Teoretiskt sett finns det yttre och inre motivation. Förenklat innebär yttre motivation att du motiveras av t ex belöningar, medan inre motivation uppkommer genom att känna glädje, förnöjsamhet och välbehag av det man gör, vilket utsöndrar endorfiner, dopamin och serotonin. Den yttre motivationen brukar ibland beskrivas som åsnan som lockas med morötter framför mulen. Motivationen påverkas av hur lätt det är att få moroten och att moroten är tillräckligt lockande. Är det för lätt blir man trött på morötter, är det för svårt ids man inte. För en del människor är det otroligt viktigt att se helheter, finna mening i det de gör eller få en personlig vinst av något slag t ex i form av utmaning.
Jag brukar tänka att motivation funkar som en Gaus-kurva (normalfördelningskurva). Man kan vara under, passligt och för motiverad. Att vara omotiverad eller övermotiverad ger lika dåligt resultat, trots att den övermotiverade försöker sitt yttersta.
Jag har råkat ut för övermotivationens nackdelar under senaste åren med min ridning. Först var det tidsbrist under många år, prioriterade mitt jobb med hästarna (inte helt enbart av vilja, utan som en följd av omständigheterna. Sedan när jag äntligen fick tid, var det på grund av sjukdom och skador (jag var alltså sjukledig). Många av mina skador kom av att jag red trots att jag var sjuk, föll av och fick benbrott. Ju mer jag skadade mig, destu envisare blev jag och tog risker. Jag ville inte att sjukdomen skulle bestämma över mitt liv. Tala om att var för motiverad.
Jag fick hjälp med att komma till insikt om saken, att jag inte skulle kunna bli frisk om jag pressade kroppen när den försökte hela sig från sjukdomen. När det stod i epikrisen att jag inte kommer att bli frisk, någonsin, var det som jag skulle ha förstått, att med vilja fixar jag inte det här. Jag satte upp ett mål för mig själv, inte en enda skada under ett helt år och lyckades med det! Kroppens läkning kom igång.
När det året var förbi började jag rida under övervakning under några månader. Först i lina, fem veckor. Sen på volt lika länge. I början var jag väldigt lycklig och tacksam över att överhuvudtaget få rida igen, men snart visade övermotivationen sitt fula fejs. Jag kom med förslag tränaren, "släpp mig", "jag är inte rädd att falla" mm, men hon var klok och släppte inte. Hästarna behövde också vänja sig vid min överenergiska stil, så tränaren höll ögonen på dem också. De skulle lära sig att bete sig efter ett system, inte enbart efter min energi. Som du säkert anar gav det ganska snabbt resultat, även om jag måste hålla mig i styr för att inte tappa fokus på mitt mål, att få rida.
Jag hade lyckan att få träffa en sådan klok tränare/människa. Hon hjälpte mig med Tara för sexton år sedan och nu hjälpte hon mig igen. Tack Maija 💗.
Vad kan ligga bakom den andra ytterligheten, att inte vara motiverad alls? Ibland är det fråga om att inte vara helt ärlig med sig själv. Alltid är det inte fråga om startsvårigheter eller lathet. Ibland ligger det rädslor, spänning, sårbarhet eller dylikt bakom olusten. Man kanske säger att man inte har lust, men egentligen är man till exempel rädd att stöta sig, bli bedömd eller känna sig uppgiven. Många stallägare skulle egentligen vara motiverade att träna, men det vardagliga slitet och ekonomiska bekymmer gör att man inte orkar eller har lust för något överhuvudtaget. Efter att ha mockat, delat ut hö, städat rastgårdar, reparerat täcken och staket, handlat foder och burit vatten, samt betalat räkningarna, så är man bara så slut att soffan vinner. Det var en gång en stallägare som frågade på fb, hur många av er har somnat på soffan med stallkläderna på och sovit hela natten. Många stallägare svarade att jo, det har hänt många gånger. Speciellt om det kommer lite vattenskador eller hästrymning som bonus någon dag, då kan det bli för mycket.
Tusendollarsfrågan är att hur upprätthålla lämplig motivation? Jag skulle idag säga att genom genomtänkta rutiner.
- Passande mängd arbete, vila, föda och socialt liv.
- Rutiner som upprätthåller flyt i vardagen. Minimi saker som görs varje dag och en gräns för slitet.
Låter det för enkelt för att vara sant?
