Så fint det känns med självodlad mat!

I dag när jag åt lunch blev jag nästan euforisk. Orsaken var inte en gourmérätt, utan en mycket enkel meny; rödbetsbiff, kokta morötter, kokt potatis, stekt lök och ett kokt ägg. Euforin och tacksamheten  kom av att rotfrukterna är självodlade, pinfärska och direkt från landet. Ägg fick jag  när jag skötte grannens hönor förra veckan.

Medan jag åt kom jag och tänka på hur långt vi kommit från matens ursprung. Väldiga köpcenter med massor av mat, både igenkännlig och fabriksförpackningar. Hylla efter hylla. När jag odlat min mat själv vet jag hur långsam och arbetssam process det är fråga om. Inte undra på att man tidigare lugnade sig innan maten, bad bordsbön och tackade för maten. Mat som tagit jättelänge att få på bordet kan man inte sluka på några sekunder.

Tidigare:
Vilken känsla