Petras olycka (ur Häst & Hundtidningen)

 

"Det började med att några 8-åringar skrämde hästarna. Petra, som är ganska skygg, var rädd ännu vid Sparmarket, skenade igen. Under tiden satt två föräldrar i en röd Volvo. Frun skulle köra ut från Sparmarket, då hon ser hästarna komma med full fart rakt mot dem. Hon blir skrämd och sitter som förstenad...

Petra närmar sig bilen och försöker hoppa, men hon misslyckas. Hoven brakar igenom glaset och ratten. Glasskärvor flyger omkring. Hästen faller och ryttaren faller av och hennes ben blir emellan. Hennes ben krossas och hon förs till första hjälpspolIkliniken. Petra får ett stort sår i bogen. Det går ungefär så här (skiss).

Ryttaren klarade sig, alla överlevde, men nya fina Volvon fick skador. Den är försäkrad.

Två pojkar i tolv årsåldern kan bevisa att åttaåringarna skrämde hästarna. Alla pojkar är inte avslöjade.


BILISTER, SE EFTER DÅ NI KÖR. HÄSTAR ÄR LÄTTSKRÄMDA DJUR. TACK".

Skrivet av Annika 12 år (1976).


Jag fick ett brev av min min gamla ridkompis. Vi hade varit bästa kompisar sen barnträdgården, som det hette på den till av vi flyttade och jag började en annan skola som 11-åring.  Kompisen skriver "Jag blev alldeles skräckslagen då jag läste på Vasabladet att 'skrämd ridhäst hoppade på bil'. När det stod att hästarna var från Hubbe blev det inte bättre. Vilken häst var det?Vem var det som red? Om du vet så skriv eller ring." Min kompis är också upprörd över att hennes pappa, som läst tidningen, inte tycker att hästar är lita på.  "Hästarna är inte att lita på, att de inte gör nåt annat än skenar. Precis som om det inte var det minsta farligt att åka bil".

... så söta vi var...

Meistä tämänpäiväisessä Lurpassa :)

Sosiaalipedagogista toimintaa

Sagobackens talli & kenneli

Liedon asemalla vaikuttava Sagobackens talli ja kenneli on perustettu 2011. Sagobackenilla asiakkaita vastaanottaa viisi cockerspanielia, yksi tanskalais-ruotsalainen pihakoira ja kolme suomen pienhevosta sekä tietenkin Annika Kontturi-Salmi, sosiaali-pedagogisen hevostoiminnan ohjaaja ja käsityöopettaja. 

Sosiaalipedagogiikka ei ollut minulle mitään uutta, olin käyttänyt tätä suuntausta myös opettajana peruskoulussa ja tallilla tallityttöjeni kanssa. Voi sanoa että harjoittelin viisi vuotta, ennen kuin siirryin laajempaan toimintaan 2011. Ypäjän/Turun Yliopiston koulutus keskittyy hevostoimintaan, mutta myös yksi kurssikavereistani siirsi opit suoraan koiratoimintaan ja teki myös lopputyön siitä. Sosiaalipedagogiikan peruselementit ovat yhteisöllisyys, toiminnallisuus ja elämyksellisyys. Yhteisöllisyys, tapahtuu asiakkaan, koiran ja aikuisen ohjaajan vuorovaikutuksessa. Sosiaalipedagoginen toiminta voidaankin määritellä sosiaalisen kasvun ja hyvinvoinnin tukemiseksi koiran kanssa tapahtuvassa yhteisöllisessä toiminnassa.

Lasten ja koiriemme kohdatessa, olen pannut merkille että voisin melkein arvata mikä lapsi – koira yhdistelmä haketuvat toistensa seuraan. Koiramme ovat cockereita, energisiä ja iloisia, mutta silti erilaisia johtuen iästä, persoonallisuudesta, sukupuolesta ja kokemuksista. Agnes ottaa tassujensa suojaan ujot, arat, pelokkaat tai herkät lapset. Hän jaksaa odottaa että lapsi tarkkailee ja punnitsee että uskaltaako. Vilkkaat ja ulospäinsuuntautuneet nauttivat Lisan samoista ominaisuuksista. Hän pusuttelee ja naurattaa lapsia. Nuoret koiramme Linus ja Emma rakastavat leikkimistä, juoksemista ja oppimista. Heidän kanssa lapset saavat näyttää toivottavaa esimerkkiä. Linus ja Emma kiittävät lapsia ihailevalla katseellaan. Simon rakastaa työntekoa, eikä niin välitä hulluttelusta. Simonin suurin palkinto on hyvin tehty työ. Moni lapsi jolla on vaikea keskittyä onnistuu siinä Simonin kanssa. Simon on iso ja vahva, eikä suostu muuhun. Kun menemme vieraaseen paikkaan ja huomaan että joku lapsista on levoton annan hänelle Simon. Tällöin voin luottaa että mitään ylilyöntejä ei tapahdu ja lapsi pysyy porukassa.

Eri ikäset koirat tuovat toimintaan kiinnityskohtia. Lapset nostavat esille aiheita koko elämästä; syntymisestä, ikääntymisestä ja kuolemasta. Silloin kun asiakkaalla esimerkiksi on oma suru, koiran kuolema voi nostaa esiin tarve puhua vanhemman kuolemasta. On käynyt niin, että lapsi joka lopetti puhumisen vanhemman kuoltua, avautui kun meiltä kuoli koira. Koirista tulee asiakkaille erittäin läheisiä.

Samalla kun hoidamme koiria tulee luonnollisesti keskusteltua lasten omasta ruokailusta, hygieniasta, nukkumisesta ja ulkoilemisesta. Harjoittelemme myös kohteliasta käytöstä koirien avulla, miten tervehtiä ja miten käyttäytyä muita kohtaan. Parasta kaikissa keskusteluissa on se että me keskustelemme koirista, emme henkilöistä.

 Koululuokassa äiticockerimme Agnes kävi näyttämässä miten istutaan pulpetin ääressä ja seurataan opetusta. Agnes jaksoi istua tuolilla koko tunnin, mutta niin myös lapset sillä kertaa. Koiramme rakastavat lapsia, eivät syrji ketään, eivätkä häkelly isostakaan ryhmästä. Kaikki ovat käyneet koulussa ja osallistuneet esimerkiksi teemapäivään kokonaisen luokan kanssa. Koirien kanssa lapset käyttäytyvät yleensä estottomammin kuin hevosten kanssa, mutta myös koirapelko voi olla suhteessa voimakasta. Hevoset herättävät enemmän kunnioitusta. Koirien kanssa se pitää lapsille usein opettaa.

Aloitimme eläinkerhotoiminnan ensin kokeiluna yläkoulussa 2011, sittemmin perustettiin ryhmiä alakouluun ja erityiskouluun. Kerhot suunnattiin kaikille koululaisille. Ensin ryhmät olivat isoja jolloin teimme paljon tutustumiskäyntejä. Kävimme esimerkiksi tutustumassa koirahoitolaan ja koirapäiväkotiin. Vuoden päästä siirryttiin pienryhmiin jolloin oppilaat hoitavat eläimiä kerran viikossa kuin omiaan. Treenaamme myös kaikenlaista eläinkerhossa koiriemme kanssa. Agility on ollut suosiossa ja myös näyttelyharjoitukset. Vanhempien lasten kanssa pidettiin tottiskurssi ja pienempiä uroscockerimme Simon on vetänyt pulkassa. Kun asiat ovat sujuneet kotona olemme laajentaneet reviiriämme. Kävimme koirakoulussa agilitykurssilla koiriemme kanssa, olemme käyneet koirauimahallissa moneen kertaan, kaupungilla oppimassa liikennekäyttätymistä, koirakahvilassa, match-showssa ja luontoretkillä. Pisin luontoretki teimme Kurjenrahkan kansallisuistoon oikein luonto-oppaan seurassa. Luonto-opas kertoi että hän ei ole näin reipasta porukkaa tavannutkaan. Koirat pitivät huolen siitä että kaikki, väsyneetkin pysyivät porukassa mukana. Ei tarvitse muuta kun pitää hihnasta kiinni. Huomasin koulussa opettajana ollessani yhteisöllisyyden kasvaneen. Koululaisilla oli yhteistä puhumista ja kyselivät toisiltaan mitä koirille kuuluu. 

Toiminta on tulevaisuudessa avoin kaikille, sekä suomen- että ruotsinkielisille. Meillä käy allergisia asiakkaita lääkärin suosituksella ja lapsia ja nuoria jotka haaveilevat omasta koirasta sekä koirarakkaita lapsia joiden vanhemmat empii. Koiran osto voi kerhon takia siirtyä vuodella eteenpäin, jolloin lapset ovat kasvanet ja nähneet enemmän mitä koiranomistajuus vaatii. Meille ovat tervetulleita yksinäisiksi tuntevat henkilöt, jännittäjät, alisuoriutuvat tai lapsi joiden elämäntilanteessaan esiintyi haasteita. Esimerkiksi vanhempien eron aikana on lapsen mukava purkaa ajatuksensa Agnekselle. Sosiaalipedagoginen toiminta ei kuitenkaan ole terapiaa, vaikka sillä voi olla terapeuttinen vaikutus ja voi olla hyvinvointia edistävää. 

Jos kiinnostusta löytyy perustamme keväällä keskustelukerhot ruotsiksi ja suomeksi. Siihen voi omakin koira osallistua. Mikset kertoisi omasta koirastasi på svenska 

terv. Annika ja luppakorvat

Tämän linkin takaa löytyy osa meidän päivittäisestä toiminnastamme

https://vipasagobacken.blogspot.fi/ 

Yhteystiedot

http://tmianicas.blogspot.fi

Talutusratsastus ohjeistus taluttajille (keskiviikon kerho 1.11.17)

 Hevonen ja varusteet

• Satula ja suitset
• Talutus riimunnarusta, joka on kiinnitetty kuolaimiin
• Jalustinhihnat säädetään sopiviksi. Jos ratsastaja erittäin pieni ei laiteta jalustimia vaan vanhemmat kävelevät lapsen vieressä. Voi pitää kättä reidellä tai takista kiinni.
• Rauhallinen, lapsiin ja erityistilanteissiin tottunut
• alaturparemmi satulaan kiinni
• Jalustinremmi tai riimunnaru kaulalla
• Seuraa hevosen vointia; tarvitseeko tauon, juoda?
• Jonotusalueelle turvakypärät +Ohjeistus; ei saa pudottaa, säätö? Kuka valvoo?

Talutettava

• Sopiva kypärä joka on kiinni
• Alle 7-v. huoltaja pitää lapsesta kiinni
• Ketään ei pakoteta selkään. Taputuskin riittää 
• 
  

Järjestäjä ja avustajat

•  Täysi-ikäinen vastuuhenkilö paikalla
  
• Avustaja tarkistaa kypärän ennen selkään nousemista
  
• Vastuuhenkilö kouluttaa taluttajat tehtäviinsä ja ohjeistaa menettelyn ensiapu tai pulmatilanteen sattuessa.
  

• Avustajia tarvitaan vähintään yksi jokaista ratsua kohden. Avustajien täytyy olla mitä taitavampia mitä pienempi talutettava on. Myös muita apuhenkilöita voidaan tarvita. (Avustaja ulkopuolisissa tapahtumissa vähintään 14-v.)

• Asialliset vaatteet, käsineet kädessä

• Oikea talutusote

• Asiakaspalvelu. 

  • Ystävällinen ja asiallinen käytös.

• Ruoka ja juoma

• Toiminta vakuutus

• 
  

 Talutusalue

• Aidattu
• Jonotus ja katsoja alue erillään talutuksesta
• Merkitse jono ja katsomoalue
• Hevosten kulku talutusalueelle erillään
• Kuuma, kylmä? Varjoa vai lämpöä
• Ohjeistuskyltti jonotuspaikalle

Turvallisuus

• Turvallisuusasiakirja, käydään taluttajien kanssa läpi
• Osoite
• Ensiapulaukku, ensiapu,
• Vastuuhenkilö päättää ongelmatilanteissa
• Osallistujien paino tai ikäraja? 

Suomen ratsastajanliiton suositukset

Lue sos. ped. hevostoiminta hanketyöni!

Kuva: Lilli Vainio 2017

Löydät sen sivupalkista oikealla tai TÄSTÄ

Äntligen hemma! - men nu börjar det

Simons första dag. " Hej, vem är det?" ser Simon ut att fråga.

Valpen behöver inte dresseras, men den behöver fostras/läras/handledas så att den har möjligheter att klara vardagens förväntningar, vilket räcker gott och väl som utmaning för både valp och nya ägaren.

Första sakerna jag lär är att

• valpen börjar känna igen sitt namn
• rumsrenhet
• koppelbeteende 
• att få ögonkontakt
• "beröm" och "nej"med tonfall (jag vet att detta diskuteras i dagens läge, när enbart positiv förstärkning är populärt)

https://vipasagobacken.blogspot.fi/2017/04/valptraning-1.html

Till följande öppnar jag lite mina tankar kring dessa teman.  Jag binder mig inte till någon enskild  teori utan samlar kunskap från olika håll. Hundar, människor och situationer är olika, därför behöver vi en relativt stor kunskaps- och erfarenhetsryggsäck att plocka ur.  På samma gång som vi kan göra hund (och barn) uppfostran väldigt invecklat, så kan vi göra det väldigt enkelt också. Använd sunt förnuft, var tydlig, inspirerande och dela in inlärningen i små små bitar så lyckas du.


Vem är jag? 
 




Man får även här förbereda sig på att valpar lär sig olika. Någon lär sig att bli rumsren första dagarna och för någon kan det ta ett halft år. Det har också med omständigheterna att göra. Lyckas man vara konsekvent med att föra ut, är det lugn och ro kring valpen när hen är ute osv. Min första engelska springerspaniel var ytterst energisk, hon var min första hund och jag var förstås oerfaren (10 år :)). Det tog flera månader innan Daina blev rumsren, men hon blev. När jag fick Totte, amerikansk cockerspaniel, hade jag flyttat hemifrån och bodde på sjätte våningen. Jag var alltid jätterädd att Totte skulle kissa i hissen, så jag höll honom alltid i famnen, men han gjorde det aldrig. Han kissade inte heller inne. Han lärde sig saker mycket snabbt och det konstiga är att Agnes, engelsk cockerspaniel, som till utseendet påminner lite om Totte p g a sina tan-märken har inte heller kissat inne. redan första natten i Stockholm hos min syster bad hon ut för att kissa. Jag kunde inte tro det är sant.



Att växa fysiskt och psykiskt är valpens första uppgift. Valpar är också olika gällande sin energinivå, nyfikenhet och koncentration. Men inte är människobarn heller likadana.

Jag brukar försöka lära orden "kissa" och "bajsa" genom att berömma när valpen gör det och upprepa ordet. En del av mina hundar har lärt sig det och det är jättebehändigt på t ex resor att kunna uppmana hunden att bajsa så att den vet, att nu är det inte vanlig promend på kommande, utan en kvick rastning.

Att kunna vänta en stund när du förbereder maten, kunna gå i koppel utan att dra, skälla eller kasta sig över folk, men inte heller skygga, streta eller gömma sig.

Valpen vänjs småningom även vid att åka bil och andra färdmedel, eventuellt båt om det är aktuellt,  lära sig att möta spännande situationer t ex cyklister, mopeder, hästar  mm. Träffa nya människor...

 

Jag tycker att den här tiden är en av de roligaste, när jag presenterar familjen och de andra djuren för valpen. Valparna vi haft har varit mycket nyfikna och glada att bli presenterade för de andra. Jag är dock mycket noggrann med att göra det på valpens vilkor, d v s det ska kännas som en rolig lek. Valpen får aldrig skrämmas, bli överväldigad av rädsla eller något annat negativt. Du får däremot vara bestämd t ex presenterar jag också "nej" saker elsladdar, tvättmedelsskåp (fast medlen skulle vara högt upp), stolar och soffor, samt vilka hästboxar man får röra sig i på stallet mm.

Får man sova i sängen eller inte?

Endel uppfödare förbjuder promenader och trappor. Jag skulle kolla valpens sätt att bete sig överlag (och rasens egna utmaningar). Att springa/leka i trappor är inte lämpligt, men att lära sig gå lugnt i trappor är ok. Alla våra hundar har fått pröva på trappor. Vi lärde oss av Sotis (vid ca 4-5 mån. ålder), att ibland är det bättre att lära än att försöka hindra. Han var otroligt fiffig på att klura ut portar, kappsäckar, boxar och allt annat vi satt för att hindra honom. Samma märkte vi med Simon. Åtminstone Biltemas, Ikeas och Lidls portar höll inte dem, inget ont om dessa portar ändå :)
 Vi har inte heller haft hundar med höftproblem, så jag skulle nog tänka om, om det var aktuellt.

Alla valpar har inte fått lika omsorgsfull genomgång hos oss, ibland har jag helt enkelt glömt, eller varit slö. Sen tycker jag om när djur är energiska, påhittiga och lite problemlösande, så jag strävar inte heller till att mina djur skolas så att något av deras personlighet försvinner. Men tänk efter före, hur du vill ha det? Det är nämligen mycket enkelt, som man sår får man skörda.

I den dagliga skötseln ingår koll av hundens päls, öron, tänder och ögon, klorna måste också klippas ibland. Lär dig att hålla upp ögonen för kvistar som fastnat i pälsen, öron eller mun som luktar, ögon som är röda eller rinner. När du får öga för det normala och onormala kan du snabbare reagera och ge vård.

Alla våra hundar är vana att sitta på trimningsbordet. Även Olivia!

Det är bäst att hunden vänjs vid vårdhanteringen redan som valp.

Den grundläggande skötseln är nödvändig för att hunden ska hållas frisk och i god kondition.
En liten hund kan lyftas upp på ett bord för skötseln, men större hålls på golvet. Alla åtgärder ska såvitt möjligt göras så att valparna inte har obehag av dem. De får inte vara smärtsamma, för då blir hunden rädd för behandlingarna. Att en valp strävar emot behandlingen får inte hindra ägaren från att utföra åtgärderna till slut.

http://www.kennelliitto.fi/sv/hundar/hundens-skotsel

Grattis till en ny familjemedlen. Före-Dagen D- Hemma

 

Olivias första minuter hos oss

Bra att veta innan du hämtar valpen

Det finns matvaror och livsmedel som är farliga för hundar:

• Choklad
• Xylitol
• Lök
• Druvor och russin
• Deg före bakning
• Råa rotfrukter, majskolvar, fruktfrön
• Macadamianötter
• Mögelangripen mat

Det klassiska är att du har lite choklad och tuggummi i din handväska som ligger på golvet. Du har besök av din bästa vän och ni märker inte att lillisen gått på upptäcksfärd...

Att barnen har en godispåse under sängen...

För att inte tala om allt annat som kan ätas! Vissa saker farliga för valpen, andra harmsamma för dig när valpen ätit dem. Här några exempel som jag har erfarenhet av;

• tennsoldater
• lego
• mjukisars ögon
• suddgummin
• batterier
• julprydnader
• läppstift
• skor
• vantar, sockor, underkläder
• elsladdar
• kemikalier

Städa undan och skydda dyrbara saker

Kom ihåg att en valp är nyfiken och att den gärna tuggar/smakar på allt

• Plocka undan småsaker från valphöjd t ex små leksaker som legon, bilar mm. Kolla speciellt efter småsaker som kan ha fallit på golvet ss batterier, knappnålar... Speciellt viktigt att barnen också tittar igenom sina rum :)
• Skydda elsladdar med specialskydd ( t ex Ikea) eller lyft dem högre upp. Lämna inte valpen obevakad i rum där det finns farliga saker.
• Städa undan tvättmedel från golv, mediciner från nattduksbord
• Du kan vilja flytta skor o dyl högre upp

Valpen behöver

• Bädd. En kartonglåda med filt funkar bra i början. Valpen kommer att växa mycket och kanske t o m bita i sin första bädd. Sen är det en annan sak hur roligt det är att inreda med fin bädd :D
• Matkopp, vatten ska alltid finnas till hands. 
• Mat. Uppfödaren ger med valpen första tidens mat och matråd Om du byter matsort gör det gradvis. De flesta uppfödare rekommenderar vanligt torrfoder från djuraffär, men även andra sätt att utfodra finns. Totte fick specialris och till det blandades fisk (en gång per vecka) och kött. Olivias uppfödare rekommenderar rå mat. Oftast ger uppfödarna noggranna instruktioner och jag brukar följa dem. De bygger på erfarenhet av rasen och som tidigare nämnt, är det viktigt för lilla valpens mage att den får samma.
• Koppel och halsband av babyversion
• Leksaker som håller. Det får inte lossna ögon el dyl från den.
• Babyborste, en cocker behöver bli van vid att bli borstad i tidigt skede. Att bli vänjd vid borstning, tvätt och fön har startat redan hos uppfödaren. Vänj också valpen vid att vara på bord.
• Tidningspapper
• Område av kompostnät, speciellt om ni har flera djur i familjen eller småbarn. De äldre djuren accepterar inte nödvändigtvis en valp utan att få vänja sig först.

Lisas framför en resebox

 

Med till uppfödaren

Agnes med min syster hos Monica Forsander (Manaca's kennel, Sverige)

• Förbered barnen på att ta det lugnt i denna spännande situation.
• Kvitto på betalning av valp (eller se Finska kennelklubbens anvisningar).

• Handduk eller pappershanddukar/hushållspapper i bilen
• Vatten och vattenkopp vid längre resa
• Filt eller större handduk

• valpkoppel (mjukt och lätt)
• liggunderlag/hundbox

Du får av uppfödaren

• lite mat, eventuellt annat också*
• skötselråd
• Köpeavtal







Simon hos Helena Partanen (Kennel Elmers Goldmine)

• Veterinärutlåtande

* Musti och Mirri bjöd på ryggsäck 2017 med ett och annat trevligt

 

 

När ni åker hem

Första bilresan hem kan bli spännande. Endel valpar gråter, kissar, bajsar och de flesta säger inget. Det är bra om det är någon med, som kan lugna valpen förutom chauffören. Om ni har möjlighet, och att det inte är för lång väg, så kan det vara trevligt att vara två så att den andra kan ha valpen i famnen. Inte det bästa ur trafiksäkerhetssynvinkel förstås!

Lisa när vi mött henne vid hamnen och är på väg hem i bil.

Jag hämtade Olivia ensam och satte henne i hundbox vilket resulterade att hon grät. Musik lugnade henne dock. Sotis fick sitta i famnen och satt väldigt stolt. Simon åkte flera hundra kilometer i hundbox på baksätet med sällskap. Molly fick diarré, Agnes kom med färja, Totte med tåg från Helsingfors...

Vi åker med färja hem till Finland och Agnes besöker hundarnas kisslåda. Nu efteråt kanske jag skulle ha undvikit den med valp och nöjt mig med papper att kissa på. Smittosamma sjukdomar är allt vanligare. Det går lite i vågor.

Vi hade 360 km att köra när vi hämtade Simon. Nu ansåg vi det säkrast att Simon var i en box på baksätet. Vi spände boxen i säkerhetsbältet. Eftersom vi var två kunde den andra sitta och följa med Simon i baksätet. Vi hade inga som  helst problem under den resan.

Olivia hämtades relativt nära. Jag var tvungen att sätta henne i en box och hon grät hela vägen hem. Det var hjärtskärande Eftersom jag inte kunde följa henne under resan, försökte jag på olika sätt lugna henne, tala med henne och till slut satte jag på radion. Hon var tydligen van med radio för då lugnade hon sig.

Jag har också varit med om att min en valp, lilla amerikanska cockern Molly blev illamående i bilen, så det får man också vara förberedd på.

 Första dagen i det nya hemmet

 Starta med tanken att ni lär valpen känna er först, få titta på sin omgivning i lugn och ro. Det är en jättestor omställning för valpen med nya dofter och ljud samt utan syskon och mamma.

Simon första dagen i sitt nya hem.

Sen det här med andras kommentarer... Känn din valp! Tro mer vad dina händer säger än vad andra säger. Många främmande människor kommenterade vår Sotis som tjock och det var han aldrig, det var tvärtom. Som svart cocker hade han en tjock päls som under uppväxttiden stod rakt ut och folk trodde han var tjock!

Sotis, tjock eller?

Bara vi visste sanningen.

  

Den vuxna hunden behöver få gå ut tre gånger per dag, medan valpen gärna efter att den vaknat och/eller ätit. Valpen är som en bebis; äter, sover, kissar och bajsar. Leker lite emellanåt, men man får akta att inte överdriva. Inga tuffa lekar, långa promenader eller dressyr. Valpen håller inte hopp, promenader, trappor eller tuffa lekar. Ligamenten har inte vuxit fast och skelettet är "mjukt".

Vi hade julfest med djurklubben 2016

Som ni ser har all snö smultit. Typiskthär i Åboland. Inga riktiga hopp denna gång. Vi ville inte att Agnes skulle förivra sig och börja hoppa med sin stora mage.

Alla par tränade alla hinder som cirkelträning. Sedan tog vi hela banan i bruk. Varje par med varje hund (utom Agnes).

Tomteagility i par. Ser du tomten?

Slalom mellan koner.

Följ träning

Vi hade förstås våra tunnlar med.

Glögg, julstjärnor och pepparkakor.

Nattorientering :D

Nu har vi besökt hundsimhallen 3 ggr och alla simmar

http://vipasagobacken.blogspot.fi/2016/06/djurklubben-besoker-hundsimhallen.html

Simivern i hundsimhallen har ökat stegvis hos våra hundar. Först var nog Agnes allra tuffast. Hon tar fart och hoppar i bassängen, apporterar och simmar hela den tiden vi är i simhallen.

Lisa doppade sig första gången, men funderade om det var möjligt att simma så här. Hon är ju vår klart tuffaste simmare i naturen, men bassängen var hon inte så säker på. Nå nu simmar hon också! Oftast tillsammans med Agnes. Det är otroligt gulligt när två syskon simmar bredvid varandra.

Simon har oftast doppat sig, men vi märkte att han inte tycker att det är superroligt. Vi märkte också att han simmar mycket lägre ner än Agnes och Lisa, så vi beslöt att testa flytväst och det var succé! Simon simmade runt runt av ren glädje.

Olivia försöker doppa sig gång på gång. Motivationen att simma har ökat märkbart, men hon är inte där än. Nästa gång får hon också flytväst. Det blir säkert roligare då!

Vi firar Lisas 1-års kalas med djurklubben

Lisa var superspänd och visste inte vart hon skulle ta vägen.

Aaah nu vet jag vad kalas betyder.

Jag såg på Simons min när vi satte fast rosetten att han visste precis vad det var frågan om! Han blev en gentleman inom nanosekund

Paket dessutom :D

Två trötta vänner. Alla vovvar somnade direkt efter kalaset.

Ex 1 på temahelhet "My dog"

• Berättar om Lisa, ras, ålder, temperament
• Tar reda på fakta om cocker spanieln

• Funderar på produktkrav, mått,  hållbarhet, färger, tvättbarhet, passform ...