Några tankar om vår egen nationalras finska hästen och Finlands självständighet
 |
| Viktor och Tara 2006 utanför ett gammalt öde meijeri. |
Hästarna användes i armén till transport, service och evakuering.
Hästarna var inte förberedda för krigstida uppgifter. De var inte utbildade för det, inte heller avlade med krig i sikte. Det var vanliga hästar som hamnade i skrämmande situationer, precis som många frivilliga underåriga pojkar som for ut. En del hästar blev helt ifrån sig och kunde inte användas, andra dog i hjärtattack, endel var hysteriskt rädda för granater, men många stod ut och gjorde det som väntades av dem.
Erola berättar i artikeln nedan att hans farfar fick krigstrauma av att på kvällarna lyssna på hungriga och rädda hästar som gnydde. En gång släppte han lös en häst som stod fastbunden bredvid hästar som träffats av granat och dött. Hästen blundade, kunde inte röra sig. Väntade på döden.
Under vinterkriget kunde armén inte bistå med utrustning, inte heller foder. Finländarna samlade själva ihop 20 000 täcken till hästarna på fronten.
Under hösten 1941 blev det ännu värre. Det fanns inte mer hö, så hästarna levde på tallbark. Hästarna drog tunga lass från morgon till kväll och skulle ha behövt mycket mat. Många dog av hunger. Endel kuskar tyckte så synd om sina hästar, att de gav dem en del av sina knäckebrödsportioner.
Erolas farfar försökte kompensera sina hästars upplevelser på fronten resten av sitt liv och påminde alltid om hur mycket vi är skyldiga dem. Och att alltid, när vi tar ett djur, är vi skyldiga att sköta om det på bästa sätt.
Källa:
http://www.hs.fi/kaupunki/art-
http://www.hs.fi/kaupunki/art-2000004893979.html (Verkliga bilder på hästar från krigstiden)
Läs också Lillis fina inlägg idag:
http://lillijahevoset.blogspot.fi/2016/12/luukku-6-suomenhevonen-paras-hevonen.html
Vill du läsa mer om finska hästens historia?
Pesonen, Hankimo, Pystynen och Pesonen (2007). Liinaharja. Suomenhevosen taival. Otava bokförlag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar