Detta blogginlägg inspirerades av Ridsport nr 18/2015. Intervju med Maria Sundin på sid. 41
När det inte går som man tänkt, när man misslyckas och känner sig misslyckad.
Tycker att alla ser och känner sig bortgjord - nå, det är bekant för de flesta av oss både på ridplan, i tävlingsringen eller i skolan. Det känns ofta värst just då det händer och speciellt om det är många människor runtomkring.
Vi reagerar olika, en del skyller lätt ifrån på andra, på hästen/hunden/symaskinen, tränaren/läraren, kompisen, medan andra är väldigt stränga mot sig själva, anklagar sig, får skuldkänslor, känner ångest eller panik och har svårt att släppa känslan av att vara dum, värdelös eller oduglig.
Det är okej att känna sig upprörd; förargad, ledsen och uppgiven när det
händer, men tyvärr råkar du sitta på hästryggen, så överförs känslorna
till hästen. Hästen förstår inte orsaken till dina känslor, utan reagerar på det den känner från dig. Samma sägs det om den som är i andra ändan av hundkopplet. När man blir ledsen är man ganska självcentrerad och tänker inte på de budskap det ger andra. Är du i en situation där du inte kan tillåta dig att vara ledsen en stund, så skjut upp känslan. Säg till dig själv att då och då ger jag mig tillåtelse att riktigt älta ordentligt, men stanna inte kvar i den känslan. Jag brukar ge mig själv exakta klockslag när jag får älta och sen ska det vara slut.
Ofta hjälper det om man får tala om det med någon, kanske analysera det som hände, ibland måste man bara skratta åt eländet. Det vi upplever som misslyckanden är ofta enligt min erfarenhet "tokiga saker", sen när det händer något riktigt allvarligt, man skadar sig eller upplever något som traumatiserar så är det annorlunda. Man kämpar för att överleva. Då kanske vi behöver hjälp att processa händelsen på ett annat sätt.
Det kan vara bra att lära sig en rutin kring hur man snabbt kan komma över känslan av misslyckande. Man kan öva att fokusera på nästa uppgift/hinder på en tävling, träning eller under en lektion. Det kan vara fråga om tillfällen där du inte kan ta en paus eller komma snabbt ur situationen. Fäller du ett hinder, behöver du snabbt samla dig för att inte störa hästen inför följande hinder. Jag har märkt att det hjälper att fylla "det inre talet" med
uppgifter i stället för de oombedda tankar som dyker upp när man misslyckas. Jag tränar därför in ett inre tal, t ex hur jag i detalj rider ett hörn, som jag kan sätta på när jag tappar fokus.
Filmning är ett bra pedagogiskt redskap tycker jag, men titta inte på filmen på nytt och på nytt, misstag etsar sig i minnet ändå. Titta i stället på helheten, titta på filmer där du lyckades. Filmer där du lyckats får du titta på många gånger.
Misslyckanden eller egentligen misstag kan konstateras, analyseras ifall något behöver åtgärdas och sen behöver man gå vidare. Tänk också efter om ordet misslyckande överhuvudtaget behövs?
Om du tror alla ser och tycker att du är dålig - glöm det. Alla har fullt upp med sig själv.
De som är seriösa och har egna mål bryr sig sällan om andras resultat.
Hur skulle du önska att andra reagerar när du misslyckas?
