Idag fyller Finland 99 år

Några tankar om vår egen nationalras finska hästen och Finlands självständighet

Viktor och Tara 2006 utanför ett gammalt öde meijeri.

Till vinterkriget togs, människorna måste ge sina hästar till armén, ca 70 000 hästar och till fortsättningskriget togs det 62 000 hästar. Nästan var fjärde häst dog på fronten eller i krigsuppgifter. Av dessa hästar kom också många hem skadade, rädda och osäkra.


Hästarna användes i armén till transport, service och evakuering.

Hästarna var inte förberedda för krigstida uppgifter. De var inte utbildade för det, inte heller avlade med krig i sikte. Det var vanliga hästar som hamnade i skrämmande situationer, precis som många frivilliga underåriga pojkar som for ut. En del hästar blev helt ifrån sig och kunde inte användas, andra dog i hjärtattack, endel var hysteriskt rädda för granater, men många stod ut och gjorde det som väntades av dem.

Erola berättar i artikeln nedan att hans farfar fick krigstrauma av att på kvällarna lyssna på hungriga och rädda hästar som gnydde. En gång släppte han lös en häst som stod fastbunden bredvid hästar som träffats av granat och dött. Hästen blundade, kunde inte röra sig. Väntade på döden.

Under vinterkriget kunde armén inte bistå med utrustning, inte heller foder. Finländarna samlade själva ihop 20 000 täcken till hästarna på fronten.

Under hösten 1941 blev det ännu värre. Det fanns inte mer hö, så hästarna levde på tallbark. Hästarna drog tunga lass från morgon till kväll och skulle ha behövt mycket mat. Många dog av hunger. Endel kuskar tyckte så synd om sina hästar, att de gav dem en del av sina knäckebrödsportioner.

Erolas farfar försökte kompensera sina hästars upplevelser på fronten resten av sitt liv och påminde alltid om hur mycket vi är skyldiga dem. Och att alltid, när vi tar ett djur, är vi skyldiga att sköta om det på bästa sätt.



Källa:

http://www.hs.fi/kaupunki/art-2000004893987.html?share=d34c8f101dcf9c9d7a6b7f992a5f0907

http://www.hs.fi/kaupunki/art-2000004893979.html (Verkliga bilder på hästar från krigstiden)

Läs också Lillis fina inlägg idag:

http://lillijahevoset.blogspot.fi/2016/12/luukku-6-suomenhevonen-paras-hevonen.html

Vill du läsa mer om finska hästens historia?

Pesonen, Hankimo, Pystynen och Pesonen (2007). Liinaharja. Suomenhevosen taival. Otava bokförlag.

Agnes TV coming soon

Som ni redan märkt väntar Agnes valpar. Beräknad tid är nyår. Väntetiden och första veckorna med valparna är en mycket känslig tid, därför kommer Agnes inte att delta i djurklubben eller annan verksamhet efter 7.12.16 till slutet av januari.

Agnes har många <3vänner som önskar följa henne. Vi kom på att  att vi ska dokumentera Agnes väntetid och valparnas första veckor här på bloggen via inlägg och kalla det Agnes TV. Under denna tid kommer hon inte att ta emot gäster överhuvudtaget, men när valparna är över tre veckor och om alla mår bra, så är ni välkomna att hälsa på!

Under denna tid kommer vi inte heller att delta i utställningar, kurser eller annat.

Välkommen att följa denna spännande tid!

Agnes egen huvudsida

Agnes första pregnant selfie

Nu har vi besökt hundsimhallen 3 ggr och alla simmar

http://vipasagobacken.blogspot.fi/2016/06/djurklubben-besoker-hundsimhallen.html

Simivern i hundsimhallen har ökat stegvis hos våra hundar. Först var nog Agnes allra tuffast. Hon tar fart och hoppar i bassängen, apporterar och simmar hela den tiden vi är i simhallen.

Lisa doppade sig första gången, men funderade om det var möjligt att simma så här. Hon är ju vår klart tuffaste simmare i naturen, men bassängen var hon inte så säker på. Nå nu simmar hon också! Oftast tillsammans med Agnes. Det är otroligt gulligt när två syskon simmar bredvid varandra.

Simon har oftast doppat sig, men vi märkte att han inte tycker att det är superroligt. Vi märkte också att han simmar mycket lägre ner än Agnes och Lisa, så vi beslöt att testa flytväst och det var succé! Simon simmade runt runt av ren glädje.

Olivia försöker doppa sig gång på gång. Motivationen att simma har ökat märkbart, men hon är inte där än. Nästa gång får hon också flytväst. Det blir säkert roligare då!

Jag testar att sy en kouralou matta med symaskin

Pregnant selfie by Agnes (TV1)

Agnes 33 dygn in på väntetiden.

Utställningskursdag med exteriördomare och domarutbildare Arja Koskelo

Arja Koskelo började med att presentera sig själv och berätta om sitt liv med hundar. Hon har fött upp följande raser sedan 1972; cockerspaniel, norrfolkterrier, golden retriever och portugisisk vattenhund under kennelnamnet Hooligan. Hon har bedömt på hundutställningar i många länder förutom Finland. Skandinaviska och europeiska länder är väl bekanta men även Japan, Ryssland och USA. Arja Koskelo har domarrättigheter till FCI grupperna 3 (fem raser just nu) och i grupperna 4, 6, 7 och 8 alla raser (2016).

Kursen ordnades på Vanton tila i Reso. Ett härligt ställe som jag blev förtjust i, och som jag berättat om i ett annat inlägg.

Även om jag deltagit i hundutställningar ända sedan barn, så har jag inte ordentligt satt mig in i hur det känns att vara domare. Jag har tagit för givet att de är experter på hundarnas rasbeskrivningar, kan mycket om hundens anatomi, fysiologi, genetik mm men jag har inte tänkt på att utbildningen mellan olika länder kan variera så mycket som den gör eller hur mycket utställningskulturen kan variera. Arja berättade så mycket om antagningen till domarutbildningen att det får bli ett annat inlägg.  Ur utställarens synvinkel är det ändå bra att känna till, att domarnas utgångspunkter är olika, speciellt med utländska domare. I USA använder man till största del professionella handlers, vilket kan påverka förväntningarna på "handlingen". I Norden vanligt med hobbyutställare och uppfödare som ställer ut. Det är inte bara utbildningen som är olika, domare är också individer, någon är väldigt duktig på någon ras men inte så insatt i en annan. Ovanpå allt detta kommer tolkningen av rasbeskrivningen och den personliga smaken. 

Man kan undra varför utställningar ordnas, om det är så många osäkerhetsfaktorer för utställaren. Utställningarna ger dock en möjlighet till en överblick över rasen, uppfödare kan visa upp sina hundar för publik, det är en hobby som man kan fastna för men det är också en möjlighet för föreningar att samla in pengar för egen verksamhet.

Vilken hund vinner?

En hund som är vacker, frisk, bra byggd, i fin kondition, har en fin päls och som njuter av att uppträda samt visas väl, har alla möjligheter att vinna. Motsatsen kan inte vinna, men en medelmåttig hund utan större "fel" som presenteras i gott skick och visas så att hundens starka sidor framträder har alla möjligheter att klara sig väl eller vinna.

Hurudan är en bra handler?
En god handler beter sig väl, är städigt klädd, har bra grundkondition, blir inte provoserad av yttre utmaningar, är inte nervös och bemöter hunden på ett fint sätt. Bra skor är viktigt, har du en ras som du behöver springa med, välj mjuka skor. Koncentrera dig på hunden, inte på dig själv.

Arja påminner också om att det är viktigt att förbereda hunden, lära den att låta människor röra på den, stå på ett bord, titta på bett och känna sig trygg på främmande platser. Lär känna din hund, någon hund behöver värmas upp och få röra sig mycket före den ska i ringen, någon sover gärna i boxen trots myllret utanför. Om hunden och ägaren är välförberedda blir det också så mycket lättare för domaren att titta på hunden.

En fin dag och bonus var att få träna inför en så erfaren och uppmuntrande domare. Simon och jag trivdes som fiskar i vatten ;)

Kursen kunde ha pågått flera dagar till!

 Kotisivut: http://www.koskelo.net

Lilla Jul närmar sig :)

 

Ett litet troll dök upp

I går besökte jag Vanton tila

helt i hundträningens tecken. Vi deltog med Simon i en utställningstränings kursdag med exteriördomaren Arja Koskelo. Dagen var super, så jag skriver mer om det senare.

                                   

                                              Gula träningshallen är uppvärmd, kök, toa och klubbrum finns.  

  

Min vision har aldrig byggt på ett  stort eller lyxigt stall, utan på ett litet och fungerande stall där kombinationen med hundverksamhet fungerar och ibland stöder varandra. Mysigt skulle jag också vilja ha det.

  

Trasmattor, anslagstavla och dekorationer vid in/utgången

Ingång till kök och kafferum. Fina enkla hyllor och gardinen är ju en jättebra idé.

Trevligt med fönster.

Köket

Kökets andra vägg

  Själva stället kursen ordnades på kan sägas bli en förebild i min egen gårdsplanering.

Träningsplan med nätplank, sittplatser och granar ;)

Några av de idéer jag försöker förverkliga hemma har gjorts hos dem. Nu fick jag äntligen bilder för mina visioner. Det kan rent tekniskt ibland vara svåra att förklara för andra hur jag vill ha det. Framförallt gav platsen en tro på att det går att göra som jag tänkt!

De har fött upp shetlandsponnyer tidigare, men slutat helt med det och riktar sig enbart till hundverksamhet nu verkar det som.

Antikvitetsbutik

Jag har på min önskelista ett skyddstak utanför Mirellas dörr. Jag skulle sätta en vägg till för vindskydd. Även på hundsidan skulle ett sånt här skydd vara bra, men kanske ett lägre skulle räcka.

Biltak vid gula hallen.

Stora hallen. Ljus med bra matta. Ingen värme.

Hit kommer jag flera gånger!

Ett nytt besök en vecka senare; lillajulsmarknad

VANTON TILA

Bambi i tidningen

Lilli har varit på PRAO (praktisk arbetslivsorientering) på Åbo Underrättelser och blev ombedd att skriva om sin blogg. Här är resultatet. Till Lillis blog (på finska) kommer du från balken till höger.

Astrid Lindgréns Pippi Långstrump - min idol?

Jag sitter och dricker kaffe vid mitt köksbord och tittar ut genom fönstret, som jag så ofta gör. Min blick vandrar och råkar på min Pippi Långstrump docka på fönsterkarmen. Jag har lyft upp den för att hindra att Lisa leker lite för ivrigt med den (som hon redan gjort). Dockan är viktig för mig. Det är en docka jag fått av min pappa som nyfödd. Han fick den i sin tur som gåva när han var på spelresa i Luleå. Jag kommer inte ihåg om det var ishockey eller bandy han spelade då, men när det svenska laget hörde att han blivit pappa, så ville de ge en gåva åt honom. Denna gåva var Pippi Långstrump.

Nu är det lördag morgon och jag låter tankarna vandra, det är så skönt att ha lite tid. Hästarna och hundarna är utfodrade och det är lugnt en liten stund. Helt oväntat börjar jag tänka på Pippi Långstrumps inverkan på mitt liv. Kan det möjligen vara så, att hon påverkat mig mer än jag förstått? Jag vet att jag har sett alla Pippi filmer under 1970-talet på TV, säkert flera gånger i repris. Jag har även läst böckerna, men tror att TV- programmen har påverkat mig mer, för jag har sett dem innan jag kunnat läsa.

Jag uppskattar vänner lika mycket som Pippi gör, blir aktivt upprörd över illa behandling av andra, precis som hon. Pippi är kanske lite modigare (och yngre) än vad jag är, hon skojar med auktoriteter som lärare, poliser och barnskydd - som inte tror på att hon kan klara sig att bo självständigt (för ensam är hon inte). Jag beundrade Pippis självständighet, driftighet, mod och skoj som barn och gör det ännu också! För Pippi är inget omöjligt! Pippi = "child empowerment (frigörelse)". Som vuxen skulle jag väl se det som "empowerment" överlag. Pippi skojar och hittar på men hon är aldrig elak.

Pippi kan väl sägas även ha en inre trygghet, trots att hennes mamma har dött och pappa är en sjökapten, som alltid är på resa. Hon är ledsen ibland och visar det, men hon försöker se de positiva sidorna i livet och ställer gärna till med fester.

En annan synvinkel ger Pippis bästa vänner, syskonen Annika och Tommy. De har ett borgerligt hem, föräldrar, god uppfostran och går i skola. De försöker hjälpa Pippi, hålla henne i styr. De berättar om vad man kan  och inte kan göra, medan Pippi lär dem mod genom tokiga upptåg och livsglädje genom sin energi och glada humör. Jag hör ännu Annika säga: "Nää-men Pippi!"

Jag skulle läsa Pippi för mina barn för att ge dem livsglädje, mod och inre trygghet, men jag skulle poängtera Annikas och Tommys roll som vänner. Vänner som inte vill att Pippi ska råka illa ut. Vänner som har fötterna på jorden. Vänner som handleder Pippi att förstå den värld Pippi inte förstår.

Varför har jag som Pippi velat ha häst? Kan det vara...