Lydnad(sprov) kräver också en viss känslighet av föraren för att förstå orsaker till eget beteende och följder av dessa. Hunden är som en spegel, som speglar resultatet av just detta.
SM tar upp tävlingsnervositet i slutet av boken, men jag tar upp det redan här och tolkar det till vardagen.
I bästa fall är nervositet och spänning något bra. Man är taggad och fokuserad på uppgiften. I värsta fall kan det vara riktigt hemskt. Nervositeten kan förlama kroppen och tänkandet, orsaka en spänning i kroppen som kommer ut som irritation, nyckfyllhet i rörelser, spänning som påverkar rösten och tonfallet. Det kan gå så att hunden inte känner igen tonfallet man använder i kommandot, rörelserna kan vara snabba eller innehålla för hunden främmande ryck. Hunden hör också på föraren att något är riktigt på tok. Föraren kan verka arg och det gör hunden osäker. Detta gäller förstås på tävlingar, men ack också i vardagen, just den situationen hunden skulle behöva lyda! Hur lätt är det inte att ropa in hunden som sprungit ut på gatan med en ton av hysteri eller arghet i rösten!. En annan sak som hjälper är att le. Det hjälper faktiskt. När du ler slappnar du av och lugnar ner dig och detta smittar också på hunden.
Inom kort kommer jag att presentera Suski Fagerströms MindRiders metoder för stresshantering! Av ryttare beprövade metoder!
