Dagens tema blir spännande

Vi gjorde en film till Lillis blogg förra julen och tyckte det var roligt. I år ville Lilli att vi gör fortsättning, så det var vi med på med Caro 🎅🐎✨! Nu väntar vi med spänning på att Lilli ska publicera filmen på sin blogg.

Jag passade på att be Lilli fota mina tomtar :D

Det var ju länge sedan vi sist fotade med tomtarna, 14 år?

Vi hade julfest med djurklubben 2016

Som ni ser har all snö smultit. Typiskthär i Åboland. Inga riktiga hopp denna gång. Vi ville inte att Agnes skulle förivra sig och börja hoppa med sin stora mage.

Alla par tränade alla hinder som cirkelträning. Sedan tog vi hela banan i bruk. Varje par med varje hund (utom Agnes).

Tomteagility i par. Ser du tomten?

Slalom mellan koner.

Följ träning

Vi hade förstås våra tunnlar med.

Glögg, julstjärnor och pepparkakor.

Nattorientering :D

Gjorde nya tomteluvor till hundarna!

Vi kommer att ordna tomteagility lillajulfest i morgon🎅
Vi hämtade några granar färdigt till i morgon och så sydde jag nya luvor till alla hundarna!

⚠  OBS alla! Var försiktiga på gården. Det är tyvärr väldigt halt, speciellt på gårdsvägen!

Jul med hundarna 2015

Idag fyller Finland 99 år

Några tankar om vår egen nationalras finska hästen och Finlands självständighet

Viktor och Tara 2006 utanför ett gammalt öde meijeri.

Till vinterkriget togs, människorna måste ge sina hästar till armén, ca 70 000 hästar och till fortsättningskriget togs det 62 000 hästar. Nästan var fjärde häst dog på fronten eller i krigsuppgifter. Av dessa hästar kom också många hem skadade, rädda och osäkra.


Hästarna användes i armén till transport, service och evakuering.

Hästarna var inte förberedda för krigstida uppgifter. De var inte utbildade för det, inte heller avlade med krig i sikte. Det var vanliga hästar som hamnade i skrämmande situationer, precis som många frivilliga underåriga pojkar som for ut. En del hästar blev helt ifrån sig och kunde inte användas, andra dog i hjärtattack, endel var hysteriskt rädda för granater, men många stod ut och gjorde det som väntades av dem.

Erola berättar i artikeln nedan att hans farfar fick krigstrauma av att på kvällarna lyssna på hungriga och rädda hästar som gnydde. En gång släppte han lös en häst som stod fastbunden bredvid hästar som träffats av granat och dött. Hästen blundade, kunde inte röra sig. Väntade på döden.

Under vinterkriget kunde armén inte bistå med utrustning, inte heller foder. Finländarna samlade själva ihop 20 000 täcken till hästarna på fronten.

Under hösten 1941 blev det ännu värre. Det fanns inte mer hö, så hästarna levde på tallbark. Hästarna drog tunga lass från morgon till kväll och skulle ha behövt mycket mat. Många dog av hunger. Endel kuskar tyckte så synd om sina hästar, att de gav dem en del av sina knäckebrödsportioner.

Erolas farfar försökte kompensera sina hästars upplevelser på fronten resten av sitt liv och påminde alltid om hur mycket vi är skyldiga dem. Och att alltid, när vi tar ett djur, är vi skyldiga att sköta om det på bästa sätt.



Källa:

http://www.hs.fi/kaupunki/art-2000004893987.html?share=d34c8f101dcf9c9d7a6b7f992a5f0907

http://www.hs.fi/kaupunki/art-2000004893979.html (Verkliga bilder på hästar från krigstiden)

Läs också Lillis fina inlägg idag:

http://lillijahevoset.blogspot.fi/2016/12/luukku-6-suomenhevonen-paras-hevonen.html

Vill du läsa mer om finska hästens historia?

Pesonen, Hankimo, Pystynen och Pesonen (2007). Liinaharja. Suomenhevosen taival. Otava bokförlag.

Agnes TV coming soon

Som ni redan märkt väntar Agnes valpar. Beräknad tid är nyår. Väntetiden och första veckorna med valparna är en mycket känslig tid, därför kommer Agnes inte att delta i djurklubben eller annan verksamhet efter 7.12.16 till slutet av januari.

Agnes har många <3vänner som önskar följa henne. Vi kom på att  att vi ska dokumentera Agnes väntetid och valparnas första veckor här på bloggen via inlägg och kalla det Agnes TV. Under denna tid kommer hon inte att ta emot gäster överhuvudtaget, men när valparna är över tre veckor och om alla mår bra, så är ni välkomna att hälsa på!

Under denna tid kommer vi inte heller att delta i utställningar, kurser eller annat.

Välkommen att följa denna spännande tid!

Agnes egen huvudsida

Agnes första pregnant selfie

Nu har vi besökt hundsimhallen 3 ggr och alla simmar

http://vipasagobacken.blogspot.fi/2016/06/djurklubben-besoker-hundsimhallen.html

Simivern i hundsimhallen har ökat stegvis hos våra hundar. Först var nog Agnes allra tuffast. Hon tar fart och hoppar i bassängen, apporterar och simmar hela den tiden vi är i simhallen.

Lisa doppade sig första gången, men funderade om det var möjligt att simma så här. Hon är ju vår klart tuffaste simmare i naturen, men bassängen var hon inte så säker på. Nå nu simmar hon också! Oftast tillsammans med Agnes. Det är otroligt gulligt när två syskon simmar bredvid varandra.

Simon har oftast doppat sig, men vi märkte att han inte tycker att det är superroligt. Vi märkte också att han simmar mycket lägre ner än Agnes och Lisa, så vi beslöt att testa flytväst och det var succé! Simon simmade runt runt av ren glädje.

Olivia försöker doppa sig gång på gång. Motivationen att simma har ökat märkbart, men hon är inte där än. Nästa gång får hon också flytväst. Det blir säkert roligare då!

Jag testar att sy en kouralou matta med symaskin

Pregnant selfie by Agnes (TV1)

Agnes 33 dygn in på väntetiden.

Utställningskursdag med exteriördomare och domarutbildare Arja Koskelo

Arja Koskelo började med att presentera sig själv och berätta om sitt liv med hundar. Hon har fött upp följande raser sedan 1972; cockerspaniel, norrfolkterrier, golden retriever och portugisisk vattenhund under kennelnamnet Hooligan. Hon har bedömt på hundutställningar i många länder förutom Finland. Skandinaviska och europeiska länder är väl bekanta men även Japan, Ryssland och USA. Arja Koskelo har domarrättigheter till FCI grupperna 3 (fem raser just nu) och i grupperna 4, 6, 7 och 8 alla raser (2016).

Kursen ordnades på Vanton tila i Reso. Ett härligt ställe som jag blev förtjust i, och som jag berättat om i ett annat inlägg.

Även om jag deltagit i hundutställningar ända sedan barn, så har jag inte ordentligt satt mig in i hur det känns att vara domare. Jag har tagit för givet att de är experter på hundarnas rasbeskrivningar, kan mycket om hundens anatomi, fysiologi, genetik mm men jag har inte tänkt på att utbildningen mellan olika länder kan variera så mycket som den gör eller hur mycket utställningskulturen kan variera. Arja berättade så mycket om antagningen till domarutbildningen att det får bli ett annat inlägg.  Ur utställarens synvinkel är det ändå bra att känna till, att domarnas utgångspunkter är olika, speciellt med utländska domare. I USA använder man till största del professionella handlers, vilket kan påverka förväntningarna på "handlingen". I Norden vanligt med hobbyutställare och uppfödare som ställer ut. Det är inte bara utbildningen som är olika, domare är också individer, någon är väldigt duktig på någon ras men inte så insatt i en annan. Ovanpå allt detta kommer tolkningen av rasbeskrivningen och den personliga smaken. 

Man kan undra varför utställningar ordnas, om det är så många osäkerhetsfaktorer för utställaren. Utställningarna ger dock en möjlighet till en överblick över rasen, uppfödare kan visa upp sina hundar för publik, det är en hobby som man kan fastna för men det är också en möjlighet för föreningar att samla in pengar för egen verksamhet.

Vilken hund vinner?

En hund som är vacker, frisk, bra byggd, i fin kondition, har en fin päls och som njuter av att uppträda samt visas väl, har alla möjligheter att vinna. Motsatsen kan inte vinna, men en medelmåttig hund utan större "fel" som presenteras i gott skick och visas så att hundens starka sidor framträder har alla möjligheter att klara sig väl eller vinna.

Hurudan är en bra handler?
En god handler beter sig väl, är städigt klädd, har bra grundkondition, blir inte provoserad av yttre utmaningar, är inte nervös och bemöter hunden på ett fint sätt. Bra skor är viktigt, har du en ras som du behöver springa med, välj mjuka skor. Koncentrera dig på hunden, inte på dig själv.

Arja påminner också om att det är viktigt att förbereda hunden, lära den att låta människor röra på den, stå på ett bord, titta på bett och känna sig trygg på främmande platser. Lär känna din hund, någon hund behöver värmas upp och få röra sig mycket före den ska i ringen, någon sover gärna i boxen trots myllret utanför. Om hunden och ägaren är välförberedda blir det också så mycket lättare för domaren att titta på hunden.

En fin dag och bonus var att få träna inför en så erfaren och uppmuntrande domare. Simon och jag trivdes som fiskar i vatten ;)

Kursen kunde ha pågått flera dagar till!

 Kotisivut: http://www.koskelo.net

Lilla Jul närmar sig :)

 

Ett litet troll dök upp