Snabbgott till kaffet

Äppelrutor

225g smör eller margarin
3 ägg
3dl strösocker
4 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
1 dl nypressad apelsin el. äppelsaft

Garnering och fyllning

lättsötad fruktmos

1. Smält matfettet och låt det svalna. 
2. Klä en långpanna med bakplåtspapper
3. Vispa äggen skummiga. Tillsätt sockret och fortsätt att vispa till en luftig pösig smet.
4. Blanda ner det smälta svalnade matfettet. 
5. Blanda samman mjöl, bakpulver och vaniljsocker. Tillsätt blandningen till smeten omväxlande med apelsinsaften. Bred ut smeten i långpannan.
6. Grädda kakan 6-8 min. i 250* ugnsvärme tills kakan höjt sig och fått fin färg. Tag ut den och sockra halva ytan. Låt kakan ligga kvar på papperet och kallna.
7. Dela den sedan i två halvor. Bred den osockrade halvan med lätt sötad fruktmos, lägg den andra halvan över. Skär kakan i fyrkantiga bitar.

Kräver jag för mycket eller för lite av mig själv?

Hur vet jag om jag jobbar på mitt yttersta eller presterar under ribban? Ibland kan det vara svårt att se själv hur man presterar, för man inte känner sig själv tillräckligt bra eller helt enkelt inte lyssnar på sig själv. Ibland kan det se ut som om man inte gör tillräckligt, medan man själv tycker att man försöker och kämpar.

Det finns flera färger i livet

Som handledare blir jag ibland fundersam när en elev inte verkar reagera på instruktioner överhuvudtaget. Är det fråga om att hen inte förstår mina instruktioner? Förstår hen, men får inte kroppen att reagera enligt tanken? Är själva instruktionen eller uppgiften för svår? Spänner sig hen p g a yttre omständigheter eller är hen bara trött och har svårt att koncentrera sig själv? Tolkar hen mina instruktioner på ett annat sätt än de är avsedda eller genom ett eget filter av tankar?

Till följande analyserar jag några vanliga tankemodeller som filtrerar hur vi behandlar yttre information. Det är viktigt att inte värdera filtren som bättre eller sämre. Det viktigaste skulle vara att känna igen sig själv och försöka bryta filtret som hindrar den egna utvecklingen. Filtret kallas också att sensurera sina tankar, inom ramen för det egna filtret. Man sensurerar information som inte passar inom ramen. Sensuren innebär en ovilja att se och behandla sitt problem. Om jag säger åt mig själv att jag är usel på simning, så kommer jag att förhindra mig själv att ta första steget för att jobba med mitt obehag för simning. Hen ser problemet med simning som statiskt, som ett fakta, medan omgivningen ser det som oförmåga att ta itu med problemet.

Om jag genast gav upp, så skulle jag aldrig lära mig gå.

Person med en idealistisk syn på sig själv

Hen mår bra när hen lyckas, men tar misslyckande väldigt personligt och accepterar det inte och blir deppig. Hen kräver perfektion av sig själv och andra. Hen skyller sitt dåliga humör på andra och ser sig själv som offer för andras beteende (hästen gör hela tiden något fel, det är inte mitt fel/dålig häst).

Ett förenklat exempel är när ryttaren, egentligen ekipaget (häst och ryttare) lyckas, så är ryttaren mycket nöjd. När en uppgift inte lyckas är det hästens/föräldrarnas... fel. Om ridningen länge känns kämpig så blir ryttaren deppig, ser bara hästens fel. Om jag hade en bättre häst skulle jag rida på svår-nivå.

Om jag inte kan rida perfekt eller med wau effekt så vill jag inte rida alls. Om jag inte har något perfekt och säga så är det bättre att jag är tyst.

Om du är väldigt krävande i förhållande till dig själv och andra, försöker du;

• upprätthålla en idealistisk bild av dig själv
• ställer du dig på högre platå framför andra
• upprätthålla din diagnos 
• blunda för det patologiskt nedbrytande i ditt tankesätt
• hindra dig att vara verksam och aktiv
•  

Stel person

Ser problemen, men kan inte lösa dem.

Nervös person

Tänk om! 

• jag faller av, 
• stöter mig,
• hästen snubblar, 
• jag inte kan, 
• hästen blir rädd för blåst, snö, regn,

upprepar negativa scenarior för sig själv.

Envis person

Hen har svårt att ändra sitt beteende. Skalan av beteende är väldigt snäv, rider t ex med långa/korta tyglar och förmår sig inte att söka en jämn kontakt till hästens mun. Skänkeln ör slö, tjatig eller hård. Personen har svårt att hitta en skänkel som är i kontakt med hästen.



Fraser som hen upprepar.  

"Jag är bara sån att jag..."
Jag är bara sån, jag kan inte göra något åt det.  (Lättvindig, accepterande, är inte intresserad av att pröva andra sätt att tänka).

"Jag så dålig och dum, när jag inte ens fattar det här".
(Arg på sig själv, tar skulden för hela situationen, är så arg på sig själv att hen inte ser andra lösningar på problemet).

"Den läraren är jättedum. Jag vägrar gå på hens timme" (vill inte ha att öra med någon som sett mina svagheter (=det jag uppfattar som mina svagheter).

"Det här problemet beror på min diagnos xxx, så jag kan inte...". Hen intellektualiserar sitt problem som givet utanför sig själv, konstaterande. Är inte intresserad att diskutera orsaker, situation, möjligheter eller planera en inlärningsprocess. Problemet är  diagnosen, inte jag.

"Jag är så nervös att..." Hen låter nervositeten ta övertaget. Vill inte se nervositeten som en självproducerad tanke. Tror själv på farhågorna och kallar till slut på dem genom att övertyga sig. "Jag är så nervös för jag kommer att falla av". Hen är till slut så nervös att tankeverksamheten koncentrerar sig på faror, kroppen blir spänd och sinnet okoncentrerat, vilket ökar på hästens nervositet och risken för oväntade situationer ökar.

"Kan vi ta det i morgon, jag skulle inte riktigt orka/hinna nu". Hen är ointresserad och skjuter upp saker.

Sen finns det ännu ett tankesätt där man har en mask och all energi går till att hålla en mask, att inte visa några som helst känslor för andra.

(c) Lilli

Märker ni hur invecklat det blir? Man tänker att man gör sitt bästa/försöker/kämpar, men så länge man jobbar inom sin sensurerade ram, så kommer man ingenstans. Ju mer du kämpar i gyttja, destu längre sjunker du. Du behöver vidga dina vyer, ta in nya sätt. Alla sätt lyckas inte genast. Utan man fortsätter och fortsätter att försöka på nya sätt. Det kallas att få erfarenhet!  Förlåt dig själv för att du inte är perfekt. Att straffa sig själv, känna skuld, hat, döma sig leder bara till hjälplöshet. All energi slösas på nedvärdering av sig själv, när samma energi kunde användas till att lösa problemet.

(c) Lilli

Inspirationskälla:
Anteckningar från Markku Lyyras föreläsning på finska arbis -93.

Uppdaterad 2017. Goda rutiner i djurklubben

Detta inlägg publicerades första gånbgen 2015, men är så bra att jag önskar att alla läser den. Taxi delen kan bytas ut till skjuts.

I dag funderade vi med Cata och Sigge hur viktigt det är att planera på förhand, likasom att komma överens hur man gör. Om du bara börjar ta in hästarna utan att diskutera med de andra på stallet så kan det bli kaos.  

Det är bra att vissa grundsaker fungerar bra. På så vis kan vi göra mycket mer. Om all tid går till att lösa problem p g a att deltagarna inte samarbetat, så kan vi inte göra så speciella saker. 

Några goda råd :D

• Håll hundarna kopplade på gården
• Kolla din utrustning innan du går in i stallet
• Lär dig binda upp hästen i boxen
• Planera hur du gör innan du tar in hästarna
• Planera och kom överens om allt annat också
• Ta som vana att alltid städa efter dig och lägga sakerna tillbaka på sina rätta platser  

Ett exempel på hur en bra planerad djurklubbsdag kan gå till:

Vi väntar lugnt på taxin. Vi kollar att alla är med och frågar efter om det är någon som inte kommit. Om någon har svårigheter med säkerhetsbältet, så hjälps vi åt eller ber chauffören om hjälp. (Vi bryr oss om varandra i klubben). Vi hälsar glatt på taxichauffören, men stör honom inte i trafiken.


När vi kommer fram så klär vi på oss ytterkläder ifall vi tagit av dem, kontrollerar att inga vantar, mössor eller telefoner blivit kvar i taxin. 
 
Om hundarna väntar på oss går vi emot dem. Vi tar en hund, det spelar ingen roll vilken! (Vi litar på att alla djurklubbens hundar tycker om oss alla. Vi behöver inte gräla eller reservera dem. Vi försöker alltid att se till att det blir rättvist i längden. Vi övar att göra saker i tur och ordning. När din kompis har Agnes, så låter du henne njuta av Agnes sällskap i lugn och ro. Du vill ju själv också kelas med henne i lugn och ro när det är din tur). Vi ser till att alla är kopplade och tar me dem i klubbrummet. Vi talar lugnt med varandra för vi vill inte stressa djuren. 

 I klubbrummet tar vi fram vår egen utrustningsväska. I väskan har vi kläder som förvaras i stallet för att vi kanske har någon allergiker hemma eller bara vill ha stallkläderna på stallet. (Det skulle vara bra om alla hade namn på sin påse). När vi alla har egna påsar blandas inte vantar ihop med andras och är lätta att hitta. Om du har en allergisk familjemedlem (eller annars bara) så ta en ren påse med att förvara skol/hemmakläderna/telefon m m i medan du är på klubb. Detta underlättar att hitta dina saker när du ska hem. Då vi har mellanmål med äter vi lugnt. Hundarna får inte hoppa upp i famnen då. Hundarna har blivit vana med kommandot "alas". Observera att de aldrig tigger vid matbordet inomhus... så varför skulle de göra det i klubbrummet då? Smycken och sandaler hör inte till stallet. Lämna dem i din väska.

Innan jag går till stallet, tar jag en liten check:

• hjälm
• skor/stövlar 
• handskar
• säkerhetsväst

I djurklubben förstår vi att djur måste skötas bra. När vi väljer att ta en häst eller hund, väljer vi också att ta ansvar för dem. De väljer ju inte oss. Vi är med i klubben för att vi tycker om att sköta djur, vill förstå dem, vill lära oss att kommunicera med dem, trivs helt enkelt tillsammans med dem. Det tidigare är viktigt för att bli en bra ryttare. När man lär sig att förstå hästen  som djur har man lättare att förstå vad som väntas att man gör på ryggen också.

Ett rent och snyggt stall är a och o för hästarnas hälsa. När saker har egna platser så är de lättare att hitta och minskar olyckor. Grep som har taggarna utåt kan fastna i svansen när du leder din häst, borstar dammas i boxen, hästen kan stiga på en kvarglömd hovkrats, hästen kan få foten i väskans handtag... för att inte tala om försvunna handskar, hjälmar som stöts till... Sätt alltid utrustning där de ska vara. Kläder och hjälmar förvaras aldrig på golvet. 




Om det behövs så startar vi med att mocka ut boxen. Vi tar ett grep och skottkärran till hjälp och sållar bland torven.  Vi tar bort  "bollarna" (dynga) och svarta fläckar (kisi) genom att skaka lätt på grepet. Vi vill ju att torr torv får bli kvar. Om hästen har bökat och buffat torra torven längs väggarna, så drar vi det mot mitten. Om det behövs tar vi ny torr torv och häller i mitten på boxen och sen slätar vi ut toppen av torven. Kom ihåg att ta mockningen som styrketräning :) Använd mag-, rygg- och lårmuskler i arbetet. Försök att inte göra alltför vridna rörelser. Kom ihåg att lämna grepet med gaffeln mot väggen. Kolla att alla andra saker också är vändna mot väggen. På så sätt fastnar inte redskapen så lätt i dig eller hästen när ni går förbi.

Våra hästar får ofta lite hö innan arbetet. Vi brukar ta lite hö och sätta färdigt in i boxen. Vi sätter höet åt alla till vänster i boxen. Ofta hänger det ett grimskaft färdigt vid platsen. Vi har funderat ut hur hästarna skall stå för att de ska få matro. Ingen kompis som tittar över kanten... Ta höet från balen och dra presenningen över för att skydda det. Om det regnar kan höet bli dåligt.. Hästar får väldigt lätt magsår med tom mage. Hö är som bomull i magen, men de får förstås inte äta sig proppmätta, ge bara ett mellanmål. En famn räcker.

Jag kollar att vattnet är ok. Det är inte roligt för en häst att gå på jobb hungrig eller törstig.Den kan försöka äta snö om den är törstig. Oberoende så har den svårare att koncentrera sig.Är vattenbunken ren och fylld med fräscht vatten. Om inte, så fyller jag den. Det räcker med 1/3 vatten. Våra hästar är lekfulla ibland och buffar bunken eller så kan den falla när de rullar. Om bunken inte är helt fylld, så är skadan inte så stor och hästen behöver inte vila i blöt torv. 

Att ta in hästarna. Hos oss går hästarna i flock. De har en stor rastgård med varierande terräng, vilket gör dem alla gott. De får röra sig mycket, marken är ojämn och intressant, träd är roliga att gnaga på, men skyddar också för solgass, snö och blåst. Det är också behändigt för oss att vi kan ta in dem i stallet direkt ur hagen, i stället för att försöka hämta en i gången, hålla de andra i hagen medan vi öppnar porten, aktar elen osv. (Vilket är bra att öva ibland ändå, ifall det skulle behövas). 

Nu funkar det bäst så att vi tar fram tre grimskaft (alla har förstås hjälm, stallskor och handskar). Du behöver kunna dragknuten! Vi bestämmer på förhand vem som tar hand om vilken häst. Mirella kommer nästan alltid först till dörren (hon är nyfiknast). Den som tar henne sätter fast grimskaftet, i den ring som finns i grimmans nosrem, under mulen, redan vid dörröppningen och går på hennes vänstra sida in i boxen och knyter fast. Likadant med Bambi. Gå på vänstra sidan, led henne in i boxen så att du går in först till vänster, sväng fötterna mot bindningsstolpen (Varför rikta tårna mot hästen? Det är som att uppmana "Stig på mina tår"). Knyt fast Bambi. Den som tar hand om Tara hämtar henne eller det vanligare, håller upp boxdörren så att Tara kan själv gå in i boxen. Sen går man och fäster grimskaftet i grimman. Lugnt och målmedvetet.


Ibland har våra hästar ett täcke på sig. Man tar av täcket så att man börjar bakifrån. Kontrollera om det finns ett svans- eller benband. Lösgör gjorden och till sist bogspännet. Om hästen skulle ta ett steg framåt så hamnar inte täcket på bakbenen, vilket skulle kunna leda till att hästen blir skrämd. Det är bra att lära sig göra det så här från början, för det funkar på alla hästar, även om det verkar onödigt på lugna som Tara, men som övning är det inte det. vädra täcket och häng upp det på en ställning. Om den är torr kan du vika ihop den.

Ryktning

Ställ ryktväskan så att den inte är i vägen när du är klar. Helst i hyllan! Lämna den inte inne i boxen eller utanför någon boxdörr. Hästen kan stiga på den och bli rädd eller så kan du själv snava över den.

Sadling

Tränsning 



Kapson

Longeringsbälte


Att leda ut hästen ur boxen. (Kom ihåg att låta hästen dricka innan ni går ut). Kontrollera att stigbyglarna är uppe (de kan fastna i dörrhandtag eller annat om de hänger och slänger). Ställ dig på hästens vänstra sida i boxen. Ta tyglarna i högra handen och tygeländan i vänstra. Om du har ett spö, håll den i vänstra handen. Om hästen har bråttom ut, be den backa ett steg. Människan går alltid först ut/in genom dörröppningar. Ge kommando och titta rakt fram och gå ut. Om du leder ut hästen i grimma och grimskaft, snurra aldrig grimskaftetr runt handen. Om hästen gör ett hastigt ryck kan dina fingrar råka illa ut. Om du går ut från gården sätt alltid ketting över nosryggen och fast i andra kinden.


Om du behöver sätta på eller ta av kläder under ridningen, be någon hålla i hästen. Var annars också försiktig. Någon häst bryr sig inte ett dugg, någon kan hoppa till. 

Hästar är flockdjur. De följer noggrannt med hur andra reagerar eller beter sig. Lystrar en häst till något, lyfter huvudet, riktar öronen mot ljudet och lyfter på svansen, så är resten av flocken beredd på att någonting är på gång. Hästar är som fåglar, när en flyger iväg så gör alla andra det också. Jag brukar tänka att jag skapar en mini-flock med hästen när jag rider. Jag försöker få kontakt med hästen genom halv-halter och olika uppgifter. Tänker att det finns en skyddande boll vi är i, dit inget yttre kommer igenom.

....

Rutiner efter träning



Om du ridit med sadel, lyft upp stigbyglarna redan ute (på ridplan eller på gården). Lösgör sadelgjorden ett, två steg.

Lyft tyglarna över huvudet. Ställ dig igen på vänstra sidan. Ta tyglarna i högra handen och tygeländan i vänstra. Om du har ett spö, håll den i vänstra handen. Om hästen har bråttom, be den backa ett steg. Människan går alltid först ut/in genom dörröppningar. Ge kommando och titta rakt fram och börja gå.  

Gå till vänster i boxen och låt hästen gå runt dig. Ta av tränset och sätt grimman på. Häng upp tränset på kroken utanför boxen. Lösgör sadelgjorden från hästens vänstra sida. Vik den över stigbygeln. Lyft sadeln och häng den på sadelställningen utanför boxen.

Rykta hästen.  Sätt tillbaka ryktväskan i hyllan. Släpp loss hästen. Lås boxdörren. Sopa golvet. Kolla att allt är ok.

Ta tränset över armen, sedan sadeln i famnen. Häng upp sadeln i sadelkammaren med framsidan mot väggen. Om voilocken är fuktig, så behöver du ta loss den och hänga den på sadeln med fuktiga sidan uppåt. Om den är våt behöver den tvättas eller vädras och torkas.

Tvätta betslet med vatten och torka med handduk.  Paketera tränset. Häng upp det i sadelkammaren.

 Byt om dina egna kläder. Kontrollera att du har telefon, hemnycklar och annat med dig innan du åker hem!






 

KÄNSLOR

HÄRLIGA OCH JOBBIGA PÅ SAMMA GÅNG

😁😂😅😉😋😌😍😓😒😐😏😩😢😲😱😰

Hittade några tidningsklipp (Suosikki, årskalender 2011)  i mina gömmor som fint ger oss möjlighet att tänka hur vi kan ta vara på känslor för vår egen utveckling.

Först, även om vissa känslor ibland känns jobbiga så

• ger de oss viktig information
• ger olika färger till livets trasmatta; rött, svart, orange, grönt...ljusblått... rosa
• färgerna stärker varandra, om alla dagar är lika känns allt grått?

Känslor är nycklar till självkännedom. De berättar för dig vad som är viktigt, hur du mår, vad du inte tycker om och genom känslor kan du sporra dig själv (eller ta ner dig).

Känslorna berättar vad som är viktigt för mig.

• För vad är du avundsjuk?
• Vem är du avundsjuk på?

Vi är avundsjuka för oss viktiga saker. Avundsjukan kan hjälpa dig att förstå vad du egentligen skulle vilja åstadkomma.

Det finns ett ordspråk som låter: "Surt sa räven om rönnbären". Räven nådde inte upp till rönnbären och bestämde att de säkert smakade surt. Ibland kan vi säga oss att vi inte vill nå något som vi egentligen vill - jättemycket.

Ta vara på stinget av avundsjuka och vänd det till konkreta mål.

Ovanstående gäller också svartsjuka. Svartsjuka berättar vem du tycker om. Det är lätt att ta för givet att förälskelse eller kärlek kräver den andra parten. Men varför inte förenkla. Du kan tycka om någon utan krav på att den andra ska tycka tillbaka. Jag brukar säga om Agnes, vår cockerspaniel, att hon har kärlek så det räcker för alla när barnen frågar vem hon tycker mest om.

Negativa känslor

berättar om att förhoppningar och realiteter inte är  harmoni utan att det råder en konfliktsituation. Ta vara på negativa känslorna, använd kraften som de väcker för att förändra situationen. Ilska kan hjälpa dig att agera, men det finns sund ilska som får dig att göra goda val och negativ ilska kan göra det värre för dig. Alltså använd ilska som ENERGI.

Positiva känslor

som förälskelse, att tycka om, känna sig accepterad som man är lösgör energi och hjälper oss att vara sociala. Gå dit var lyckan bor💓

Du kan påverka dina känslor!

Negativa tankar kan få dig att koka och bli oproportionerligt arg. Positiva tankar kan få dig att le.

Vi ryttare behöver få tag på den papegojan vi har på axeln som babblar negativa tankar om oss. Hästen förstår inte de spänningar vår kropp överför på den och kan tolka det som att det finns ett monster i närheten. Det spelar ingen roll vem eller vad du är frustrerad över, hästen känner det likadant. Så är det dig själv, en kompis, en händelse, ... som du är frustrerad på.

Försök inte fly dina känslor, för då jagar de dig. Stanna upp, "lyft katten på bordet", lyssna och bestäm om papegojan har hittat på eget eller?