3. Dagens fråga!

Vad skulle du göra om du hade sex månader kvar att leva?

Jag skulle

• sköta mina djur

• vara mycket i naturen

• sköta trädgården

• Handarbeta
• Läsa
• Skriva
• Ordna minä papper

1. Dagens fråga!

Om jag inte behövde jobba eller gå i skola, 

vad skulle jag vilja göra då?

 

Pröva att svara på frågan innan du blir påverkad av mina svar!

För några år sedan ställde jag mig denna fråga och svarade:

Jag skulle

• studera
• lyssna på olika föreläsningar
• sköta mina hästar, rida
• umgås med mina vänner
• vara med mina hundar

Jag skulle försöka uppfylla fyra delar i mitt liv

• näring för hjärna och själ
• glädje, välmående, inspiration, krafter
• närhet, värme, spänning
• vän? 

Jag var väldigt stressad när jag svarade. Jag hade inte tillräckligt många timmar i dygnet. Nu när jag tittar på det, märker jag att alla dessa saker var möjliga. Jag hade bara inte kunnat prioritera dem.

En annan sak, tänk att jag inte ville något mera, resa, mm. Kanske jag tänkt att jag inte har råd. Inga pengar- mycket tid, mycket pengar - ingen tid.

"Tiderna förändras"

Fredag 1.12.17 kl 13
Städar bland mina lådor och hittade Textilläraren 2/1992. I ledaren beskriver Ulla Suojanen de förändringar slöjdlärare igen ska ta ställning till.

Fredag 1.12.17 kl 18
Vi hade fotosession med Lilli på stallet. På samma gång diskuterade vi attityder och värderingar, samt tekniska- och digitala utvecklingen under 1900-talet och kunde konstatera att mycket har förändrats.

Vissa saker/attityder/värderingar/moral förändras och andra tycks inte göra det. Även om de kan förändras, så är det en mycket långsammare process. Skolförändringar är i dagens läge mer kutym än ovanlighet. Alla lärare får vara med i processerna, varav vissa körs hårt och snabbt, andra så långsamt att skolan aldrig hinner till skott förrän nästa redan knackar på dörren. På samma gång som nya mål och innehåll presenteras med buller å bong, så känner många äldre lärare igen "det nya" som något bekant. Ulla Suojanen nämner 1992:

"Undervisningen måste stöda elevens skapande, självständiga planerande av sitt arbete, samt stöda förmågan att egenhändigt skaffa si kunskaper och färdogheter, med vilka man finner lösningar på problemen".

"Först riktas uppmärksamheten till det för alla gemensamma läroämnets nya namn formning och handarbete, för klasserna 1-7."

•     ...Gick det aldrig igenom 1992? Eller varför "såldes" det på nytt som en ny sak?
                                                    Ska varje regering forma samma program med egna ord?

"Timfördelningen bestäms på kommunal- och skolnivå. Textilläraren måste i sin egen skola och kommun motivera sitt ämne ställning i skolans timfördelning...

Ulla Suojanen nämner att i den äldre åldersgruppen finns försynta, som tycker att det är otrevligt att framhäva sig själv och sitt arbete. Jag skulle inte säga att det bara är en generationsfråga, utan kan även bero på lärarens personlighet, attityder och moral. Det låter vackert i någras öron att man ska kämpa för sitt ämne, men det kan också låta väldigt fult. Varför ska endel lärare bevisa sitt ämnes existens, medan andra ämnen inte ens får ifrågasättas? Min åsikt är att alla ämnenas betydelse för barnens liv ska analyseras på lika villkor.

Ulla: "Snabba och ofta även oväntade förändringar både i arbetslivet och i hela världen tvingar oss att inse att vi inte får svar på dessa frågor. Ingen vet för tillfället, i vilken värld vi lever i framtiden och vilka slags kunskaper och färdigheter vi har användning för".

Av den anledningen tror jag att det är ytterst viktigt att vi undervisar barn som kan grunderna i det mesta.

Följande är brainstormat. Kanske du ser annorlunda på det?

• 80-talet internationella lån, juppietiden, festa, shoppa, resa, ha roligt  = > räntorna steg => företag gick omkull.
• 90-talet lågkonjunktur, höga räntor, barn mådde dåligt, barn pressades av föräldrarna att prestera, stressade föräldrar.
• 2000-talet it slår igenom. Allt ska vara stort: lantbruk, "djurfabriker", shoppingcenter, skolor, ... Singel leverne allt vanligare, 60% skiljer sig, bonusföräldrar- och barn,
• 2010-talet arbetslöshet, unga vuxna som inte bryr sig att jobba, utanförskap bland människor blir allt tydligare. De som jobbar, jobbar mycket. Endel vill inte jobba alls. Många lever ensamma. Egoismen ökar.

Jag tror att musik, bild, slöjd, huslig ekonomi stärker människan genom att hen känner att hen får tröst och trygghet genom att skapa med händerna, det stärker självförtroendet att se att man kan påverka sitt vardagsliv och till slut, man kan känna sig som en hel individ.

 

Hur förstå ångest.

Tyvärr är det så att även om julen är en trevlig högtid för de flesta, så är den också ångestskapande för många, precis som många andra högtider.  Negativa saker kan upplevas starkare, t ex ensamhet, övergivenhetskänsla, depression och ångest, stress, sjukdom... Tillfällig ångest som väcker till att tänka är inte farligt, det är mera ett budskap från dig själv att du funderar på något. Om ångesten räcker länge och inte ger sig, är det bra att be om hjälp. Ångesten kan bli ett normaltillstånd av illamående som inte är bra och kan leda till psykomotoriska sjukdomar eller depression.

Ångest

• är mycket vanligt
• är vanligare än depression

Karaktäriseras av

• oro
• rädsla
• farhågor
• spändhet

Fysiskt

• svårt att somna och sova
• svårt att slappna av
• trötthet
• huvudvärk
• yrsel
• snabb hjärtfrekvens

Teorier kring ångest

-ångest som en omedveten konflikt

Ångest är ett alarmsystem. Egentligen ett tecken på hälsa, för t ex psykopater känner ingen ångest. Uppkommer när vi bryter mot vårt samvete. Att ljuga för sig själv skapar ångest.

 

Se på dig själv som du är med både goda och sämre sidor, förlåt dig själv för att du inte är perfekt. Lär dig mer om dig själv. => När man godkänner även sämre sidor hos sig sjäv, så godkänner man dem lättare även hos andra. Om man inte gör det blir man lättare aggressiv mot andra.

Inspirationskälla
Salete Souza 5.4.93

Kräver jag för mycket eller för lite av mig själv?

Hur vet jag om jag jobbar på mitt yttersta eller presterar under ribban? Ibland kan det vara svårt att se själv hur man presterar, för man inte känner sig själv tillräckligt bra eller helt enkelt inte lyssnar på sig själv. Ibland kan det se ut som om man inte gör tillräckligt, medan man själv tycker att man försöker och kämpar.

Det finns flera färger i livet

Som handledare blir jag ibland fundersam när en elev inte verkar reagera på instruktioner överhuvudtaget. Är det fråga om att hen inte förstår mina instruktioner? Förstår hen, men får inte kroppen att reagera enligt tanken? Är själva instruktionen eller uppgiften för svår? Spänner sig hen p g a yttre omständigheter eller är hen bara trött och har svårt att koncentrera sig själv? Tolkar hen mina instruktioner på ett annat sätt än de är avsedda eller genom ett eget filter av tankar?

Till följande analyserar jag några vanliga tankemodeller som filtrerar hur vi behandlar yttre information. Det är viktigt att inte värdera filtren som bättre eller sämre. Det viktigaste skulle vara att känna igen sig själv och försöka bryta filtret som hindrar den egna utvecklingen. Filtret kallas också att sensurera sina tankar, inom ramen för det egna filtret. Man sensurerar information som inte passar inom ramen. Sensuren innebär en ovilja att se och behandla sitt problem. Om jag säger åt mig själv att jag är usel på simning, så kommer jag att förhindra mig själv att ta första steget för att jobba med mitt obehag för simning. Hen ser problemet med simning som statiskt, som ett fakta, medan omgivningen ser det som oförmåga att ta itu med problemet.

Om jag genast gav upp, så skulle jag aldrig lära mig gå.

Person med en idealistisk syn på sig själv

Hen mår bra när hen lyckas, men tar misslyckande väldigt personligt och accepterar det inte och blir deppig. Hen kräver perfektion av sig själv och andra. Hen skyller sitt dåliga humör på andra och ser sig själv som offer för andras beteende (hästen gör hela tiden något fel, det är inte mitt fel/dålig häst).

Ett förenklat exempel är när ryttaren, egentligen ekipaget (häst och ryttare) lyckas, så är ryttaren mycket nöjd. När en uppgift inte lyckas är det hästens/föräldrarnas... fel. Om ridningen länge känns kämpig så blir ryttaren deppig, ser bara hästens fel. Om jag hade en bättre häst skulle jag rida på svår-nivå.

Om jag inte kan rida perfekt eller med wau effekt så vill jag inte rida alls. Om jag inte har något perfekt och säga så är det bättre att jag är tyst.

Om du är väldigt krävande i förhållande till dig själv och andra, försöker du;

• upprätthålla en idealistisk bild av dig själv
• ställer du dig på högre platå framför andra
• upprätthålla din diagnos 
• blunda för det patologiskt nedbrytande i ditt tankesätt
• hindra dig att vara verksam och aktiv
•  

Stel person

Ser problemen, men kan inte lösa dem.

Nervös person

Tänk om! 

• jag faller av, 
• stöter mig,
• hästen snubblar, 
• jag inte kan, 
• hästen blir rädd för blåst, snö, regn,

upprepar negativa scenarior för sig själv.

Envis person

Hen har svårt att ändra sitt beteende. Skalan av beteende är väldigt snäv, rider t ex med långa/korta tyglar och förmår sig inte att söka en jämn kontakt till hästens mun. Skänkeln ör slö, tjatig eller hård. Personen har svårt att hitta en skänkel som är i kontakt med hästen.



Fraser som hen upprepar.  

"Jag är bara sån att jag..."
Jag är bara sån, jag kan inte göra något åt det.  (Lättvindig, accepterande, är inte intresserad av att pröva andra sätt att tänka).

"Jag så dålig och dum, när jag inte ens fattar det här".
(Arg på sig själv, tar skulden för hela situationen, är så arg på sig själv att hen inte ser andra lösningar på problemet).

"Den läraren är jättedum. Jag vägrar gå på hens timme" (vill inte ha att öra med någon som sett mina svagheter (=det jag uppfattar som mina svagheter).

"Det här problemet beror på min diagnos xxx, så jag kan inte...". Hen intellektualiserar sitt problem som givet utanför sig själv, konstaterande. Är inte intresserad att diskutera orsaker, situation, möjligheter eller planera en inlärningsprocess. Problemet är  diagnosen, inte jag.

"Jag är så nervös att..." Hen låter nervositeten ta övertaget. Vill inte se nervositeten som en självproducerad tanke. Tror själv på farhågorna och kallar till slut på dem genom att övertyga sig. "Jag är så nervös för jag kommer att falla av". Hen är till slut så nervös att tankeverksamheten koncentrerar sig på faror, kroppen blir spänd och sinnet okoncentrerat, vilket ökar på hästens nervositet och risken för oväntade situationer ökar.

"Kan vi ta det i morgon, jag skulle inte riktigt orka/hinna nu". Hen är ointresserad och skjuter upp saker.

Sen finns det ännu ett tankesätt där man har en mask och all energi går till att hålla en mask, att inte visa några som helst känslor för andra.

(c) Lilli

Märker ni hur invecklat det blir? Man tänker att man gör sitt bästa/försöker/kämpar, men så länge man jobbar inom sin sensurerade ram, så kommer man ingenstans. Ju mer du kämpar i gyttja, destu längre sjunker du. Du behöver vidga dina vyer, ta in nya sätt. Alla sätt lyckas inte genast. Utan man fortsätter och fortsätter att försöka på nya sätt. Det kallas att få erfarenhet!  Förlåt dig själv för att du inte är perfekt. Att straffa sig själv, känna skuld, hat, döma sig leder bara till hjälplöshet. All energi slösas på nedvärdering av sig själv, när samma energi kunde användas till att lösa problemet.

(c) Lilli

Inspirationskälla:
Anteckningar från Markku Lyyras föreläsning på finska arbis -93.

KÄNSLOR

HÄRLIGA OCH JOBBIGA PÅ SAMMA GÅNG

😁😂😅😉😋😌😍😓😒😐😏😩😢😲😱😰

Hittade några tidningsklipp (Suosikki, årskalender 2011)  i mina gömmor som fint ger oss möjlighet att tänka hur vi kan ta vara på känslor för vår egen utveckling.

Först, även om vissa känslor ibland känns jobbiga så

• ger de oss viktig information
• ger olika färger till livets trasmatta; rött, svart, orange, grönt...ljusblått... rosa
• färgerna stärker varandra, om alla dagar är lika känns allt grått?

Känslor är nycklar till självkännedom. De berättar för dig vad som är viktigt, hur du mår, vad du inte tycker om och genom känslor kan du sporra dig själv (eller ta ner dig).

Känslorna berättar vad som är viktigt för mig.

• För vad är du avundsjuk?
• Vem är du avundsjuk på?

Vi är avundsjuka för oss viktiga saker. Avundsjukan kan hjälpa dig att förstå vad du egentligen skulle vilja åstadkomma.

Det finns ett ordspråk som låter: "Surt sa räven om rönnbären". Räven nådde inte upp till rönnbären och bestämde att de säkert smakade surt. Ibland kan vi säga oss att vi inte vill nå något som vi egentligen vill - jättemycket.

Ta vara på stinget av avundsjuka och vänd det till konkreta mål.

Ovanstående gäller också svartsjuka. Svartsjuka berättar vem du tycker om. Det är lätt att ta för givet att förälskelse eller kärlek kräver den andra parten. Men varför inte förenkla. Du kan tycka om någon utan krav på att den andra ska tycka tillbaka. Jag brukar säga om Agnes, vår cockerspaniel, att hon har kärlek så det räcker för alla när barnen frågar vem hon tycker mest om.

Negativa känslor

berättar om att förhoppningar och realiteter inte är  harmoni utan att det råder en konfliktsituation. Ta vara på negativa känslorna, använd kraften som de väcker för att förändra situationen. Ilska kan hjälpa dig att agera, men det finns sund ilska som får dig att göra goda val och negativ ilska kan göra det värre för dig. Alltså använd ilska som ENERGI.

Positiva känslor

som förälskelse, att tycka om, känna sig accepterad som man är lösgör energi och hjälper oss att vara sociala. Gå dit var lyckan bor💓

Du kan påverka dina känslor!

Negativa tankar kan få dig att koka och bli oproportionerligt arg. Positiva tankar kan få dig att le.

Vi ryttare behöver få tag på den papegojan vi har på axeln som babblar negativa tankar om oss. Hästen förstår inte de spänningar vår kropp överför på den och kan tolka det som att det finns ett monster i närheten. Det spelar ingen roll vem eller vad du är frustrerad över, hästen känner det likadant. Så är det dig själv, en kompis, en händelse, ... som du är frustrerad på.

Försök inte fly dina känslor, för då jagar de dig. Stanna upp, "lyft katten på bordet", lyssna och bestäm om papegojan har hittat på eget eller?

"Hästflickor"

Vad gör hästgalna flickorna  på stallet egentligen?

• Gosar med hästarna?
  Pratar strunt?
  Spatserar i blänkande stövlar, vita byxor och med strass i hjälm och spö?

Kanske  det också, men hästsporten är nog en av de tuffaste sporterna om man tänker efter. Det gäller inte bara dig, utan också 500-900 kg kraft och muskler som du behöver få på din sida.
Det gäller inte bara ditt leverne, din sportighet och dina skador, utan också hästens.

Om du endast vill gosa med med en häst, kommer du att bli abrupt väckt när du kommer till stallet. Det är massor som behöver göras:

•  Mockas, först gör du rent i boxen, sen ska en tung skottkärra tömmas i gödselstacken som ofta nås via en eller två plankor i uppförsbacke. Föreställ dig en skottkärra med gödsel som du buffar längs med två plankor. Det börjar lätt vingla när man fasar över risken att hela mockningsarbetet snart faller omkull och du får starta om. Steget värre är ännu om det regnat dagen innan och frusit på. 
• Alternativt, om du vill du vara ekologisk och förbränna gödsel till mylla som används i trädgårdslandet. Då behöver du sätta dig in i komposteringens regler. Gödseln ska svängas flera gånger för att brinna jämnt och få kål på dåliga bakterier.
• Sen hämtar du ny torv, eventuellt slår du på torven som frusit med en järnspade eller bär 14-25 kg säckar med strö till boxen. Sen ska ströet fås ur påsen utan att säcken går sönder, du  ska ju som ekologiskt täkande person förstås återanvända påsen. Du sparkar och slår i påsen för att lösgöra torven. Har du adrenalin kvar så urladdas det senast nu. 
• Det skulle också vara bra att sopa nu, innan hästarna kommer in eller vattnet är på plats. Du vill förstås inte att hästarna ska få damm i lungorna eller få smutsigt vatten.

  

  Vid dethär laget svettas du kanske redan, men det är bara början. Ledningen till vatten automaterna frös vid första minusgraderna på hösten. Alltså fyller du 10 l hinkar med vatten och bär ut dem ut i boxarna. Kom ihåg att använda hela kroppen för att inte få skador.
  
  Vad ska hästarna äta då? Höet har blivit dåligt p g a den eviga fukten och varma vädret, skräp fanns det också i de 500 kg tunga balarna och en av dem hade fått hål i plastet. De balarna kan inte användas, hästens mage är känslig. Vad ska jag ta mig till med allt förstört hö? Kan man bränna höet. Prövar men det funkar inte. Det röker en hel dag, men hömängden minskar inte. Måste väl komposteras då. Jag fyller skottkärra efter skottkärra till bristningsgränsen för att samla höet på ett ställe där det får komposteras. I år var det rekord 2000 kg förstört hö. Det flyttar man inte på under en dag. Har aldrig räknat hur många skottkärror det blir av en bal 500 kg hö. Men många blir det.
  
  Som tur är nya höbalen bra. Jag fyller hela skottkärran och delar ut höet i boxarna. Jag suckar av lättnad. Lättare saker framför. Jag samlar ihop hästarnas matkoppar, diskar dem helst och märker att mineralen är slut. Raska steg till bilen. Tur att jag kom ihåg att köpa mera igår. Säcken väger 25 kg. Jag bär den på axeln för att tömma den i en metallhink med lock. Jag vill ju inte locka möss flera gånger. Senaste vinter hamnade jag att kasta 25 kg förstörd havre, som jag förvarat i en plastlåda med lock.
  
  Jag delar ut mineraler, bröd, äppel och morötter. Sätter kopparna på plats och kallar på hästarna. I stora stall kan det vara långt till hästarnas rastgårdar. Jag kämpar med elstaketet och hästen är rädd för den. Jag försöker vara snabb för att hindra att de andra hästarna hinner ifatt oss och vill också ut. Jag hinner just och just. I samma veva släpper jag av misstag mitt grimskaft och min häst rusar iväg till en grästuva. Nå, det kunde vara värre. Min häst kunde rymma, rusa till stallet, förvilda andra, krocka med en bil... Nu gäller det att vara slug för att få upp hästens huvud så att vi kan gå in. Som tur har jag mina knep. 
• Kommer att tänka på min försäkringssituation när jag i mitt inre ser hästen krocka med en bil eller stiga mig på foten. Svär för mig själv, att jag aldrig lär mig, att jag kom med flip-flops till stallet. För sent nu att vara efterklok. Lovar att om jag klarar denna gång så kommer jag aldrig att glömma stallskorna mer.
  
  
  
  I stallet binder jag upp hästen, byter skor och tar fram all utrustning. Oj så lerig min häst är. Ryktar och ryktar, tio drag på alla ställen. Axlarna värker. Som tur kom jag ihåg att använda vänster och höger hand. Lyfter upp hovarna och märker att leran torkat fast. Det finns små stenar mellan skon och hoven. Håller i hoven trots att kallsvetten rinner. Sätter ner hoven överdrivet utstuderat för att inte bli påtrampad. Nästa hov ser mjuk ut. Strålen mår inte bra. Putsar och tar fram tjära för att sköta den. Nu har min häst tröttnat på att skötseln tar så länge och vi diskuterar en stund innan den tredje hoven lyfts.
  
  Dags för sadling och tränsning. Hästen rör sig otåligt i boxen och jag håller hårt i den skitdyra sadeln. Ursäkta mitt uttryck, men den är dyr.  Tränsar och hästen kastar med huvudet. Jag andas djupt och lugnt, tar ett stadigt tag om mulen och voila nu lyckades jag få in betslet i munnen. Jag spänner sadelgjorden och blir nypen på benet.
  
  Nu går vi ut på ridbanan. Jag och hästen behöver värmas upp. Jag har egentligen jättevarmt redan, men är lite spänd i musklerna och försöker få blodcirkulationen igång. Ridningen försvåras om jag är spänd i musklerna. Nu kan jag spänna sadelgjorden ytterligare. Lat som jag är hittar jag på att hästen får följa mig medan vi bär långa tunga bommar och stolpar på sina platser. Tänkte hoppa idag men märker att det finns gropar på plan. Tar fram grepet och jämnar ut ett stort område framför och bakom hindret.
  
  Äntligen får jag sitta upp. Förlänger stigbyglarna från ryggen. Hästen vandrar iväg när min fot dinglar framför sadeln. Jag försöker stanna den. Samma igen.
  
  Så börjar jag rida enligt min plan. Flämtar redan vid lätt trav. Vad ska dethär bli till?
  
  Mörkret kommer, sitter av och går med hästen till elkontakten och sätter på belysningen. Sitter upp igen och fortsätter. Hästen hoppar till när den ser sin egen skugga. Jag försöker följa med skutten, för att inte ramla av.
  
  Jag skrittar, travar och galopperar. Mina ben är tunga och jag orkar inte stressa trots att min häst är tittig. Något bra med att trötta ut sig fysiskt innan ridningen. Det börjar regna. Jag blir genomblöt, men det kan inte hjälpas.
  
  Efter ridningen tar jag bort utrustningen, låter hästen dricka och ryktar den torr. Nu är det min tur att få torra kläder på mig. Jag byter om i en fuktig och kall stallkammare. Kollar att allt är bra, sätter mig i bilen. Är mycket trött och lycklig. Allt som stressat under dagen är glömt.
  
  Sätter mig ner på soffan för en stund innan jag ska i duschen. Skriver upp punkter för vad som behöver göras inom närmaste tiden. Somnar. Vaknar på soffan vid tretiden på morgonen. Stel i musklerna och har svårt att gå. Jag som skulle i duschen och skulle stretcha efteråt. Alla lampor är tända, myror i tv och hunden har kissat inne. Somnade visst utan släppa ut den på kvällen.
  
  

WHHHAATTT!!!!

Nä, ingen kondition behövs i hästsporten. Nä ;)

Vad tränar en "hästflicka" egentligen?

Ledarskap

"Dutti-duttar man med en häst ligger man på sjukhus inom tre sekunder.... Man måste vara den som bestämmer" http://www.dt.se/sport/ridsport/kronika-darfor-blir-ridtjejerna-chefer

Samarbete

"Men om man bestämmer för mycket så tycker inte hästen att det är kul,...Ledarskap handlar om samarbete".  http://www.dt.se/sport/ridsport/kronika-darfor-blir-ridtjejerna-chefer

Ansvar

"Får hästen för mycket mat, så att den håller på att bli tjock? Eller för litet, så att den blir för smal? Man har ju ansvar för en levande varelse". http://www.dt.se/sport/ridsport/kronika-darfor-blir-ridtjejerna-chefer

  På dörren i klubbrummet i Hedemora står det: "Belöningen för ett väl utfört arbete är ett väl utfört arbete".  http://www.dt.se/sport/ridsport/kronika-darfor-blir-ridtjejerna-chefer

Fysiskt arbete

–"Mockningen är inte alltid så kul, ... Det är ganska tungt och luktar inte så gott, men det måste göras. Varje dag, varje vecka". http://www.dt.se/sport/ridsport/kronika-darfor-blir-ridtjejerna-chefer
.


Det är inte konstigt att forskning visar att stallet är en plantskola för kvinnliga ledare. Tidiga mornar och tydliga rutiner, självkänsla och samarbete, skit under naglarna och en mjuk mule under handen. http://www.dt.se/sport/ridsport/kronika-darfor-blir-ridtjejerna-chefer


 Det sägs att 70 procent av kvinnliga svenska chefer har en bakgrund i stallet.
 http://www.dt.se/sport/ridsport/kronika-darfor-blir-ridtjejerna-chefer

Inspirationskällor och källor

 http://www.dt.se/sport/ridsport/kronika-darfor-blir-ridtjejerna-chefer

Tankar om självkänsla – att vara stark. Vad betyder det?

Vem är stark? Hur syns den styrkan? Ter den sig som envishet, självsäkerhet, risktagande eller som mognad och självkännedom? Hur ser sund styrka ut hos en person? 

Jag råkade på en kort artikel; Är din styrka en lögn? i veckotidningen Eeva (”Onko vahvuutesi valhe?”). Artikeln är skriven av Riitta Nykänen och baserar sig på Isa Merikallios bok; Jaksaa, jaksaa! Basam Book) som diskuterar styrka hos en person. Jag inspirerades av artikeln att fundera mera på begreppet styrka. Vi kan anta att kulturen, traditioner, seder och folkets historia påverkar hur vi definierar styrka och mod, men det finns antagligen även gemensamma nämnare oberoende av bakgrund och kontext.

I artikeln beskrivs en bärande, sund och hållbar styrka som en förmåga att leva i nuet på ett avslappnat sätt utan att bränna ut sig själv eller orsaka att andra bränner ut sig i ens omgivning. 

+ Att göra och lova saker som ens själ vill och förmår.

-          - ”Farlig ” styrka är att vilja och lova mer än man förmår, att övervärdera sin vilja och förmåga och som värst bli sin egen attityds pantfånge.

+ Att ta ansvar, men också våga ”slå näven i bordet” när det behövs, våga säga nej och kunna delegera. Jag skulle tillägga att kunna be om hjälp när det behövs är också en bra förmåga.

-         -  Att ta på sig allt eller mycket ansvar både hemma och på jobbet, inte kunna säga nej, att vara snäll och foglig trots trötthet, längtan efter något annat, besvikelser, sorg och till och med aggression intill utbrändhet. Att negligera sina känslor och sträva till ett perfekt yttre kan sluta i ensamhet när vännerna gett upp eller att uppnå målet i bekostnad av tomhet, skilsmässa och förlorade familjemedlemmar eller vänner. Att vara stark genom att förmå eller täckas kräva saker av andra är inte styrka. Det är nästan tvärtom! 

+ En god styrka kategoriseras av en person som vet sina gränser, kan prioritera, hen värnar om sin livskraft och lever i balans med livets olika delar till exempel med jobb, familj och hobbyn. En person är stark, när glädje, spontanitet, avslappnad, ivrig och tolererar att hen gör misstag. Hen vet också att ingen behöver göra allt själv. Det är bra att dela med sig av uppgifter och att göra saker tillsammans.

 

Misstag eller misslyckande

Detta blogginlägg inspirerades av Ridsport nr 18/2015. Intervju med Maria Sundin på sid. 41

När det inte går som man tänkt, när man misslyckas och känner sig misslyckad.
Tycker att alla ser och känner sig bortgjord - nå, det är bekant för de flesta av oss både på ridplan, i tävlingsringen eller i skolan. Det känns ofta värst just då det händer och speciellt om det är många människor runtomkring.

Vi reagerar olika, en del skyller lätt ifrån på andra, på hästen/hunden/symaskinen, tränaren/läraren, kompisen, medan andra är väldigt stränga mot sig själva, anklagar sig, får skuldkänslor, känner ångest eller panik och har svårt att släppa känslan av att vara dum, värdelös eller oduglig.

Det är okej att känna sig upprörd; förargad, ledsen och uppgiven när det händer, men tyvärr råkar du sitta på hästryggen, så överförs känslorna till hästen. Hästen förstår inte orsaken till  dina känslor, utan reagerar på det den känner från dig. Samma sägs det om den som är i andra ändan av hundkopplet. När man blir ledsen är man ganska självcentrerad och tänker inte på de budskap det ger andra. Är du i en situation där du inte kan tillåta dig att vara ledsen en stund, så skjut upp känslan. Säg till dig själv att då och då ger jag mig tillåtelse att riktigt älta ordentligt, men stanna inte kvar i den känslan. Jag brukar ge mig själv exakta klockslag när jag får älta och sen ska det vara slut.

Ofta hjälper det om man får tala om det med någon, kanske analysera det som hände, ibland måste man bara skratta åt eländet. Det vi upplever som misslyckanden är ofta enligt min erfarenhet "tokiga saker", sen när det händer något riktigt allvarligt, man skadar sig eller upplever något som traumatiserar så är det annorlunda. Man kämpar för att överleva. Då kanske vi behöver hjälp att processa händelsen på ett annat sätt.

Det kan vara bra att lära sig en rutin kring hur man snabbt kan komma över känslan av misslyckande.  Man kan öva att fokusera på nästa uppgift/hinder på en tävling, träning eller under en lektion. Det kan vara fråga om tillfällen där du inte kan ta en paus eller komma snabbt ur situationen. Fäller du ett hinder, behöver du snabbt samla dig för att inte störa hästen inför följande hinder. Jag har märkt att det hjälper att fylla "det inre talet" med uppgifter i stället för de oombedda tankar som dyker upp när man misslyckas. Jag tränar därför in ett inre tal, t ex hur jag i detalj rider ett hörn, som jag kan sätta på när jag tappar fokus.

Filmning är ett bra pedagogiskt redskap tycker jag, men titta inte på filmen på nytt och på nytt, misstag etsar sig i minnet ändå. Titta i stället på helheten, titta på filmer där du lyckades. Filmer där du lyckats får du titta på många gånger.

Misslyckanden eller egentligen misstag kan konstateras, analyseras ifall något behöver åtgärdas och sen behöver man gå vidare. Tänk också efter om ordet misslyckande överhuvudtaget behövs?

Om du tror alla ser och tycker att du är dålig - glöm det. Alla har fullt upp med sig själv. De som är seriösa och har egna mål bryr sig sällan om andras resultat.

Hur skulle du önska att andra reagerar när du misslyckas?