Astrid Lindgréns Pippi Långstrump - min idol?

Jag sitter och dricker kaffe vid mitt köksbord och tittar ut genom fönstret, som jag så ofta gör. Min blick vandrar och råkar på min Pippi Långstrump docka på fönsterkarmen. Jag har lyft upp den för att hindra att Lisa leker lite för ivrigt med den (som hon redan gjort). Dockan är viktig för mig. Det är en docka jag fått av min pappa som nyfödd. Han fick den i sin tur som gåva när han var på spelresa i Luleå. Jag kommer inte ihåg om det var ishockey eller bandy han spelade då, men när det svenska laget hörde att han blivit pappa, så ville de ge en gåva åt honom. Denna gåva var Pippi Långstrump.

Nu är det lördag morgon och jag låter tankarna vandra, det är så skönt att ha lite tid. Hästarna och hundarna är utfodrade och det är lugnt en liten stund. Helt oväntat börjar jag tänka på Pippi Långstrumps inverkan på mitt liv. Kan det möjligen vara så, att hon påverkat mig mer än jag förstått? Jag vet att jag har sett alla Pippi filmer under 1970-talet på TV, säkert flera gånger i repris. Jag har även läst böckerna, men tror att TV- programmen har påverkat mig mer, för jag har sett dem innan jag kunnat läsa.

Jag uppskattar vänner lika mycket som Pippi gör, blir aktivt upprörd över illa behandling av andra, precis som hon. Pippi är kanske lite modigare (och yngre) än vad jag är, hon skojar med auktoriteter som lärare, poliser och barnskydd - som inte tror på att hon kan klara sig att bo självständigt (för ensam är hon inte). Jag beundrade Pippis självständighet, driftighet, mod och skoj som barn och gör det ännu också! För Pippi är inget omöjligt! Pippi = "child empowerment (frigörelse)". Som vuxen skulle jag väl se det som "empowerment" överlag. Pippi skojar och hittar på men hon är aldrig elak.

Pippi kan väl sägas även ha en inre trygghet, trots att hennes mamma har dött och pappa är en sjökapten, som alltid är på resa. Hon är ledsen ibland och visar det, men hon försöker se de positiva sidorna i livet och ställer gärna till med fester.

En annan synvinkel ger Pippis bästa vänner, syskonen Annika och Tommy. De har ett borgerligt hem, föräldrar, god uppfostran och går i skola. De försöker hjälpa Pippi, hålla henne i styr. De berättar om vad man kan  och inte kan göra, medan Pippi lär dem mod genom tokiga upptåg och livsglädje genom sin energi och glada humör. Jag hör ännu Annika säga: "Nää-men Pippi!"

Jag skulle läsa Pippi för mina barn för att ge dem livsglädje, mod och inre trygghet, men jag skulle poängtera Annikas och Tommys roll som vänner. Vänner som inte vill att Pippi ska råka illa ut. Vänner som har fötterna på jorden. Vänner som handleder Pippi att förstå den värld Pippi inte förstår.

Varför har jag som Pippi velat ha häst? Kan det vara...