcha efteråt. Alla lampor är tända, myror i tv och hunden har kissat inne. Somnade visst utan släppa ut den på kvällen.
  
  

WHHHAATTT!!!!

Nä, ingen kondition behövs i hästsporten. Nä ;)

Vad tränar en "hästflicka" egentligen?

Ledarskap

"Dutti-duttar man med en häst ligger man på sjukhus inom tre sekunder.... Man måste vara den som bestämmer" http://www.dt.se/sport/ridsport/kronika-darfor-blir-ridtjejerna-chefer

Samarbete

"Men om man bestämmer för mycket så tycker inte hästen att det är kul,...Ledarskap handlar om samarbete".  http://www.dt.se/sport/ridsport/kronika-darfor-blir-ridtjejerna-chefer

Ansvar

"Får hästen för mycket mat, så att den håller på att bli tjock? Eller för litet, så att den blir för smal? Man har ju ansvar för en levande varelse". http://www.dt.se/sport/ridsport/kronika-darfor-blir-ridtjejerna-chefer

  På dörren i klubbrummet i Hedemora står det: "Belöningen för ett väl utfört arbete är ett väl utfört arbete".  http://www.dt.se/sport/ridsport/kronika-darfor-blir-ridtjejerna-chefer

Fysiskt arbete

–"Mockningen är inte alltid så kul, ... Det är ganska tungt och luktar inte så gott, men det måste göras. Varje dag, varje vecka". http://www.dt.se/sport/ridsport/kronika-darfor-blir-ridtjejerna-chefer
.


Det är inte konstigt att forskning visar att stallet är en plantskola för kvinnliga ledare. Tidiga mornar och tydliga rutiner, självkänsla och samarbete, skit under naglarna och en mjuk mule under handen. http://www.dt.se/sport/ridsport/kronika-darfor-blir-ridtjejerna-chefer


 Det sägs att 70 procent av kvinnliga svenska chefer har en bakgrund i stallet.
 http://www.dt.se/sport/ridsport/kronika-darfor-blir-ridtjejerna-chefer

Inspirationskällor och källor

 http://www.dt.se/sport/ridsport/kronika-darfor-blir-ridtjejerna-chefer

En stund om dagen

Att göra något smått varje dag som mig framåt mot mitt mål

När jag påbörjade min forskarutbildning på Åbo Akademi höll Ped.dr Sven-Erik Hansén introduktionsföreläsning till oss nya forskare. Han sa många tänkvärda saker, god föreläsare som han är. Men det som passar in i detta sammanhang, är att han uppmanade oss forska en kvart om dagen, om vi inte hann mer. På det sättet skulle vi hålla oss "inne" i ämnet och inte efter pauser behöva börja om från början, vilket tar oerhört med tid i skrivskedet.

Samma tanke hade väl dessa pedagoger som introducerade "en kvart om dagen" till föräldrar. Meningen var föräldrar skulle läsa högt för sina barn. Ingen förälder kan v'äl säga att den inte har en kvart för sitt barn? Den kvarten skulle ändå vänja barnen vid att lyssna eller läsa något varje dag.

Nu har jag läst JP Jakonens (2016, s. 77-79) bok "Stressivapaa johtaja" och blivit påmind om detta goda råd. Jalonen uppmanar oss att hellre göra lite ofta, än mycket sällan. Detta passar speciellt bra in på när man börjar stora projekt, t ex skriva en bok, starta ett företag eller som nämnt skriva sin dr-avhandling eller vad det nu kan vara för var och en. Ibland räcker det att sätta sig vid datorn och ta tio andetag som stöd för koncentration, syretillförsel och energi.

Själv ska jag använda tanken för min ridning. Ibland känns det som om jag bara inte hade tid. Listan med vad som borde göras på gården är så lång varje dag. Mitt första mål blir att rykta och sadla  med tanken att det räcker om jag rider fem minuter. Om det blir fem minuter eller mer spelar ingen roll. Det viktiga är att ta det första steget.

Våga!

DREAM BIG

Know your passion and go for it!

Mitt i all valpyra 
 

inspirerades jag av en artikel i Pohjalainen 8.3.2016 s. 11 att göra ett fritt översatt sammandrag av tio kloka kvinnors tankar  kring temat förebilder och inre ledarskap. Att känna igen sina drömmar och våga förverkliga dem är ett evighetstema :)    <3

Ursprungliga artikeln

• Stark vilja, placera ribban tillräckligt högt och brinn för det du gör (Marja Rak)
• Värna om dina styrkor och din begåvning samt dina egenskaper (Ann-Charlott Hästö)
• Lär känna igen onödiga saker och lämna dem för sitt öde, då får du tid för viktiga och relevanta saker (Anna Häggblom)
• Genom dialektik, tid, genom att sätta dig in i saker och sprida glädje, kärlek och positivitet - generöst utan baktankar om nytta (Lee Esselström)
• Om du känner passion för det du gör kommer du slutligen att bli bra på det (Eija Koski)
• Vad du än gör, gör det med hela ditt hjärta... Dina och arbetsplatsens värderingar måste mötas (Cisse Grönholm)
• Det lönar sig att stiga utanför sitt bekvämlighetsområde (comfort zone), ta emot nya utmaningar i stället för att undvika dem, för att man tvivlar på sin egen förmåga. Du kan alltid bli bättre och lära dig nytt (Johanna Stenback)
• Vi är alla förebilder, fast vi kanske inte själva är medvetna om det. Gör därför det du tror på och var stolt över dig själv (Ann-Maj Granstubb)
• Jag är förebild för dem, som upplever att deras jobb är så intressant att det också är hobby (Aino Tanninen)
• När man vågar följa sitt hjärta och sina värderingar, behöver man inte följa färdigt upptrampade stigar, utan kan modigt gå fram på sin egen väg. På samma gång är det viktigt att vara sig själv och känna äkta intresse för det man gör och stå för sina värderingar (Anita Storm)