Vår nationalhäst finska hästen

Oskar med vår finnhäst (småhäst) Taran Aurinko f. 2008 (mor Unotar, morfar Uno, far Ukkosen Poika)

Vår nationalhäst finska hästen eller finnhästen (fi. suomenhevonen)

sisu, ruisleipä, sauna, makkara, salmiakki

I Finland har vi endast en ursprunglig hästras, den finska hästen eller finnhästen. Förstås har vi haft hästar i Finland före det också, men det nationella uppvaknandet i vårt land ledde till att man ville utveckla en egen finsk ras hästras år 1907. Ett systematiskt avelsarbete påbörjas och en landsomfattande stambok grundas och träder i kraft. Den första hästen som registreras i stamboken är hingsten Ukonpoika. Statens lantbruksstyrelse tar ansvaret för upprätthållandet av hingststamboken

Tänk dig mer än hundra år tillbaka. Största delen av finländarna är torpare och många har ingenting, utan färdas från gård till gård för att söka arbete. Torpen är små med lite mark och skog. Vintrarna är kalla med mycket snö. Torpen lever av jord- och skogsbruk. Arbetet är tungt. På våren ska det sås, på sommaren skördas och på hösten ska jorden mm. Med en häst på gården underlättas arbetet märkbart. På vintern drar hästen stockar i svåråtkomlig terräng, det berättas att männen kunde sjunka ända ner till midjan i snön, men finnhästen som var relativt liten var mycket seg och stadig på foten. Hästen var väldigt trogen kunpan i arbetet, men även familjens barn kunde rida den t ex på höängen.  Livet var hårt, det behövdes beslutsamhet, en känsla av att det ska gå på sätt eller annat och rå styrka eller "sisu" som finländare själv kallar det. Det hårda arbetet ökade gemenskapen, en vän som inte ger upp är guld värd. Det ömsesidiga beroendet mellan kusken och hästen har antagligen bidragit till ömsesidig respekt och beundran.

Sen kom industrialiseringen, traktorn och världhandeln. Människor flyttade i mängder till städer, höghus byggdes med rasande fart, kvar i torpen blev gamlingarna. De ungdomar som stannade kvar som jordbrukare behövde effektivera sitt arbete. Traktorn och moderna redskap kostade. Jordbruken blir allt större och större, effektiveringen har lett till något som kunde kallas lantbruksfabriker. Känslan mellan människan och jorden-djuren förändras. Finska hästarna minskar i antal för att på 1990-talet öka igen. Hästmänniskor börjar bli oroliga för att vår egen ras ska dö ut. Avel uppmuntras, kända och skickliga dressyrryttare börjar intressera sig för att tävla med finska hästen. Man talar för finska hästens mångsidighet som hobby- och familjehäst, dressyr-, hopp- och fälttävlanshäst, man tävlar i spann och återupplivar skogsarbetet. Travintresset fanns redan på torpartiden när man tävlade med hästarna hem från kyrkan, men den somnade lite in p g a att priserna var mycket lägre inom finska hästklasserna. Så småningom har man ökat intresset även för dessa. Nu ksan man säga att finska hästen mår mycket bättre. Aveln har gått framåt och finska ridhästarna tränas mer målmedvetet och resultaten är därefter.

Nu idag (2017) finns det väldigt många fler finska hästar av ridtyp än för 20 år sedan, då sådana fanns nästan bara i Ypäjä. Man plockade upp hästar från lantgårdar och skolade dem till ridhästar. Det var mera regel än undantag att finska hästarna kom från travsläkter berättar Arto- Pekka Heino i Hevosurheilu (nr 62/2017) artikel "Kovuutta juoksijasuvuista". På den tiden var finska hästen väldigt rak och klar i huvudet. Man behövde inte fundera på om hästen kan gå in någonstans eller om den kan bete sig. I och med aveln och strävan till känslighet och lätthet (i motsats till tung) har även tittigheten och rädslan ökat. Dagens finska hästar skulle man inte så gärna ta med till fronten.

Hevosurheilu (nr 62/2017)

Källor:

 http://www.hippos.fi/hippos/muut/pa_svenska/den_finska_hasten

Talutusratsastus ohjeistus taluttajille (keskiviikon kerho 1.11.17)

 Hevonen ja varusteet

• Satula ja suitset
• Talutus riimunnarusta, joka on kiinnitetty kuolaimiin
• Jalustinhihnat säädetään sopiviksi. Jos ratsastaja erittäin pieni ei laiteta jalustimia vaan vanhemmat kävelevät lapsen vieressä. Voi pitää kättä reidellä tai takista kiinni.
• Rauhallinen, lapsiin ja erityistilanteissiin tottunut
• alaturparemmi satulaan kiinni
• Jalustinremmi tai riimunnaru kaulalla
• Seuraa hevosen vointia; tarvitseeko tauon, juoda?
• Jonotusalueelle turvakypärät +Ohjeistus; ei saa pudottaa, säätö? Kuka valvoo?

Talutettava

• Sopiva kypärä joka on kiinni
• Alle 7-v. huoltaja pitää lapsesta kiinni
• Ketään ei pakoteta selkään. Taputuskin riittää 
• 
  

Järjestäjä ja avustajat

•  Täysi-ikäinen vastuuhenkilö paikalla
  
• Avustaja tarkistaa kypärän ennen selkään nousemista
  
• Vastuuhenkilö kouluttaa taluttajat tehtäviinsä ja ohjeistaa menettelyn ensiapu tai pulmatilanteen sattuessa.
  

• Avustajia tarvitaan vähintään yksi jokaista ratsua kohden. Avustajien täytyy olla mitä taitavampia mitä pienempi talutettava on. Myös muita apuhenkilöita voidaan tarvita. (Avustaja ulkopuolisissa tapahtumissa vähintään 14-v.)

• Asialliset vaatteet, käsineet kädessä

• Oikea talutusote

• Asiakaspalvelu. 

  • Ystävällinen ja asiallinen käytös.

• Ruoka ja juoma

• Toiminta vakuutus

• 
  

 Talutusalue

• Aidattu
• Jonotus ja katsoja alue erillään talutuksesta
• Merkitse jono ja katsomoalue
• Hevosten kulku talutusalueelle erillään
• Kuuma, kylmä? Varjoa vai lämpöä
• Ohjeistuskyltti jonotuspaikalle

Turvallisuus

• Turvallisuusasiakirja, käydään taluttajien kanssa läpi
• Osoite
• Ensiapulaukku, ensiapu,
• Vastuuhenkilö päättää ongelmatilanteissa
• Osallistujien paino tai ikäraja? 

Suomen ratsastajanliiton suositukset

"Hästflickor"

Vad gör hästgalna flickorna  på stallet egentligen?

• Gosar med hästarna?
  Pratar strunt?
  Spatserar i blänkande stövlar, vita byxor och med strass i hjälm och spö?

Kanske  det också, men hästsporten är nog en av de tuffaste sporterna om man tänker efter. Det gäller inte bara dig, utan också 500-900 kg kraft och muskler som du behöver få på din sida.
Det gäller inte bara ditt leverne, din sportighet och dina skador, utan också hästens.

Om du endast vill gosa med med en häst, kommer du att bli abrupt väckt när du kommer till stallet. Det är massor som behöver göras:

•  Mockas, först gör du rent i boxen, sen ska en tung skottkärra tömmas i gödselstacken som ofta nås via en eller två plankor i uppförsbacke. Föreställ dig en skottkärra med gödsel som du buffar längs med två plankor. Det börjar lätt vingla när man fasar över risken att hela mockningsarbetet snart faller omkull och du får starta om. Steget värre är ännu om det regnat dagen innan och frusit på. 
• Alternativt, om du vill du vara ekologisk och förbränna gödsel till mylla som används i trädgårdslandet. Då behöver du sätta dig in i komposteringens regler. Gödseln ska svängas flera gånger för att brinna jämnt och få kål på dåliga bakterier.
• Sen hämtar du ny torv, eventuellt slår du på torven som frusit med en järnspade eller bär 14-25 kg säckar med strö till boxen. Sen ska ströet fås ur påsen utan att säcken går sönder, du  ska ju som ekologiskt täkande person förstås återanvända påsen. Du sparkar och slår i påsen för att lösgöra torven. Har du adrenalin kvar så urladdas det senast nu. 
• Det skulle också vara bra att sopa nu, innan hästarna kommer in eller vattnet är på plats. Du vill förstås inte att hästarna ska få damm i lungorna eller få smutsigt vatten.

  

  Vid dethär laget svettas du kanske redan, men det är bara början. Ledningen till vatten automaterna frös vid första minusgraderna på hösten. Alltså fyller du 10 l hinkar med vatten och bär ut dem ut i boxarna. Kom ihåg att använda hela kroppen för att inte få skador.
  
  Vad ska hästarna äta då? Höet har blivit dåligt p g a den eviga fukten och varma vädret, skräp fanns det också i de 500 kg tunga balarna och en av dem hade fått hål i plastet. De balarna kan inte användas, hästens mage är känslig. Vad ska jag ta mig till med allt förstört hö? Kan man bränna höet. Prövar men det funkar inte. Det röker en hel dag, men hömängden minskar inte. Måste väl komposteras då. Jag fyller skottkärra efter skottkärra till bristningsgränsen för att samla höet på ett ställe där det får komposteras. I år var det rekord 2000 kg förstört hö. Det flyttar man inte på under en dag. Har aldrig räknat hur många skottkärror det blir av en bal 500 kg hö. Men många blir det.
  
  Som tur är nya höbalen bra. Jag fyller hela skottkärran och delar ut höet i boxarna. Jag suckar av lättnad. Lättare saker framför. Jag samlar ihop hästarnas matkoppar, diskar dem helst och märker att mineralen är slut. Raska steg till bilen. Tur att jag kom ihåg att köpa mera igår. Säcken väger 25 kg. Jag bär den på axeln för att tömma den i en metallhink med lock. Jag vill ju inte locka möss flera gånger. Senaste vinter hamnade jag att kasta 25 kg förstörd havre, som jag förvarat i en plastlåda med lock.
  
  Jag delar ut mineraler, bröd, äppel och morötter. Sätter kopparna på plats och kallar på hästarna. I stora stall kan det vara långt till hästarnas rastgårdar. Jag kämpar med elstaketet och hästen är rädd för den. Jag försöker vara snabb för att hindra att de andra hästarna hinner ifatt oss och vill också ut. Jag hinner just och just. I samma veva släpper jag av misstag mitt grimskaft och min häst rusar iväg till en grästuva. Nå, det kunde vara värre. Min häst kunde rymma, rusa till stallet, förvilda andra, krocka med en bil... Nu gäller det att vara slug för att få upp hästens huvud så att vi kan gå in. Som tur har jag mina knep. 
• Kommer att tänka på min försäkringssituation när jag i mitt inre ser hästen krocka med en bil eller stiga mig på foten. Svär för mig själv, att jag aldrig lär mig, att jag kom med flip-flops till stallet. För sent nu att vara efterklok. Lovar att om jag klarar denna gång så kommer jag aldrig att glömma stallskorna mer.
  
  
  
  I stallet binder jag upp hästen, byter skor och tar fram all utrustning. Oj så lerig min häst är. Ryktar och ryktar, tio drag på alla ställen. Axlarna värker. Som tur kom jag ihåg att använda vänster och höger hand. Lyfter upp hovarna och märker att leran torkat fast. Det finns små stenar mellan skon och hoven. Håller i hoven trots att kallsvetten rinner. Sätter ner hoven överdrivet utstuderat för att inte bli påtrampad. Nästa hov ser mjuk ut. Strålen mår inte bra. Putsar och tar fram tjära för att sköta den. Nu har min häst tröttnat på att skötseln tar så länge och vi diskuterar en stund innan den tredje hoven lyfts.
  
  Dags för sadling och tränsning. Hästen rör sig otåligt i boxen och jag håller hårt i den skitdyra sadeln. Ursäkta mitt uttryck, men den är dyr.  Tränsar och hästen kastar med huvudet. Jag andas djupt och lugnt, tar ett stadigt tag om mulen och voila nu lyckades jag få in betslet i munnen. Jag spänner sadelgjorden och blir nypen på benet.
  
  Nu går vi ut på ridbanan. Jag och hästen behöver värmas upp. Jag har egentligen jättevarmt redan, men är lite spänd i musklerna och försöker få blodcirkulationen igång. Ridningen försvåras om jag är spänd i musklerna. Nu kan jag spänna sadelgjorden ytterligare. Lat som jag är hittar jag på att hästen får följa mig medan vi bär långa tunga bommar och stolpar på sina platser. Tänkte hoppa idag men märker att det finns gropar på plan. Tar fram grepet och jämnar ut ett stort område framför och bakom hindret.
  
  Äntligen får jag sitta upp. Förlänger stigbyglarna från ryggen. Hästen vandrar iväg när min fot dinglar framför sadeln. Jag försöker stanna den. Samma igen.
  
  Så börjar jag rida enligt min plan. Flämtar redan vid lätt trav. Vad ska dethär bli till?
  
  Mörkret kommer, sitter av och går med hästen till elkontakten och sätter på belysningen. Sitter upp igen och fortsätter. Hästen hoppar till när den ser sin egen skugga. Jag försöker följa med skutten, för att inte ramla av.
  
  Jag skrittar, travar och galopperar. Mina ben är tunga och jag orkar inte stressa trots att min häst är tittig. Något bra med att trötta ut sig fysiskt innan ridningen. Det börjar regna. Jag blir genomblöt, men det kan inte hjälpas.
  
  Efter ridningen tar jag bort utrustningen, låter hästen dricka och ryktar den torr. Nu är det min tur att få torra kläder på mig. Jag byter om i en fuktig och kall stallkammare. Kollar att allt är bra, sätter mig i bilen. Är mycket trött och lycklig. Allt som stressat under dagen är glömt.
  
  Sätter mig ner på soffan för en stund innan jag ska i duschen. Skriver upp punkter för vad som behöver göras inom närmaste tiden. Somnar. Vaknar på soffan vid tretiden på morgonen. Stel i musklerna och har svårt att gå. Jag som skulle i duschen och skulle stretcha efteråt. Alla lampor är tända, myror i tv och hunden har kissat inne. Somnade visst utan släppa ut den på kvällen.
  
  

WHHHAATTT!!!!

Nä, ingen kondition behövs i hästsporten. Nä ;)

Vad tränar en "hästflicka" egentligen?

Ledarskap

"Dutti-duttar man med en häst ligger man på sjukhus inom tre sekunder.... Man måste vara den som bestämmer" http://www.dt.se/sport/ridsport/kronika-darfor-blir-ridtjejerna-chefer

Samarbete

"Men om man bestämmer för mycket så tycker inte hästen att det är kul,...Ledarskap handlar om samarbete".  http://www.dt.se/sport/ridsport/kronika-darfor-blir-ridtjejerna-chefer

Ansvar

"Får hästen för mycket mat, så att den håller på att bli tjock? Eller för litet, så att den blir för smal? Man har ju ansvar för en levande varelse". http://www.dt.se/sport/ridsport/kronika-darfor-blir-ridtjejerna-chefer

  På dörren i klubbrummet i Hedemora står det: "Belöningen för ett väl utfört arbete är ett väl utfört arbete".  http://www.dt.se/sport/ridsport/kronika-darfor-blir-ridtjejerna-chefer

Fysiskt arbete

–"Mockningen är inte alltid så kul, ... Det är ganska tungt och luktar inte så gott, men det måste göras. Varje dag, varje vecka". http://www.dt.se/sport/ridsport/kronika-darfor-blir-ridtjejerna-chefer
.


Det är inte konstigt att forskning visar att stallet är en plantskola för kvinnliga ledare. Tidiga mornar och tydliga rutiner, självkänsla och samarbete, skit under naglarna och en mjuk mule under handen. http://www.dt.se/sport/ridsport/kronika-darfor-blir-ridtjejerna-chefer


 Det sägs att 70 procent av kvinnliga svenska chefer har en bakgrund i stallet.
 http://www.dt.se/sport/ridsport/kronika-darfor-blir-ridtjejerna-chefer

Inspirationskällor och källor

 http://www.dt.se/sport/ridsport/kronika-darfor-blir-ridtjejerna-chefer

Miten valita hyvä ja itselleen sopiva suomenhevonen?

Lueskellessani Hevosurheilun (nro 62/2017) artikkelia "Kovuutta juoksijasuvuista" huomasin kuinka hyvin ja ytimekkäästi haastateltavat Arto-Pekka Heino ja Maija-Riikka Pellikka summaavat hyvän suomenhevosratsun.  Yhteenveto on omani

Hyvä koulukilparatsu:

• yleisilme urheilullinen
• rakenne
• pään ja kaulan liittymä kevyt
• yhteistyökyky
• hyvä laukan laatu
• ryhdikäs ylämäkeen rakentunut, kantaa itse etuosansa
• herkkä, samalla voi esiintyä jännittämistä, tuijotusta ja pelkäämistä

Hyvä estekilparatsu

• yleisilme urheilullinen
• rakenne, pitkät kestävät jalat, kaulaa, kompakti runko ja syvyyttä.
• yhteistyökyky
• hyvä laukan laatu korreloi usein hyppykyvyn kanssa, mutta ei aina
• ryhdikäs ylämäkeen rakentunut, kantaa itse etuosansa
• estehevosella estesilmä ja sisäänrakennettu halu hypätä
• hyppykaari sisältää liitovaiheen esteellä. Ei vain ylös ja alas.
• osaa pysähtyä ja olla sopivan rohkea mutta ei uhkrohkea

      Suvut:

• Kihin-Muisto (kuumia), Joihuri (hyvä laukka), Teme (herkät ja hyvin hyppäävät), Patrikin suuntaiset Vieskeriläiset, Suikkulaiset (vahva luonne)
• Ravisukuiset tuovat osittain kovuutta, mikä onkilparatsulle vaan hyvä asia

Hyvä harrasteratsu 

• palvelualtis
• kiltti
• voi olla työhevosmaisempi, massiivinenkin 
• voi olla vaatimattomampi ravi ja laukka

Älä pelkää ravisukuisia tai entisiä ravureita. Ovat usein käsitelty ammattimaisesti nuoresta asti, matkustaneet ja nähneet paljon, mutta ei tietenkään voi varmuudella sanoa.

Hästens ben

Ben

Lue sos. ped. hevostoiminta hanketyöni!

Kuva: Lilli Vainio 2017

Löydät sen sivupalkista oikealla tai TÄSTÄ

Tasapainoharjoittelua - jumppaa - vikellyksen alkeet

 

Taustaa

Meillä on usein ratsastajan perusjaksolla  paljon liinassa ratsastamista jolloin harjoittelemme hevosen liikkeeseen sopeutumista käynnissä, ravissa ja laukassa, parantelemme tasapainoa pikku hiljaa eri liikkein ja jumppaamme jotta parantaisimme liikkuvuutta. Tässä Hertta on jo kokeillut perusharjoituksia ja haluaa nostaa vaikeustasoa. Haasteemme on että meillä ei ole vikellykseen täysin sopivaa isoa,m pitkärunkoista ja leveäselkäistä hevosta, meillä kun on pienhevosia eikä meillä myöskään ole vikellysvyötä ja patjaa.

Treenaamme siis olosuhteiden mukan. Mutta :) meillä on kiltit ja lujahermoiset hevoset jotka eivät pienestä säikähdä ja Hertta jolla on vuosien balettitreeni takana - ja sen myös huomaa 👍mikä on tosi kivaa. Jokaisella meidän talliporukalla on omat vahvuudet joten yhdessä olemme aika "combo". Tässä pienet maistiaisetmeidän harjoitteluista.

Hiukan faktoja vikellyksestä

Perusliikkeet (compulsories)
- vaativat vikeltäjältä monipuolisia taitoja kuten voimaa, nopeutta, tasapainoa ja notkeutta
- seitsemän:

1. selkäänhyppy
2. perusistunta
3. polvivaaka 
4. mylly 
5. sakset
6. seisonta 
7. lankku

Kaikki liikkeet alkavat perusasennosta eli istuvasta asennosta ja myös päättyvät tähän asentoon, kun liike on kestänyt vaaditut neljä laukka-askelta.

Perusasennossa vikeltäjä istuu lähellä vikellysvyötä selkä suorana ja katse eteenpäin pitäen molemmin käsin kiinni vikellysvyön kahvoista.

Selkäänhyppy

vikeltäjä juoksee ympyrän sisäpuolella eli hevosen vierellä vasemmalla puolella laukan tahdissa, tarttuu molemmilla käsillä vikellysvyön kahvoihin (otteita on useita erilaisia) ja ponnistaa laukka-askeleiden antaman vauhdin avulla hevosen selkään heittäen oikean jalan korkealle hevosen lautasten yli.

Perusistunta 

muistuttaa perusasentoa. Siinä vikeltäjä istuu selkä suorana. Olkapäästä kulkee suora linja lonkan kautta kantapäähän, varpaat osoittavat alaspäin. Vikeltäjä nostaa kädet suorina sivuilleen niin, että sormet ovat suunnilleen silmien korkeudella.

Polvivaaka

vikeltäjä nousee ensin polvilleen pitäen kahvoista kiinni ja nostaa sitten oikean jalan vaakasuoraan taaksepäin ja vastakkaisen käden vaakasuoraan eteenpäin niin, että sormet ja varpaat ovat silmien tasolla. Liikkeen lopuksi vikeltäjä laskee käden kahvaan ja samanaikaisesti suoristaa molemmat jalat suoraksi ja liukuu pehmeästi istuvaan asentoon. Ihanteellinen polvivaaka on sellainen, jossa jalka ja käsi nousevat ja laskeutuvat yhtä aikaa.



Myllyssä

 vikeltäjä suorittaa 360 asteen käännöksen istuvasta asennosta eli kääntyy neljännesympyrän verran aina neljän laukka-askeleen välein. Ensin vikeltäjä nostaa oikean jalan suorana ja korkealla kaulan yli vasemmalle puolelle niin, että hän istuu sisäpuolelle päin sivuittain hevosen selässä. Seuraavaksi vikeltäjä kääntyy samalla tavalla takaperin, sitten ulkopuolelle ja lopuksi taas takaisin normaaliin asentoon. Jalat pysyvät suorina koko ajan, samoin selkä.

Mylly päättää ensimmäisen blokin, ja sitä seuraa välittömästi alastulo samassa tahdissa. Alastulossa vikeltäjä nostaa ojennetun oikean jalkansa korkealle hevosen kaulan yli puoliympyrän muotoisessa kaaressa, laskeutuu maahan jalat lähestulkoon suorina hevosen etujalkojen viereen ja lähtee välittömästi juoksemaan samaan suuntaan kuin hevonen.

Sakset

on kaksiosainen liike. Siinä vikeltäjä ottaa ensin jaloillaan vauhtia edestä, kumartuu eteenpäin ja kahvoista kiinni pitäen heittää jalat suorina korkealle hevosen lautasten yläpuolelle ilmaan, jossa jalat saksaavat: vasen jalka siirtyy ristiin oikean yli ja ratsastaja kääntyy istumaan takaperin. Seuraavaksi vikeltäjä tekee saman niin, että hän heittää jalat korkealle eteen- ja ylöspäin (eli jälleen hevosen lautasten yläpuolelle) ja uuden saksauksen jälkeen päätyy istumaan taas oikein päin.

Saksiharjoitus osissa:
Osa 1.

Seisonnassa

vikeltäjä nousee ensin kahvoista kiinni pitäen polvilleen ja kyykyn kautta seisovaan asentoon, jossa hän nostaa molemmat kädet suorina sivuilleen silmien tasolle. Polvet ovat hiukan koukussa ja joustavat ja jalkapohjat ovat rentoina. Liikkeen lopuksi vikeltäjä tarttuu kahvoihin ja liukuu pehmeästi ja suorin jaloin istuvaan asentoon hevosen selkään.

Lankussa

on kaksi vaihetta, joista jälkimmäinen päättyy alastuloon. Ensimmäisessä vaiheessa vikeltäjä heittää ojennetut jalkansa taakse ylös ja päätyy käsiseisontaan. Tästä asennosta lantio taitetaan terävästi alas ja vikeltäjä liukuu pehmeästi sivuittain istumaan vasemmalle puolelle, pää ja hartiat kuitenkin kääntyneinä eteenpäin. Toinen osa alkaa ensimmäisen tapaan käsiseisonnalla ja laskeutuu siitä laajassa kaaressa pehmeästi maahan ympyrän ulkopuolelle, katse ja vartalo suunnattuna hevosen menosuuntaan.

Tekniset liikkeet , jotka kuuluvat yksinvikeltäjien kilpailuohjelmaan määritellään uudelleen joka toinen vuosi. Kustakin ryhmästä (tasapaino, ajoitus/rytmi, lihasvoima, ponnistusvoima ja liikkuvuus) on yksi tekninen liike. Tällä hetkellä esimerkiksi tasapainoliikkeenä on takaperin seisonta vapaalla käsiliikkeellä ja ajoitusliikkeenä kärrynpyörä hevosen kaulalta selänpuolelle.

Vapaaohjelmassa vain mielikuvitus on rajana (tosin liikkeiden on tässäkin oltava sääntöjen mukaisia). Siinä vikeltäjä saa itse suunnitella yksilöllisen ohjelman, johon kuuluu sekä staattisia että dynaamisia liikkeitä.

Avustaja on tärkeä! Kiitos Pinja! <3

lähteet:
 https://fi.wikipedia.org/wiki/Vikellys