KASVATTAJAN MUISTILISTA: Sagobackens

Meiltä kysellään usein että; miten valitsemme pennunostajat, miten tietää saako Sagobackenilta pennun, täytyykö käydä näyttelyissä?...

Yritän seuraavassa tehdä prosessia näkyväksi.

1. ENSIKONTAKTI
2. TAPAAMINEN
3. ESISOPIMUS
4. VARAUSMAKSU
5. ELÄINLÄÄKÄRIN TARKISTUS
6. LOPPUMAKSU
7. KAUPPASOPIMUS
8. REKISTERIOTE JA OMISTAJAILMOITUSOSA

1. ENSIKONTAKTI

Pitkäaikainen varaus

Joskus pennunostajat ovat vanhoja tuttuja. Heillä voi olla meiltä pentu tai ovat ystäviämme. Joskus ovat jääneet odottamaan pentua seuraavasta penueesta, jos edellisestä pentueesta ei esimerkiksi  ole riittänyt kaikille. Nämä odottajat ovat ensisijaisia pennunostajia jo odotusvaiheessa. Olemme jo tavanneet ja he tietävät mitä odottavat. Huomioitaa  on että ovat ilmaisseet kiinnostuksen jo ennen astutusta. Näitä voi olla pari per pentue. 

Uusi ensikontakti sähköpostilla

Pennunostaja ottaa yhteyttä mieluiten sähköpostilla. Tässä vaiheessa olisi kiva jos esittelisit itsesi ja perheesi aika tarkkaan. Yleensä, mitä enemmän infoa saan, sen luotettavamman kuvan saan pennunetsijästä. Tämä voi tuntua hiukan inhottavalta, miksi kasvattaja haluaa tietää minusta minun yksityisasioitani? Mitä se kasvattajalle kuuluu, hyvä tyyppihän minä olen...  No, ei olekaan kysymys siitä että kasvattajana haluaisin urkkia sinun yksityiselämääsi. Ei todellakaan MUTTA luovutan sinun huomaan elävän olennon jonka kanssa olen ollut sen syntymästä asti. Pentu on minun koiralapseni, jonka annan sinun huomaasi loppuelämäksi. Olen suunnitellut astuttavani jo kauan sitten, kun olen käynyt terveystesteissä tulevan emän kanssa  ja etsinyt sopivaa urosta. Olen silloin jo henkisesti sitoutunut pentuihin ja emään, sekä niiden hoitoon, Varaudun jo tässä vaiheessa siihen että en voi pitää kaikkia pentuja jotka syntyvät. 

Jätän kotiin itselleni yhden tai jopa kahden jos minulla on siihen mahdollisuus. Joskus minun täytyy sanoa itselleni jyrkkä ei, ei nyt. Koska pentuja voi tulla monta ja joudun psyykkaamaan itseni että kyllä myyn. Se, mitä voin tehdä on, etsiä pennuille hyvät perheet. Sitoudun myös auttamaan ja vastaamaan kasvatinomistajien kysymyksiin. Haluan että pennuilleni tulee niin hyvä elämä kuin mahdollista. Hyvällä elämällä en tarkoita mammonaa, omistajan ulkonäköä tai statusta vaan että omistaja on kypsä ottamaan vastuuta elävästä olennosta joka käy läpi mörkö-, ja uhma kauden, saa juoksut tai sekoilee hajuista ;). Haluan tehdä niin paljon kun mahdollista että pennunostaja on valmis pennun ottoon, on saanut minulta koiranhoitovinkkejä, trimmausohjeita ja kaikenlaista muuta. 

En voi tietää tuletko tarjoamaan pennulle turvallista ympäristöä, ohjata ja opettaa sille tapoja, ruokkia, trimmata, antaa unirauhan ja olla reilu. Tämä voi kuulostaa itsestäänselvätä, mutta kaikki aikuiset tietää luultavasti että ei ole. Ja jos et tiedä, niin olen kuullut kasvattajilta niin sydäntäsärkeviä tarinoita että ymmärrän heitä. Joku kasvattaja on lopettanutkin, kun pentujen myyminen hyviin koteihin  on joskus  niin hankalaa. On ollut trokareita, hylättyjä tai hoitamattomia koiria, tehtailua, riitatilanteita, rikottuja pentuja... 

Tässä syy miksi haluan tietää jotain sinusta, perheestäsi, miten asut (onko rappusia, hissiä, omaa pihaa, liikennettä), käyttekö paljon mökillä/saaristossa (punkit, kyyt, uiminen, tulehdukset, vahingot), kuinka kauan pentu olisi yksin kerrallaan (melkein ei yhtään, 5 tuntia,10 tuntia) onko lapsia, minkä ikäisiä, haluavatko he koiran? ovatko he tottuneet koiriin?  Mitä haluat harrastaa (ei mitään, kaverikoiratoimintaa, agilityä, metsästystä, näyttelyjä...) ja tärkein, mikä on koirakokemuksesi? Onko sinulla ollut koiraa vai onko tämä ensimmäinen? j n e Kerro sinä minulle, minä kerron minusta ja pennusta sinulle. Tämähän on kaksisuuntainen juttu, sinä saat tietää minusta valtavasti ja tulet jopa kotiini. 

Sinäkin teet arviointityön. Tänä päivänä riskit ovat molemminpuolisia. En usko että moni haluaa kannustaa pentutehtailua, mutta tehtailijat ovat myös tulleet ovelimmiksi. On väärennettyjä rekisteripapereita ja terveystodistuksia, lumekodeista myydään tehtaalla kasvatettuja pentuja, säälipisteitä kerätään eri tavoin, selityksiä miksi tavataan parkkipaikalla on monia...  

Kun tutustumme löydämme varmasti parhaan ratkaisun meille molemmille. 

Lisähaasteen tuo se että me kasvattajat emme myy pehmoleluja. Nämä olennot ovat jo vieneet palan sydämestämme ❤❤❤ usein vielä viime hetkellä mietimme, jäiskö tämä kotiin ;)

2. TAPAAMINEN

Kun olemme ensin tutustuneet netissä, kutsun sinut meille käymään. Kutsun ne joille uskon että minulla on sinulle  jotain tarjottavaa. Niin yksinkertaista se on. Kun tapaamme näemme jos kemiamme toimii. Jos vain on mahdollista toivon että käydään kävelyllä, juttelemme ja tutustumme. Yleensä näytän myös miten trimmataan ja voi olla että haluat kokeillakin. Nyt koronaaikana olen välttänäyt sisävieraita, joten mekin ulkoilemme. Onneksi meillä on ollut katos ja satulahuone käytössämme. 

 

3. ESISOPIMUS

VARAUSMAKSU
LOPPUMAKSU
KAUPPASOPIMUS
REKISTERIOTE JA OMISTAJAILMOITUSOSA

• MADOTUKSET
• PENTUEILMOITUS
• ELÄINLÄÄKÄRINTARKASTUS
• SIRUTUS

PENTUOHJE
COCKERILEHTI
REPPU

1. PIKKUPENTUTREFFIT noin 4-5 kk iässä

1. NUORISOTREFFIT 9-12 kk iässä

Louise Blok-Andersin , Kyra Kyrklund, Marko Björs, vem sedan?

I min mening bygger häst kunskap på traditioner, vetenskap, hästmänniskor och egna erfarenheter. I detta inlägg plockar jag fram kända hästmänniskors tankar om hästkunskap. Detta är personer som gett ut böcker och intervjuas i media, inte hästmänniskor jag nödvändigtvis känner personligen. De finns också, hästmänniskor som jag ser upp till, älskar att dela erfarenheter med och jobba tillsammans med. Deras intervju får bli till en annan gång.

Marko Björs

• född i Vasa, bodde i Esbo
• Kyra Kyrklunds elev i ungdomen
• FM-guld 1997 med Vikont, internationella starter i GP, 
• Publicerat boken: 
• Ungdomsarbete med Uma Aaaltonen i Villivarsa
• SRL (Suomen ratsastajain liitto) landslagstränare
• Dressyrdomare
• Designer på Tillander (smycken), Yle kommentator i dressyr

Björs ser att hästsamfundet har splittrats i små grupper, varav en del i ytterligheter. Björs frågar sig om den historiska traditionen som pågått sedan Ksenofon till idag nu kommer att splittras. Björs föreslår ett stormöte dit eldsjälarna skulle bjudas. Månne Björs tänker att det kunde skapas en gemensam linje, något alla kan hålla med om som kunde fungera som hästfolkets ansikte utåt? Eller att alla skulle lära sig av varandra och kanske förstå varandras synsätt bättre? Oberoende, så ligger kanske just sådant behov i tiden. Så länge hästmänniskorna anklagar och beskyller varandra, så ger det en misstänkt bild ut i allmänheten, som inte förstår vad det är frågan om. 

Uttryck som Hästfolk, hästmänniskor, hästgalen mm berättar kanske om det faktum att alla inte kan eller vill umgås med hästar. Hästar är stora, starka, blixtsnabba och otroligt känsliga flyktdjur, som man måste viga sitt liv till att förstå och lära sig hantera/umgås med. Man kan snusa på vad det är under kortare stunder, men hästmänniska blir man inte av det. Det krävs erfarenheter, tuffa och utmanande situationer, bra och dåliga dagar för att växa till riktig hästmänniska enligt mig. Björs poängterar också att det därför är svårt att förklara vad denna gren är, varför det blir en livsstil. Björs ger också svaret själv; på fem år hinner man inte lära sig just något, utan det tar en evighet. Jag skulle säga att ett liv inte räcker till. Därför behöver vi föra över kunskap från generation till generation. 

Björs poängterar att nyckelordet är "kurinalaisuus" som enligt mig inte bara är fråga om disciplin mot hästen, utan självdisciplin, stalldisciplin, hästdisciplin; rutiner och regler, samt massor av kunskap kring allt detta. Om vi säger som det är, så är hästen farlig för oss människor om vi inte har hästkunskap. "Disciplin" är inte på modet, det har en dålig klang i nutiden enligt Björs, men utan den blir allt med hästar farligt och svårt. Jag skulle förklara det genom ett hypotetiskt exempel: Sätt en häst i en paddock. Be en icke hästerfaren gå in i paddocken. Be den utfodra, rykta och kratsa hovar, be den sadla, tränsa och rida, be den få hästen att röra sig från marken. Sätt dit en till häst i annan ålder, temperament och skolning. Det finns en orsak varför det är förbjudet att gå in i främmande hagar. Det är inte så att hästen äter upp människan, hästar äter inte kött brukar jag skoja. Det de gör är att de reagerar på människans energi, känslor, utstrålning, gester, rörelser och de reagerar så snabbt att man inte hinner blinka.  När man lär sig om hästar så är det just hästarnas reaktioner och språk man lär sig att tolka. Vi kan aldrig lära hästar att prata som vi, att de skulle berätta när de är rädda eller hur de tolkar oss. Vi måste lära oss att läsa dem! Sen när man lär sig läsa häst bättre, kan man också lära sig kommunicera och bättre förutse hästens reaktioner. Ingen lär sig allt och ingen har koncentrationen på 100% varje dag, så olyckor händer också hästmänniskor, men man måste försöka ha koncentrationen på topp hela tiden. Det är bara så. Det är också därför umgänget med hästar ger flow upplevelser, hjälper oss att glömma andra bekymmer runt oss. 

Men det vill jag ännu säga, hästar vill oss och andra väl. Hästar är fredsälskande djur. Deras prioritet är mat, trygghet, flocken. Om de inte skulle trivas med oss och om vi inte kunde ge dem mat och trygghet skulle de inte bära oss, nybörjare, våra barn, handikappade mm. 

Det är när vi inte har hästkunskap som vi kan bete oss hotfullt, utan att veta om det.

Källa:

Hevosurheilun ratsastusliite 25.4.2019 

Scarecrow, fågelskrämma, linnunpelätin

Scarecrow

I flera år har jag bjudit röda vinbär och hallon år gårdens fåglar ;)
Tänkte att i år får de äta andra bär.

Testade att göra min första fågelskrämma. Riktigt söt blev den nog inte, ganska skrämmande i mina ögon. Ögonens vita prick blev för stor och munnen den med.

• Jag använde ett par gamla strumpbyxor till ansiktet.
• Restgarner till hår. Hö skulle ha varit bra, men hästarna kunde bli för intresserade.
• Hatten var ett rea fynd, ett par euro.
• Ögonen, gamla knappar.
• Glimten i ögonen med vitt nagellack.
• Näsan en tovad boll.
• Munnen tvinnades av garn.
• Rouge med läppstift.
• Kroppen en dyna som blev förstörd i tvätten.
• Skjortan är min egen second hand.
• Blomman i hatten är sparad från en dekoration i badväska.
• Armarna är gjorda av strumpbyxans ben.
• Ryggraden är en trädstam från gården.
• Stolen är en terrass stol vars ben gett efter och är sned.
• Vattenkannan fick jag av en vän.

Å andra sidan är den skrämmande, så varför inte. Hundarna tyckte den var otroligt misstänkt ;D

Nytt tyg på gammal fåtölj

Som ni läsare säkert märkt gillar jag DIY och återanvändning. Jag fick en gammal, men inte antik fåtölj av min mamma, som ursprungligen varit min pappas fasters. Den är minst 50 år, men nu anser jag att den kommit till sin ände. I vårt hushåll med fyra till sju hundar, så nöter vi upp det sista av mjuka möbler.

Stolen, fräscht omklädd i nya kläder.
Till sällskap pall gjord av pappa, notera hästskorna
 och min virkade matta, samt min sydda ryadyna.

https://vipasagobacken.blogspot.com/2017/06/jag-fortsatter-att-leka-med-lappar-nu.html
https://vipasagobacken.blogspot.com/2017/06/materialtest-matta-och-stoloverdrag.html

Spanielin trimmaus a' Nina Kauhanen Kennel Northworth

Artikkeli julkaistu Lurppa-lehdessä nro 2/2019


Teksti Annika Kontturi-Salmi, editoitu 15.6.2019

Maaliskuun toisena päivänä potkaistiin vauhtia spanielin hoitoon ja näyttelytrimmaukseen. Kerhomme järjesti trimmauskurssipäivän Kennelpiirin tiloissa, jonka vetäjäksi saimme pitkän linjan kasvattajan ja trimmaajan Nina Kauhasen, kennel Northworthista joka on tunnettu cockerspanieleistaan. Nina on kasvattanut yli neljäkymmentä vuotta, hänen kasvateistaan neljä ovat maailmanvoittajia ja monet muutkin ovat menestyneet erinomaisesti. Ninan mukana oli hänen tytär Sandra Mäki, joka on saanut koiratietoutta pienestä asti.

Nina Kauhanen – cockerspanieleiden Grand Old Lady

Nina Kauhanen on lapsesta asti ollut innostunut kasvatuksesta ja näyttelyistä. Hän aloitti japanilaisilla tanssihiirillä joita myytiin luokkakavereille.  Hiirille tehtiin sukutaulut ja jalostussuunnitelmat, joten innostus kasvatustyöhön on alkanut aikaisessa vaiheessa. Toiveena oli pitää ystävän kanssa hiirinäyttelykin Ninan kotona ja mainoksetkin oli jo jaettu, kun Ninan äiti huomasi kielellisen ongelman julisteissa ja tytöt joutuivat äkkiseltään poimimaan mainokset alas. Nina on myös tunnettu tyylikkäänä koiriensa esittäjänä. Tämäkin harrastus alkoi jo nuorena. Nina on juuri ennen kuusitoista vuotta täytettyään osallistunut juniorhandler kisaan Suomen messuhallilla, jolloin hän voitti molempina päivinä. Kokonaistilanteessa hän sijoittui toiseksi, osallistuttuaan vaan muutamaan kisaan.

Rotumääritelmät esiin!

Nina Kauhanen aloitti trimmauskurssipäivän luennoimalla. Hän kävi seikkaperäisesti läpi cockerspanielin rotumääritelmän ja havainnollisti esimerkkikoirallansa joka seisoi pöydällä meidän edessä. Nina kertoi että cockerspanieli on spanieleista työläin trimmattava, jos osaa trimmata cockerspanielin, osaa trimmata muutkin spanielit. Kaikissa roduissa on kuitenkin erityispiirteensä ja koirayksilöt rotujen sisällä ovat erilaisia. Nina suositteli meille että printtaisimme koiramme rotumääritelmän ja tutustuisimme rotujemme käyttötarkoitukseen. Trimmaus ei ole ainoastaan ulkonäöllinen muotiasia, vaan sillä tuodaan esille koiran alkuperäinen tehtävä, esimerkiksi metsästys. Trimmaus tapahtuu kuitenkin aina koiran hyvinvointi edellä.

Trimmaus on osa koiran terveydenhoitoa.

Cockerspanieli on esimerkiksi alun perin metsästyskoira jolla on syvät keuhkot, sekä kohtalaisen pituinen ja lihaksikas kaula. Kaula auttaa koiraa ylläpitämään tasapainoaan liikkuessaan vaihtelevassa maastossa esimerkiksi kantaen lintua. 

Terveydellisestä näkökulmasta on erittäin tärkeää trimmata korvat, jotka asettuvat aika alas. Tärkeintä on pitää korvanalusta karvattomana, muuten se tulehtuu helposti. Hyvä trimmausväli on kotikoiralle kaksi kuukautta. 

Joskin trimmaus tehdään terveydellisistä syistä, niin Nina muistuttaa että kotikoirakin voi olla nätisti trimmattu ja ilo silmälle. 

Trimmaus auttaa suuresti arjessa jolloin jokapäiväinen työ helpottuu. 

Koira jonka turkki on takkuuntunut laatoiksi, saa helposti ihotulehduksen kun karvalaatta ei päästä ilmaa väliin ja takut nipistelevät koiran ihoa. Pahimmissa tapauksissa trimmaaja joutuu koneella poistamaan laatat koiran hyvinvoinnin takia. Tällöin ei karstaaminen, leikkaus, pesu tai kikka kolmoset auta. Tällöin trimmaaja joutuu ottamaan huomioon koiran hyvinvointi vaikka omistaja toivoisi että takut selvitetään. Takkujen selvittäminen voi viedä yhdestä viiteen tuntiin, joten ainut vaihtoehto on ajaa koiran turkki pois. Tällöinkin voi jättää koristekarvat ja koira voi silti olla spanielin näköinen.

Turkkiongelmiin vaikuttaa tosiaankin eniten turkinhoito kotona, joskus valjaat, mutta myös koiran ruokinta, juoksut, hormoonit, trimmaustapa ja kastraatio. Kannattaa kuunnella ensisijaisesti koiransa kasvattajan neuvoja hoidosta ja ruokinnasta, mutta myös rotuyhdistykset järjestävät kursseja ja suosittelevat rotujensa trimmaajia. Trimmausalan nopean laajentumisen ja suuren trimmaustarpeen myötä, kastraatioiden yleistyessä, ihmisten ajattelemattomuudesta syntyvät myös turkinhoidollisia ongelmia. Kaikki trimmaajat eivät osaa trimmata kaikkia rotuja, jotkut ovat yleistrimmaajia eivätkä tiedä joka rodun trimmauksesta paljoakaan. Jotkut osaavat omansa, mutta ei muiden rotuja. Tällöin voi jopa käydä niin että turkki pilataan tulevaisuutta ajatellen.

 Nuoren cockerspanielin pentuturkki.

Nuoren spanielin tai pennun selkää ei saa ajaa koneella, vaikka olisi kuinka pörröinen ja ihmiset haukkuvat lihavaksi. 

Pörröisyys on pentuturkkia joka irtoaa oikealla hetkellä (noin 8kk) nyppimällä ja alta paljastuu sileä ja kaunis, aikuisen spanielin turkki joka tämän jälkeen kasvaa hillitymmin. 

Jos selän leikkaa koneella turkista tulee liian tiivis, hengittämätön, kihara ja kasvunopeus kiihtyy.

Nina ei suosittele, että terve uros kastroidaan. Jos uros on normaali, se on kiinnostunut hajuista, innokas ja energinen. Opettaminen on vastaus hihnassa vetämiseen, ei kastrointi. Kastrointi voi tulla ajankohtaiseksi esimerkiksi kivessyövän takia, mutta silloin kannattaa keskustella kasvattajan tai kokeneen spanielitrimmaajan kanssa, miten edetä. Turkin huonontumista voi yrittää hillitä ja eri välineillä voi saada pidettyä turkki hillitympänä. 

Syövän takia ei piilokivestä kannata poistaa, se kutistuu jos on kutistuakseen ja syöpä tulee jos on tullakseen. Tärkeä on muistaa että kun selkä on konetettu, sitä ei useimmiten enää nyppimällä saa pois ilman että aiheuttaa suurta tuskaa ja kipua koiralle.

 Trimmausvälineet:

·         terävät lyhyet sakset

·         yksipuoliset ohennussakset

·         trimmauskone

·         trimmauskumit nyppimiseen

·         Coat-king riippuen turkista ja tilanteesta

 Trimmausoppia

Kertaan seuraavasti kurssilla läpikäytyjä trimmauksen perusperiaatteita. Trimmaustekniikan syvällinen oppiminen vaatii välineoppia, tietoa saksitekniikoista, rotumääritelmän ymmärtäminen ja esteettistä silmää, sekä käsilihaksia varmaan työskentelyyn. Koiran tulisi myös olla pesty ja föönattu kuivaksi ennen aloitusta.

Nina aloitti trimmauksen korvista ja kuonosta. Hän konetti (trimmasi trimmauskoneella, terä nro 8,5 tai 10) korvalapun yläosasta kolmasosa vastakarvaan. Nina muistutti että korvia ei saa nyppiä, koska karva on lujassa. Riippuen koiran turkin määrästä kuonolla, kuono voidaan trimmata koneella tai siistiä saksilla. Tulisi kuitenkin pitää huolta että huulet tulevat siistityksi koska keräävät helposti bakteereja jos niihin jää ruokaa tai kuolaa. Huulipoimuja kannattaa hiukan venyttää laittamalla sormi koiran suuhun. 

Kallon päältä ohennetaan nyppimällä, niin että päästä tulee tasainen.

Kun korvat ovat siistitty siirrytään kaulaan. Koko alue korvan ulkojuuresta toisen korvan siistitään koneella rintarankaluun kohdalle. Sivuissa on jakaus joka siistitään ohennussaksilla.

Spanielin tassun kuuluu olla tiivis ja kynsi näkyä. Kynnestä leikataan n s koukku pois. Kynsien leikkaaminen hillitsee niiden kasvua. Tassuja trimmatessa ja kynsiä leikatessa on tärkeää että on rauhallinen ja varma ote. Jos tassu lipsahtaa ja sakset heiluu, niin vahinkoja sattuu. Trimmaaminen ja kynsien leikkuu ei satu koiraan. Koiran jännitys ja pelko tulee useimmiten omistajan tunteista. Kannattaa miettiä miten itse käyttäytyy.

Kainaloihin Nina suosittelee että suihkutetaan jätettävää hoitoainetta, samoin uroskoirien vatsan alueen karvoille. Uroskoiran virtsasuihku polttaa ja kellastaa turkkia. Muutenkin kannattaa seurata vatsanalustaa ja siittimen ympäristöä että sinne ei muodostu tahmeaa visvaa. Vaikka ei pesisi koiraa kokonaan, kannatta vatsanalusta pitää puhtaana.

Hännän alustaa voi puhdistaa koneella ja saksilla, koska ei ole tarkoitus että koiralle tarttuu kakkaa häntään. Muutenkin Nina piti enemmän lyhyehköiksi leikatuista hännistä, koska tällöin häntä ei kerää roskaa ja likaa koiran sitä heilutellessa. Näyttelyissä pitkä häntä estää tuomaria kunnolla näkemästä takaliikkeitä.

Tästä tulikin asiaa näyttelyistä. Tuomarille syntyykin usein ensivaikutelma koirasta jo ensi sekunneilla. Koira kannattaa trimmata 1-2 viikkoa ennen näyttelyä, jos ei ole kovin kokenut ja ainoastaan pestä ja hoitaa hienosäätö viimeisenä iltana.

Lopuksi

Summa summarum sanoisin että trimmausoppia voi verrata kampaajaopiskeluun. Pienellä siistimisllä ja hyvillä tarvikkeilla pääsee alkuun, mutta itse trimmaustekniikka vaatii tietoa, harjoittelua ja silmää. Hyvän perustrimmin osaamisen jälkeen voi harjoitella seuraavalle osaamisrappuselle jos intoa riittää. Kauneimmin spanieli on laitettu kun se ei näytä laitetulta, ainoastaan kauniilta ja omalta itseltään. Se on kuin moni muukin taito – näyttää tosi helpolta kun osaa;)

3. Utveckling av kollektiv professionalitet

Läs även om begreppet professionalism

Har du någonsin tänkt på hur vissa yrken blivit professioner? 

Till exempel läkare har idag en väldigt stark profession. De har en fördjupad kunskap och expertis inom sitt område, som är autonom. Andra kan ha åsikter, läsa sig in på medicinens vetenskapsområde, men de kan inte erhålla läkarlegitimation.

Läkarna har en gemensam, lång och akademisk utbildningsgrund, som kontrolleras av professionen. Läkarna har eget fackspråk. De har autonomi i form av frihet/makt kontra ansvar, självständig utveckling av yrket och yrkesskickligheten. Läkarna har en gemensam moraluppfattning och etiska ställningstaganden (tystnadsplikt). De har en överenskommelse kring svåra frågor som dödshjälp. 

Det samlas inom kåren erfarenheter av insikter i det professionella objektet från generation till generation, med hjälp av forskning, dokumentation och utbyggd infrastruktur  (fortbildning, kongresser) för kommunikation medlemmar emellan. 

Få människor ifrågasätter läkarnas profession. Kirurgi kräver åtminstone ofta dyr och invecklad apparatur, medicinska innovationer fodrar insatser på forskning och ansvaret för andra människors liv är stort.

Hur är det för lärarna då?

Utbildningen av lärare  i Finland bygger på en gemensam akademisk professionsgrund. Lärarens arbete akademiserades på 1970-talet, före det hade lärarstudierna pågått i så kallade seminarier. 

Lärarens yrkesverksamhet baserar sig på i lärarutbildningen införlivade kunskaper och samhällets förväntningar på lärarens roll och uppgifter, vilka statueras i läroplanen, som är ett politiskt dokument. 

Utveckling av kollektiv professionalitet består i att upprätthålla yrkets status i samhället, till exempel genom forskning, lärande organisation, facklig aktivitet, publicering, aktivitet i media, kollegiala krav på arbetsgivare och arbetsplatser för drägliga arbetsmiljöer, krav på utbildningskvalité och fortbildning samt uppgörande av etiska regler för yrkeskåren. En gemensam kunskapsgrund bygger på forskning och ett eget begreppssystem. 

I ett samhälle där alla medborgare har möjlighet att gå i skola, så har de flesta egna erfarenheter av hurudant det är att vara elev, och ofta har man bildat en egen åsikt om skola och lärare. I jämförelse med yrken, där medborgarnas insyn är blygsam, är det lätt för elever och vuxna att ta ställning till läraryrket, vilket även påverkar samhällets syn på lärares yrkesautonomi. 

Många har sett skolan ur elevsynvinkel, medan andra synvinklar i arbetet kan förbli dolda. Lärarens explicita kunskap kring lärande (pedagogik, ämnesdidaktik, ämnet) bildar arbetsredskap i undervisningen vilka inte nödvändigtvis synliggörs eller medvetandegörs för eleverna i undervisningen.  

Trots att läraren kanske inte synliggör sina metoder och sin teoretiska bakgrund för elever och föräldrar, inte ens kollegiet och uppdragsgivarna (samhället), så bygger arbetet på ett förtroende för att läraren omfattar yrkets kollegiala moral och värderingar.

Yrkesautonomi kan således mätas utgående från den professionella individens självständighetsgrad i sin yrkesutövning, men å andra sidan bygger yrkesautonomi på kollektivt omfattade normer. En läkare som bryter mot dessa, kan förlora sin läkarlegitimation, beroende på grad av missbruk.

En yrkesgrupps etiska diskussion kan beskrivas som ett sätt att diskutera den egna yrkesgruppens centrala värderingar, plikter och prioriteringar, samt ett sätt att förtydliga yrkesverksamhetens samhälleliga betydelse. De etiska reglerna har också en politisk betydelse, genom att de beskriver inför andra yrkesgrupper den verksamhetsetik ett yrke har, samt tryggar därigenom det egna yrkets säregenhet. 

Den professionella personen vågar stå för den egna yrkeskårens beslut till fördel för allmänhetens eller individens bästa i egenskap av professionell läkare, jurist eller lärare. Det kan vara fråga om en lärare som varnar i media för elevernas växande användning av droger, brist på undervisningsmaterial i skolor eller mögel i skolbyggnader. 

Den professionella är mer insatt i ett problem, än någon annan yrkesgrupp och tar samtidigt ett etiskt ansvar. Bristande utbildning, moral, etik och ansvar kan få allvarliga följder, samt otillräcklig förståelse för den egna verksamhetens konsekvenser och verkan. En elev är tvungen att komma till skolan (om föräldrarna inte ordnar undervisning själva) med hänvisning till att vi har läroplikt, eleven är även ofta omogen att avgöra om undervisningen bygger på allmänt vedertagna normer och värderingar i vårt samhälle. Ur den synvinkeln måste läraren vara professionell och omfatta professionens kriterier, på samma gång som läraren får/ofta måste, autonomt utföra sitt arbete. 

Läroplanen

Skolans politiska dokument, läroplanen, påverkar skolarbetet i hög grad. Nuförtiden förnyas den med tio års mellanrum. Den påverkar lärarnas vardag i och med läroplansarbetet, så att ibland är det kommittéer som tolkar det politiska styrdokumentet och som senast, lärarna togs med i processen. Så aktiv påverkan av politiska beslut på eget jobb har sällan andra branscher, förutom det senaste försöket till omändringar inom social och hälsovård i Finland under senaste regeringen. Det måste ha varit turbulent för många inom branscherna, när det rådde demokratiskt ?kaos? i beslutsfattandet.

2. Begreppet professionalism

Allmänt

Begreppet professionalism

I den Svenska akademiens ordlista (http://g3.spraakdata.gu.se/saob/) över det svenska språket beskrivs profession som synonym med yrke eller fack och professionell som yrkesmässig, i motsats till amatör. 

Att professionalisera är att göra professionell. 

En yrkesutövare beskrivs som yrkesman, yrkeskvinna, expert, professionell samt kompetent.  

Kompetens

Kompetens beskrivs som en tillräcklig skicklighet eller behörighet. En kompetent person är skicklig, duglig eller behörig. En expert är sakkunnig eller sakkännare. 

I vardagligt tal används begreppet professionell i vidare bemärkelse. En professionell fotbollsspelare har fotboll som yrke och får sitt levebröd av spelandet. En amatör kan vara mycket skicklig, men lever inte på sitt spelande. Begreppet professionell kan även användas som beskrivning på någon som till exempel spelar tennis speciellt skickligt: ”Han spelar som ett proffs!”. Professionalism kan även ses som en rättighet att använda en yrkesbenämning eller att få utöva yrket i praktiken i yrken med legitimationskrav.

Professionalism kan även ses som uttryck för; 

1. fördjupad kunskap och expertis inom ett område, 
2. kontroll av kunskapsutvecklingen inom ett yrke i form av, livslångt lärande och erfarenhetslärande, 
3. gemensam, ofta lång och akademisk utbildningsgrund, 
4. eget fackspråk, 
5. autonomi i form av frihet/makt kontra ansvar, självständig utveckling av yrket och yrkesskickligheten, 
6. en gemensam moraluppfattning och etiska ställningstaganden samlas inom många yrken kårens erfarenheter av insikter i det professionella objektet från generation till generation, med hjälp av forskning, dokumentation och utbyggd infrastruktur för kommunikation medlemmar emellan. 

Av denna orsak är inte den professionella yrkesutövaren begränsad till den repertoar av handlingsstrategier som hon lärt sig på egen hand, utan har en gedigen bas av samlad erfarenhet att utgå ifrån. Dagens expert kan ses som en person som bygger upp ny kunskap. Det är inte lika viktigt som tidigare, före internet, att minnas information utantill, utan det är viktigare att tänka, innovera och ifrågasätta. 

Viktiga utbildningsmål blir således förmåga till lärande, slutledningsförmåga, reflektion, att kunna dra nytta av feedback, en positiv och analytisk kritisk hållning, problemlösningsförmåga, kreativt tänkande, nätverksskapande, kommunikation, förmåga till samverkan samt vilja att agera ansvarsfullt. Ur bredare synvinkel är det fråga om livsbehärskning, kommunikation, ledarskap, innovation och att möta förändring.

Relationen mellan lärarskap och professionalism

Relationen mellan lärarskap och professionalism har länge varit en omdiskuterad fråga. Professionalism har beforskats aktivt sedan 1930-talet. Lärarna har ansetts som mer eller mindre professionella och professionalism har definierats utgående från samhälleliga aspekter.

Lärarprofessionen har utvecklats från en betoning av teknisk undervisningsförmåga och kunskapsbetonande syn på 1960-talet, till en betoning av reflekterande undervisning med en konstruktivistisk kunskapssyn på 2000-talet. 

Denna diskussion kring lärarprofessionalism kan även relateras till den grad av självständighet lärararbetet ges. 

*Om lärararbetet ges en självständig ställning, fordras det  färdighet och vilja för livslångt lärande, etiska ställningstaganden och ansvar, utbildning för behandling av värdefrågor, autonom professionalism samt utveckling i samverkan med andra kolleger.

*Om lärararbetet ges en underlydande ställning, innebär det strama normer och instruktioner av beslutsfattare och politiker samt mätning av resultat. Lärare blir undervisningstekniker, som förverkligar instruktioner, utan möjligheter att utveckla undervisningen och delta i utvecklande pedagogiska diskussioner. Lärarutbildningen blir kort och praktisk. Denna diskussion kring lärarens självständighetsgrad kan även anknytas till decentraliseringsivern i norden i slutet på 1980-talet då finska lärarna gavs ökad frihet att tolka läroplanen, vilket även textilläraren upplever i arbetet på 1990-talet. 

Hansén (1997) intervjuade 19 klasslärare år 1992 om deras föreställningar kring sin egen lärarprofessionalism i sin studie: ”Jag är proffs på det här”. Klasslärarna i Hanséns studie framhöll sig naturligt och självklart som professionella när de skildrade och begreppsliggjorde sitt arbete. Hansén (1997, s. 136) reflekterar dock över några aspekter gällande lärarnas professionalism. Om vi utgår från att lärarna är professionella, så kan vi anta att de arbetar i en professionell organisation. Det vill säga, att de arbetar i en organiserad verksamhet, som utförs av professionella aktörer. 

Å andra sidan, om kriteriet för en professionell eller lärande organisation är, där medarbetarna inte endast förmedlar och använder kunskap, utan också skapar och utvecklar sitt arbetsprogram så representerar de intervjuade lärarna enligt Hansén ett semiprofessionellt yrke. Om kriteriet däremot är en professionell yrkesutövare som handlar på basen av en specialiserad kunskap, som dels förvärvats via den grundläggande utbildningen, dels via praktik, så är klassläraren professionell enligt Hansén. Utgående från ovanstående resonemang verkar det som om klasslärarna har till en del en annan uppfattning om lärarprofessionalitet än forskarna, lärarna poängterar yrkesverksamhet, medan forskarna betonar utveckling av professionen.

Litteraturen nämner två inriktningar inom professionsrörelsen, en etiskt-politiskt och en teknokratiskt inriktad. Den etiskt-politiska strävar efter ett lärande demokratiskt samhälle och har anknytning till lärare som forskare rörelsen, emedan den teknokratiska synen ser läraren som en kunskapsauktoritet

Jag undrar hur det är idag? Vad skulle klasslärarna svara? Jag tror det finns en akademisk självklarhet i nyutbildade lärarnas tankesätt, på samma gång som de möts av den utmanande praktiken. Läroplansförändringarna har enligt mig varit stora under senaste 50 åren. Från en mycket styrd teknokratisk syn till dagens projekthandledare. Även om jag själv förverkligade många projekt under min arbetskarriär, på frivillig basis, så undrar jag om det var en bra idé att lyfta fram projekt som "det nya" som alla ska göra.  Det verkar som man ville ge intrycket av att hänga med i utvecklingen och interagera med samhället. Efter över 30 år på fältet, kan jag tycka att vissa förändringar är konstgjorda. Saker som lyfts fram har ofta funnits redan på frivillig basis. Å andra sidan lyckas man med dessa medel att bredda passiva lärares bekvämlighetszon. Personligen skulle jag hellre se ett större spektrum av frihet ovanpå minimi kraven för läraren. 

Enligt egna erfarenheter så ser jag vissa fördelar och nackdelar med projektarbete. Återkommer till dem.

Tara 26 år löshoppar

Det här är ett smakprov. Vi kände att vi måste avbryta det innan hon blev alltför ivrig, hon är ändå 26 år och hoppning har inte varit hennes grej.

Vad är avel?

Hjärna och hjärta i avel

Vi utgår från att du vill vara en seriös uppfödare och satsa på kvalitet. Du vill göra ditt bästa, du ser att du har råd, tid och kapacitet. Och framförallt hjärta. 

Hur vi än satsar på kunskap, gentester och hälsokontroller, så är vi bara människor - och ska inte tro heller annat. Om du vill vara uppfödare, inte laborant, så tänker du med hjärnan och låter hjärtat vara med. Det är självklart att du vill få fram så friska avkommor som möjligt och det har blivit populärt inom vissa kretsar i hundavel att gentesta. I Finland önskar man att de flesta gårdshundar skulle testas. Jag tycker att testning är mycket intressant och använder det som hjälpmedel själv också. Det som jag funderar på är om vi vet tillräckligt om gener ännu. Det vill säga, kommer det att dyka upp nya genkombinationer i framtiden, kanske ännu svårare sjukdomar? Min poäng är det, att om vi "hysteriskt" vill få bort ALLA fel från avel, t ex även sjukdomar som kommer vid hög ålder eller "defekter" som inte stör djuret, så kommer vi att begränsa avelsmaterialet till så smått, att det inte finns utvägar till slut? Vi har bara några exemplar kvar, alla medelmåttor är bortavlade och de kan inte användas tillsammans alltför många gånger. Missförstå mig inte, jag tycker absolut att sjuka djur inte ska användas, men medelmåttor är däremot viktiga tror jag. Vi ska inte förblindas av pokaler och vinster. I avel behövs någon annan ledstjärna också.

Vad påverkar lynnet?

Lynnet påverkas av arv, modern, skötsel, miljö och skolning. Hästars reaktivitet, känslighet för omgivningen och temperament går ofta i arv. Moderns beteende, speciellt stress kan påverka avkommorna negativt. En frisk, välmående mor, som har mjölk är naturligtvis viktigt, men det blir inte alltid så. Ett reaktivt föl kan i goda händer fä utlopp för sin reaktiva känslighet genom att energin riktas mot något som är till människans fördel. Om det inte lyckas kan det bli farligt och mycket besvärligt. 

Uppfödarens verklighet

Det kommer motgångar, förlossningen går inte som det ska, någon eller alla valparna dör, tiken dör, tiken har inte mjölk, tiken godkänner inte valparna, valparna äter inte, valparna har sjukdomar, det fattas kroppsdelar, mm. också DÅ ska du vara uppfödare med ansvar. Jag tycker uppfödning är att vara mormor, en mormor som bor med familjen.



Det finns vissa motsägelser i avel, precis som i livet annars också. Lite krasst kan vi säga att avel bygger på människans lust att forma världen enligt eget behov. Det har lett till många bra saker, likasom till många dåliga. Vi är också en del av evolutionen, det är inte du och jag som har påverkar situationen i världen, utan det är en följd av många generationers inverkan på miljön.

Har du tänkt på att det sker avel också i hundfabriker? Vid avel bestämmer människan vilka djur som kombineras. Det görs även i hundfabriker. Allt är  människans händer. Vid god avel försöker man sitt yttersta för att kombinationen ska vara frisk och få friska valpar. Man använder inte sjuka individer, närbesläktade eller olämpliga. 

Avel sker inte när vildhundar korsas med varandra. Avel innebär val och planering.

1. Professionell?

Bakgrund

Under rubriken lärarens professionella utveckling kommer jag att publicera en serie av inlägg gällande lärare, professionalitet och professionell utveckling. Texterna grundar sig på mitt forskningsintresse under åren 2000-2004, som avbröts p g a hälsoskäl. Materialet är delvis "gammalt", så texten har redigerats i dags dato och är således inte i sin ursprungliga form. Texten har gjorts läsarvänligare genom att källhänvisningarna flyttats till källorna i stället för att finnas i den löpande texten. Källorna är dock gamla jämförelsevis med forskningens krav. 

Texten är till sin form akademisk och följaktligen en aning stelare än vad texten i denna blogg vanligtvis är.  Eftersom jag väljer att publicera mitt arbete i min blogg, i stället för i akademiska världen, finns det rum för egna tankar och funderingar. Allt behöver inte hänvisas till källor.

Du kanske undrar varför jag publicerar mina akademiska texter i min blogg från Sagobacken? 

Det beror på att allt vi gör med hästar och hundar, samt vårt handarbete knyts ihop av pedagogik!

1. Vad innebär professionalitet?

Begreppen professionsgrund, professionell, profession och professionell utveckling kan beskrivas som  

• Professionsgrund d v s innehavare av utbildning inom professionsfältet
• Professionell person, innehavaren av professionsgrunden utövar yrket, 
• Profession är själva arbetsuppgiften, jobbet som kräver en professionell utövare med professionsgrund
• Professionell erfarenhet fås i arbetet
• Professionell utveckling kan definieras som en målmedveten strävan att utvecklas i arbetet genom fortbildning, studier och annat. 

Om vi jämför med ett körkortsexempel, så motsvarar bilskolan lärarutbildningen. Den som fått körkort är professionell, den som har egen bil att köra med har en profession och den som fortsätter att köra och utvecklas som bilist utvecklas professionellt.  Den professionella erfarenheten fås delvis omedvetet, genom arbetserfarenheten.  Utveckling på djupare nivå fodrar en mer systematisk, planerad och målmedveten aktivitet.


Enligt min definition vill den professionella personen lära sig mer om sitt arbete och dess förutsättningar. Hen söker och använder vetenskapligt grundad kunskap, har en holistisk syn på kunskap och inlärning. Hen kombinerar teori och praktik i sin verksamhet. Hen planerar, förverkligar, utvärderar och strävar till att lära sig av verksamheten. Detta fodrar stor motivationen och vilja att utvecklas. Hen strävar till att utvecklas som person i sin yrkesroll genom ökad självkännedom, medvetandegörande av den egna arbetssituationen, utgångspunkter genom reflektion.

I dagens läge ställe jag mig kritisk till min definition av professionell utveckling. Det är enorma fordringar jag ställer på den person, som vill utvecklas, ska klara av. Det måste finnas ramar inom vilken arbetsmängden ska hållas. Den här definitionen leder till att de som är intresserade kan känna att de måste jobba ännu mer och den mindre intresserade kan tycka att det inte är värt besväret. Jag är ändå glad att jag försökte leva upp till mina ideal. Det var en intressant erfarenhet, även om jag idag anser att den måste skräddarsys. Den milt intresserad behöver få minimimål och den överpresterande behöver få ramar för arbetet och uppmuntras sköta sin hälsa och sina relationer. Jag var själv överpresterande, vilket ledde till att jag till slut inte orkade, trots att jag var motiverad, fängslad av att hitta svar och mycket intresserad.

Begreppet professionalism

Utveckling av kollegial professionalitet