Raspning

Hästens tänder behöver raspas varje år. 

5. Modeller och teorier för individuell professionell utveckling

I forskningslitteraturen förenas enligt Ojanen följande individuella egenskaper vid professionell utveckling; 

a) höga professionella förväntningar, 

b) förmåga att ta risker, 

c) öppenhet inför förändringar, 

d) öppenhet inför kritik, 

e) vilja att fortsättningsvis göra försök och små experiment i klassen,

f) starka kunskaper om undervisningens tekniska aspekter och lärande, 

g) starka ämneskunskaper och 

h) tidigare goda erfarenheter av utvärdering. 

Även Kansanen är inne på liknande tankar om lärarens professionella utveckling i nivåer. I Kansanens modell för lärarens pedagogiska tänkande ingår verksamhetsnivån (planering, förverkligande, utvärdering), objektteoretiserandenivån och metateoretiska nivån. På den lägre verksamhetsnivån är lärarens lösningar grundade på dennes grundfärdigheter i olika situationer enligt Kansanen. På den andra objekt teoretiserande nivån studeras händelserna på verksamhetsnivån med stöd av teoretiska begreppsmodeller. Detta fordrar både bemästring av både undervisningsämnet och pedagogiken. På den tredje metanivån studeras de lösningar som gjorts i de tidigare nivåerna, bildar synteser och reflekterar över motiv. Fostrans värdefrågor och praktisk etik är centrala ämnen. När läraren avancerar till de högre nivåerna innebär det att hennes verksamhetsgrunder samtidigt vetenskaplig görs.

Förutom de tidigare refererade forskarna har även Pickle tre aspekter i sin modell för lärarens professionella utveckling. Pickle betonar i sin modell den yrkesmässiga, personliga och verksamhetsinriktade dimensionen Med den yrkesmässiga aspekten avser Pickle enligt Suonperä förmågan att strukturera praktiska erfarenheter med hjälp av teorin. När undervisningserfarenheterna och färdigheterna breddas är det klokt att fördjupa sig i vetenskapligt tankesätt, forskningsresultat, likasom tänkandet och praxis filosofi. På detta sätt fördjupar läraren sig i pedagogiska fenomen och skapa förutsättningar för utvecklandet av en självständig yrkesfärdighet i rätt riktning. I och med denna fördjupning lär sig läraren att undvika misslyckanden och få till stånd verkningsfull fostran. 

För att ytterligare bredda studiet av lärares kompetensutveckling refereras Krokfors (1994, s. 61) modell för handledningens referensram i lärarutbildningen. Krokfors beskriver Nivå I grundfärdigheter; didaktisk teori, ämneskunskap och ämnesdidaktisk kunskap. Nivå II består av nödvändiga grundförutsättningar för handledning; kännedom om interaktionsmodeller, stöd av utveckling till lärarpersonligheten och på nivå III förutsättningarna för reflektiv handledning; pedagogisk filosofisk syn (personlig pedagogisk teori), värderingar, normer, attityder. Av de andra har endast Pickle lyft fram personligheten. Inte heller Krokfors nämner programutveckling som en viktig färdighet för de blivande lärarna.

Inom slöjdpedagogiska forskningen har man fokuserat på nivåer i tänkandet hos slöjdande personer eller personer som är verksamma med slöjdundervisning. Lindfors kallar sin modell slöjdverksamhet i hierarkiska nivåer vid kunskaps- och kompetensutveckling i till exempel slöjd eller slöjdpedagogik, emedan Nygren-Landgärds eller Suojanen inte använder uttrycket kompetensnivåer, även om deras modeller kunde tolkas som sådana i detta arbete.

Lindfors har beskrivit slöjdverksamheten i hierarkiska nivåer vid kunskaps- och kompetensutveckling i till exempel slöjd eller slöjdpedagogik. I denna modell har Lindfors utelämnat den praktiska nivån. Den Praktiska nivån kan jämföras med slöjdkonst. Den består av att utveckla och finslipa unika slöjdhandlingar, vilka är medvetandegjorda och systematiserade. Lindfors kompetensnivåer är:

I)                   Pysselnivån, där eventuell kunskaps- och kompetensutveckling är omedveten,

II)                 Produktionsnivån i vilken en utveckling av kunskap om produktionsverksamhet och om arbetssamfundet sker (yrkeskompetens),

III)              Teknologiska nivån, i vilken utveckling av läror sker (”ingenjörskompetens”),

IV)              Teoretiska nivån, på denna nivå utvecklar man fakta inom vetenskapen (forskarkompetens)

V)                Vetenskapsteoretiska nivån, i vilken en utveckling av vetenskapen sker (doktorskompetens).

På pysselnivån utvecklas således kunskap, men progressionen är inte medveten. På produktionsnivån utvecklas kunskap och kompetens medvetet, men ingen systematisk rapportering sker. På denna nivå har slöjdaren/slöjdläraren uppnått yrkeskompetens. Det är först på den teknologiska nivån som kunskapen systematiseras till läror och regler för produktionsverksamhet eller undervisning i arbets- eller skolsamfundet, så kallad ”ingenjörskompetens” i slöjd eller undervisningskonst. På den teoretiska nivån utvecklas och rapporteras fakta på ett vetenskapligt sätt. Slöjdaren/slöjdläraren erhåller forskarkompetens. På den högsta nivån, den vetenskapsteoretiska eller metateoretiska, utvecklas kunskap om vetenskapen. Man kan utgående från denna indelning tänka sig att den professionella läraren agerar närmast på produktions eller teknologiska nivån.

Nygren-Landgärds beskriver nivåer i tänkande inom slöjdlärarutbildningen. Nygren-Landgärds delar in tänkandet i medvetet slöjdtänkande, slöjddidaktiskt tänkande och medvetet slöjdpedagogiskt tänkande. En medvetet slöjdtänkande person utvecklar kunskap om produktionsverksamheten. Han/hon analyserar och tänker medvetet på det aktuella undervisningsinnehållet, till exempel på hur fingrarna arbetar och hur garnet hålls i handen. Den medvetet slöjddidaktiskt tänkande personen utvecklar läran om undervisning med ett slöjteknologiskt innehåll genom att fundera kring frågor som; Hur förklarar jag hur jag gör? Hur, vad och när visar jag olika moment? Den medvetet slöjdpedagogiskt tänkande personen utvecklar kunskapen om ett slöjdteknologiskt undervisningsinnehåll i slöjdpedagogiskt sammanhang genom att till exempel dryfta över frågor kring hur fostra eleven genom verksamheten och varför, vad styr verksamheten, samt vilket intresse har samhället av verksamheten.

Suojanen  har utgående från Habermas delat in lärares reflektionen i 1) teknisk reflektion (fi. tekninen; technical, 2) praktisk reflektion (fi. tulkinnallinen; practical) och 3) kritisk reflektion (fi. kriittinen; eng.critical). På den tekniska reflektionsnivån undervisar läraren utgående från det föreliggande arbetet utan att dryfta varför han/hon undervisar det eller hur han/hon kunde undervisa. Slöjdverksamheten är i och för sig trevlig och slöjdaren kan uppleva livsglädje och med tiden utveckla sin tekniska skicklighet. Slöjdaren kan däremot uppleva problem vid nya situationer, eftersom hon inte lärt sig att transformera kunskap. På praktiska reflektionsnivån studeras utöver det egna arbetet principiella lösningar för att förverkliga ett arbete. Man studerar olika material och verktyg, införskaffande och skötsel av dem. På den kritiska nivån utvärderas verksamheten i relation till produktion, ekonomi, sociala- samt natur- och kulturmiljön. Speciell vikt sätts på slöjdarens moraliska och etiska ansvar som konsument, planering och tillverkning, som innehavare av bred helhetssyn på slöjdprocessen. Enligt Ojanen ska följderna av det kritiska tänkandet synas som psykologiska förändringar, i förmåga till logiskt tänkande och självständighet (”itse-ohjautuvuus”). Detta kunde tolkas så att när de olika miljöaspekterna begrundas, så tar även den kritiskt tänkande slöjdaren dessa i beaktande. På den kritiska reflektionsnivån reflekterar den professionella experten över rättfärdigheten i sitt arbete, samt hur den egna människo- och världsbilden fungerar. Målet är en medvetenhet om egen verksamhet, observationer, tänkande och känsloprocesser. Genom kritisk reflektion har experten möjlighet att omdefiniera sitt arbete och att utveckla den teoretiska referensramen och världsbilden. Detta möjliggör förnyelse, när professionaliteten (expertisen) grundar sig på personligheten som arbetsredskap (Tiuraniemi).Samtidigt påtalar Folkesson, att förhålla sig kritiskt till den egna rollen eller skapa distans till den kan vara svårt. Men genom gemensam reflektion och kritisk granskning av motsägelsefulla resonemang och dolda förutsättningar i skolorganisationen, kan praktiska hinder synliggöras och övervinnas. 

Alla forskare betonar inte reflektion, medvetenhet och kritiskt tänkande i sin beskrivning av lärarens arbete, även om till exempel Niikko  konstaterar att utvecklingen till lärare är till stor del beroende av lärarens kapacitet till självutvärdering och reflektion, vilket i sin tur leder till önskan att lösa problem med forskningsmässiga metoder.

Lahdes strukturerar innehållet i lärarens grundfärdigheter gällande undervisning, så som behärskning av stoff, kommunikationsfärdighet, förmåga att upprätthålla relationer, förmåga att hålla social ordning samt motiverings- och aktiveringsförmåga, behärska de vanligaste metoderna och tillämpa dem ändamålsenligt samt differentiera undervisningen och planera långsiktigt, utvärdera resultat och flexibelt förändra sina undervisningsarrangemang. Därutöver ska läraren kunna a) differentiera den samhälleliga utvecklingen och vara medveten om sitt arbetes samhällspolitiska betydelse och förmå främja den samhälleliga utvecklingen, vilket enligt Niikko även betonas i utländsk forskningslitteratur b) känna till elevens allmänna utveckling och individuella faktorer som påverkar den, samt kunna använda denna kunskap i sin fostran av eleverna till individuella personligheter, c) behärska de pedagogiska begreppen och kunskapens struktur samt d) vara en expert inom det egna undervisningsområdet och speciellt i didaktik.

Raivola betonar lärarens roll som transformativ intellektuell och reflektiv praktiker med en antropologisk syn eller fostrande relation till eleven. Den transformativa, intellektuelle läraren definierades ursprungligen av Giroux, med stöd av Freire, som en modern, intellektuell, yrkesmänniska, som förenar teori och praktik.  Läraren är medveten om de ideologiska och praktiska förutsättningar som påverkar arbetet. Läraren är även medveten om sin roll som legitimerare eller motståndare till politiska, ekonomiska och sociala förmåner. Den reflekterande praktikern förmår öka sin kunskap genom att söka samband, förklaringar och förståelse för sina egna val, genom att förena dem med klassen, skolan och den samhälleliga kontexten. Enligt Raivola (1994) är den pedagogiska teorin i grunden en emancipatorisk teori. Mezirow ser en vidgning av horisonten och förändring av synvinklar som fostrans och utbildningens allra viktigaste uppgift enligt Raivola (1994). Sociologerna har tagit till användning begreppet empowerment med vilken de avser uppvakning av en kritisk medvetenhet, förståelse av och att få en egen röst gällande beslutfattande om sin egen situation. Raivola betonar att fortgående utbildning och kontakt till universitet är nödvändigt för läraren. Erfarna lärare ska få möjlighet att delta i forskning och utvecklande verksamhet. Lärarens professionella uppgift är enligt Raivola att; 1) stöda elevens lärande och tillväxt samt växa själv för att kunna lära detta, 2) veta när, varför och hur verksamheten sker, 3) upprätthålla sin personliga kraft för att få sina avsikter förverkligade samt 4) kunna och våga agera mot maktstrukturer och auktoriteter då rollen så kräver.

Lahdes har  beskrivit undervisningens verksamhetsteori i tre skeden; 1) val av mål 2) uppgörande av plan och 3) verksamhet utgående från planen. Lahdes ramfaktorer är undervisningsämnets karaktär, undervisningens karaktär, elevernas egenskaper, resurser, moraliska och politiska aspekter samt sociala och affektiva ramfaktorer. Enligt Lahdes kan en lärares bristande behärskning av undervisningsämnet leda till svårigheter i lärarens strävanden att handleda eleven i behärskande av centrala kunskaps- och färdighetsstrukturer. Det är dock målen som beskriver de centrala strukturerna. En lärare behöver även kunskap om inlärningsteorier och inlärningspraxis.

Enligt Keskinen ger en utveckling av inre modeller en möjlighet till förutsägelse som i praktiken betyder att den verksamma personen kan redan innan situationen är verklig förbereda sig inför något som inte går att förutse. Han kan så att säga ”gå händelserna i förväg”. Den erfarna är förberedd för situationen där den oerfarna blir överraskad. Den oerfarnes beslut gäller ofta operationer eller taktiska beslut. De erfarnas beslut gäller oftare taktiska frågor och strategier.

Suonperä omtalar praxisgrundade principer som lärare har. Det är beslut som har fötts i situationer där verksamheten visat sig betydelsefull eller effektiv. Principerna kan harmoniera med forskningsresultat eller teorier, men det är inte nödvändigtvis så.

4. Utveckling av lärares individuella professionalitet

Enligt tidigare diskussion anser en del forskare att en person som representerar en verksamhet av professionellt hög klass, är en person som strävar till att utveckla verksamheten inifrån. 

Diskussioner kring lärares utveckling har förekommit före professionaliseringstankens uppkomst. Enligt Kari var en ödmjuk och ständigt självutvecklande lärare lärarutbildningens ideal redan under seminarietiden, före läraryrkets akademisering i Finland på 1970-talet.

Enligt Komonen behöver lärares kompetensutveckling stödas genom utbildning och erfarenheter som samlas under lärarutbildningstiden, i eget arbete och genom livserfarenhet. Erfarenhet och utbildning garanterar dock inte en kompetensutveckling, utan läraren bör medvetandegöra sina utvecklingsbehov och lära sig av sina erfarenheter. Läraren kan således ställa sig personliga och vidare mål genom kreativ problemlösning och därmed betraktas som en reflekterande praktiker.

I Finland och utomlands förekommer forskning kring lärares utveckling och tillväxt i sitt arbete. Forskning har visat på att lärare erfar olika skeden under sin karriär:

Niemis modell:

• grundar sig på undervisningen och 

• lärarens reflektion över 

• premisser i sin yrkespraxis, 
• samt empirisk forskning i nyprofessionell anda. 

Modellens centrala antaganden är: 1) Lärarens arbete ses som en fortgående process av kunskapssökande. Läraren behöver färdigheter för fortgående anskaffning av kunskap för att utifrån denna kunskap utveckla det egna arbetet. 2) Lärarens arbete grundar sig på en personligt införlivad och förstådd kunskap samt vetenskapsgrund. 3) I lärarpraxis behövs många praktiska färdigheter, vilka förenas med lärarens egen personlighet på ett meningsfullt sätt. Utveckling av yrkesskicklighet är i nära relation till personligheten, men även till lärarens kognitiva och metakognitiva färdigheter. 4) Lärarens arbete är etiskt till sitt lynne, speciellt i relation till eleverna, men även i förhållande till val av innehåll och metoder. Läraren bär ett ansvar för sina elevers utveckling, men ansvaret sträcker sig även över den egna utvecklingen och yrkets utveckling. Även beredskap för reflektion kan förutsättas av en representant för etiskt yrke.

Fortgående kunskapsinhämtning innebär en breddning av kunskapsgrunden gällande det egna yrket och nyinlärning. Niemi konstaterar att vi inte kan erbjuda lärare ämneskunskap eller pedagogisk kunskap som skulle räcka livet ut. Å andra sidan har lärarens möjligheter till och förutsättningar för professionell utveckling i vardagsarbetet diskuterats. Problemet ses bestå i att lärarens egna erfarenheter och vardagliga tänkande inte är en tillräcklig grund för att förstå olika aspekter och uppnå hållbara lösningar, enligt Suojanen. Om skolans personal inte deltar aktivt i problemlösning och utveckling av den egna undervisningen, utan lösningarna kommer externt, kan ingen verklig andlig tillväxt ske. Skolorna erhåller då enbart irrationella forskningsresultat, vilka svårligen uppfattas som relevanta för den egna undervisningen eller inlärningen.

Enligt Folkesson har lärare uppmanats söka sig till forskningslitteratur och där finna ”vetenskaplig” kunskap som svar på frågor som uppkommer i arbetet och därmed har lärare förväntats utveckla och förbättra sin verksamhet. 

I en sådan situation blir läraren en person som i första hand implementerar förslag och idéer från akademiska forskare. Lärare reduceras på så sätt till att bli skickliga ”tekniker”. Problemet blir då att forskningen riktas på det som forskare är intresserade av, inte det som lärare anser sig behöva mer kunskap om. Porter argumenterar för ett ökat samarbete mellan lärare och universitet. Porter poängterar att grundforskning inom pedagogiska vetenskapen behövs, men att pedagogiska frågor, läroplans innovationer, undervisningsmetoder och olika tillnärmelsesätt på lärande måste utvecklas i nära samarbete med skolorna. En personligt införlivad och förstådd kunskap samt vetenskapsgrund ger möjlighet till en individuell och personlig utveckling av det egna arbetet. Utan en vetenskapligt förankrad lärarverksamhet finns det risk för att läraren använder sig enbart av färdiga modeller och anvisningar vid problemsituationer. 

Enligt Suojanen ger inte lärarens egna erfarenheter och vardagliga tänkande en tillräcklig grund för att förstå olika aspekter och uppnå hållbara lösningar. En av orsakerna till att vardagstänkandet inte räcker till kan vara en brist på stimulans som behövs för att utveckla tänkandet. Enligt Suojanen  stannar inlärning, som bygger enbart på vardagliga erfarenheter lätt inom ramarna för praktiken. För att en utveckling skall ske behövs en teoretisk analys av verksamhetssystemet i sin helhet, till vilken skolans arbetsuppgifter inbegrips.

Suursiivous Sagobackenilla kevät 2020

Myydään kaikki keppihevoset.

Hevoset eri kuntoisia, jotkut melkein uusia. Hinta: 10-40€

 

Annetaan ratsastussaappaita

Annetaan ratsastuskypäriä keppihevosleikkeihin. Huom. EI ratsastukseen.

Sagobackens Once in a blue moon "Madde"

Löytyisikö ratkaisu lainakoirasta?

Kun oman koiran pitäminen ei ole mahdollista, oli se syy mikä tahansa. Kiireet, työkuviot, perheenjäsenen allergia, ikä...

Cockeri on sosiaalinen rotu joka rakastaa toimintaa. Jos sinua kiinnostaa touhuta meidän ja cockereittemme kanssa, niin ota ihmeessä yhteyttä. Tapaan myös sanoa että meidän cockereilla riittää kyllä rakkautta muillekin kuin meille :)

Lainakoira arkeen ja harrastamiseen

• Lenkkeilyyn
• Harrastuslajeihin
• Match-showhun 
• Näyttelyihin
• Metsästykseen

Vi testade vattenterapi med Simon.

Vattenterapi, bassängterapi, vattenterapi med springmatta

Vi besöker Koira-apu Hukanhuoman

Vattenterapi är en utmärkt rehabiliteringsform som passar nästan alla hundar.  Vi testade med Simon för jag ville lite kolla hans rörelser, speciellt i förebyggande syfte, när han blir äldre. 

Vattenterapi passar utmärkt för att hålla upp schwung i utställningshundens bakben, men också som en del av hemmahundens skötsel. Om hunden dessutom gärna går i bassängen, så är det ju toppen. Jag kan tänka att alla mina hundar, men speciellt Lisa och Felix skulle tycka om det. Vi har dessutom ingen simhall för hundar i Åbotrakten mer. Tidigare var vi flera gånger per vinter och simmade där.

Speciellt bra är vattenterapi för:

• hundar som lider av led- och ryggproblem
• hundar som återhämtar sig efter skador och operation
• sporthundar ss. agility och  hunddans
• hundar som bör gå ner i vikt

Genom att dra nytta av vattnets egenskaper kan man på vattenspringmattan bl.a.

• utöka ledernas rörelsebanor
• minska ledernas belastning 
• möjliggöra återinlärning av normal gång t.ex. efter en operation
• stärka musklerna
• förbättra andnings- och blodcirkulationsorganismens kondition
• förbättra motoriken

För sporthundar är vattenbassängen med springmatta en bra träningsform eftersom man genom att dra nytta av vattnets egenskaper kan:

• stärka musklerna
• minska ledernas belastning som en bra motvikt till t ex agility)
• förbättra andnings- och blodcirkulationsorganismens kondition
• förbättra motorik, styrka och uthållighet

Även hundar med väldigt god kondition upplever det som fysiskt ansträngande att gå i vatten då vattenmotståndet är tillräckligt stort, och springmattans fart är tillräckligt hög. 

Vattenterapi är även en bra träningsform då man vill förebygga bl.a. uppkomsten av eventuella ledproblem.

Pientä kivaa

En pystynyt vastustamaan Thundra dogwearin tuotteita ;)

Tokiga är roliga

 

Cockerspanielin trimmaus on muutakin kuin kauneudenhoitoa

Seuraavassa jaan trimmi- ja turkinhoitovinkkejä muilta trimmaajiltaja  ja kasvattajilta, sekä omia kokemuksiani koiranomistajana ja kasvattajana. Pyrin valitsemaan aiheita mistä ollaan samaa mieltä, tai jotka ovat yleisesti todettu hyviksi. Kaikilla trimmaajilla ei ole 100% samat kokemukset ja trimmaustyyleissä on nyanssieroja, silti perusasiat pätevät suurimmaksi osaksi.

Rotumääritelmä 

Trimmaus perustuu rotumääritelmään. Printtaa koiran rotumääritelmä ja tutustu oman rodun ulkonäköön/käyttötarkoitukseen. 

Trimmaus ei ole ainoastaan ulkonäöllinen muotiasia, vaan sillä tuodaan esille koiran alkuperäinen tehtävä, esimerkiksi metsästys. Trimmaus tapahtuu kuitenkin aina koiran hyvinvointi edellä.

Alla olevasta linkistä pääset cockerspanielin rotumääritelmään.

Cockerspanielin rotumääritelmä

Cockerspanieli ja amerikancockerspanieli ovat spanieleista työläimpiä trimmattava, jos osaa trimmata cockerspanielin, osaa trimmata muutkin spanielit kommentoi Nina Kauhanen.

Meidän cockerspanieleita. Eri värisiä ja eri ikäisiä. Keskellä 5kk vanhat
Madde ja Felix. Vasemmalla ja oikealla aikuiset.
Ylhäältä alas: Simon, Lisa, Linus, Emma, Agnes ja Sotis.

Kaikissa roduissa on kuitenkin erityispiirteensä ja koirayksilöt rotujen sisällä ovat erilaisia. On esimerkiksiu  runsasturkkisia ja vähemmän turkkisia. Myös värit vaikuttavat cockerspanielin trimmaukseen. Eri väreillä on omat huomioitavat asiat.

Trimmausväli

Hyvä trimmausväli on kotikoiralle kaksi kuukautta. Joskin trimmaus tehdäänkin terveydellisistä syistä, niin Hanna Nyman ja Nina Kauhanen muistuttavat, että kotikoirakin voi olla nätisti trimmattu ja ilo silmälle.

Trimmaus auttaa suuresti arjessa ja jokapäiväinen työ helpottuu.

Trimmaus on osa koiran terveydenhoitoa. Se ei ole asia mitä kannattaa jättää tekemättä. Korvat, silmät, suupielet ja iho tulehtuvat herkemmin paksun, likaisen tai takkuuntuneen turkin alla. Jos koirallasi esimerkiksi korvatulehdus trimmaisin/tarkistaisin korvien alta joka toinen viikko!

Koira arjessa

Felix 6kk esittelee haalariaan. 

Hanna Nyman huomauttaa että haalarit kunniaan!
Hyvä haalari on helppo pukea, suojaa koiraa lialta, lumipalloilta ja risuilta, sekä antaa koiralle vapauden liikkua.
Ja mitä tärkein poikia ajatellen, että haalari on muotoiltu niin, että pissaaminen onnistuu ongelmitta.

Felixillä korvasuojana hihasta leikattu
pala. Kierrätys kunniaan ;)

Karstaa ja kampaa joka tai joka toinen päivä, niin takkuja ei ehdi syntymään. Ennakointi on helpompaa kuin takkujen selvittely!

Hyvä shampoo, kylpytakki, pesuallas, fööni ja rento tunnelma.
Siitä on kiva pesuhetki tehty. (c) Sagobackenskennel

Takut

Koira jonka turkki on takkuuntunut laatoiksi, saa helposti ihotulehduksen kun karvalaatta ei päästä ilmaa väliin kertoo Hanna. Laatta hiostaa, takut kiristävät ja nipistelevät koiran ihoa. Karvalaatan alla voi elää loisia, täitä ja hilsepunkkeja, jolloin voi kuvitella kuinka koiraa kutiaa. Koiraa voi jopa pahimmassa tapauksessa rapsuttaa itsensä verille. Hilsepunkki ei siirry ihmiseen, puree ihmistä kyllä. Apteekista on saatavilla Strong-Hold joka tappaa myös munat ja kaikki muut ylimääräiset.

Pahimmissa tapauksissa trimmaaja joutuu koneella poistamaan laatat koiran hyvinvoinnin takia. Tällöin ei karstaaminen, leikkaus, pesu tai kikka kolmoset auta. Tällöin trimmaaja joutuu ottamaan huomioon koiran hyvinvointi vaikka omistaja toivoisi että takut selvitetään selvittää ammatikseen trimmaava Nina. Takkujen selvittäminen voi viedä yhdestä viiteen tuntiin, joten ainut vaihtoehto on ajaa koiran turkki pois. Tällöinkin voi jättää koristekarvat ja koira voi silti olla spanielin näköinen. Niin sanottu ”sohva samppioni” .

Pienet kotitakut saat rikottua rikkomalla takun kasvusuuntaisesti tai käyttämällä takkuveistä. 

Turkkiongelmat

Turkkiongelmiin vaikuttaa tosiaankin eniten turkinhoito kotona, joskus valjaat, mutta myös koiran ruokinta, juoksut, hormonit, trimmaustapa ja kastraatio. Kannattaa kuunnella ensisijaisesti koiransa kasvattajan neuvoja hoidosta ja ruokinnasta, mutta myös rotuyhdistykset järjestävät kursseja ja suosittelevat rotujensa trimmaajia.

Trimmausalan nopean laajentumisen (ammattinimikkeen käyttöonotto ei vaadi koulutusta eikä kokemusta) ja suuren trimmauskysynnän myötä (omistajat ulkoistavat tehtävän), kastraatioiden yleistyessä, selä ihmisten ajattelemattomuudesta syntyvät myös turkinhoidollisia ongelmia. Esimerkiksi steriloidun cockerin karva voi räjähtää kasvuun, se tiivistyy ja paksuuntuu vaikeahoitoiseksi. Tähän löytyy apuvälineitä ja niksejä joita kannattaa kysellä kokeneelta cockertrimmaajalta.

Kaikki trimmaajat eivät osaa trimmata kaikkia rotuja, jotkut ovat yleistrimmaajia eivätkä tiedä joka rodun trimmauksesta paljoakaan. Jotkut osaavat omansa, mutta ei muiden rotuja. Tällöin voi jopa käydä niin että turkki pilataan tulevaisuutta ajatellen.

Haastavat tilanteet

Ensin ojaan ja sitten hiekkakentälle.

Takiaisia!!

Nollakelit! Onneksi oli haalari! Silti pitkän lenkin aikana lumi pakkaantui korviin.
Sotis kannettiin kotiin, koska korviin muodostui niin paljon painoa.

Pentu

Totuta pentua jo pienenä olemaan pöydällä, käsittele sitä ja rentoudu itse jotta pentu uskaltaisi rentoutua.

Nuoren cockerspanielin pentuturkki.

Nuoren spanielin tai pennun selkää ei saa ajaa koneella, vaikka olisi kuinka pörröinen ja ihmiset haukkuu lihavaksi.

Lisan pentu Eino 5kk on siistitty kasvoista ja hännän alta.

Nacho ja trimmattu Nacho. 

Lisan pennulla Charliella ei ollut hirveästi viiksiä,
mutta silti on tärkeää trimmata korvien ympäristö
ja totuttaa pentu trimmauskoneeseen.

Pörröisyys on pentuturkkia joka irtoaa oikealla hetkellä kun on tarpeeksi kypsä (noin 8kk), nyppimällä ja alta paljastuu sileä ja kaunis, aikuisen spanielin turkki. Kun maltat odottaa että karvaa irtoaa ja nypit sen, niin se kasvaa aikuisena hillitymmin. Pentuvilla voi olla helpompi nyppia hiukan ”likaisena” jolloin sormien ote pysyy hiukan paremmin.  Jos selän leikkaa koneella turkista tulee liian tiivis, hengittämätön, kihara ja kasvunopeus kiihtyy.

Nina ei suosittele, että terve uros kastroidaan. Jos uros on normaali, se on kiinnostunut hajuista, innokas ja energinen. Opettaminen on vastaus hihnassa vetämiseen, ei kastrointi. Kastrointi voi tulla ajankohtaiseksi esimerkiksi kivessyövän takia, mutta silloin kannattaa keskustella kasvattajan tai kokeneen spanielitrimmaajan kanssa, miten edetä. Turkin huonontumista voi yrittää hillitä ja eri välineillä voi saada pidettyä turkki hillitympänä. Syövän takia ei piilokivestä kannata poistaa, se kutistuu jos on kutistuakseen ja syöpä tulee jos on tullakseen. Tärkeä on muistaa että kun selkä on ns. konetettu, sitä ei useimmiten enää nyppimällä saa pois ilman että aiheuttaa suurta tuskaa ja kipua koiralle.

Ruokinta

muista että kysymyksessä on turkkirotu, ruuassa pitää olla vähintään 14% rasvaa.

Lisää kuureittain rypsiöljyä 1tlk

Hoitoaineet:

• luonnonsilikoni hoitoaineessa on parempi kuin synteettinen 
• minkkiöljy härskiintyy jos sitä ei pese pois

Trimmausvälineet:

• ·         terävät lyhyet sakset (esim. tassuihin)
• ·         yksipuoliset ohennussakset
• ·         trimmauskone
• ·         trimmauskumit nyppimiseen, joku pitää liidun käytöstä (white charge block)

·         Coat-king riippuen turkista ja tilanteesta

Älä käytä:

Furminaattoria tai veistä

Trimmausoppia

Trimmaustekniikan syvällinen oppiminen vaatii välineoppia, tietoa saksitekniikoista, rotumääritelmän ymmärtäminen ja esteettistä silmää, sekä käsilihaksia varmaan työskentelyyn. Koiran tulisi myös olla pesty ja föönattu kuivaksi ennen aloitusta.

Pesu ja kuivatus

Käytä koirien shampoota, ihmisten hoitoaineet käy

Yleistä

Tee trimmaustilanteesta koirasi tähtihetki. Varo sähläämistä ja hösäämistä. Se on vaarallista teille molemmille. Käytössä on kuitenkin terävät sakset. On myös turha tarjota herkkuja joka lähtöön. Kierrokset vaan nousevat.

Kuono, posket, huulet ja huulipoimut.

Nina aloitti trimmauksen korvista ja kuonosta. Hän konetti (trimmasi trimmauskoneella, terä nro 8,5 tai 10) korvalapun yläosasta kolmasosa vastakarvaan. Nina muistutti että korvia ei saa nyppiä, koska karva on lujassa. Riippuen koiran turkin määrästä kuonolla, kuono voidaan trimmata koneella tai siistiä saksilla. Tulisi kuitenkin pitää huolta että huulet tulevat siistityksi koska keräävät helposti bakteereja jos niihin jää ruokaa tai kuolaa. Huulipoimuja kannattaa hiukan venyttää laittamalla sormi koiran suuhun.

Kallo

Punaisen cockerin päälakea ei saa leikata, mustaa saa ottaa enemmän, ei irtoa niin helposti.Kallon päältä ohennetaan nyppimällä, niin että päästä tulee tasainen.

Korvat

Terveydellisestä näkökulmasta on erittäin tärkeää trimmata korvat, jotka asettuvat aika alas. Tärkeintä on pitää korvanalusta karvattomana, muuten se tulehtuu helposti.

Koko alue korvan ulkojuuresta toisen korvan siistitään koneella rintarankaluun kohdalle. Sivuissa on jakaus joka siistitään ohennussaksilla.

Kun korvat ovat siistitty siirrytään kaulaan. 

Kaula

Cockerspanieli on esimerkiksi alun perin metsästyskoira jolla on syvät keuhkot, sekä kohtalaisen pituinen ja lihaksikas kaula. Kaula auttaa koiraa ylläpitämään tasapainoaan liikkuessaan vaihtelevassa maastossa esimerkiksi kantaen lintua.

Tassut

Spanielin tassu kuuluu olla tiivis ja kynsi näkyä. Kynnestä leikataan n s koukku pois. Kynsien leikkaaminen hillitsee niiden kasvua. Tassuja trimmatessa ja kynsiä leikatessa on tärkeää että on rauhallinen ja varma ote. Jos tassu lipsahtaa ja sakset heiluu, niin vahinkoja sattuu. Trimmaaminen ja kynsien leikkuu ei satu koiraan. Koiran jännitys ja pelko tulee useimmiten omistajan tunteista. Kannattaa miettiä miten itse käyttäytyy.

Kainalot

Kainaloihin Nina suosittelee että suihkutetaan jätettävää hoitoainetta, samoin uroskoirien vatsan alueen karvoille. Uroskoiran virtsasuihku polttaa karvan ja kellastaa turkkia. Muutenkin kannattaa seurata vatsanalustaa ja siittimen ympäristöä että sinne ei muodostu tahmeaa visvaa. Vaikka ei pesisi koiraa kokonaan, kannatta vatsanalusta pitää puhtaana.

Häntä

Hännän alustaa voi puhdistaa koneella ja saksilla, koska ei ole tarkoitus että koiralle tarttuu kakkaa häntään. Muutenkin Nina piti enemmän lyhyehköiksi leikatuista hännistä, koska tällöin häntä ei kerää roskaa ja likaa koiran sitä heilutellessa. Näyttelyissä pitkä häntä estää tuomaria kunnolla näkemästä takaliikkeitä.

Näyttelyyn valmistautuminen ja näyttelytrimmaus

Tuomarille syntyykin usein ensivaikutelma koirasta jo ensi sekunneilla. Koira kannattaa trimmata 1-2 viikkoa ennen näyttelyä, jos ei ole kovin kokenut ja ainoastaan pestä ja hoitaa hienosäätö viimeisenä iltana.

Varo värishampoita. Dopingtestejä tehdään

Älä pistä hoitoainetta ennen näyttelyä.

Trimmauspöydän pidikkeet ovat kiellettyjä näyttelyssä.

Summa summarum sanoisin että trimmausoppia voi verrata kampaajaopiskeluun. Pienellä siistimisellä ja hyvillä tarvikkeilla pääsee alkuun, mutta itse trimmaustekniikka vaatii tietoa, harjoittelua ja silmää. Perushoitona koiran harjaaminen ja puhtaanapito, sekä pöytään totutteleminen. Hyvän perustrimmauksen osaamisen jälkeen voi harjoitella seuraavalle osaamisrappuselle jos intoa riittää.. Se on kuin moni muukin taito – näyttää tosi helpolta kun osaa;)

Lähteet:

Hanna Nymanin trimmauskurssi 2011 ja 2014 
Nina Kauhasen trimmauskurssi 2019

Nan Salminen, haastattelu Pet-Vet 2019
Hanna Nymanin pentujen turkinhoitoneuvot pentutreffeillä 2017

Sagobackens & Finemoon pentutreffit 2017