Hittar du mig?

Hälsningar från muminlådan (dag 3)

Vi kommer att bli ett färggrant gäng.

Vi äter och sover

fast matte skulle vilja att vi sku äta ännu mer😁 nå, vi gör vårt bästa. Vi har bestämt hela gänget "sitä saa mitä tilaa" så nu satte vi igång😅.


Matte har också satt ullband runt oss, så att hon lättare kan hålla reda på oss när vi vägs. Ullbanden vill inte riktigt hålla med i vår fart.

    Sov gott! Vi ses i morgon,
kram från åtta små mumintroll och muminmamma

Vi hann just få valpningslådan på plats när

Agnes krystningar började. Åtta fina valpar dök upp

På bilderna är valparna helt nyfödda.

Veterinären var nöjd över mina anteckningar

Gissa vem är vem?

 

 

Valpningslådan är klar Agnes TV 6

nu får puppisarna komma❤

Jag satt först en låda i lådan, men ångrade mig. Det blir kanske onödigt trångt, puppisarna kan falla mellan lådan och kanten, golvvärmen kommer inte igenom lika effektivt..
Tog också bort dynan.

Olivia var på sin knächeck

Och fick rena papper. Resultatet 0 vilket är jättebra. Alla andra Pevisa värden är i kraft. Nu är det bara att vänta på löptid, så vi får stämma träff med Herr A i Helsingfors <3

Idag var jag på röntgen (Agnes TV5)

Hej igen!


Det händer mycket nu. I dag var jag på röntgen. Gissa hur många puppisar veterinären hittade? Du kan ju försöka räkna själv 😊

 Minns du att jag lovade att inte springa på fälten mer. Jag var helt övertygad om det i går, men tyvärr glömde jag det i kväll. Matte skulle på sin ridträning, öppnade dörren och då formligen flög jag ut. 

Matte hade satt på mig en stor reflexväst som öppnade sig av farten, men hölls fast runt halsen. Jag kände mig som superwoman😁

Matte blev jätteorolig när vi sprang till fälten med Olivia och det var kolmörkt. Först var det ju roligt men sen föll västen så att alltid när jag skulle gå så snubblade jag😓 Jag började gråta. Plötsligt var det inte alls så roligt längre. Det var kallt, mörkt och jag var jättehungrig.

Matte sökte mig men hittade oss inte. Som tur kom Oskar hem och kunde hjälpa till. Han hittade mig och bar mig hem. Jag var så trött och ledsen. Det var jättehärligt att se Oskar❤


Nu LOVAR jag att det var sista gången!
kram Agnes

Nu fick vi första babysparken på video! Agnes TV4

Titta noga så ser du det😊


h. Agnes som är sååå trött. Men vi har det mysigt med matte. Vi är på tumis i vardagsrummet. Matte syr ett nytt överdrag till en stol och jag sover på soffan

Vi förbereder oss (Agnes TV3)

Hej på er!

I dag har jag fått veta att det var sista gången för i år som jag fick springa på (leriga) fälten. Jag har varit i duschen och så har matte kollat min päls. Den ska ju vara kort nu så att valparna inte trasslar sig i behängen när de diar.

Det syns inte så bra i bild, men min mage är jättestor.


Trevlig början på jullovet kära vänner,
Agnes

Hälsningar från Agnes (Agnes TV 2)

Hej!

Jag är nu inne på dygn 48, så det är på god väg. Jag mår bra ävenom jag har blivit ganska stor enligt matte. Förra veckan fick vi hela packen avmaskningsmedicin. När man väntar ska man avmaska dygn 40, för då sätter maskarna igång. Jäk, låter inte så bra. 

Jag andas ibland tungt och ligger helt stilla i egen värld. Jag tror det är då valparna rör sig och det myllrar i magen. Jag sover mycket och vi håller strikt på våra rutiner, jag t ex äter valpmat tre gånger per dag (och mer om jag vill). Gissa om de andra är avundsjuka! Jag behöver valpmat för det är mer energi och fett i den, än i vuxenmaten. Nå matte brukar ge de andra miniportioner, så de  tror att de får samma som jag. Jag däremot får äta så mycket jag vill, men det ryms inte så mycket just nu. 

Jag är mest hemma nuförtiden. Ingen av oss är aktiva nu. Vi har paus från allt och julfrid <3

Massor av kramar till mina vänner

Agnes

På vandring runt Savojärvi

För mer detaljerad information om vår vandring och annat att tänka på, klicka HÄR!

Vi startade från Rantapiha. Grillade först korv och åt en del av matsäcken. Mysigt.

 

Tillbaka vid Rantapiha

Luciadag idag

Me löysimme

aika ison perhosen Taran karsinan seinällä tänään. Tai Pinja sen huomasi😊

Kiitos Pinja myös ihanasta aurinkoisesta piirustuksesta ☀

Dagens tema blir spännande

Vi gjorde en film till Lillis blogg förra julen och tyckte det var roligt. I år ville Lilli att vi gör fortsättning, så det var vi med på med Caro 🎅🐎✨! Nu väntar vi med spänning på att Lilli ska publicera filmen på sin blogg.

Jag passade på att be Lilli fota mina tomtar :D

Det var ju länge sedan vi sist fotade med tomtarna, 14 år?

Vi hade julfest med djurklubben 2016

Som ni ser har all snö smultit. Typiskthär i Åboland. Inga riktiga hopp denna gång. Vi ville inte att Agnes skulle förivra sig och börja hoppa med sin stora mage.

Alla par tränade alla hinder som cirkelträning. Sedan tog vi hela banan i bruk. Varje par med varje hund (utom Agnes).

Tomteagility i par. Ser du tomten?

Slalom mellan koner.

Följ träning

Vi hade förstås våra tunnlar med.

Glögg, julstjärnor och pepparkakor.

Nattorientering :D

Gjorde nya tomteluvor till hundarna!

Vi kommer att ordna tomteagility lillajulfest i morgon🎅
Vi hämtade några granar färdigt till i morgon och så sydde jag nya luvor till alla hundarna!

⚠  OBS alla! Var försiktiga på gården. Det är tyvärr väldigt halt, speciellt på gårdsvägen!

Jul med hundarna 2015

Idag fyller Finland 99 år

Några tankar om vår egen nationalras finska hästen och Finlands självständighet

Viktor och Tara 2006 utanför ett gammalt öde meijeri.

Till vinterkriget togs, människorna måste ge sina hästar till armén, ca 70 000 hästar och till fortsättningskriget togs det 62 000 hästar. Nästan var fjärde häst dog på fronten eller i krigsuppgifter. Av dessa hästar kom också många hem skadade, rädda och osäkra.


Hästarna användes i armén till transport, service och evakuering.

Hästarna var inte förberedda för krigstida uppgifter. De var inte utbildade för det, inte heller avlade med krig i sikte. Det var vanliga hästar som hamnade i skrämmande situationer, precis som många frivilliga underåriga pojkar som for ut. En del hästar blev helt ifrån sig och kunde inte användas, andra dog i hjärtattack, endel var hysteriskt rädda för granater, men många stod ut och gjorde det som väntades av dem.

Erola berättar i artikeln nedan att hans farfar fick krigstrauma av att på kvällarna lyssna på hungriga och rädda hästar som gnydde. En gång släppte han lös en häst som stod fastbunden bredvid hästar som träffats av granat och dött. Hästen blundade, kunde inte röra sig. Väntade på döden.

Under vinterkriget kunde armén inte bistå med utrustning, inte heller foder. Finländarna samlade själva ihop 20 000 täcken till hästarna på fronten.

Under hösten 1941 blev det ännu värre. Det fanns inte mer hö, så hästarna levde på tallbark. Hästarna drog tunga lass från morgon till kväll och skulle ha behövt mycket mat. Många dog av hunger. Endel kuskar tyckte så synd om sina hästar, att de gav dem en del av sina knäckebrödsportioner.

Erolas farfar försökte kompensera sina hästars upplevelser på fronten resten av sitt liv och påminde alltid om hur mycket vi är skyldiga dem. Och att alltid, när vi tar ett djur, är vi skyldiga att sköta om det på bästa sätt.



Källa:

http://www.hs.fi/kaupunki/art-2000004893987.html?share=d34c8f101dcf9c9d7a6b7f992a5f0907

http://www.hs.fi/kaupunki/art-2000004893979.html (Verkliga bilder på hästar från krigstiden)

Läs också Lillis fina inlägg idag:

http://lillijahevoset.blogspot.fi/2016/12/luukku-6-suomenhevonen-paras-hevonen.html

Vill du läsa mer om finska hästens historia?

Pesonen, Hankimo, Pystynen och Pesonen (2007). Liinaharja. Suomenhevosen taival. Otava bokförlag.