Vårt stall bygger på socialpedagogisk hästverksamhet i första hand. Många av våra ryttare har varit i nio till tioårsåldern när de börjat i djurklubben, skött om hundar och hästar, bekantat sig med olika djur och genréer. Nu har det blivit dags att pröva lite mer på hoppning. Vi har alltid strävat till att jobba med kommunikation och balans, så vi har tränat ett som annat, ss bommar, cavallettis och enstaka hinder.
Nu verkar det som vi kan flytta oss upp ett steg på trappan, t ex börja träna två hinder efter varandra, hålla upp takten, svänga mm. Det ska bli roligt, speciellt när hästarna tycker så mycket om det. Som hästägare är jag förstås rädd att hästarna skadar sig. Därför behöver konditionen, koordinationen skickligheten tränas upp steg för steg. Vilket gäller förstås ryttarna också.
Sagobackens kursplan i hoppning.
Första målet enligt mig är att hästen ska dras mot hindret som en magnet.
Hästen ska känna sig motiverad och tycka det är roligt. Hästen behöver ha förtroende för att den inte utsätts för en uppgift den inte klarar av eller har kondition till.
Markarbete i lina och löshoppning
Vi börjar hoppträningen med markarbete i lina och löshoppning. Det finns otaliga variationer för markarbete med markbommar och lite mindre cavallettin. Denna uppgift kan med fördel göras så att man leder hästen för att visa hur det går till och därefter i lina på volt.
Vi använder de ekonomiska Ikea pottorna för mindre kavaletter.
Vi använder de ekonomiska Ikea pottorna för mindre kavaletter.
- Vi börjar med en markbom, sedan två och till slut fem på rad.
- Därefter samma procedur med pottor under bommarna.
* Om hästen inte fungerar bra i lina så kan det vara lättare att rida dem än att longera.
Dessa uppgifter stärker hästen, förlänger den så man ser att den använder rygglinjen och halsen, samt magmusklerna. Bommarna läggs efter varandra, i stråle och fyra på volten. Om hästen har bra koncentrationsförmåga kan man sprida bommarna roddigt, som plustecken mm.
3. Sedan kan man göra samma uppgifter i ridning.
Ridträning med bommar och cavallettis.
Ovanstående övningar kan göras med ryttare. Först i skritt. Sen börjar vi med att rida i lätt trav, övar ryttarens sinne för rytm, väcker korsetten, nedre skänkeln börjar hitta sin plats och blicken upp. Det är så lätt att instinktivt titta ner på bommarna. Man kan redan nu börja "känna" bommarna i sitsen, i stället för att titta på dem. Om man tittar neråt stör man hästens balans och i främst sin egen.
Därefter övar vi samma i lätt sits. Korsetten upprätthåller balansen, blicken fram (jag kan stå någonstans framme och räcka upp fingrar som man ska hinna räkna), hälarna ner och skänkeln nära hästen.
Löshoppning
Jag anser att hästar behöver få själv bekanta sig med sina uppgifter utan ryttare på ryggen. Det är kanske inte nödvändigt med erfarna ryttare, men det ingår i mina skolningsprinciper, oberoende. Det beror också på att hästar hoppar av naturen, det är inget konstigt med det. Det är otroligt intressant att se deras naturliga hoppteknik, deras känslighet, koncentration och varsamhet, vilka vägar de väljer och tempot de har. Det är också intressant att följa vilka naturliga styrkor vi lyckas bibehålla med ryttare på ryggen, vilka utvecklas och vilka går back.
Löshoppning med Mirella 2016 (Mirella fyra år).
Löshoppning med Mirella 2016 (Mirella fyra år).
Det är också ett bra sätt att introducera specialhinder, paraplyer, klappningar, musik mm.
Testning av klickerträning med Bambi
Jag har också använt det som klickerträning med Bambi när hon var under tre år. Jag gick på djurträningskurs i Brusaby och är till lynnet intresserad av att lära mig genom att göra, så jag testade klickerträning lite här och där. Det som jag lärde mig av det var att inte använda systemet, där hästen prövar olika saker för att tolka kommandot och jag klickar vid självmant hopp. Bambi började erbjuda hopp lite nu som då och det var absolut inget jag ville eftersom hon skulle skolas till en allround social pedagogisk skolad häst för hästverksamhet.
Jag hörde av en kompis att hon tränade halt med samma princip och hästen stannade när som helst i hopp om belöning. Den som vet mer om klickerträning, vet att det här är en del i processen, inte slutresultatet. Målet är att göra saken på kommando eller att fundera på vad kommandot betyder. En häst är ändå en häst. Om vi sitter på ryggen eller kör så är vi väldigt hjälplösa. själva tekniken var alltså bra, men eftersom agility inte var mitt mål så var det val av olämplig uppgift till rätt teknik. Största orsaken var ändå kundernas säkerhet under processen. Hästarna användes i olika uppgifter.
Hästagility med lös häst
Under tid av sjukdom lärde jag Tara löshoppa bana inspirerad av hundagility. Jag använde handtecken och kommandon. Jag valde vägen och visade hinder med armen och gjorde halvhalt och bad hoppa på kommando. Denna gång valde jag tid, muntligt beröm och noggrant planerade uppgifter och det lyckades. Skulle jag träna frihetsdressyr eller liknande skulle jag pröva klickern igen, samt att jag ser många andra fördelar med den. Nu stärker jag dock kommandot från marken genom att nämna hästen namn mjukt och glatt (få den att lystra), ge muntligt beröm med energi och stolthet i rösten (som den lärt sig kombinera med positiv förstärkning) och upprepa kommandot exakt i samma tonfall som alltid. Dock varierar jag mängden energi i min kommunikation. Om hästen är för het är jag stillsam och om den är slö är jag energisk och bestämd.
