Voi itku! Koira karkasi.

Teksti julkaistu Lounais-Suomen spanielikerhon lehdessä, Lurpassa nro 4/2018

Teksti: Annika Kontturi-Salmi

Pian on taas se aika vuodesta kun uuden vuoden ilotulitteet paukkuvat.
Moni koiranomistaja miettii jo nyt hoitopaikkaa koiralleen tai muita
mahdollisuuksia auttaa koiraa selviämään uuden vuoden ilotulitusten
paukkeesta. Uudet koiranomistajat voivat miettiä josko oma koira onkin
paukkuarka, mihin tällöin pitäisi varautua. Jollekin koiranomistajista ei
ole tullut mieleenkään, että uusi vuosi tai muu ilotulite kausi olisi
minkäänlainen ongelma omalle koiralle. 

Kovat paukkeet ja raketit voivat aiheuttaa koirassa paniikin. Sisällä
ollessaan koira voi pyrkiä piiloon, täristä ja kuolata. Tällöin voi keskustella
kasvattajan, koirakouluttajan tai eläinlääkärin kanssa toimintaohjeista.
Lievissä tapauksissa voi riittää aikainen iltapissatus, musiikki, huone
mistä ei kovin hyvin näe ulos ja omistajien normaali käytös. Ulkona
ollessaan koira voi riehaantua ja päästä kaulapannasta irti tai jopa
karata hihna perässä. 

On olemassa muitakin syitä koirien karkaamiseen/katoamiseen kuin paukkeen
pelästyminen. Koirat karkaavat mökkipihasta, ollessaan kesämatkalla,
metsästämässä ja jopa musiikkifestivaaleilla on koira karannut. Paras
ennakointi on mielestäni luoda hyvä kontakti koiraan jo alusta asti,
käyttää kestävää kaulapantaa (missä omistajan puhelinnumero) ja hihnaa,
välttää ulkona oloa
pauke aikaan tai oleskella lähellä kovaäänistä, opettaa koiralle
rauhoittumispaikka /esimerkiksi oma peti tai kuljetushäkki. En veisi vieraalle
hoitoon nimenomaan uutena vuotena, joskin taitavalle koirahoitajalle tämä ei
ole ongelma, mutta on tapauksia missä koira on karannut hoitajalta
pelästyessään ja liikkunut itselle vieraassa paikassa kauankin. Viimeisestä
minulla on omakohtaisia kokemuksia kun koirani karkasi emänsä kanssa
kasvattajan luota helmikuussa riistan hajun perässä ja olivat kadoksissa
kuusi vuorokautta. Minun koirallani oli viisi pentua kohdussa ja viikkoja
oli jo viisi kahdeksasta*.

Välittömät toimintaohjeet

Jos tällainen todella huono onninen tapahtuma pääsee käymään, kannattaa
jututtaa naapureita ja ympäristöä sekä soittaa Turun kaupungin eläinhoitolaan
ja kertoa tapauksesta. Pistäisin myös heti tiedot sosiaaliseen mediaan.
Sosiaaliseen mediaan kannattaa laittaa hyviä kuvia ja oma vihjepuhelinnumero.
Kannattaa myös kertoa jos koira on voinut säikähtää jotain, jos se on arka
tai vierastaa. sekä muistuttaa ihmisiä olemaan rauhallisia ja ilmoittamaan
havainnoista, eikä missään nimessä yritä jahdata koiraa.  Jos olet Facebookissa,
niin sieltä löytyy ryhmiä minne voit ilmoittaa katoamisen käyttämällä hakusanaa
”karkurit”. Jos hätäännyt älä huutelee koiraa vaan kävele etsimässä ihan
rauhallisesti. Rapistele leipäpussia, syö jotain, istu kannon päällä ja rauhoita
itsesi. Koiran nimen kiljuminen tai perään juokseminen voi ajaa sitä vielä
kauemmaksi pois. Jos koiralla on hihna perässä, miettisin mihin hihna voisi
tarttua. Minä suunnittelisin oman etsinnän olosuhteet ja ympäristön huomioon
ottaen. Olenko kaupungissa, maalla, saaressa tai luonnonsuojelualueella. Onko
paljon liikennettä, vaarallisia paikkoja kuten rautatie tai moottoritie?  Onko
metsästyskausi? Onko paljon riistaa liikenteessä? ym.

Tunteja kuluu….

Kun karkailusta on jo mennyt useita tunteja ja rupeat huolestumaan, pyytäisin
perheenjäsenet mukaan etsimään, joskin yksi jäisi kotiin päivystämään jos
kotona ollaan. Joskus koira ilmestyy kotiinsa omin tein, eikä tajua aiheuttaneen
paniikkia omistajalleen. Jättäisin myös koirapedin, oman vaatteen ja sekä
tuoksuvaa ruokaa kotirappusille tai katoamispaikalle (esimerkiksi tonnikalaa,
kinkkua tai makkaraa).  Ilmoittaisin myös koirakavereiden omistajille, samassa
koirapuistoissa käyville koirani kadonneen. Jos minulla ei olisi puhelinnumeroita,
lähtisin koputtelemaan karkaamispaikan lähistön ovia ja kysellä koiraa. 

Kun kyseessä on pentu, tiineenä oleva narttu, vanhus tai sairas koira etsijäkoiran
kutsuminen voi olla aiheellista. Toisissa tapauksissa saat neuvoja miten jatkaa.
Tärkeää on, ettei kutsu valtavaa ihmismäärää etsintöihin, vaikka kuinka mieli
tekisi. Koira voi säikähtää outoa tilannetta ja karata aina vaan kauemmas. Koira
voi myös ajautua esimerkiksi moottoritielle. Minunkin koiran tapauksessa oli
järjestetty suuretsinnät, mikä sitten johti siihen että etsijäkoiraa oli hankala käyttää
kun kaikki jäljet oli kävelty ristin rastin. Etsijäkoira ei myöskään ole kovin montaa,
joten ne ei aina ole saatavissa. Jos koirasi on karannut riistavainun saaneena ota
yhteyttä paikallisiin metsästysseuroihin. Metsästäjät saattavat tehdä metsässä
liikkuessaan karkurista havaintoja tai sitten karkuri saattaa päätyä kettu- tai
supiloukkuun. Minun koirasta metsästäjät tekivät havaintoja, mikä oli suuri
helpotus, koska se loi toivoa. Koirat olivat käyneet syömässä riistan
ruokintapaikoilla ja nukkuneet muiden eläinten pesissä. Kuulimme myös
että koirat hakeutuvat maatilojen läheisyyteen. Koirat voivat piileskellä
latojen lattiarakenteissa ym.

Tunteet vaihtelevat

Omistajan epätoivo voi olla aika kova päivän parin jälkeen. Tunteet vaihtelevat
toivon ja epätoivon välillä. Tällöin huomasin kuinka tärkeää meille oli saada
tehdä jotain. Kasvattaja teki hajujälkiä kodin ympäristöön houkutellakseen
koirat kotiin. Voi esimerkiksi laittaa tonnikalaa tai kissan märkäruokaa
sukkahousuihin, sitoa palloksi ja vetää sillä hyväntuoksuinen hajujälki.
Houkuttelupaikan pitää olla turvallinen, älä tee jälkeä vaarallisen tien yli.
Kasvattajalla oli haasteena junarata puolen kilometrin päässä. Jäljen tulisi
olla noin kilometrin pituinen ja mahdollisimman kohtisuora. Usein karkuri
osaa suunnistaa hajujälkiä pitkin kotiin, ruokintapaikalle tai loukulle.

Itselläni on monta koiraa ja kadonneella nartulla oli paras ystävä kotona.
Kävimme katoamispaikan läheisyydessä lenkillä ja toivoimme että loisimme
muistikuvia kodista ja omasta laumasta. Karkurit hakeutuvat mielellään
paikkoihin, jotka ovat niille jollain tavalla tuttuja. Moni koira käy
haistelemassa talojen pihoilla, joissa on toisia koiria. Koira voi hakeutua
tallien läheisyyteen jos se on tottunut hevosiin tai päiväkodin/koulun
nurkalle jos perheessä on lapsia. 

Kun olet ilmoittanut karkurista moneen paikkaan voi vihjepuhelin ruveta
soimaan. Voit käyttää karttaa apuna kun merkitset näköhavaintoja. Koira luo
usein reviirin jos se ei säikähdä jotain. Meidän koirat liikkuivat
näköhavaintojen perusteella noin 15 km. Metsästäjät auttoivat meitä tuomalla
loukkuja niihin paikkoihin missä oli ollut näköhavaintoja.

Onnekas loppu

Loppujen lopuksi kuuden hirveän vuorokauden jälkeen koiramme löytyivät
siilosta noin puolitoista kilometriä kasvattajan kotipaikasta. Tuurilla oli paljon
osuutta asiaan. Siilo ei ollut käytössä, mutta maatilasta lähdettiin tarkastamaan
sen kunto kun oli pari päivää satanut kaatamalla.  Vaikutti siltä että koirat
olivat löytäneet hiukan ruokaa, emo oli sopivan kokoinen olosuhteisiin
nähden, mutta minun koirani oli laihtunut paljon. Onneksi Olivian pennut
syntyvät terveinä ajallaan, joskin Olivia sai kalsiumkrampin syöttäessään
pentujaan. Kalsiumpuute on onneksi hoidettavissa. Olivian emä oli hiukan
villiintynyt reissun aikana. Se ei ensin ottanut kontaktia ihmisiin, vaan
katsoi pois ja oli levoton. Minun Olivia oli rauhallinen ja valmis synnyttämään.
Villiintyminen ei onneksi ole pysyvä muutos joten Olivian emä palautui
reissuhaluistaan. 

Vinkkejä ja linkkejä:

Hieromalla koiraa voit vaikuttaa koiran parasympaattiseen hermostoon,
n s lepohermostoon, ja rauhoittaa koiraa. Silitä koiraa rauhallisin, pitkin
vedoin kämmenellä kirsusta peräpäähän. Käytä rauhoittavia signaaleja
kuten haukottelua ja suupielien lipomista. Selän, pään ja niskan käsittely
saattavat unettaakin. Muista että voit omalla käytökselläsi viestittää että
ei ole hätää.

Ota nyt jo koirasta talteen karvatuppo. Säilytä se lasipurkissa viileässä ja
pimeässä. Etsijäkoiran lähtöhajuksi sopii esimerkiksi myös lemmikin takki,
kaulapanta tai lelu. 

Tarkista että olet tehnyt omistajailmoituksen kennelliittoon. Viranomaisilla ja
löytöeläintaloilla on oikeus saada omistajan tiedot Kennelliitosta koiran
tunnistusmerkinnän perusteella. 

www.karkurit.fi 

Valtakunnallinen neuvonta puh. 045 169 3939

karkurit@karkurit.fi

www.etsijakoiraliitto.fi

Tarjoaa neuvontaa puh. 040 724 8614 sekä toisen koiran etsimiseen koulutettuja
koiria. Toimii vapaaehtoisvoimin.

www.facebookcom/etsijakoiraliitto

Turun kaupungin eläinhoitola (myös ympäristökunnat ja kaupungit).

www.turku.fi/asuminen-ja-ymparisto/elaimet/elainhoitola

Ota yhteyttä jos kadotat tai löydät yksikseen liikkuvan koiran.

puh. 02 262 3110 tai 050 554 6394

Jos haluat lukea lisää meidän kokemuksistamme:

www.vipasagobacken.blogspot.com/2018/11/olivia-seikkailu-manta-aidin-kanssa.html

Pelkäätkö käärmeitä? Kyy on vaarallisempi koiralle kuin ihmiselle.

Ruotsinkielinen versio julkaistu 24.04.2019 

Pelkäätkö käärmeitä? Aika moni meistä, jos ei nyt ihan pelkää, niin ainakin kunnioittaa tai jopa inhoaa. Käärmeet herättävät usein vahvoja tunteita, vaikka meillä Suomessa on ainoastaan yksi myrkyllinen käärmelaji, kyy. 

Koirakoulu Vainuvoima järjesti vuosi sitten luennon kyyn ja koiran kohtaamisesta. Luento oli seikkaperäinen ja moni meistä kuuntelijoista sai uutta tietoa kyistä ja niiden elinolosuhteista, mikä hälvensi ainakin minun ennakkoluuloja. Aika vähän kuitenkaan muistin kyystä mitään faktoja, suurin osa tiedoistani perustui kertomuksiin ja pelottaviin kokemuksiin. Kyyluennon piti tutkija Toni Beckman ja ensihoito osion eläinhoitaja Meri Hallikainen.

Esiintyvyys

Täällä Länsi Suomessa esiintyy paljon kyitä, jopa neljäsosa kaikista puremista tapahtuu täällä. Länsisuomi on myös Ruotsista ja Venäjältä tulleiden kyiden tapaamispaikka. Täällä ilmasto on suotuisa ja kyyt ovat aktiivisia yleensä jo helmikuusta joulukuuhun. Kun talvet ovat kylmiä ja kesät kuumia kyitä ei niin juuri näe. Ei myöskään jos kevät on vaihteleva, kyyt odottavat kevään tasaisen lämpimiä päiviä ennen kuin aktivoituvat.

Talvehtiminen ja asuinpaikat

Kyyt talvehtivat koloissa, esimerkiksi juurien alla, kivikoissa tai risukasoissa. Kyyt hakeutuvat melkein aina samoihin talvehtimispaikoille vuosi vuoden jälkeen. Kyy on reviiriuskollinen, joten kyiden asuinpaikkoja uhkaa tiiviisti rakennetut asuinalueet ja ostoskeskukset. Kyy yrittää tällöin selvitä esimerkiksi roskisten alla, varastoissa ja puistoissa. Tämä johtaa lisääntyneisiin puremismääriin kun ihmiset ja eläimet liikkuvat kyiden alueilla. Käärmeillä on kuitenkin paikkansa ja ehtävänsä myös kauungeissa. Jos käärmeet eivät vähentäisi hiirikantaa, ne hiiriongelma olisi vielä suurempi kuin se tänään on. 

Kyitä esiintyy siis myös puistoissa, mikä voi tuottaa koirille ja niiden omistajille ongelmia. Ensimmäisinä kauniina kevätpäivinä sadat koirat ja kissat saavat pureman kun omistakjat päästävät ne irti, ottavat aurinkoa ja rentoutuvat. Koirat ja kissat yleensä kiinnostuvat niistä, meneveät lähelle haistelemaan ja kyy kokee itsensä uhatuksi ja puree. 

Aina välillä nousee keskustelu siitä että oppiiko koiraa varomaan kyytä pureman jälkeen. Sanotaan että koira ei yhdistä kipua käärmeeseen, mutta toki jotkut koirat reagoivat vahvasti paikkaan missä kyy puri.

Keväällä

Maalis-huhtikuun vaihteessa kyy yleensä herää horroksestaa, riippuen kevään tulosta. Tällöin kyitä voi nähdä aurinkoisilla, lämpimillä paikoilla kuten kivikkoiset etelärinteet tai peltojen ja metsien pientareilla.

Kyyn elämänkaari

Kyy voi elää noin kymmenen vuotiaaksi. Kyyn kantoaika kestää pari kuukautta ja kun se munii täysin valmiita kyitä luikertelee pehmeistä munista. Kyyllä, kuten muuillakin äideillä on raskaampi liikkua kun on kýmmenen munaa kohdussa, joten kyyn muniminen puussa on aika mahdotonta. 

Kyillä on paljon vihamiehiä luonnossa ihmisen ja liikenteen lisäksi. Niillä on jo syntyessään myrkkyhampaat. poikaset talvehivat emon läheisyydessä. Ne voivat tehdä pieniä retkiä mutta palaavat emon luokse. Kyyn arvellaan yleensä elävän noin 15-vuotiaaksi, mutta vanhimmat yksilöt voinevat saavuttaa jopa 25 vuoden iän.

Miten kyy kokee maailman?

Kyy kokee maailman kolmiulotteisesti. Sen näkö on huono ja se huomaa liikkeen parhaiten. On hyvä muistaa että kyy kokee maailman maanpinnalta. Jos se pelästyy se pyrkii aina ensin pakoon ja tämän jälkeen se yrittää piiloutua. Jos piiloutuminen ei onnistu, se yrittää purra ja ilman myrkkyä ja jos ei sekään auta niin seuraava vaihtoehto on purra myrkyn kera. Joskus kyy voi ärsyyntyneenä purra myrkkypureman ensi yrittämällä. Yleensä kyy kuitenkin pyrkii säästämään myrkkynsä saaliiseensa, eli ruuan hankintaan, koska myrkyn muodostaminen kestää monta päivää. Kyy syö ensisijaisesti jyrsijöitä ja hiiriä. Se haistaa saaliinsa kielellään, puree itsensä kiinni ja sen jälkeen ruiskuttaa lamaannuttavan myrkkynsä siihen. 

Kyy ja ihminen

Kyyn, ihmisiin kohdistuneista puremista, noin kolmasosassa ovat sisältäneet myrkkyä. Kyyn hampaat ovat itsessään aika vaatimattomat kertoo Toni Beckman. Nuorempien hampaat ovat noin 3mm ja aikuisten 5mm pitkät. Hampaiden väli on noin 15 cm kyyllä 2-3mm, kun taas aikuisella noin 80cm kyyllä se on 1cm, mikä on hyvä tietää kun miettii jotain puremakohtaa, että mistä voisi olla kyse. Useinhan tilanne tulee hyvin nopeasti ja on myös muitakin vaihtoehtoja kuten maa-ampiaiset.Aikuiselle, terveelle ihmselle kyynpurema ei ole vaarallinen, mutta silti kannattaa aina ottaa yhteyttä lääkäriin. 

Usein suositellaan että kannattaa tömistellä hiukan enemmän kun liikkuu metsässä tai yleensä luonnossa missä on kyitä. Tämä on ihan totta, kyy tuntee maan värähtelyt ja pakenee. Täytyy kuitenkin muistaa että tämä ei päde kallioilla tai muissa paikoissa missä maan värähtely on vaikeampaa aikaansaada. 

Kyy tai rantakäärme? 

Kyy on helppo tunnistaa, sen nahka on ruskea, harmaa tai melkein musta ja sen selkää pitkin kulkee sick-sack kuvio. Tummemmissa kyissä sick-sack kuvio voi olla hankalammin havaittavissa, mutta kyyn erottaa siitä että että sillä ei koskaan ole keltaisia tai vaaleita korvaläiskiä, jotka usein, mutta ei aina ovat näkyvissä rantakäärmeillä. Jos  laji epäilyttää niin voi tarkastella päätä ja silmiä (jos pokka kestää). Kyyn pää on leveä ja suora. Silmien katse pistävä mikä johtuu mustiaisesta joka on pitkä ja kapea, ja jota kiertää punaruskea reuna. Verrattuna rantakäärmeeseen niin kyyn häntä on aika paksu ja tylppä. Kyy on Suomessa useimmiten 50-60 cm pitkä, ennätys taitaa olla 94cm. Kyy liikkuu useimmiten maalla, mutta pystyy myös menemään puuhun. Kyy on myös hyvä uimari.

Kun koira kohtaa kyyn

1. Kun jokin pääsee yllättämään koiran puremalla, kannattaa ensin varmistaa että oliko se kyy. Koiraa voi myös pistää ampiainen, joten tämä on tärkeä tieto eläinlääkärille. Etsi puremakohta ja katso onko siinä kaksi vierekkäistä jälkeä tai vaan yksi. Kyyn purema aiheuttaa usein turvotusta purema-alueella ja koira muuttuu usein vaisuksi ja voimattomaksi. Se saattaa oksentaa ja kuolata tai oireilla muuten. Purema-alue on kosketusarka ja iholla voi olla sinerrystä, mikä voi tummalla spanielilla olla vaikea havaita. Myös kyyn neulanpistomaiset hampaanjäljet voivat olla näkyvissä.
2. Paras hoito on ottaa samantien yhteyttä eläinlääkäriin!
3. Pidä koira paikallaan, että myrkky ei pääse leviämään kehossa. Voit joutua kantamaan se metsästä autolle. 
4. Älä anna kyytablettia, muuta kuin äärimmäisessä hätätilanteessa tai eläinlääkärin kehoituksesta. Kortisoni ja kyyn myrkky ovat munuaismyrkkyä. Kuitenkin jos vaihtoehdot ovat vähissä ja apua ei ole saatavilla niin 1mg/10kg voi antaa. Siis silloin kun hengenvaara on niin suuri että munuaiset tulee toissijaisena.
5. Älä missään nimessä anna tulehduskipulääkettä.

Eläinlääkärissä

Kun tuot koiran eläinlääkäriin, niin koiralla avataan suoniyhteys ja annetaan huumaava tulehduskipulääke ja vatsansuojalääkettä kiireellisesti. Jotta munuaiset ja verenkiertoelimistö eivät vaurioituisi aloitetaan myös suonensisäinen nesteytys. Koska kyyn myrkky voi aiheuttaa koiralle verenpaineen laskua, veren proteiinien, punasolujen ja nesteen tihkumista kudoksiin, mikä tarkoittaa että  verenkiertoelimistö ja hyytymisjärjestelmään ovat kovilla. Tämän takia eläinlääkäri tutkii munuais- ja maksaarvoja, perusverenkuvaa ja veren hyytymisaikaa. Joillakin klinikoilla on kyyseerumia, jota annetaan hätätapauksissa. Ampullin arvo on noin 350-400€. Koirien kuolleisuus kyynpuremapauksissa on 5%.

Kotihoito

Koira jää useimmiten ensin tiputukseen eläinlääkäriin yli yön. Onnekkaas satapauksessa pääsee pian kotiin kotihoitoon. Kotona seurataan syömistä ja juomista. Koiran tulisi juoda paljon, noin 0,5dl painokiloa kohden. Koira saa myös kipulääkkeen ja mahdollisesti vatsansuojalääkkeen. Noin 10-14 päivän päästä veriarvot tarkistetaan eläinlääkärillä.

Joskus voi olla onnekas ja koiraa selviää kyyn puremasta ja palautuu omaksi itsekseen alle viikossa. Riippuu myös paljon siitä mihin paikkaan purema osuu ja kuinka paljon myrkkyä koiraan joutuu. Juuri syönyt kyy on voinut tyhjentää myrkkyvarastonsa, mutta sitä ei voi tietää. Joskus sanotaan että koira muistaa paikan missä kyy puri, mutta en luottaisi siihen että joka koira ymmärtää mitä tapahtui ja rupeaa varomaan käärmeitä. 

Lähteet: 

Koira ja kyy kurssi Vainuvoima 19.4.2019.  Kyyasiantuntija Toni Beckman ja

klinikkaeläinhoitaja Meri Hallikainen.

https://www.djurvardguiden.se/artikel/ormbiten-hund-symtom-och-behandling/

Hund och Huggorm. Så var det dags igen då!

Är du rädd för huggormar?

Huggorm

Hundskolan Vainuvoima ordnade i går en föreläsning kring huggormar och hundars möte med dem. Vi lyssnare hade många fördomar och lite kunskap, det tror jag de flesta av oss håller med om. 

Mycket av vår "kunskap" byggde på legender och berättelser, så vi var tacksamma över vetenskaplig information. Mest spännande var förstås det, att vi fick bekanta oss med en riktig huggorm. Vi fick också första hjälp information och skötselråd av djurskötare som jobbar på jouren.

Huggorm

Förekomst i Finland

Det finns mycket huggormar i sydvästra Finland. En fjärdedel av alla hugg i landet sker just här. Dessutom är det här en mötesplats för huggormsstammar både från Sverige och Ryssland. På grund av vårt klimat är de länge aktiva hos oss, den första kan ses i slutet på februari och den sista ännu i december. Nu när vi haft hetare sommar och kallare vinter, så ser vi dem inte. På våren aktiveras huggormarna av varma vårdagar, men om vädret är ombytligt väntar huggormen på stabilare väder.

Övervintring och boplatser

Under vintern söker huggormarna håligheter att övervintra i. De övervintrar under rötter,  stenrös eller rishögar. Huggormarna uppsöker nästan alltid samma övervintringsplatser år efter år om det är möjligt. Tät och ökad bebyggelse har lett till att ormars boplatser omvandlas till bostadsorter, affärscentrum mm. Ormen söker sig inte spontant till nya platser, utan försöker överleva under avfallscontainers, i förråd och parker. Detta leder till ökad mängd bett för människor och husdjur. Ormen har dock också en nyttouppgift i att hålla möss och sorkmängden i schack. Utan ormarnas hjälp skulle mössens mängd i städer vara ännu större. Problemet är dock var de ska kunna vara. 

Det finns således huggormar också i parker. Hundratals hundar och katter blir bitna första varma vårdagarna, när ägarna vill släppa dem lösa i parken, kanske själv solar och slappnar av, utan att hålla ett öga på dem. Hundar och katter är nyfikna och går för nära huggormen, då den känner sig hotad och hugger. Det diskuterades att många hundar lär sig kanske inte att koppla ihop sin smärta med just huggormen, så de kopplar inte ihop huggormen som orsaken till illamåendet. Det finns dock hundar som varit väldigt uppeggade när de återvänt till platsen för bettet. 

På våren

I mars-april brukar huggormarna vakna ur vinterdvalan, beroende på vårens framfart. På våren ser man huggormar i nystan på soliga, varma platser, gärna på steniga sydsluttningar eller vid kanterna av åkrar, kärr eller skogar. 

Livscykel

Huggormen lever upp till tio år och den utvecklas långsammare än jag trodde. Huggormshonan bär de befruktade äggen inne i sin kropp ett par månader. Då hon lägger äggen spricker de mjuka äggskalen och fullt utvecklade huggormsungar ringlar sig ut. En av deltagarna frågade om huggormsungar som faller från från träd och grenar på människor och att det sägs att ungarna har extremt starkt gift. Toni berättade att det är ovanligt att mamman orkar ta sig upp i träd med sin stora mage och att ungarna inte har starkare gift. Huggormen får 10-15 ungar, så det kan kännas att de ökar enormt i antal. Det är dock inte sant, eftersom huggormen har många fiender i naturen utöver det människan och trafiken utgör.  De har redan gifttänder när de föds. Ungarna övervintrar nära modern och börjar småningom bredda sitt revir. De kan gå på upptäcktsfärd emellanåt, för att sedan återvända till modern. 

Den kan få upp till 10-15 ungar, men har också många fiender i naturen. 

Hur upplever huggormen världen

Huggormen erfar sin omvärld enbart tredimensionellt. Den ser dåligt och uppfattar rörelse bäst. Kom ihåg att huggormen erfar från grodperspektiv. Om den blir rädd så försöker den först fly, sedan gömma sig. Om det inte lyckas att gömma sig gör den försöker den hugga utan att spruta gift och till sist hugga med gift. Ibland kan ormen dock spruta gift direkt. Det kan bero på att den redan är irriterad. Vanligtvis sparar de på giftet för att de behöver det för att bedöva sitt byte och det tar flera dagar för dem att giftmängden återupprättas. En tredjedel av betten som riktats mot människan är utan gift.

Huggormens tänder är relativt anspråkslösa. Ungarnas tänder är ca 3mm och den vuxnes 5mm långa. Mellanrummen mellan tänderna på en 15 cm unge är 2-3mm, medan hos en ca 80cm huggorm 1 cm. 

Det rekommenderas ofta att man ska klampa lite mer än vanligt när man rör sig i skog och mark där man vet att det finns mycket huggormar. Det stämmer att ormar känner när marken vibrerar. Toni berättade att det dock inte funkar på klippor eller mark som inte vibrerar.  

För en fullvuxen, frisk människa är ett ormbett i allmänhet inte farligt, men det är ändå skäl att kontakta en läkare om man blir ormbiten.

Huggorm eller snok

Det är inte svårt att känna igen en huggorm. Skinnet är brunt, grått eller nästan svart och längs ryggen ser man oftast det välkända mörka sicksack-bandet. Men bland de mörkaste huggormarna syns sicksackmönstret dåligt eller inte alls. De mörka huggormarna skiljer sig från snokarna genom att de alltid saknar gula eller ljusa öronfläckar som ofta, men inte alltid, är tydliga hos snokarna. Om man är osäker på vad det är för en orm man stött på, gäller det att titta på huvudet och se ormen i ögonen. Huggormens huvud är brett och platt och blicken är stickande. Det beror på pupillen. Pupillen är långsmal och omges av en brunröd kant. Jämfört med snoken är huggormen också rätt tjock och stubbsvansad. Huggormen blir oftast 50-60 cm lång. Rekordet i Finland är 94 cm.

Huggormen rör sig oftast längs marken, men kan också klättra i träd. Huggormen simmar relativt bra.

Huggormen äter främst smågnagare och möss. Ormen luktar sig fram till bytet med sin tunga och hugger det sedan och sprutar in sitt gift.

Hund och huggorm var temat på Vainuvoimas föreläsning.

När du blir överraskad av en huggorm.

När din hund blir överraskad av en huggorm

1. Såg du att det var en orm? Var det en huggorm? Kan det vara ett getingsting? Vart träffade bettet/stinget? Det är information som veterinären har nytta av. 
2. Bästa skötseln är att kontakta veterinär direkt och uppsöka vård.
3. Håll djuret stilla, så att giftet inte sprider sig i kroppen.
4. Ge inte Kyytabletti (säljs i Finland)! Kortison och hyggormsgifter är njurtoxiska, de förstör alltså njurarna. Om vägen till hjälp är lång och bettet är nära andningsvägarna, så kan Kyytabletti ges. 1mg/10kg. Då är faran så pass stor att njurarna kommer i andra hand.
5. Ge absolut inte inflammationshämmande smärtstillande.

Hos veterinären

Hunden får intravenöst antiinflammatorisk medicin samt magskydd.

Publicerad första gången 26.4.2019

Föreläsning: https://vainuvoima.fi/

Andra källor:

https://www.agria.se/forsta-hjalpen-for-djur/forsta-hjalpen-for-hund/akuta-tillstand/ormbett/ormbett-pa-hund/

https://www.djurvardguiden.se/artikel/ormbiten-hund-symtom-och-behandling/

Analytisk och holistisk

Det har ju blivit så populärt med dödsstädning, d v s man städar så att efterkommande inte ska ha så mycket jobb. Min dödsstädning fokuserar på att gå igenom tankar som jag under stresstider tänkt att det där borde jag tänka på eller ta hänsyn till. Det har resulterat i kassvis av urklipp och häften. Som ni säkert gissar är det inget som jag kommer att klara att gå på djupet med, men vissa saker vill jag lyfta fram. Till exempel det här med analytisk och holistisk, som blev så populärt på 2000-talet bland lärare. Paret Dunn & Dunn fann att en del av oss tänkte steg för steg och andra ville få veta helheten först, sen fanns det de som kunde båda. Lärarna uppmuntrades planera och producera inlärningsmaterial för båda sätten att lära sig. Som med mycket, ses inte inlärningen riktigt från den synvinkeln mer, men upplägget inspirerade mig att fundera på detta med hästar...

Analytisk och holistisk

Kort och gott såg man att analytiker behövde en tydlig sekvens i upplägget,rubrik, mellanrubrik, detaljer, logisk följd, konkreta och tydliga uppgifter... Den holistiska vill höra helheten före detaljerna. Holistikern relaterar till egna erfarenheter, behov, känslor och metaforer/anekdoter/analogier. Föredrar bilder framför löpande text och uppskattar udda inslag.

Jag kom på...

att hur mycket av dessa som ingår i vårt liv med hästar. Man kan nog inte som hästmänniska bara fokusera på det ena. Givetvis kan vi ha ena sidan starkare än den andra, men vi HAMNAR att utveckla också den svagare.

Jag brukar säga att hästägandet är för pedanter (analytisk)! Med det syftar jag på hur den självdisciplin och noggrannhet hästägandet kräver. Hästar är enormt känsliga för foder, händelser och behandling. Foderstaten påverkar hästens fysiska hälsa, men också psykiska. Obehagliga händelser i vardagen kan leda till flera års problem, t ex rädslor och deras känslighet för våra känslor , gör att vi behöver ha en viss kontroll på oss själva, vad vi tänker och känner. Hästar och utrustning kostar mycket. Ju pedantare vi orkar vara, destubättre kanske utrustningen håller och destu friskare hålls hästen. Men, efter att jag sagt detta, måste jag säga att det finns en gräns när allt detta svänger emot den pedantiska personen. Det sker när människans pedanteri övergår i rädsla att göra fel, misslyckas, klara av oväntade situationer, eller oförmåga att ge feedback till hästen.

Den holistiska ryttaren kanske sköter och rider på inspiration och använder sina känslor som motivator, men kanske också som straff för hästen. Det finns en sbsolut styrka i att ha kontakt till sina känslor och därmed kanske kunna kommunicera med hästen, men det är också en risk. Ryttare som får häst som häst att bli het, vilket kan bli farligt, men sen finns det den sidan att man faktiskt lyssnar på hästen och ser den som helhet och individ.

Annikas Lilla Forskarskola

Vi på Sagobacken är intresserade av forskningsmetoder. Personligen tycker jag att vi alla behöver veta mer om forskningsmetoder, för att kunna ta ställning till påståenden som grundar sig på forskning. Jag har lagt märke till att det är lätt att förivra sig, t ex när man studerar något, och tro att forskning=sanning, utan att förstå att forskning till stor del är en process med styrkor och svagheter.

Detta gör forskning så intressant, och svårt att genomföra, om man vill uppnå sanningen. Jag gick forskarutbildningen 2000-2004, doktorerade aldrig, men har haft en enorm nytta av den utbildningen. Det var nog den viktigaste i mitt liv sedan jag lärde mig läsa.

I Annikas Lilla Forskarskola kommer jag att presentera bassaker inom forskning. Något som vi hund- och hästägare har nytta av, och varför inte också slöjdare. Det var ju där allt började...

Vad är forskning? Kort och gott.

Forskningsmetoder
Analysmetoder
Begrepp inom forskning

Raspning

Hästens tänder behöver raspas varje år. 

5. Modeller och teorier för individuell professionell utveckling

I forskningslitteraturen förenas enligt Ojanen följande individuella egenskaper vid professionell utveckling; 

a) höga professionella förväntningar, 

b) förmåga att ta risker, 

c) öppenhet inför förändringar, 

d) öppenhet inför kritik, 

e) vilja att fortsättningsvis göra försök och små experiment i klassen,

f) starka kunskaper om undervisningens tekniska aspekter och lärande, 

g) starka ämneskunskaper och 

h) tidigare goda erfarenheter av utvärdering. 

Även Kansanen är inne på liknande tankar om lärarens professionella utveckling i nivåer. I Kansanens modell för lärarens pedagogiska tänkande ingår verksamhetsnivån (planering, förverkligande, utvärdering), objektteoretiserandenivån och metateoretiska nivån. På den lägre verksamhetsnivån är lärarens lösningar grundade på dennes grundfärdigheter i olika situationer enligt Kansanen. På den andra objekt teoretiserande nivån studeras händelserna på verksamhetsnivån med stöd av teoretiska begreppsmodeller. Detta fordrar både bemästring av både undervisningsämnet och pedagogiken. På den tredje metanivån studeras de lösningar som gjorts i de tidigare nivåerna, bildar synteser och reflekterar över motiv. Fostrans värdefrågor och praktisk etik är centrala ämnen. När läraren avancerar till de högre nivåerna innebär det att hennes verksamhetsgrunder samtidigt vetenskaplig görs.

Förutom de tidigare refererade forskarna har även Pickle tre aspekter i sin modell för lärarens professionella utveckling. Pickle betonar i sin modell den yrkesmässiga, personliga och verksamhetsinriktade dimensionen Med den yrkesmässiga aspekten avser Pickle enligt Suonperä förmågan att strukturera praktiska erfarenheter med hjälp av teorin. När undervisningserfarenheterna och färdigheterna breddas är det klokt att fördjupa sig i vetenskapligt tankesätt, forskningsresultat, likasom tänkandet och praxis filosofi. På detta sätt fördjupar läraren sig i pedagogiska fenomen och skapa förutsättningar för utvecklandet av en självständig yrkesfärdighet i rätt riktning. I och med denna fördjupning lär sig läraren att undvika misslyckanden och få till stånd verkningsfull fostran. 

För att ytterligare bredda studiet av lärares kompetensutveckling refereras Krokfors (1994, s. 61) modell för handledningens referensram i lärarutbildningen. Krokfors beskriver Nivå I grundfärdigheter; didaktisk teori, ämneskunskap och ämnesdidaktisk kunskap. Nivå II består av nödvändiga grundförutsättningar för handledning; kännedom om interaktionsmodeller, stöd av utveckling till lärarpersonligheten och på nivå III förutsättningarna för reflektiv handledning; pedagogisk filosofisk syn (personlig pedagogisk teori), värderingar, normer, attityder. Av de andra har endast Pickle lyft fram personligheten. Inte heller Krokfors nämner programutveckling som en viktig färdighet för de blivande lärarna.

Inom slöjdpedagogiska forskningen har man fokuserat på nivåer i tänkandet hos slöjdande personer eller personer som är verksamma med slöjdundervisning. Lindfors kallar sin modell slöjdverksamhet i hierarkiska nivåer vid kunskaps- och kompetensutveckling i till exempel slöjd eller slöjdpedagogik, emedan Nygren-Landgärds eller Suojanen inte använder uttrycket kompetensnivåer, även om deras modeller kunde tolkas som sådana i detta arbete.

Lindfors har beskrivit slöjdverksamheten i hierarkiska nivåer vid kunskaps- och kompetensutveckling i till exempel slöjd eller slöjdpedagogik. I denna modell har Lindfors utelämnat den praktiska nivån. Den Praktiska nivån kan jämföras med slöjdkonst. Den består av att utveckla och finslipa unika slöjdhandlingar, vilka är medvetandegjorda och systematiserade. Lindfors kompetensnivåer är:

I)                   Pysselnivån, där eventuell kunskaps- och kompetensutveckling är omedveten,

II)                 Produktionsnivån i vilken en utveckling av kunskap om produktionsverksamhet och om arbetssamfundet sker (yrkeskompetens),

III)              Teknologiska nivån, i vilken utveckling av läror sker (”ingenjörskompetens”),

IV)              Teoretiska nivån, på denna nivå utvecklar man fakta inom vetenskapen (forskarkompetens)

V)                Vetenskapsteoretiska nivån, i vilken en utveckling av vetenskapen sker (doktorskompetens).

På pysselnivån utvecklas således kunskap, men progressionen är inte medveten. På produktionsnivån utvecklas kunskap och kompetens medvetet, men ingen systematisk rapportering sker. På denna nivå har slöjdaren/slöjdläraren uppnått yrkeskompetens. Det är först på den teknologiska nivån som kunskapen systematiseras till läror och regler för produktionsverksamhet eller undervisning i arbets- eller skolsamfundet, så kallad ”ingenjörskompetens” i slöjd eller undervisningskonst. På den teoretiska nivån utvecklas och rapporteras fakta på ett vetenskapligt sätt. Slöjdaren/slöjdläraren erhåller forskarkompetens. På den högsta nivån, den vetenskapsteoretiska eller metateoretiska, utvecklas kunskap om vetenskapen. Man kan utgående från denna indelning tänka sig att den professionella läraren agerar närmast på produktions eller teknologiska nivån.

Nygren-Landgärds beskriver nivåer i tänkande inom slöjdlärarutbildningen. Nygren-Landgärds delar in tänkandet i medvetet slöjdtänkande, slöjddidaktiskt tänkande och medvetet slöjdpedagogiskt tänkande. En medvetet slöjdtänkande person utvecklar kunskap om produktionsverksamheten. Han/hon analyserar och tänker medvetet på det aktuella undervisningsinnehållet, till exempel på hur fingrarna arbetar och hur garnet hålls i handen. Den medvetet slöjddidaktiskt tänkande personen utvecklar läran om undervisning med ett slöjteknologiskt innehåll genom att fundera kring frågor som; Hur förklarar jag hur jag gör? Hur, vad och när visar jag olika moment? Den medvetet slöjdpedagogiskt tänkande personen utvecklar kunskapen om ett slöjdteknologiskt undervisningsinnehåll i slöjdpedagogiskt sammanhang genom att till exempel dryfta över frågor kring hur fostra eleven genom verksamheten och varför, vad styr verksamheten, samt vilket intresse har samhället av verksamheten.

Suojanen  har utgående från Habermas delat in lärares reflektionen i 1) teknisk reflektion (fi. tekninen; technical, 2) praktisk reflektion (fi. tulkinnallinen; practical) och 3) kritisk reflektion (fi. kriittinen; eng.critical). På den tekniska reflektionsnivån undervisar läraren utgående från det föreliggande arbetet utan att dryfta varför han/hon undervisar det eller hur han/hon kunde undervisa. Slöjdverksamheten är i och för sig trevlig och slöjdaren kan uppleva livsglädje och med tiden utveckla sin tekniska skicklighet. Slöjdaren kan däremot uppleva problem vid nya situationer, eftersom hon inte lärt sig att transformera kunskap. På praktiska reflektionsnivån studeras utöver det egna arbetet principiella lösningar för att förverkliga ett arbete. Man studerar olika material och verktyg, införskaffande och skötsel av dem. På den kritiska nivån utvärderas verksamheten i relation till produktion, ekonomi, sociala- samt natur- och kulturmiljön. Speciell vikt sätts på slöjdarens moraliska och etiska ansvar som konsument, planering och tillverkning, som innehavare av bred helhetssyn på slöjdprocessen. Enligt Ojanen ska följderna av det kritiska tänkandet synas som psykologiska förändringar, i förmåga till logiskt tänkande och självständighet (”itse-ohjautuvuus”). Detta kunde tolkas så att när de olika miljöaspekterna begrundas, så tar även den kritiskt tänkande slöjdaren dessa i beaktande. På den kritiska reflektionsnivån reflekterar den professionella experten över rättfärdigheten i sitt arbete, samt hur den egna människo- och världsbilden fungerar. Målet är en medvetenhet om egen verksamhet, observationer, tänkande och känsloprocesser. Genom kritisk reflektion har experten möjlighet att omdefiniera sitt arbete och att utveckla den teoretiska referensramen och världsbilden. Detta möjliggör förnyelse, när professionaliteten (expertisen) grundar sig på personligheten som arbetsredskap (Tiuraniemi).Samtidigt påtalar Folkesson, att förhålla sig kritiskt till den egna rollen eller skapa distans till den kan vara svårt. Men genom gemensam reflektion och kritisk granskning av motsägelsefulla resonemang och dolda förutsättningar i skolorganisationen, kan praktiska hinder synliggöras och övervinnas. 

Alla forskare betonar inte reflektion, medvetenhet och kritiskt tänkande i sin beskrivning av lärarens arbete, även om till exempel Niikko  konstaterar att utvecklingen till lärare är till stor del beroende av lärarens kapacitet till självutvärdering och reflektion, vilket i sin tur leder till önskan att lösa problem med forskningsmässiga metoder.

Lahdes strukturerar innehållet i lärarens grundfärdigheter gällande undervisning, så som behärskning av stoff, kommunikationsfärdighet, förmåga att upprätthålla relationer, förmåga att hålla social ordning samt motiverings- och aktiveringsförmåga, behärska de vanligaste metoderna och tillämpa dem ändamålsenligt samt differentiera undervisningen och planera långsiktigt, utvärdera resultat och flexibelt förändra sina undervisningsarrangemang. Därutöver ska läraren kunna a) differentiera den samhälleliga utvecklingen och vara medveten om sitt arbetes samhällspolitiska betydelse och förmå främja den samhälleliga utvecklingen, vilket enligt Niikko även betonas i utländsk forskningslitteratur b) känna till elevens allmänna utveckling och individuella faktorer som påverkar den, samt kunna använda denna kunskap i sin fostran av eleverna till individuella personligheter, c) behärska de pedagogiska begreppen och kunskapens struktur samt d) vara en expert inom det egna undervisningsområdet och speciellt i didaktik.

Raivola betonar lärarens roll som transformativ intellektuell och reflektiv praktiker med en antropologisk syn eller fostrande relation till eleven. Den transformativa, intellektuelle läraren definierades ursprungligen av Giroux, med stöd av Freire, som en modern, intellektuell, yrkesmänniska, som förenar teori och praktik.  Läraren är medveten om de ideologiska och praktiska förutsättningar som påverkar arbetet. Läraren är även medveten om sin roll som legitimerare eller motståndare till politiska, ekonomiska och sociala förmåner. Den reflekterande praktikern förmår öka sin kunskap genom att söka samband, förklaringar och förståelse för sina egna val, genom att förena dem med klassen, skolan och den samhälleliga kontexten. Enligt Raivola (1994) är den pedagogiska teorin i grunden en emancipatorisk teori. Mezirow ser en vidgning av horisonten och förändring av synvinklar som fostrans och utbildningens allra viktigaste uppgift enligt Raivola (1994). Sociologerna har tagit till användning begreppet empowerment med vilken de avser uppvakning av en kritisk medvetenhet, förståelse av och att få en egen röst gällande beslutfattande om sin egen situation. Raivola betonar att fortgående utbildning och kontakt till universitet är nödvändigt för läraren. Erfarna lärare ska få möjlighet att delta i forskning och utvecklande verksamhet. Lärarens professionella uppgift är enligt Raivola att; 1) stöda elevens lärande och tillväxt samt växa själv för att kunna lära detta, 2) veta när, varför och hur verksamheten sker, 3) upprätthålla sin personliga kraft för att få sina avsikter förverkligade samt 4) kunna och våga agera mot maktstrukturer och auktoriteter då rollen så kräver.

Lahdes har  beskrivit undervisningens verksamhetsteori i tre skeden; 1) val av mål 2) uppgörande av plan och 3) verksamhet utgående från planen. Lahdes ramfaktorer är undervisningsämnets karaktär, undervisningens karaktär, elevernas egenskaper, resurser, moraliska och politiska aspekter samt sociala och affektiva ramfaktorer. Enligt Lahdes kan en lärares bristande behärskning av undervisningsämnet leda till svårigheter i lärarens strävanden att handleda eleven i behärskande av centrala kunskaps- och färdighetsstrukturer. Det är dock målen som beskriver de centrala strukturerna. En lärare behöver även kunskap om inlärningsteorier och inlärningspraxis.

Enligt Keskinen ger en utveckling av inre modeller en möjlighet till förutsägelse som i praktiken betyder att den verksamma personen kan redan innan situationen är verklig förbereda sig inför något som inte går att förutse. Han kan så att säga ”gå händelserna i förväg”. Den erfarna är förberedd för situationen där den oerfarna blir överraskad. Den oerfarnes beslut gäller ofta operationer eller taktiska beslut. De erfarnas beslut gäller oftare taktiska frågor och strategier.

Suonperä omtalar praxisgrundade principer som lärare har. Det är beslut som har fötts i situationer där verksamheten visat sig betydelsefull eller effektiv. Principerna kan harmoniera med forskningsresultat eller teorier, men det är inte nödvändigtvis så.

4. Utveckling av lärares individuella professionalitet

Enligt tidigare diskussion anser en del forskare att en person som representerar en verksamhet av professionellt hög klass, är en person som strävar till att utveckla verksamheten inifrån. 

Diskussioner kring lärares utveckling har förekommit före professionaliseringstankens uppkomst. Enligt Kari var en ödmjuk och ständigt självutvecklande lärare lärarutbildningens ideal redan under seminarietiden, före läraryrkets akademisering i Finland på 1970-talet.

Enligt Komonen behöver lärares kompetensutveckling stödas genom utbildning och erfarenheter som samlas under lärarutbildningstiden, i eget arbete och genom livserfarenhet. Erfarenhet och utbildning garanterar dock inte en kompetensutveckling, utan läraren bör medvetandegöra sina utvecklingsbehov och lära sig av sina erfarenheter. Läraren kan således ställa sig personliga och vidare mål genom kreativ problemlösning och därmed betraktas som en reflekterande praktiker.

I Finland och utomlands förekommer forskning kring lärares utveckling och tillväxt i sitt arbete. Forskning har visat på att lärare erfar olika skeden under sin karriär:

Niemis modell:

• grundar sig på undervisningen och 

• lärarens reflektion över 

• premisser i sin yrkespraxis, 
• samt empirisk forskning i nyprofessionell anda. 

Modellens centrala antaganden är: 1) Lärarens arbete ses som en fortgående process av kunskapssökande. Läraren behöver färdigheter för fortgående anskaffning av kunskap för att utifrån denna kunskap utveckla det egna arbetet. 2) Lärarens arbete grundar sig på en personligt införlivad och förstådd kunskap samt vetenskapsgrund. 3) I lärarpraxis behövs många praktiska färdigheter, vilka förenas med lärarens egen personlighet på ett meningsfullt sätt. Utveckling av yrkesskicklighet är i nära relation till personligheten, men även till lärarens kognitiva och metakognitiva färdigheter. 4) Lärarens arbete är etiskt till sitt lynne, speciellt i relation till eleverna, men även i förhållande till val av innehåll och metoder. Läraren bär ett ansvar för sina elevers utveckling, men ansvaret sträcker sig även över den egna utvecklingen och yrkets utveckling. Även beredskap för reflektion kan förutsättas av en representant för etiskt yrke.

Fortgående kunskapsinhämtning innebär en breddning av kunskapsgrunden gällande det egna yrket och nyinlärning. Niemi konstaterar att vi inte kan erbjuda lärare ämneskunskap eller pedagogisk kunskap som skulle räcka livet ut. Å andra sidan har lärarens möjligheter till och förutsättningar för professionell utveckling i vardagsarbetet diskuterats. Problemet ses bestå i att lärarens egna erfarenheter och vardagliga tänkande inte är en tillräcklig grund för att förstå olika aspekter och uppnå hållbara lösningar, enligt Suojanen. Om skolans personal inte deltar aktivt i problemlösning och utveckling av den egna undervisningen, utan lösningarna kommer externt, kan ingen verklig andlig tillväxt ske. Skolorna erhåller då enbart irrationella forskningsresultat, vilka svårligen uppfattas som relevanta för den egna undervisningen eller inlärningen.

Enligt Folkesson har lärare uppmanats söka sig till forskningslitteratur och där finna ”vetenskaplig” kunskap som svar på frågor som uppkommer i arbetet och därmed har lärare förväntats utveckla och förbättra sin verksamhet. 

I en sådan situation blir läraren en person som i första hand implementerar förslag och idéer från akademiska forskare. Lärare reduceras på så sätt till att bli skickliga ”tekniker”. Problemet blir då att forskningen riktas på det som forskare är intresserade av, inte det som lärare anser sig behöva mer kunskap om. Porter argumenterar för ett ökat samarbete mellan lärare och universitet. Porter poängterar att grundforskning inom pedagogiska vetenskapen behövs, men att pedagogiska frågor, läroplans innovationer, undervisningsmetoder och olika tillnärmelsesätt på lärande måste utvecklas i nära samarbete med skolorna. En personligt införlivad och förstådd kunskap samt vetenskapsgrund ger möjlighet till en individuell och personlig utveckling av det egna arbetet. Utan en vetenskapligt förankrad lärarverksamhet finns det risk för att läraren använder sig enbart av färdiga modeller och anvisningar vid problemsituationer. 

Enligt Suojanen ger inte lärarens egna erfarenheter och vardagliga tänkande en tillräcklig grund för att förstå olika aspekter och uppnå hållbara lösningar. En av orsakerna till att vardagstänkandet inte räcker till kan vara en brist på stimulans som behövs för att utveckla tänkandet. Enligt Suojanen  stannar inlärning, som bygger enbart på vardagliga erfarenheter lätt inom ramarna för praktiken. För att en utveckling skall ske behövs en teoretisk analys av verksamhetssystemet i sin helhet, till vilken skolans arbetsuppgifter inbegrips.

Suursiivous Sagobackenilla kevät 2020

Myydään kaikki keppihevoset.

Hevoset eri kuntoisia, jotkut melkein uusia. Hinta: 10-40€

 

Annetaan ratsastussaappaita

Annetaan ratsastuskypäriä keppihevosleikkeihin. Huom. EI ratsastukseen.