Idag träffade jag artesanen och finsnickaren Meri Kärppälä (dockskåp).

Meri är min vän Annas dotter och idag fick jag se några av hennes arbeten, samt hennes fina arbetsrum. Här kommer några smakprov...

Dockskåpet i sin helhet

  

Meri i sitt arbetsrum.

Meri berättar att inspirationen till dockskåpet har hon fått av dockskåpstillverkaren, bloggaren och författaren Maria Malmström .

 Senare har ideérna kommit från t ex det egna hemmet, spisen i bilden ovan finns i köket,

skåp, bord och stolar i nedre bilden ser också bekanta ut.

 

 Igen bekanta möbler och katten känner jag igen! Dockorna och 

djuren är både inhandlade eller så har Meri fått dem som gåva.

 Spisen ovan var jättefin. Saknade nog en lite bättre kamera

 för att  möblerna skulle komma till sin rätt!

En av de många böcker Meri har om ämnet.

Meri har bearbetat många djur. Vissa rymdes i handflatan och någon var av nagels storlek. Ändå såg man genast vad det var för djur.

Jag blev jätteintresserad och beställde cockrar och hästar.

Tänk att ha en liten hylla fylld av "look alikes" på de egna djuren

 

sen började jag och drömma om hals- och armband m m.....

 Den här hästen följde med hem. Den liknade Bambi :)

 Meri berättar att intresset för träarbete väcktes i fem års ålder

när hon var med sin pappa i garaget och fick snickra.

Meri drömmer om att starta eget företag, 

men ser också framemot att få snickra med barn.

Behöver inte kännas ensamt i skogen...

Cockerspanieln sägs vara väldigt fäst vid sin husbonde, endel säger att cockern är en människas hund. Det kan ligga något i det, men ett som är säkert är att cockern har mycket kärlek och glädje att ge både sin ägare och alla medmänniskor den stöter på :D

Det sägs att cockern följer sin ägare överallt, om det sen är köket, sovrummet eller toa. Jag håller nog med. Där jag är, där är cockrarna. Så, visst var det gulligt att Lisa kom med mig till bärskogen, även om vi ibland råkade tävla om samma blåbär.

Rödbetsbiffar

 

Du behöver:

2-3 rödbetor

2-3  tsk smör eller olja

1 ägg

3-4 msk mjöl

Salt och peppar

1 stor lök 

1 nypa socker

1. Koka rödbetorna mjuka
2. Skala och skiva rödbetorna
3. Vispa ett ägg
4. Vänd rödbetsskivorna i ägg
5. Vänd rödbetsskivorna i mjöl
6. Stek i smör på båda sidor
7. Använd spadet som sås

1. Skala löken och skär i ringar
2. Stek i smör eller olja
3. Strö lite socker på. 
4. Särr lökringarna på rödbetsbiffarna.

Till näst ska jag försöka baka med rödbeta.

Så fint det känns med självodlad mat!

I dag när jag åt lunch blev jag nästan euforisk. Orsaken var inte en gourmérätt, utan en mycket enkel meny; rödbetsbiff, kokta morötter, kokt potatis, stekt lök och ett kokt ägg. Euforin och tacksamheten  kom av att rotfrukterna är självodlade, pinfärska och direkt från landet. Ägg fick jag  när jag skötte grannens hönor förra veckan.

Medan jag åt kom jag och tänka på hur långt vi kommit från matens ursprung. Väldiga köpcenter med massor av mat, både igenkännlig och fabriksförpackningar. Hylla efter hylla. När jag odlat min mat själv vet jag hur långsam och arbetssam process det är fråga om. Inte undra på att man tidigare lugnade sig innan maten, bad bordsbön och tackade för maten. Mat som tagit jättelänge att få på bordet kan man inte sluka på några sekunder.

Tidigare:
Vilken känsla

Djurklubben fem år!

Vi startade djurklubben på högstadiet 2011. Alla bilder är från första våren och hösten.

Vi började med att göra studiebesök till många olika ställen t ex Astor ridskola där jag gjorde min praktik för socialpedagogisk hästverksamhet, till Tuorlan maaseutuoppilaitos där en av mina hästvänner jobbar med supersöta och välskötta kor och grisar, till kotieläinpiha i Pemar som tyvärr inte finns längre, till hunddagiset Doghouse i Åbo och  Åbo djurhem. Alla väldigt lärorika platser.

Första året fanns cockrarna Sotis och Agnes med, samt lånade dansk-svenska gårdshundarna Manta och Ulla. Manta skulle sedan senare få valpar av vilka vår nuvarande Olivia är en. Bambi deltog också flitigt i bland annat agility. Hon var väldigt duktig på det :)

Vi gjorde också hundpromenader och tränade agility på skolgården. De flesta som kom med i starten på högstadiet var från åk 9.

Därefter kom även andra skolor snabbt med. Lilli, som då gick i åk 4 började i djurklubben. Det är samma Lilli som har den jättefina bloggen  'Lillin hevoselämää'. Bloggen är aktiv än idag!

Agnes 1 år <3

Manta och Ulla

På sidan 'Djurklubben' hittar du vad vi gjort i djurklubben från början till idag.

Vilken känsla!

att få äta egenproducerad mat. Jag är ganska ny inom det här området, men lär mig mera hela tiden. Squash och potatis lyckades bra första och andra sommaren. Förra året fick jag just inga morötter, de några jag fick var runda bollar vilket var väldigt konstigt. I år får jag mina första rödbetor och ordentligt med morötter. Potatisen verkar lyckas i år också.

För tre år sedan hade vi så här tät skog på gården.

Vår gård är ju ursprungligen en skogstomt så vartefter hästarna röjer skogen, så fyller jag på med hästgödsel och utökar min trädgård. Det är många win-win situationer. Hästarna får pyssla och gnaga trädbark, äta rötter och löv. De hålls aktiva och får påfyllnad av mineraler från träden. Skogen luckras upp, blir öppnare och småningom betesmark plus att jag får ved till vintern. Någon skulle säkert hellre behålla skogen, men för mina ändamål passar bete bättre.

Samma vy tre år senare.

Det är en primitiv njutning att få skapa odlingsmark av egen hästgödsel och odla egna grönsaker. Goda är dom också!



Blåbär
Hallon
Jordgubbar
Krusbär
Lingon
Vinbär

Morot

• Morotspurésoppa
• Morotskaka

Potatis

• Enkel purjo-potatissoppa

Rödbeta

• Rödbetsbiffar

Squash

• Squashtebröd   
• Squashsoppa

Ärter

Vi fixar hästarnas rastgårds botten

 Våra hästar har möjlighet att komma ut och in i stallet enligt egen önskan. Det är intressant att följa vilket väder de tycker minst om, vilka tidpunkter på dygnet de vill lägga sig, hur ofta de dricker o s v. Jag har lagt märke till att under heta sommardagar vill de stå inne hela dagen. Då gnabbas det inte, utan de ställer sig så att alla ryms! Tänk dig tre hästar i en box :) 

De är nästan aldrig inne på natten om jag inte tar in dem. De rör sig också mest under natten. På vintern tas de alltid in under natten, men sommarnätter får de vara ute. Eftersom våra hästar är av rasen finska hästar och är kallblod, så skulle de nog trivas ute på vinternätter också, men de behövs inne för att upprätthålla värmen i stallet, så att vattenledningarna inte fryser.

Våra hästar tar sig en eftermiddags tupplur varje dag. Om jag tar in dem i egna boxar så kan de alla lägga sig på samma gång. Det är inte en gång som jag blivit skrämd att det kanske hänt något, att jag tror de är sjuka eller dylikt när de bara vilar. Man brukar säga att gamla hästar inte vill lägga sig, men vår Tara ligger nog nästan varje dag. Hästar kan vila stående också. de låser sina knän så de hålls uppe fast de sover en stund.

  Mirella har en egen ytterdörr i sin box och det är i hennes box som de brukar svalka sig under heta sommardagar. Det att tre hästar trampar ut och in genom hennes box sätter underlaget utanför hennes dörr i hård påfrestning. Underlaget har ursprungligen varit sepel, men under tre år har det blandats med torv från boxarna och mull från skogen. Vi har också haft översvämningar vid vägen bredvid hagen, som jag trott var ursprungliga problemet. Nu när vi grävde lite visade sig att det även kommer vatten underifrån. Nu satt vi rör med små hål i, mycket sand, tyg och sepel. Ovanpå allt satt vi samma sand som på ridplan. Ursrungligen ville jag inte ha finsand utan tänkte sätta barkflis, men eftersom inte hästarna äter sin mat här, så får det vara sand tills jag fixar bark av egna träd.

Nu gäller det att hålla sanden ren, d v s vi får ta städning av sandplatsen i vår agenda varje dag. Men, jag tror att den kommer att bli hästarnas nya favoritplats. Tänk att ha en ren plats att rulla sig i varje dag.

Semester

Det är lite genant, men Simon har på sina senaste utställningar fått kritik över att han är lite passiv och nu sist lite rund :/ När vi analyserade hur det är möjligt, märkte vi att Simon själv får upp locket till hundmaten och att han börjat ta för sig, samt ibland till och med stjäl mat från bordet. Simon är även den som sitter och tittar på när de andra leker. Han har blivit lite som en gammal farbror ;D

Matglädje är inte helt ovanligt hos cockrar, så vi får skärpa oss. Vi hade kanske inte riktigt märkt Simons övergång från en ung aktiv cockerkille till en medelålders :D herreman.

Nu på sommaren har vi haft mer tid, och det är länge ljust på kvällarna, har vi cyklat med hundarna varje dag. Det märks en tydlig förändring i speciellt Simons kondition. När jag travtränade igår fick jag sätta till en extra växel för att hänga med! Helt super!!!

Olivia älskar våra cykelfärder, så det är ju roligt för hennes del också. På vår cykelrutt finns det en liten damm, som är extra liten i år, som vi låtit hundarna doppa sig i både till och från länken.

Dessutom har vi ofta åkt till stranden ännu på kvällen. Simon har småningom börjat doppa sig mer och mer, men Lisa är nog vår simmagister ännu. Hennes iver är ganska svår att slå. Olivia undviker vatten så länge det gå :/