3. Lydnadsträning. Valp.Träna, träna- din egen tanke. .

Om träning, prestationsångest, misstag och misslyckande.

Öva att komma över känslan av misslyckande. Ändra tanken från misslyckade till ÖVNING. Allt är övning, hemma, ute, på klubben, på tävlingar... Du kan alltid lära dig något. Ibland, när man är trött kan det komma svackor och kännas hopplöst, men det hör också till. Ju mer du gör, destu större chans har du att misslyckas. Om du inte gör något, så misslyckas du inte, men inte lär du dig heller.

Sen, skratten. Hela lydnadsprov konceptet är en lek påhittad av människor och egentligen helt onödig för vår överlevnad. Kom ihåg att se det roliga i s.k. misslyckanden. Jag tävlade i lydnad med Daina som barn och råkade ut för allt möjligt. För det första reste jag ofta ensam (vilket redan borde ge poäng), hade en relativt opålitlig hund (gosh)  och höga förväntningar. Bakom ett prov (jag deltog i fem) har jag skrivit ALDRIG MER! när jag var kanske 13 år. Dessutom ordnades just det nämnda lydnadsprovet mitt på arenan i Åbo Mässcentrum, massor med hundar och folk runtomkring. Domaren hade kommenterat att jag inte gjort något fel, att jag inte skulle ge upp och att det överlag hade gått väldigt bra. Vår akilleshäl var att min hund steg upp och showade inför publiken, när hon skulle ligga stilla i två minuter. Tyvärr gav jag upp :(. När jag hittade tävlingsprotokollet för någon vecka sedan, blev jag alldeles tagen av hur höga poäng vi fått i allt annat. Med den livserfarenhet jag har idag så skulle jag vara superstolt över de poängerna. Ingen av mina nuvarande hundar kommer ens nära den utbildningsnivå vi var på då! Men jag gav upp. Det var dock andra problem med den hunden, så det var lika bra att vi inte fortsatte tävla. 

Några år senare drog jag lydnads- och utställningsträningar i vår klubb. Jag fick coaching av uppfödaren, polisen Sulo Oksanen, vilket var lite extra roligt och motiverande, och några kunder att ta hand om. Några av mina elever i kurserna började i sin tur att tävla och klarade sig bättre än jag gjort, så jag kanske hade lärt mig något i alla fall.

Nu är jag glad för alla dessa erfarenheter. Om jag hade haft lätt hade jag nog inte lärt mig så mycket, även om någon trauma uppstod för en tid. 

Glöm egna misstag/misslyckanden, men GLÖM GENAST hundens. Glöm hela det konceptet!!! Skratta hellre. Det har jag lärt mig att göra på utställningar. Jag övar ibland minimalt, för det viktiga för valpar och unga är showen och jag har lagt märke till att alla föstår det inte. Men jag behöver det, vi kan showa ibland! Huvudsaken vi har roligt och ibland också publiken. En gång skrattade publiken åt Madde när hon var valp och människor kom och bad om ursäkt. Ärligt talat var jag glad och lite stolt att vi kunnat stå för underhållningen den gången!!! 

2. Lydnadsträning. Föraren/Ohjaaja

Lydnad tränas inte mekaniskt enligt Salme Mujunen, utan träningen kräver många ur mänsklig synvinkel fina drag ss empati, tålamod, och kommunikationsförmåga. En hund får aldrig behandlas som ett känslolöst tävlingsredskap!

Lydnad(sprov) kräver också en viss känslighet av föraren för att förstå orsaker till eget beteende och följder av dessa. Hunden är som en spegel, som speglar resultatet av just detta.

SM tar upp tävlingsnervositet i slutet av boken, men jag tar upp det redan här och tolkar det till vardagen.

I bästa fall är nervositet och spänning något bra. Man är taggad och fokuserad på uppgiften. I värsta fall kan det vara riktigt hemskt. Nervositeten kan förlama kroppen och tänkandet, orsaka en spänning i kroppen som kommer ut som irritation, nyckfyllhet i rörelser, spänning som påverkar rösten och tonfallet. Det kan gå så att hunden inte känner igen tonfallet man använder i kommandot, rörelserna kan vara snabba eller innehålla för hunden främmande ryck. Hunden hör också på föraren att något är riktigt på tok. Föraren kan verka arg och det gör hunden osäker. Detta gäller förstås på tävlingar, men ack också i vardagen, just den situationen hunden skulle behöva lyda! Hur lätt är det inte att ropa in hunden som sprungit ut på gatan med en ton av hysteri eller arghet i rösten!.  En annan sak som hjälper är att le.  Det hjälper faktiskt. När du ler slappnar du av och lugnar ner dig och detta smittar också på hunden. 

Inom kort kommer jag att presentera Suski Fagerströms MindRiders metoder för stresshantering! Av ryttare beprövade metoder!

Eva första gången på valputställning i ur och skur

Vi åkte med Eva till Tammerfors på valputställning 16.7.2022 tillsammans med Catarina och hennes flat Annie och så det regnade!☔⛆🌦☔ Eva vann sin klass och fick HP (hederspris) i bästa tik kom hon tvåa. 

Jag lyckades just och just hålla Eva torr ända till det var
dags för entre´.

Det regnade massor! Vi höll oss i tältet ända till det var dags.

Gräset var blött och doftade intressant enligt Eva, jag hade lite ont i knäet, så jag springer lite konstigt :) månne Eva trodde man skulle göra lite konstiga skutt nu som då :D

Annie kunde inte ha klarat sig bättre på sin första utställning! HP, Bir (Bäst i rasen) och fyra i grupptävlingen. 

Viki på valputställning i Ypäjä 2022.

Viki poserar så fint på marken! På bordet var hon ännu lite spänd.

Lite kramisar hinner man alltid med.

Det brukar inte bli många valputställningar för oss. De är ändå roliga och tänk dig massor av valpar på plats på en gång. Denna gång åkte vi till Ypäjä. Ypäjä är den största hästcentrerade platsen som finns i Finland, så utställningen var i en (uppvärmd) manege. Roligt också att träffa andra hundmänniskor och uppfödare, speciellt Carina (Sobelinas kennel). Vi hade endel att uppdatera.

Lite spänd på bordet ännu.

Viki poserar hela tiden, hon har en naturlig bra hållning.

Skönt med tupplur i egen vagn.

Turkinhoitovinkkejä cockerspanielia miettivälle

 

Cockerspanieli on trimmattava rotu ja turkinhoitoon kannattaa paneutua jo ennen kuin hankkii oman koiran. Trimmaus ei siis ole pelkästään ulkonäöllinen asia, vaan liittyy suuresti cockerspanielin terveydenhoitoon. Cockerspanieli on lintuja noutava metsästyskoira, jonka piirteet ovat jalostettu tätä tehtävää varten. Pitkät korvat ovat esimerkiksi auttaneet hajumolekyylien nousemista maasta, pitkä kuono ja leveät suupielet ovat helpottaneet suhteellisen ison linnun kantamista, varpaiden välissä olevat anturat ovat helpottaneet uimista ja jalka- ja vatsahapsut ovat suojanneet koiraa risukoissa. Cockerspanielin turkin tulee olla silkkimäisen kiiltävä, jolloin siihen eivät risut tartu niin helposti ja turkki kuivuu nopeammin.

Jos ei ole kiinnostunut metsästyksestä tai koiranäyttelyistä, voi tulla ajatelleeksi että ei tarvitse trimmatakaan. Cockerspanielin kanssa se ei kuitenkaan mene niin. Turkki uudistuu koko ajan, mikä tarkoittaa että osa turkista on kuollutta ja osa on uutta ja tervettä. Kuollut turkki jää roikkumaan uuden turkin väliin, ja koska se ei enää kiillä, se huopaantuu nopeasti. Tämä uudistuminen on myös likaa hylkivän silkkisen turkin salaisuus. Luonnollisen uudistumisrytmin saa helposti pilattua leikkaamalla selän koneella. Tällöin katkennut hius on karkeampi ja koska hiukset kasvavat kaikki samaa rytmiä, turkki näyttää tiheältä, elottomammalta ja huopaantuu herkemmin.

Ottamalla selvää turkinhoitoon liittyvistä asioista ja kasvattajan neuvoja seuraten voi saada cockerspanielin, jolla on silkkimäinen, suhteellisen helppohoitoinen turkki, joka ei ärsytä korvakäytäviä, silmiä, huulia, takapuolta tai tassuja. Saat cockerspanielin jonka turkki tekee tehtävänsä, suojaa lämmöltä, kylmältä ja risuilta sekä kestää vettä. Tekemällä pari juttua väärin, tai jättämällä arjen huolto tekemättä, saa cockerspanielin jonka turkki muistuttaa lammasta, jonka korvat, silmät ja huulipoimut tulehtuvat, aiheuttaa sinulle tunteja lisätyötä ja on epämiellyttävää koiralle.

 Seuraavassa annan perusvinkkejä kotikoiran turkinhuoltoon pennusta aikuisuuteen. Näyttelyyn valmistautuminen tai esimerkiksi kastroitu/steriloitu koira vaatii hiukan lisätietoja, mihin en tässä paneudu. Esimerkiksi cockerspanielin laittamisessa näyttelykuntoon on omat niksinsä vaikkakin hyvin hoidettu kotikoira muuttuukin näyttelykoiraksi aika pienellä vaivalla. Kaikkien turkit eivät mene pilalle kastroinnin yhteydessä, mutta sen verran menee että siihen kannattaa varautua.

 

Pikkupentu

Kasvattaja totuttaa pentuja olemaan pöydällä, leikkaa kynnet moneen kertaan, sekä pesee ja kuivattaa. Pikkupentu ei välttämättä rakasta sitä, mutta pitää normaalina, ihan kuin hampaiden pesu ihmisille. Jatka kotona kasvattajan aloittamaa pennun totuttamista pöydällä oloon. Pöydälle kannattaa laittaa kumimatto tai kerniliina, että pentu ei liukastuisi.  Aloita harjoittelut vaikka pelkillä rapsutuksilla niin pentu tottuu olemaan korkealla ja paikallaan. Opeta että pöydällä olo tarkoittaa ihanaa keskinäistä aikaa, jolloin ei ole kiire. Tutki pennun hampaat ja korvat, koskettele tassuja (älä kutita)
 ja tarkista yleisterveys. Tärkeää on ottaa aikaa ja rentoutua itsekin jotta pentu uskaltaisi rentoutua. 

 

Nuoren cockerspanielin pentuturkki.

Cockerspanielin ensimmäinen turkki on pentuturkkia. Se on pehmeää, haituvaista ja voi törröttää suoraan sivuille. Nuoren spanielin tai pennun selkää ei saa ajaa koneella, vaikka se olisi kuinka pörröinen ja ihmiset jopa haukkuisivat pentua lihavaksi. Pörröisyys on pentuturkkia joka irtoaa oikealla hetkellä kun on tarpeeksi kypsä (noin 8kk-10kk), nyppimällä ja alta paljastuu sileä ja kaunis, aikuisen spanielin turkki. Kun maltat odottaa että karvaa irtoaa ja nypit sen, niin se kasvaa aikuisena hillitymmin. Pentuvilla voi olla helpompi nyppia hiukan ”likaisena” jolloin sormien ote pysyy hiukan paremmin. Jos selän leikkaa koneella turkista tulee liian tiivis, hengittämätön, kihara ja kasvunopeus kiihtyy. Tärkeä on muistaa että jos selkä on ns. konetettu, sitä ei useimmiten enää saa nyppimällä pois ilman että aiheuttaa suurta tuskaa ja kipua koiralle.

 Cockerspanieli kestää vettä, onhan se vedestäkin noutava lintukoira. On kuitenkin hyvä käyttää laadukkaita, omalle koiralle sopivaa shampoota ja hoitoainetta. Shampoo ja hoitoaine kannattaa laimentaa joko suoraan pesualtaaseen tai erilliseen pulloon.

Tärkeimmät trimmausvälineet ovat terävät lyhyet sakset (esim. tassuihin), terävät pitkät sakset (voivat olla suorat tai muotoillut, koristekarvojen muotoiluun) ja yksipuoliset ohennussakset, sekä esimerkiksi  trimmauskumit nyppimiseen. 

Tiheä kampa. 

Karsta

Trimmausvälineitä on paljon muitakin, mutta niiden käyttö kannattaa selvittää ennenkuin kokeilee, koska jotkut ovat hyviä oikein käytettynä, mutta voivat myös katkoa turkin (katso yllä). Koiran tulisi myös olla pesty ja föönattu kuivaksi ennen kuin aloittaa saksien ja koneen käytön. Tämä säästää saksia, niihin ei tule epätasaisuuksia ja koneen terä pysyy kunnossa. Hyvät trimmaussakset  ja trimmauskoneet ovat arvokkaita ja niistä kannattaa pitää huolta. Saksia voi joutua teroittamaan (Jos mahdollista) ja koneelle kannatta käyttä öljy/viilennyssuihketta. Hiekkainen turkki tekee saksien teristä tylsiä ja tylsällä koneella ajaminen voi satuttaa koiraa. Uudet terät ovat myös aika arvokkaita.  

Kannatta huomioida että vaikka koira näyttäisi puhtaalta, niin myös katupöly on pientä hiekkaa. Sen takia trimmaaja arvostaa suuresti jos tuot putipuhtaan ja kuivan koiran trimmattavaksi. Yleensä pää ja selkä nypitään, korvat, posket ja kaula otetaan koneella, lavat ja konerajat ohennetaan ohennussaksilla. tassut leikataan suorilla saksilla ja lopuksi pitkillä saksilla muotoillaan koristekarvat. 

Sormikumeja

Takunavaaja

Karstaa ja kampaa joka tai joka toinen päivä, tai edes kerran viikossa, niin takkuja ei ehdi syntymään. Takut tulevat yleensä korviin ja kainaloihin. Hyvälaatuinen ja hyvin hoidettuturkki pysyy takuttomana pitkäänkin, mutta ennakointi on helpompaa kuin takkujen selvittely! Hyvä trimmausväli on kotikoiralle kaksi kuukautta. Joskin trimmaus tehdäänkin terveydellisistä syistä, että kotikoirakin voi olla nätisti trimmattu ja ilo silmälle.

Lopuksi.

Tee trimmaustilanteesta koirasi tähtihetki!

 

Meille tulee pentu! - Mitä olisi hyvä huomioida?

Teksti ja kuvat: Annika Kontturi-Salmi

Minua rupesi kiinnostamaan mitä eläinhoitajat näkee työssään spanieleihin liittyen, mitä ongelmia ja sairauksia tulee hoidettaviksi spanielin ollessa pieni ja mitä tulee aikuisena tai vanhuksena. Sainkin kunnian haastatella Nan Salmista eläinlääkäriasema Pet-Vetistä.

Eläinten hoitaja Nan Salminen on työskennelly Pet-Vetissä kahdeksan vuotta, mutta tätä ennen Pet-Vet oli ollut tuttu jo parin vuoden takaa. Nan Salminen on toisen sukupolven koiraharrastaja ja kasvattaja. Hän kasvattaa norwichin ja norfolkin terriereitä kennelnimellä Nanstop. Hänen kasvattinsa ovat menestyneet hyvin näyttelyissä. Yksi on jopa ollut Suomen Kennelliiton vuoden näyttelykoira vuonna 2010. Nanin vanhemmat ovat ulkomuototuomareita ja isä Kari on ensimmäisiä juniori handlereitä  Suomessa.

Mitä pennunostajan tulisi ottaa huomioon hankkiessaan koiranpennun?

Nan painottaa että pennun hankintaa suunnittelevan tulisi tutustua rotuihin mistä pitää myös luonnossa. Kuva lehdessä tai koirakirjassa ei kerro esimerkiksi miltä koira voi näyttää arjessa, lenkkipolulla, sateessa tai kuinka vilkkaita yksilöt ovat. Samankin rodun n s käyttölinjaiset voivat olla erilaisia kuin näyttelylinjaiset. Nan suosittelee käymään tapahtumissa kuten näyttelyissä, yhdistysten koirakävelyillä, koulutuksissa ja muissa kokoontumisissa tai miksi ei tutustua tuttujen tuttujen koiraan jos sellainen löytyy. Yritä muodostaa yleisvaikutelma rodusta. Yksilöiden välillä on vaihtelua, mutta roduilla on joitakin yleisiä rotuominaisuuksia. Spanieli on esimerkiksi useammin vilkas kuin ujo.

Selvitystyön voi myös ulottaa sukutauluihin ja jalostusohjelmaan. Kennelliitto edellyttää että jokaisella rodulla on voimassa oleva Jalostusohjelma. Jalostusohjelma sisältää seikkaperäisen selvityksen rodusta, sen historiasta, rotumääritelmästä ja terveydentilasta. Kun selvitystyö on tehty, on paljon helpompi lähestyä kasvattajia ja myös ymmärtää mitä he kertovat koiristaan. Teille tulee helpommin hyvä kommunikaatioyhteys kun puhutte samaa kieltä ja ostajana tiedät jo rodusta jotain. Koiran hankkijana osoitat myös kasvattajalle olevasi kiinnostunut rodusta, olet valmis itsekin panostamaan jotta saat kivan pennun ja välität koiran hyvinvoinnista.

Kasvattajia ja koiranomistajia on monenlaisia. Se on teidän molempien hyöty että luotatte toisiinne, tunnette että voitte kommunikoida suoraan läpi koiran elämän. Elämässä ei koskaan tiedä mitä tapahtuu, voi tulla sairauksia ja vastoinkäymisiä sekä koiralle että omistajille. Moni kasvattaja toivoo että he saisivat tietoa kasvattinsa vaiheista myöhemminkin. Vähintään niin että jos on hiljaista omistajan suunnalta, se merkitsee että kaikki on hyvin.

Tästä tultiinkin aiheeseen mitä Nan painotti kovin, eli kasvattajan valinta. Tämä liittyy myös selvitystyöhön mitä kannattaa tehdä. Valitse eettisesti ja vastuuntuntoisesti koiria kasvattavan kasvattajan. Eikä myös jokaista koiraa kannata pennuttaa. Vastuuntuntoinen kasvattaja on tietoinen rotunsa haasteista ja pyrkii jalostuksessa terveisiin koiriin. Pelkästään nettimainoksiin, myyntiporttaaleihin tai osto/myynti ilmoituksiin ei voi luottaa, ei edes kennelin kotisivuihin. Täytyy muistaa että koiranmyyntiin liittyy myös jopa rikollisuutta tai harmaalla alueella liikkuvia myyjiä. Nämä myyjät ovat taitavia vetoamaan tunteisiin ja osaavat kaupanteon. Söpön pennun edessä voi maalaisjärkikin sumeta. Nan muistuttaa että paperitonkin pentu maksaa. Jotkut paperittomat n edulliset pennut voivat tulla todella kalliiksi terveysongelmineen. (Tähän täytyy lisätä vaara väärennetyistä rekisteriotteista ja terveys/rokotustodistuksista. Toim. huom.).

 

Miten valita se oikea pentu?

Usein pennun valinta pohjautuu mielikuvaan mieluisesta pennusta. Joskus mielikuva voi olla erittäin tarkka väriin ja sukupuoleen liittyen. Joskus pennunostajalla on tarkka aikataulu koska pentu halutaan kotiin, esimerkiksi kesäloman alku. Nan huomauttaa, että jos on erittäin tarkat vaatimukset, voi jopa jäädä ilman pentua. Tärkeämpää olisi miettiä minkä tyyppinen perhe itsellä on, onko lapsia ja mitä toivoo harrastavansa koiran kanssa. On hyvä myös muistaa että kasvattaja tekee lopullisen valinnan. Hän tuntee pennun ja sen suvun parhaiten. Saman pentueen sisällä on luonteeseen ja turkkiin liittyviä variaatiota, eli koiranpentua ei voi ostaa kuten pehmolelua. Täytyy myös muistaa että joissakin roduissa pörröinen turkki tarkoittaa vaikeata ja runsasta turkkia aikuisena. Kasvattajan ei ole tarkoitus olla ilkeä jos hän suosittelee sinulle toista pentua kun olit ajatellut. Kasvattaja haluaa esimerkiksi ottaa huomioon sinun aikaisempi kokemuksesi koirista tai kiinnostuksesi turkinhoitoon.

Saimme pennun. Miten minun tulisi hoitaa sitä?

Nan toivoo että kaikki pennunostajat huomioisivat lähdekritiikin etsiessään neuvoja sosiaalisen median maailmasta. Neuvojia riittää, mutta kaikki neuvojat eivät ole edes lajinsa harrastajia. Mielipidesuuntauksiakin on runsaasti melkein asiasta kun asiasta. Anonyyminä on helppo neuvoa, kritisoida tai jopa diagnostisoida. Hän painottaa että kannattaa kuunnella ja luoda tukiverkosto kasvattajasta, eläinlääkäristä, eläinhoitajista ja koirakouluttajista. Kannattaa myös soittaa esimerkiksi eläinklinikalle ja kysellä jos jokin askarruttaa kun koira on vielä pentu tai kun ongelma ei ole vielä suuri. Tällöin asioihin on helpompi vaikuttaa.  Ei ole tyhmiä kysymyksiä. Kysyvä tiellä pysyy.

Perusterveydenhoitoa ja pennun hoitamista on ruokinta, madotus, rokotus ja myös käytöskasvatus. Käsittelyyn tottunut pentu on helpommin autettavissa. Tästä päästiinkin trimmaukseen liittyviin asioihin, mitkä ovat meille spanieli ihmisille tärkeitä.

Mitä ottaa huomioon turkinhoidossa?

Koirien turkinhoito ja trimmaus on kaupallistunut viime vuosina. Nykyään trimmaa muutkin kuin rodun harrastajat ja kasvattajat. Kuka tahansa voi kutsua itseään trimmaajaksi ja pystyttää trimmausliikkeen tänä päivänä. Rodunomaiseen trimmaukseen perehtyneistä henkilöistä voi tiedustella rotuyhdistyksiltä, kasvattajilta tai esimerkiksi näyttelyharrastajilta. Kannattaa huomioida että kallis hinta ei aina takaa rodunomaista trimmausta.

Trimmaustyylit ja rodunomainen trimmaus nousee välillä otsikoihin sosiaalisessa mediassa. Usein keskustelu käy kuumana ja ehdottomia mielipiteitä lausutaan puolin ja toisin (toim. huom.). Nan muistuttaa kuitenkin kuinka tärkeätä olisi että pennunostaja olisi tietoinen valinnastaan mitä hän tekee ja sen seurauksista valitessaan esimerkiksi ei rodunomaisen trimmauksen. Tämän jälkeen valinta on omistajan, koska koira on hänen.

Nyt on tullut vastaan tapauksia jossa on pyydetty ja luvattu rodunomaista trimmausta, mutta sitä ei ole tehty. Omistaja on luullut että koira tulee näyttämään samanlaiselta kuten rotu oppaiden kuvissa, mutta se onkin ajettu kokonaan koneella tai omistaja on pyytänyt että koira konetetaan hoidon helpottamiseksi, mutta ei ole ollut tietoinen konetuksen vaikutuksesta turkin laatuun tai tiheään kasvuun.

Täytyy ainakin spanielin kohdalla muistaa että trimmaus on terveydenhoitoa. Korvat ja huulipoimut tulehtuvat herkästi ja myös iho-ongelmia esiintyy. Auto-immuunisairauksia ja anemiaakin esiintyy mutta harvemmin. Eli korvien ja kasvojen trimmaukseen kannattaa panostaa. Tällöin korvat pysyvät ilmavina ja kevyempinä. Tulehdusoireita kannattaa seurata jos koira rapsuttaa korviaan tai jos ne haisevat vanhoille sukille. Korvahuuhdetta kannattaa käyttää joka toinen viikko esimerkiksi jos koira ui paljon.

Tulehtuneet huulipoimut ovat yleisiä kaikilla spanieliroduilla. Trimmaus helpottaa huulipoimujen puhtaanapitoa. Niihin tarttuu helposti ruuan jämiä ja muuta. Niitäkin kannattaa seurata  ja hoitaa jos ongelmia esiintyy.

Iho-oireet voivat johtua allergioista, mutta harmittavaisesti myös takkujen kerääntymisestä tai konetetusta turkista joka kasvaa niin tiiviiksi että iho ei pysty hengittämään. Joskus konettaminen voi olla omistajan toive, esimerkiksi sterilisaation jälkeen, kun turkki voi muuttua. Jos konettamisen valitsee, kannattaa selvittää kuinka usein se pitäisi tehdä, jotta koiran iho pysyy terveenä.

 

Eläinhoitajan toive Lurpan puolesta.

Koiran parhaaksi olisi hyvä totuttaa pentu seisomaan pöydällä jotta hoitotoimenpiteet sujuu. Olisi myös hyvä että pentu olisi totuteltu jo kotona käsittelyyn, korvien ja suun tarkastukseen, sekä kynsien leikkuuseen. Tämä on myös omistajan etu. Joskus tulee sairauksia mitkä vaatii jatkohoitoa kotona, pelkkä eläinlääkärin hoitokerta ei riitä ja jos koira ei anna koskea hoito kaatuu mahdottomuuteensa kotona. Totuta pentu rauhallisin ja varmoin ottein. Pieni rimpuilu tai pyristely ei haittaa, se kuuluu pentuna oloon. Pentu on erittäin mukautuvainen, melkein kuin muovailuvaha. Tee niin kuin tulet tekemään myöhemmin, sekä arjen askareissa että hoitotoimenpiteissä. Koira tulee oppimaan itsestään sen minkä sille totutat. Tee normaaleja asioita heti ensimmäisestä päivästä, siivoa, tee ruokaa, käy kaupassa.

 

 Kiitos haastattelusta Nan ja Pet-Vet!

Emma första gången ut! Valpklass BOB

Sagobackens Emma from Highbury 8 months (Manacas Swept Away & Elmers Goldmine Easy Friend). BOB puppy in Turku 12.8.2017 all breed show, judge breed specialist Roxana Opris

Äntligen hemma! - men nu börjar det

Simons första dag. " Hej, vem är det?" ser Simon ut att fråga.

Valpen behöver inte dresseras, men den behöver fostras/läras/handledas så att den har möjligheter att klara vardagens förväntningar, vilket räcker gott och väl som utmaning för både valp och nya ägaren.

Första sakerna jag lär är att

• valpen börjar känna igen sitt namn
• rumsrenhet
• koppelbeteende 
• att få ögonkontakt
• "beröm" och "nej"med tonfall (jag vet att detta diskuteras i dagens läge, när enbart positiv förstärkning är populärt)

https://vipasagobacken.blogspot.fi/2017/04/valptraning-1.html

Till följande öppnar jag lite mina tankar kring dessa teman.  Jag binder mig inte till någon enskild  teori utan samlar kunskap från olika håll. Hundar, människor och situationer är olika, därför behöver vi en relativt stor kunskaps- och erfarenhetsryggsäck att plocka ur.  På samma gång som vi kan göra hund (och barn) uppfostran väldigt invecklat, så kan vi göra det väldigt enkelt också. Använd sunt förnuft, var tydlig, inspirerande och dela in inlärningen i små små bitar så lyckas du.


Vem är jag? 
 




Man får även här förbereda sig på att valpar lär sig olika. Någon lär sig att bli rumsren första dagarna och för någon kan det ta ett halft år. Det har också med omständigheterna att göra. Lyckas man vara konsekvent med att föra ut, är det lugn och ro kring valpen när hen är ute osv. Min första engelska springerspaniel var ytterst energisk, hon var min första hund och jag var förstås oerfaren (10 år :)). Det tog flera månader innan Daina blev rumsren, men hon blev. När jag fick Totte, amerikansk cockerspaniel, hade jag flyttat hemifrån och bodde på sjätte våningen. Jag var alltid jätterädd att Totte skulle kissa i hissen, så jag höll honom alltid i famnen, men han gjorde det aldrig. Han kissade inte heller inne. Han lärde sig saker mycket snabbt och det konstiga är att Agnes, engelsk cockerspaniel, som till utseendet påminner lite om Totte p g a sina tan-märken har inte heller kissat inne. redan första natten i Stockholm hos min syster bad hon ut för att kissa. Jag kunde inte tro det är sant.



Att växa fysiskt och psykiskt är valpens första uppgift. Valpar är också olika gällande sin energinivå, nyfikenhet och koncentration. Men inte är människobarn heller likadana.

Jag brukar försöka lära orden "kissa" och "bajsa" genom att berömma när valpen gör det och upprepa ordet. En del av mina hundar har lärt sig det och det är jättebehändigt på t ex resor att kunna uppmana hunden att bajsa så att den vet, att nu är det inte vanlig promend på kommande, utan en kvick rastning.

Att kunna vänta en stund när du förbereder maten, kunna gå i koppel utan att dra, skälla eller kasta sig över folk, men inte heller skygga, streta eller gömma sig.

Valpen vänjs småningom även vid att åka bil och andra färdmedel, eventuellt båt om det är aktuellt,  lära sig att möta spännande situationer t ex cyklister, mopeder, hästar  mm. Träffa nya människor...

 

Jag tycker att den här tiden är en av de roligaste, när jag presenterar familjen och de andra djuren för valpen. Valparna vi haft har varit mycket nyfikna och glada att bli presenterade för de andra. Jag är dock mycket noggrann med att göra det på valpens vilkor, d v s det ska kännas som en rolig lek. Valpen får aldrig skrämmas, bli överväldigad av rädsla eller något annat negativt. Du får däremot vara bestämd t ex presenterar jag också "nej" saker elsladdar, tvättmedelsskåp (fast medlen skulle vara högt upp), stolar och soffor, samt vilka hästboxar man får röra sig i på stallet mm.

Får man sova i sängen eller inte?

Endel uppfödare förbjuder promenader och trappor. Jag skulle kolla valpens sätt att bete sig överlag (och rasens egna utmaningar). Att springa/leka i trappor är inte lämpligt, men att lära sig gå lugnt i trappor är ok. Alla våra hundar har fått pröva på trappor. Vi lärde oss av Sotis (vid ca 4-5 mån. ålder), att ibland är det bättre att lära än att försöka hindra. Han var otroligt fiffig på att klura ut portar, kappsäckar, boxar och allt annat vi satt för att hindra honom. Samma märkte vi med Simon. Åtminstone Biltemas, Ikeas och Lidls portar höll inte dem, inget ont om dessa portar ändå :)
 Vi har inte heller haft hundar med höftproblem, så jag skulle nog tänka om, om det var aktuellt.

Alla valpar har inte fått lika omsorgsfull genomgång hos oss, ibland har jag helt enkelt glömt, eller varit slö. Sen tycker jag om när djur är energiska, påhittiga och lite problemlösande, så jag strävar inte heller till att mina djur skolas så att något av deras personlighet försvinner. Men tänk efter före, hur du vill ha det? Det är nämligen mycket enkelt, som man sår får man skörda.

I den dagliga skötseln ingår koll av hundens päls, öron, tänder och ögon, klorna måste också klippas ibland. Lär dig att hålla upp ögonen för kvistar som fastnat i pälsen, öron eller mun som luktar, ögon som är röda eller rinner. När du får öga för det normala och onormala kan du snabbare reagera och ge vård.

Alla våra hundar är vana att sitta på trimningsbordet. Även Olivia!

Det är bäst att hunden vänjs vid vårdhanteringen redan som valp.

Den grundläggande skötseln är nödvändig för att hunden ska hållas frisk och i god kondition.
En liten hund kan lyftas upp på ett bord för skötseln, men större hålls på golvet. Alla åtgärder ska såvitt möjligt göras så att valparna inte har obehag av dem. De får inte vara smärtsamma, för då blir hunden rädd för behandlingarna. Att en valp strävar emot behandlingen får inte hindra ägaren från att utföra åtgärderna till slut.

http://www.kennelliitto.fi/sv/hundar/hundens-skotsel

Kan vi ta en valp?

Efter att du;

• noggrant funderat på om du har ork och tid, samt framförallt motivation att köpa en hundvalp
• tänkt dig in i vardagssituationer kring att ha hund. Hunden behöver rastas tre gånger per dag, du behöver dammsuga lite extra, handla hundmat och tillbehör, åka på veterinärbesök, fostra och träna mm.
• studerat raser och kommit fram till vilken som passar dig bäst eller vilken ras du är beredd att offra lite extra tid eller energi för
• kommit överens med familjen. Om du är ensam kan det vara skönt med hundälskande vänner som kan hjälpa dig om du blir sjuk eller reser.

...och kommit fram till

...att även om det är krävande, så ser jag att det ger mera än det tar, då är du mogen. Det kräver förstås att du är ärlig mot dig själv ;)

Senaste nytt från valplådan

Grattis till en ny familjemedlen. Före-Dagen D- Hemma

 

Olivias första minuter hos oss

Bra att veta innan du hämtar valpen

Det finns matvaror och livsmedel som är farliga för hundar:

• Choklad
• Xylitol
• Lök
• Druvor och russin
• Deg före bakning
• Råa rotfrukter, majskolvar, fruktfrön
• Macadamianötter
• Mögelangripen mat

Det klassiska är att du har lite choklad och tuggummi i din handväska som ligger på golvet. Du har besök av din bästa vän och ni märker inte att lillisen gått på upptäcksfärd...

Att barnen har en godispåse under sängen...

För att inte tala om allt annat som kan ätas! Vissa saker farliga för valpen, andra harmsamma för dig när valpen ätit dem. Här några exempel som jag har erfarenhet av;

• tennsoldater
• lego
• mjukisars ögon
• suddgummin
• batterier
• julprydnader
• läppstift
• skor
• vantar, sockor, underkläder
• elsladdar
• kemikalier

Städa undan och skydda dyrbara saker

Kom ihåg att en valp är nyfiken och att den gärna tuggar/smakar på allt

• Plocka undan småsaker från valphöjd t ex små leksaker som legon, bilar mm. Kolla speciellt efter småsaker som kan ha fallit på golvet ss batterier, knappnålar... Speciellt viktigt att barnen också tittar igenom sina rum :)
• Skydda elsladdar med specialskydd ( t ex Ikea) eller lyft dem högre upp. Lämna inte valpen obevakad i rum där det finns farliga saker.
• Städa undan tvättmedel från golv, mediciner från nattduksbord
• Du kan vilja flytta skor o dyl högre upp

Valpen behöver

• Bädd. En kartonglåda med filt funkar bra i början. Valpen kommer att växa mycket och kanske t o m bita i sin första bädd. Sen är det en annan sak hur roligt det är att inreda med fin bädd :D
• Matkopp, vatten ska alltid finnas till hands. 
• Mat. Uppfödaren ger med valpen första tidens mat och matråd Om du byter matsort gör det gradvis. De flesta uppfödare rekommenderar vanligt torrfoder från djuraffär, men även andra sätt att utfodra finns. Totte fick specialris och till det blandades fisk (en gång per vecka) och kött. Olivias uppfödare rekommenderar rå mat. Oftast ger uppfödarna noggranna instruktioner och jag brukar följa dem. De bygger på erfarenhet av rasen och som tidigare nämnt, är det viktigt för lilla valpens mage att den får samma.
• Koppel och halsband av babyversion
• Leksaker som håller. Det får inte lossna ögon el dyl från den.
• Babyborste, en cocker behöver bli van vid att bli borstad i tidigt skede. Att bli vänjd vid borstning, tvätt och fön har startat redan hos uppfödaren. Vänj också valpen vid att vara på bord.
• Tidningspapper
• Område av kompostnät, speciellt om ni har flera djur i familjen eller småbarn. De äldre djuren accepterar inte nödvändigtvis en valp utan att få vänja sig först.

Lisas framför en resebox

 

Med till uppfödaren

Agnes med min syster hos Monica Forsander (Manaca's kennel, Sverige)

• Förbered barnen på att ta det lugnt i denna spännande situation.
• Kvitto på betalning av valp (eller se Finska kennelklubbens anvisningar).

• Handduk eller pappershanddukar/hushållspapper i bilen
• Vatten och vattenkopp vid längre resa
• Filt eller större handduk

• valpkoppel (mjukt och lätt)
• liggunderlag/hundbox

Du får av uppfödaren

• lite mat, eventuellt annat också*
• skötselråd
• Köpeavtal







Simon hos Helena Partanen (Kennel Elmers Goldmine)

• Veterinärutlåtande

* Musti och Mirri bjöd på ryggsäck 2017 med ett och annat trevligt

 

 

När ni åker hem

Första bilresan hem kan bli spännande. Endel valpar gråter, kissar, bajsar och de flesta säger inget. Det är bra om det är någon med, som kan lugna valpen förutom chauffören. Om ni har möjlighet, och att det inte är för lång väg, så kan det vara trevligt att vara två så att den andra kan ha valpen i famnen. Inte det bästa ur trafiksäkerhetssynvinkel förstås!

Lisa när vi mött henne vid hamnen och är på väg hem i bil.

Jag hämtade Olivia ensam och satte henne i hundbox vilket resulterade att hon grät. Musik lugnade henne dock. Sotis fick sitta i famnen och satt väldigt stolt. Simon åkte flera hundra kilometer i hundbox på baksätet med sällskap. Molly fick diarré, Agnes kom med färja, Totte med tåg från Helsingfors...

Vi åker med färja hem till Finland och Agnes besöker hundarnas kisslåda. Nu efteråt kanske jag skulle ha undvikit den med valp och nöjt mig med papper att kissa på. Smittosamma sjukdomar är allt vanligare. Det går lite i vågor.

Vi hade 360 km att köra när vi hämtade Simon. Nu ansåg vi det säkrast att Simon var i en box på baksätet. Vi spände boxen i säkerhetsbältet. Eftersom vi var två kunde den andra sitta och följa med Simon i baksätet. Vi hade inga som  helst problem under den resan.

Olivia hämtades relativt nära. Jag var tvungen att sätta henne i en box och hon grät hela vägen hem. Det var hjärtskärande Eftersom jag inte kunde följa henne under resan, försökte jag på olika sätt lugna henne, tala med henne och till slut satte jag på radion. Hon var tydligen van med radio för då lugnade hon sig.

Jag har också varit med om att min en valp, lilla amerikanska cockern Molly blev illamående i bilen, så det får man också vara förberedd på.

 Första dagen i det nya hemmet

 Starta med tanken att ni lär valpen känna er först, få titta på sin omgivning i lugn och ro. Det är en jättestor omställning för valpen med nya dofter och ljud samt utan syskon och mamma.

Simon första dagen i sitt nya hem.

Sen det här med andras kommentarer... Känn din valp! Tro mer vad dina händer säger än vad andra säger. Många främmande människor kommenterade vår Sotis som tjock och det var han aldrig, det var tvärtom. Som svart cocker hade han en tjock päls som under uppväxttiden stod rakt ut och folk trodde han var tjock!

Sotis, tjock eller?

Bara vi visste sanningen.

  

Den vuxna hunden behöver få gå ut tre gånger per dag, medan valpen gärna efter att den vaknat och/eller ätit. Valpen är som en bebis; äter, sover, kissar och bajsar. Leker lite emellanåt, men man får akta att inte överdriva. Inga tuffa lekar, långa promenader eller dressyr. Valpen håller inte hopp, promenader, trappor eller tuffa lekar. Ligamenten har inte vuxit fast och skelettet är "mjukt".