Livet på Sagobacken

söndag 9 juni 2019

3. Utveckling av kollektiv professionalitet

Har du någonsin tänkt på hur vissa yrken blivit professioner?

Till exempel läkare har idag en väldigt stark profession. De har en fördjupad kunskap och expertis inom sitt område, som är autonom. Andra kan ha åsikter, läsa sig in på medicinens vetenskapsområde, men de kan inte erhålla läkarlegitimation.

Läkarna har en gemensam, lång och akademisk utbildningsgrund, som kontrolleras av professionen. Läkarna har eget fackspråk. De har autonomi i form av frihet/makt kontra ansvar, självständig utveckling av yrket och yrkesskickligheten. Läkarna har en gemensam moraluppfattning och etiska ställningstaganden (tystnadsplikt). De har en överenskommelse kring svåra frågor som dödshjälp.

Det samlas inom kåren erfarenheter av insikter i det professionella objektet från generation till generation, med hjälp av forskning, dokumentation och utbyggd infrastruktur (fortbildning, kongresser) för kommunikation medlemmar emellan.

Få människor ifrågasätter läkarnas profession. Kirurgi kräver åtminstone ofta dyr och invecklad apparatur, medicinska innovationer fodrar insatser på forskning och ansvaret för andra människors liv är stort.

Hur är det för lärarna då?

Utbildningen av lärare i Finland bygger på en gemensam akademisk professionsgrund. Lärarens arbete akademiserades på 1970-talet, före det hade lärarstudierna pågått i så kallade seminarier.

Lärarens yrkesverksamhet baserar sig på i lärarutbildningen införlivade kunskaper och samhällets förväntningar på lärarens roll och uppgifter, vilka statueras i läroplanen, som är ett politiskt dokument.

Utveckling av kollektiv professionalitet består i att upprätthålla yrkets status i samhället, till exempel genom forskning, lärande organisation, facklig aktivitet, publicering, aktivitet i media, kollegiala krav på arbetsgivare och arbetsplatser för drägliga arbetsmiljöer, krav på utbildningskvalité och fortbildning samt uppgörande av etiska regler för yrkeskåren. En gemensam kunskapsgrund bygger på forskning och ett eget begreppssystem.

I ett samhälle där alla medborgare har möjlighet att gå i skola, så har de flesta egna erfarenheter av hurudant det är att vara elev, och ofta har man bildat en egen åsikt om skola och lärare. I jämförelse med yrken, där medborgarnas insyn är blygsam, är det lätt för elever och vuxna att ta ställning till läraryrket, vilket även påverkar samhällets syn på lärares yrkesautonomi.

Många har sett skolan ur elevsynvinkel, medan andra synvinklar i arbetet kan förbli dolda. Lärarens explicita kunskap kring lärande (pedagogik, ämnesdidaktik, ämnet) bildar arbetsredskap i undervisningen vilka inte nödvändigtvis synliggörs eller medvetandegörs för eleverna i undervisningen.

Trots att läraren kanske inte synliggör sina metoder och sin teoretiska bakgrund för elever och föräldrar, inte ens kollegiet och uppdragsgivarna (samhället), så bygger arbetet på ett förtroende för att läraren omfattar yrkets kollegiala moral och värderingar.

Yrkesautonomi kan således mätas utgående från den professionella individens självständighetsgrad i sin yrkesutövning, men å andra sidan bygger yrkesautonomi på kollektivt omfattade normer. En läkare som bryter mot dessa, kan förlora sin läkarlegitimation, beroende på grad av missbruk.

En yrkesgrupps etiska diskussion kan beskrivas som ett sätt att diskutera den egna yrkesgruppens centrala värderingar, plikter och prioriteringar, samt ett sätt att förtydliga yrkesverksamhetens samhälleliga betydelse. De etiska reglerna har också en politisk betydelse, genom att de beskriver inför andra yrkesgrupper den verksamhetsetik ett yrke har, samt tryggar därigenom det egna yrkets säregenhet.

Den professionella personen vågar stå för den egna yrkeskårens beslut till fördel för allmänhetens eller individens bästa i egenskap av professionell läkare, jurist eller lärare. Det kan vara fråga om en lärare som varnar i media för elevernas växande användning av droger, brist på undervisningsmaterial i skolor eller mögel i skolbyggnader.

Den professionella är mer insatt i ett problem, än någon annan yrkesgrupp och tar samtidigt ett etiskt ansvar. Bristande utbildning, moral, etik och ansvar kan få allvarliga följder, samt otillräcklig förståelse för den egna verksamhetens konsekvenser och verkan. En elev är tvungen att komma till skolan (om föräldrarna inte ordnar undervisning själva) med hänvisning till att vi har läroplikt, eleven är även ofta omogen att avgöra om undervisningen bygger på allmänt vedertagna normer och värderingar i vårt samhälle. Ur den synvinkeln måste läraren vara professionell och omfatta professionens kriterier, på samma gång som läraren får/ofta måste, autonomt utföra sitt arbete.

Läroplanen

Skolans politiska dokument, läroplanen, påverkar skolarbetet i hög grad. Nuförtiden förnyas den med tio års mellanrum. Den påverkar lärarnas vardag i och med läroplansarbetet, så att ibland är det kommittéer som tolkar det politiska styrdokumentet och som senast, lärarna togs med i processen. Så aktiv påverkan av politiska beslut på eget jobb har sällan andra branscher, förutom det senaste försöket till omändringar inom social och hälsovård i Finland under senaste regeringen. Det måste ha varit turbulent för många inom branscherna, när det rådde demokratiskt ?kaos? i beslutsfattandet.

fredag 7 juni 2019

2. Begreppet professionalism

Allmänt

Begreppet professionalism

I den Svenska akademiens ordlista (http://g3.spraakdata.gu.se/saob/) över det svenska språket beskrivs profession som synonym med yrke eller fack och professionell som yrkesmässig, i motsats till amatör.

Att professionalisera är att göra professionell.

En yrkesutövare beskrivs som yrkesman, yrkeskvinna, expert, professionell samt kompetent.

Kompetens

Kompetens beskrivs som en tillräcklig skicklighet eller behörighet. En kompetent person är skicklig, duglig eller behörig. En expert är sakkunnig eller sakkännare.

I vardagligt tal används begreppet professionell i vidare bemärkelse. En professionell fotbollsspelare har fotboll som yrke och får sitt levebröd av spelandet. En amatör kan vara mycket skicklig, men lever inte på sitt spelande. Begreppet professionell kan även användas som beskrivning på någon som till exempel spelar tennis speciellt skickligt: ”Han spelar som ett proffs!”. Professionalism kan även ses som en rättighet att använda en yrkesbenämning eller att få utöva yrket i praktiken i yrken med legitimationskrav.

Professionalism kan även ses som uttryck för;

fördjupad kunskap och expertis inom ett område,
kontroll av kunskapsutvecklingen inom ett yrke i form av, livslångt lärande och erfarenhetslärande,
gemensam, ofta lång och akademisk utbildningsgrund,
eget fackspråk,
autonomi i form av frihet/makt kontra ansvar, självständig utveckling av yrket och yrkesskickligheten,
en gemensam moraluppfattning och etiska ställningstaganden samlas inom många yrken kårens erfarenheter av insikter i det professionella objektet från generation till generation, med hjälp av forskning, dokumentation och utbyggd infrastruktur för kommunikation medlemmar emellan.

Av denna orsak är inte den professionella yrkesutövaren begränsad till den repertoar av handlingsstrategier som hon lärt sig på egen hand, utan har en gedigen bas av samlad erfarenhet att utgå ifrån. Dagens expert kan ses som en person som bygger upp ny kunskap. Det är inte lika viktigt som tidigare, före internet, att minnas information utantill, utan det är viktigare att tänka, innovera och ifrågasätta.

Viktiga utbildningsmål blir således förmåga till lärande, slutledningsförmåga, reflektion, att kunna dra nytta av feedback, en positiv och analytisk kritisk hållning, problemlösningsförmåga, kreativt tänkande, nätverksskapande, kommunikation, förmåga till samverkan samt vilja att agera ansvarsfullt. Ur bredare synvinkel är det fråga om livsbehärskning, kommunikation, ledarskap, innovation och att möta förändring.

Relationen mellan lärarskap och professionalism

Relationen mellan lärarskap och professionalism har länge varit en omdiskuterad fråga. Professionalism har beforskats aktivt sedan 1930-talet. Lärarna har ansetts som mer eller mindre professionella och professionalism har definierats utgående från samhälleliga aspekter.

Lärarprofessionen har utvecklats från en betoning av teknisk undervisningsförmåga och kunskapsbetonande syn på 1960-talet, till en betoning av reflekterande undervisning med en konstruktivistisk kunskapssyn på 2000-talet.

Denna diskussion kring lärarprofessionalism kan även relateras till den grad av självständighet lärararbetet ges.

*Om lärararbetet ges en självständig ställning, fordras det färdighet och vilja för livslångt lärande, etiska ställningstaganden och ansvar, utbildning för behandling av värdefrågor, autonom professionalism samt utveckling i samverkan med andra kolleger.

*Om lärararbetet ges en underlydande ställning, innebär det strama normer och instruktioner av beslutsfattare och politiker samt mätning av resultat. Lärare blir undervisningstekniker, som förverkligar instruktioner, utan möjligheter att utveckla undervisningen och delta i utvecklande pedagogiska diskussioner. Lärarutbildningen blir kort och praktisk. Denna diskussion kring lärarens självständighetsgrad kan även anknytas till decentraliseringsivern i norden i slutet på 1980-talet då finska lärarna gavs ökad frihet att tolka läroplanen, vilket även textilläraren upplever i arbetet på 1990-talet.

Hansén (1997) intervjuade 19 klasslärare år 1992 om deras föreställningar kring sin egen lärarprofessionalism i sin studie: ”Jag är proffs på det här”. Klasslärarna i Hanséns studie framhöll sig naturligt och självklart som professionella när de skildrade och begreppsliggjorde sitt arbete. Hansén (1997, s. 136) reflekterar dock över några aspekter gällande lärarnas professionalism. Om vi utgår från att lärarna är professionella, så kan vi anta att de arbetar i en professionell organisation. Det vill säga, att de arbetar i en organiserad verksamhet, som utförs av professionella aktörer.

Å andra sidan, om kriteriet för en professionell eller lärande organisation är, där medarbetarna inte endast förmedlar och använder kunskap, utan också skapar och utvecklar sitt arbetsprogram så representerar de intervjuade lärarna enligt Hansén ett semiprofessionellt yrke. Om kriteriet däremot är en professionell yrkesutövare som handlar på basen av en specialiserad kunskap, som dels förvärvats via den grundläggande utbildningen, dels via praktik, så är klassläraren professionell enligt Hansén. Utgående från ovanstående resonemang verkar det som om klasslärarna har till en del en annan uppfattning om lärarprofessionalitet än forskarna, lärarna poängterar yrkesverksamhet, medan forskarna betonar utveckling av professionen.

Litteraturen nämner två inriktningar inom professionsrörelsen, en etiskt-politiskt och en teknokratiskt inriktad. Den etiskt-politiska strävar efter ett lärande demokratiskt samhälle och har anknytning till lärare som forskare rörelsen, emedan den teknokratiska synen ser läraren som en kunskapsauktoritet

Jag undrar hur det är idag? Vad skulle klasslärarna svara? Jag tror det finns en akademisk självklarhet i nyutbildade lärarnas tankesätt, på samma gång som de möts av den utmanande praktiken. Läroplansförändringarna har enligt mig varit stora under senaste 50 åren. Från en mycket styrd teknokratisk syn till dagens projekthandledare. Även om jag själv förverkligade många projekt under min arbetskarriär, på frivillig basis, så undrar jag om det var en bra idé att lyfta fram projekt som "det nya" som alla ska göra. Det verkar som man ville ge intrycket av att hänga med i utvecklingen och interagera med samhället. Efter över 30 år på fältet, kan jag tycka att vissa förändringar är konstgjorda. Saker som lyfts fram har ofta funnits redan på frivillig basis. Å andra sidan lyckas man med dessa medel att bredda passiva lärares bekvämlighetszon. Personligen skulle jag hellre se ett större spektrum av frihet ovanpå minimi kraven för läraren.

Enligt egna erfarenheter så ser jag vissa fördelar och nackdelar med projektarbete. Återkommer till dem.

onsdag 5 juni 2019

Tara 26 år löshoppar

Det här är ett smakprov. Vi kände att vi måste avbryta det innan hon blev alltför ivrig, hon är ändå 26 år och hoppning har inte varit hennes grej.

måndag 3 juni 2019

Vad är avel?

Hjärna och hjärta i avel

Vi utgår från att du vill vara en seriös uppfödare och satsa på kvalitet. Du vill göra ditt bästa, du ser att du har råd, tid och kapacitet. Och framförallt hjärta.

Hur vi än satsar på kunskap, gentester och hälsokontroller, så är vi bara människor - och ska inte tro heller annat. Om du vill vara uppfödare, inte laborant, så tänker du med hjärnan och låter hjärtat vara med. Det är självklart att du vill få fram så friska avkommor som möjligt och det har blivit populärt inom vissa kretsar i hundavel att gentesta. I Finland önskar man att de flesta gårdshundar skulle testas. Jag tycker att testning är mycket intressant och använder det som hjälpmedel själv också. Det som jag funderar på är om vi vet tillräckligt om gener ännu. Det vill säga, kommer det att dyka upp nya genkombinationer i framtiden, kanske ännu svårare sjukdomar? Min poäng är det, att om vi "hysteriskt" vill få bort ALLA fel från avel, t ex även sjukdomar som kommer vid hög ålder eller "defekter" som inte stör djuret, så kommer vi att begränsa avelsmaterialet till så smått, att det inte finns utvägar till slut? Vi har bara några exemplar kvar, alla medelmåttor är bortavlade och de kan inte användas tillsammans alltför många gånger. Missförstå mig inte, jag tycker absolut att sjuka djur inte ska användas, men medelmåttor är däremot viktiga tror jag. Vi ska inte förblindas av pokaler och vinster. I avel behövs någon annan ledstjärna också.

Vad påverkar lynnet?

Lynnet påverkas av arv, modern, skötsel, miljö och skolning. Hästars reaktivitet, känslighet för omgivningen och temperament går ofta i arv. Moderns beteende, speciellt stress kan påverka avkommorna negativt. En frisk, välmående mor, som har mjölk är naturligtvis viktigt, men det blir inte alltid så. Ett reaktivt föl kan i goda händer fä utlopp för sin reaktiva känslighet genom att energin riktas mot något som är till människans fördel. Om det inte lyckas kan det bli farligt och mycket besvärligt.

Uppfödarens verklighet

Det kommer motgångar, förlossningen går inte som det ska, någon eller alla valparna dör, tiken dör, tiken har inte mjölk, tiken godkänner inte valparna, valparna äter inte, valparna har sjukdomar, det fattas kroppsdelar, mm. också DÅ ska du vara uppfödare med ansvar. Jag tycker uppfödning är att vara mormor, en mormor som bor med familjen.

Det finns vissa motsägelser i avel, precis som i livet annars också. Lite krasst kan vi säga att avel bygger på människans lust att forma världen enligt eget behov. Det har lett till många bra saker, likasom till många dåliga. Vi är också en del av evolutionen, det är inte du och jag som har påverkar situationen i världen, utan det är en följd av många generationers inverkan på miljön.

Har du tänkt på att det sker avel också i hundfabriker? Vid avel bestämmer människan vilka djur som kombineras. Det görs även i hundfabriker. Allt är människans händer. Vid god avel försöker man sitt yttersta för att kombinationen ska vara frisk och få friska valpar. Man använder inte sjuka individer, närbesläktade eller olämpliga.

Avel sker inte när vildhundar korsas med varandra. Avel innebär val och planering.

lördag 1 juni 2019

1. Professionell?

Bakgrund

Under rubriken lärarens professionella utveckling kommer jag att publicera en serie av inlägg gällande lärare, professionalitet och professionell utveckling. Texterna grundar sig på mitt forskningsintresse under åren 2000-2004, som avbröts p g a hälsoskäl. Materialet är delvis "gammalt", så texten har redigerats i dags dato och är således inte i sin ursprungliga form. Texten har gjorts läsarvänligare genom att källhänvisningarna flyttats till källorna i stället för att finnas i den löpande texten. Källorna är dock gamla jämförelsevis med forskningens krav.

Texten är till sin form akademisk och följaktligen en aning stelare än vad texten i denna blogg vanligtvis är. Eftersom jag väljer att publicera mitt arbete i min blogg, i stället för i akademiska världen, finns det rum för egna tankar och funderingar. Allt behöver inte hänvisas till källor.

Du kanske undrar varför jag publicerar mina akademiska texter i min blogg från Sagobacken?

Det beror på att allt vi gör med hästar och hundar, samt vårt handarbete knyts ihop av pedagogik!

1. Vad innebär professionalitet?

Begreppen professionsgrund, professionell, profession och professionell utveckling kan beskrivas som

Professionsgrund d v s innehavare av utbildning inom professionsfältet
Professionell person, innehavaren av professionsgrunden utövar yrket,
Profession är själva arbetsuppgiften, jobbet som kräver en professionell utövare med professionsgrund
Professionell erfarenhet fås i arbetet
Professionell utveckling kan definieras som en målmedveten strävan att utvecklas i arbetet genom fortbildning, studier och annat.

Om vi jämför med ett körkortsexempel, så motsvarar bilskolan lärarutbildningen. Den som fått körkort är professionell, den som har egen bil att köra med har en profession och den som fortsätter att köra och utvecklas som bilist utvecklas professionellt. Den professionella erfarenheten fås delvis omedvetet, genom arbetserfarenheten. Utveckling på djupare nivå fodrar en mer systematisk, planerad och målmedveten aktivitet.

Enligt min definition vill den professionella personen lära sig mer om sitt arbete och dess förutsättningar. Hen söker och använder vetenskapligt grundad kunskap, har en holistisk syn på kunskap och inlärning. Hen kombinerar teori och praktik i sin verksamhet. Hen planerar, förverkligar, utvärderar och strävar till att lära sig av verksamheten. Detta fodrar stor motivationen och vilja att utvecklas. Hen strävar till att utvecklas som person i sin yrkesroll genom ökad självkännedom, medvetandegörande av den egna arbetssituationen, utgångspunkter genom reflektion.

I dagens läge ställe jag mig kritisk till min definition av professionell utveckling. Det är enorma fordringar jag ställer på den person, som vill utvecklas, ska klara av. Det måste finnas ramar inom vilken arbetsmängden ska hållas. Den här definitionen leder till att de som är intresserade kan känna att de måste jobba ännu mer och den mindre intresserade kan tycka att det inte är värt besväret. Jag är ändå glad att jag försökte leva upp till mina ideal. Det var en intressant erfarenhet, även om jag idag anser att den måste skräddarsys. Den milt intresserad behöver få minimimål och den överpresterande behöver få ramar för arbetet och uppmuntras sköta sin hälsa och sina relationer. Jag var själv överpresterande, vilket ledde till att jag till slut inte orkade, trots att jag var motiverad, fängslad av att hitta svar och mycket intresserad.

Begreppet professionalism

Utveckling av kollegial professionalitet

söndag 26 maj 2019

Lite om hoppning 1.

Vårt stall bygger på socialpedagogisk hästverksamhet i första hand. Många av våra ryttare har varit i nio till tioårsåldern när de börjat i djurklubben, skött om hundar och hästar, bekantat sig med olika djur och genréer. Nu har det blivit dags att pröva lite mer på hoppning. Vi har alltid strävat till att jobba med kommunikation och balans, så vi har tränat ett som annat, ss bommar, cavallettis och enstaka hinder.

Nu verkar det som vi kan flytta oss upp ett steg på trappan, t ex börja träna två hinder efter varandra, hålla upp takten, svänga mm. Det ska bli roligt, speciellt när hästarna tycker så mycket om det. Som hästägare är jag förstås rädd att hästarna skadar sig. Därför behöver konditionen, koordinationen skickligheten tränas upp steg för steg. Vilket gäller förstås ryttarna också.

Sagobackens kursplan i hoppning.

Första målet enligt mig är att hästen ska dras mot hindret som en magnet.

Hästen ska känna sig motiverad och tycka det är roligt. Hästen behöver ha förtroende för att den inte utsätts för en uppgift den inte klarar av eller har kondition till.

Markarbete i lina och löshoppning

Vi börjar hoppträningen med markarbete i lina och löshoppning. Det finns otaliga variationer för markarbete med markbommar och lite mindre cavallettin. Denna uppgift kan med fördel göras så att man leder hästen för att visa hur det går till och därefter i lina på volt.

Vi använder de ekonomiska Ikea pottorna för mindre kavaletter.

Vi börjar med en markbom, sedan två och till slut fem på rad.
Därefter samma procedur med pottor under bommarna.

* Om hästen inte fungerar bra i lina så kan det vara lättare att rida dem än att longera.

Dessa uppgifter stärker hästen, förlänger den så man ser att den använder rygglinjen och halsen, samt magmusklerna. Bommarna läggs efter varandra, i stråle och fyra på volten. Om hästen har bra koncentrationsförmåga kan man sprida bommarna roddigt, som plustecken mm.

3. Sedan kan man göra samma uppgifter i ridning.

Ridträning med bommar och cavallettis.

Ovanstående övningar kan göras med ryttare. Först i skritt. Sen börjar vi med att rida i lätt trav, övar ryttarens sinne för rytm, väcker korsetten, nedre skänkeln börjar hitta sin plats och blicken upp. Det är så lätt att instinktivt titta ner på bommarna. Man kan redan nu börja "känna" bommarna i sitsen, i stället för att titta på dem. Om man tittar neråt stör man hästens balans och i främst sin egen.

Därefter övar vi samma i lätt sits. Korsetten upprätthåller balansen, blicken fram (jag kan stå någonstans framme och räcka upp fingrar som man ska hinna räkna), hälarna ner och skänkeln nära hästen.

Löshoppning

Jag anser att hästar behöver få själv bekanta sig med sina uppgifter utan ryttare på ryggen. Det är kanske inte nödvändigt med erfarna ryttare, men det ingår i mina skolningsprinciper, oberoende. Det beror också på att hästar hoppar av naturen, det är inget konstigt med det. Det är otroligt intressant att se deras naturliga hoppteknik, deras känslighet, koncentration och varsamhet, vilka vägar de väljer och tempot de har. Det är också intressant att följa vilka naturliga styrkor vi lyckas bibehålla med ryttare på ryggen, vilka utvecklas och vilka går back.

Löshoppning med Mirella 2016 (Mirella fyra år).

Det är också ett bra sätt att introducera specialhinder, paraplyer, klappningar, musik mm.

Testning av klickerträning med Bambi

Jag har också använt det som klickerträning med Bambi när hon var under tre år. Jag gick på djurträningskurs i Brusaby och är till lynnet intresserad av att lära mig genom att göra, så jag testade klickerträning lite här och där. Det som jag lärde mig av det var att inte använda systemet, där hästen prövar olika saker för att tolka kommandot och jag klickar vid självmant hopp. Bambi började erbjuda hopp lite nu som då och det var absolut inget jag ville eftersom hon skulle skolas till en allround social pedagogisk skolad häst för hästverksamhet.

Jag hörde av en kompis att hon tränade halt med samma princip och hästen stannade när som helst i hopp om belöning. Den som vet mer om klickerträning, vet att det här är en del i processen, inte slutresultatet. Målet är att göra saken på kommando eller att fundera på vad kommandot betyder. En häst är ändå en häst. Om vi sitter på ryggen eller kör så är vi väldigt hjälplösa. själva tekniken var alltså bra, men eftersom agility inte var mitt mål så var det val av olämplig uppgift till rätt teknik. Största orsaken var ändå kundernas säkerhet under processen. Hästarna användes i olika uppgifter.

Hästagility med lös häst

Under tid av sjukdom lärde jag Tara löshoppa bana inspirerad av hundagility. Jag använde handtecken och kommandon. Jag valde vägen och visade hinder med armen och gjorde halvhalt och bad hoppa på kommando. Denna gång valde jag tid, muntligt beröm och noggrant planerade uppgifter och det lyckades. Skulle jag träna frihetsdressyr eller liknande skulle jag pröva klickern igen, samt att jag ser många andra fördelar med den. Nu stärker jag dock kommandot från marken genom att nämna hästen namn mjukt och glatt (få den att lystra), ge muntligt beröm med energi och stolthet i rösten (som den lärt sig kombinera med positiv förstärkning) och upprepa kommandot exakt i samma tonfall som alltid. Dock varierar jag mängden energi i min kommunikation. Om hästen är för het är jag stillsam och om den är slö är jag energisk och bestämd.

onsdag 22 maj 2019

Utställningstrimning av cockerspaniel

Grunden till utställningstrimningen läggs i vardagen. Kvällen före är det nog för sent... Jag skulle trimma en utställningshund minst en gång per månad.

Om det behövs, kan du använda balsam två tre dagar före utställningen.

Kvällen före hundutställningen

Tvätta
Balsam bara om det behövs. Många behöver det inte alls. Pälsen kan bli fet och se smutsig ut.

Lisa har ganska lite päls på den här bilden. Nu skulle jag vara sparsam med balsam.

Lisa änny yngre.

Simon har mycket päls. Jag sätter balsam i armbågarna och under magen.

På hundutställningen

Om du har ett trimningsbord med fasthållare så ska du inte ta med dem på utställning. I Finland är de i alla fall otillåtna. Det värsta du kan göra är att lämna hunden ensam fastbunden på bordet!

Det är populärt med vagnar nu. De är behändiga, många fås med trimningsbord ovanpå. Boxarna är av tyg, men du kan få en box att rymmas in i tygboxen. Mina hundar är väldigt olika, en del sover bra i tygboxen, medan andra är duktiga dragkedjor...