Allt väl i flera veckor, men sen ringer uppfödaren en onsdag morgon att Manta och Olivia grävt sig ut från gården under staketet. Vi blir ganska snart oroliga, för Olivia väntar valpar. Sen blir det kväll och inget hörs, sedan natt och morgon. Nu är vi väldigt oroliga. Så länge har de aldrig varit borta förr.
- Tassavtryck hittas vid tågbanan på två olika ställen. Nödcentralen meddelas.
- Uppfödaren kontaktar Statens järnvägar och berättar om försvunna hundar. De har inte sett någon olycka och lovar hålla upp ögonen.
- Vi kontaktar hittedjurhem
- Sökhundar kontaktas. Hundarna luktar på Mantas och Olivias saker och startar sökningen in i skogen. Spår hittas men de leder ingen vart.
- Tre fällor med filtar och mat placeras ut i området där de senast funnits spår.
- Vi publicerar sökningar på sociala medierna både bland vänner, inom rasgrupper och i grupper för bortsprungna hundar. Vi blir rädda att de kan ha stulits.
- Många vill hjälpa och en stor grupp av våra vänner och hundintresserade samlas föra att skallgå en av skogarna. Många tassavtryck runt ett rävbo. Inget hittas.
- Blodspår dras från skogen hem.
- Jag tar Agnes med mig, och vår hundpromenad kompis Iines och hennes matte och promenerar 2,5h i närheten för att lägga spår "post". Vi hoppas på att bekanta lukter skulle locka.Ingen syns till. Vi träffar en farbror som sett dem tidigare, vi ser fällorna och pratar med stallägare i närheten.
- Tassavtryck hittas mellan motorvägen och järnvägsspåret. Nu börjar vi bli ännu oroligare.
- Jägare ser tassavtryck vid vilddjurs utfodringsplatser.
- Jägare hittar ett bo 10km hemifrån under en gran med många tassavtryck. Viltkamera riggas upp.
- Jägarna lugnar oss, hundar är påhittiga och kan klara sig förvånansvärt länge i naturen. Dessutom är dessa vana bondhundar, som är mycket ute i naturen.
- Tisdag: Sen när vi inte länge orkar tro och misströstar - hör en bonde av sig. Det har trillat två vita hundar i hans sil. Han har varit orolig för vattenskador då det regnat otroligt mycket under två dagar, så han besluter sig för att ta en rundvandring och kolla skadorna... och då hittar han dem i silen, 1,5m från trapporna som leder upp. De skulle aldrig ha sluppit upp om han inte hittat dom.
Bild från silen.
Väl hemma blev det lite mat, dusch, bastu, lite mer mat, värme och vila.
Olivia har magrat mycket, men hon är vid liv,
det verkar också som om valparna klarat sig.
Turun sanomat 10.2.2016
Nedan lite information kring vem som kan hjälpa:
Hittedjur:
Vi besöker Åbo stads djurhemÅbo stads djurhems egen hemsida
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar