torsdag 9 februari 2023

Let me present: Sagobackens TeamTottis

                                               

Eino 3v 6kk

Onni 2v 4kk

  

Sulo 5v 6kk

Viki 3v 7kk

Osku 2v 4kk

Vili 1v, 1kk

Emma 6v 1kk

Eva 1v 1kk

Madde 3v  6kk

Felix 3v 6kk

Lisa 7v 4kk

Viki 9kk

måndag 6 februari 2023

Mind Riders: 5 H / BASAS

 Suomeksi:

5H

  1. Hengitä
  2. Hymyile
  3. Huomio hyvään
  4. Hyväksy
  5. Hiljenny
Fritt översatt
Andas, le, fokus på det goda, acceptans, lugn

Följande är mina spontana tankar kring 5H. Suski Fagerström förklarar dem väldigt bra, hur det påverkar vår hjärna och vår kropp och hur kan använda dem medvetet. 

Om det är något som är typiskt på en ridlektion (med medveten lärare) så är det att hen uppmanar ryttaren att andas. Det händer nämligen lätt att vi håller andan när vi är spända, men också när vi riktigt koncentrerar oss. Jag brukar skoja att man får akta att man inte faller av p g a syrebrist. Andningen är således viktig, men en ytlig andning där axlarna höjs och där man drar in luft bara i övre luftvägarna, kan faktiskt göra det värre. Det är riktigt äkta stressandning! När man andas på ett bra sätt är det som man skulle vara en sångare, djupt från magen till ryggen. Axlarna behöver inte alls höjas. 

När vi ler lugnar vi vårt system. En händelse har svetsat sig i mitt minne i över 20 år. Jag var och tittade på FM i dressyr och glömmer aldrig prisutdelningen. En häst var speciellt skärrad och stegrade sig och betedde sig allmänt oroligt. Det som etsade sig i mitt minne var inte placeringen, utan att ryttaren LOG. Log hon för att lugna sig, var hon medveten om leendets effekt, förstod hon hästen och log för att de ändå klarat sig så bra eller log hon för att alternativet inte skulle ha sett så snyggt ut? Vad som är är svaret så gjorde hon sig och hästen en stor tjänst genom att le. Hon lugnade sig själv ->hästen, det såg trevligt ut och hon tappade inte nerverna. Hon vann på ett leende! 

Har du hört om filmen som handlar om att sätta fart på det goda? Det handlar om att göra goda gärningar för andra och om alla gör några goda gärningar till varandra, vilken massiv effekt det har till slut när det sprid. I 5H fokuserar man på det goda. Det finns alltid något gott i allt. I varje händelse, från sk misstag till misslyckanden. Alltid vill vi inte acceptera det när det händer hemska saker, men det betyder inte att t ex krig är gott, utan som jag tolkar det, så finns det gott i enstaka händelser som kan ske inom det hemska. Någon ser, hjälper, räddar, stöder... 

Det finns också alltid gott här och nu. Genom att tänka på dem kan du slappna av din stressade hjärna och kropp. Just nu kan jag inte låta bli att tänka på Galyna (min fb-cockeruppfödarvän i Ukraina). Hon bakar och kockar genast hon får chansen, hennes hundar är fortfarande omskötta, hon för mat och hjälper andra varje dag, trots att hon bor mitt i en krigszon och det händer hela tiden runt henne. Det är så hemskt att jag inte skriver mer om det nu, men om någon fokuserar på det goda så är det hon. Hon har berättat att det är medvetet.

Att acceptera saker hjälper oss att lugna ner oss. När vi accepterar utgångspunkten, realiteter, oss själva och andra så påverkar det oss positivt. Vi kan börja tänka, planera och se framåt.

Lugn, tystnad på både inre och yttre plan. Tankarna för mig mot ett meditativt tillstånd där man slutar lyssna på den störande papegojan på axeln. 


 

fredag 3 februari 2023

Vi testar Mind Riders Webkurs:



Sommaren 2020, under covid-19 sommaren,  fick jag möjlighet att delta i Suskin Fagerströms Mind Riders kurs "Rohkeutta ratsastukseen" webkurs. 

Suski Fagerström har en lång erfarenhet av ridskoleundervisning
 (vd. PoniHaka 1991-2014)som ridlärare och tränare,
har själv tävlat från 8-årig liten flicka till Finn Derby-vinst 1999,
men har utöver det satsat på mentala sidan
bland annat genom mindfullness och Enneagramutbildningar. 


Kursen jag deltog i kunde översättas till "Modigare ryttare". De flesta av oss som rider vet att även om man VILL rida, så kan man vara otroligt nervös för något. Det kan vara att man är rädd för att galoppera, hoppa, att hästen ska skena eller dylikt, men det kan också vara fråga om tävlingsnervositet. Vi som håller på med hästar vet att de speglar både våra känslor och vårt kroppsspråk, både medvetna och omedvetna. 

Nästan alla blir rädda i något skede av sitt hästliv, även de tuffaste. Endel kallar det att bli vettigare- vuxen, inte vara så blåögd,osv. Det är naturligt att bli rädd i vissa situationer, vårt problem är att rädsla hindrar oss att fokusera och smittar på hästen, därför är det extra viktigt för oss som håller på med hästar jobba med våra känslor, även andra känslor än rädsla. En annan sak som är värd att notera, jag känner många, som inte slutat med hästar trots att de blivit rädda eller att det hänt något. Vi skulle inte kallas hästmänniskor- om vi inte alltid kom tillbaka?!
Jag var själv ganska orädd som barn. Det hände något nu som då på vår ridskola, men det gällde liksom inte mig. En häst försökte hoppa över min väns familjs personbil och måste avlivas, stigläder lossnade eller gick av i full galopp, jag föll av redan sjätte gången jag red osv, men jag tog det inte personligt. 
Första gången jag blev rädd var kanske när jag redan blivit mamma. Jag bytte ridgrupp, till en grupp där det fanns ängsligare personer och det beaktades att jag var gravid osv. Då fick jag mina första visioner av försiktighet (blev tvingad av omgivningen att tänka på det). Sen när min son fötts kände jag något mer än ängslan. Tänk om jag inte kunde ta hand om honom om jag skadade mig eller ännu värre. Vid min andra graviditet red jag inte alls, men kroppen kändes då helt annorlunda och mer gravid :) 
Det gick på något sätt i några år, sen blev det betydligt värre när min nacke orsakade smärta och  kramper i vänstra handen och benet, och som jag inte själv kände. Jag misste "touchen" och tyckte fortfarande om svårare hästar, men började tvivla på och kände att jag mist min flow från barndomen. Jag fick en bra coach, så det lättade mycket, men tvivlan dök upp alltemellanåt.
Femton år senare fick jag hälsoproblem, som jag inte igen förstod själv, utan försökte fortsätta som förr. Jag bröt två gånger fyra revben. Första gången helt av, andra gången bara sprickor. Fick också en spark i handen och bröt ett ben på den. Min sjukdom sänkte mina adrenalinvärden så dramatiskt att jag inte reagerade på saker. Jag var alltid lite efter i mina reaktioner också när jag stött mig. Jag förstod inte alltid vad som hänt, men började bli spänd i min ridning. 
Vi tacklar ofta problem på eget sätt, jag tacklade med min favorit "Va 17" och öste på med energi. Tyvärr hottade jag till hästarna (jag som aldrig annars heller är väldigt stillsam) och när jag kände att jag hottat hästen blev jag nervös och försökte rida ännu mer (begära lite till av kraft). Det var inte roligt mer. Jag fick mina lugna hästar i sån "mode" att min kära ridlärare Maija sa att de sticker när ett grässtrå böjer för vinden. Mirella stack t o m fast Maija ledde oss. Som tur kom hon till min undsättning för att sänka mina varv, jag var så boostad och övermotiverad. Jag lärde mig att lugna mig under Maijas vakande öga, men hon kan inte alltid vara på plats, vi måste också lära oss ta hand om oss själva!

Hur kan jag tackla min nervositet och mina stressreaktioner? 

Hur ska vi då tackla vår nervositet, darrande händer, att vi håller andan, spänner axlarna eller andra muskler, biter ihop tänderna... lyssnar på den elaka papegojan på vår axel som varnar oss konstant för allt, trycker ner oss för att vi är så dåliga, dumma och sämre än alla andra. 
Jag brukar säga till ryttarna att dina tankar går till hästen- den tror att du är rädd för den, arg på den, frustrerad på den... Hästen förstår inte att du är spänd p g a att du är nervös och spänner dig, att du är rädd för att göra bort dig, att inte kunna, falla eller stöta dig. Hästen tror att allt gäller den och att du med sinnet och kroppen försöker varna den för lejon i hörnen. 

Vad kan man då göra för att lugna sig?

Suski Fagerström har skapat ett eget koncept Mind Riders som mental coahing för ryttare som jag deltog i och lät två av mina elever få del av. Det var en mycket ingående kurs om vårt beteende, hjärnans funktion, metoder för att utveckla mental styrka, mod och koncentrationsförmåga med fokus på 5H:n, andas, le, fokus på det goda, acceptans och inre lugn (tysta dina tankar). Mer om dessa framöver!

5H

  1. Hengitä
  2. Hymyile
  3. Huomio hyvään
  4. Hyväksy
  5. Hiljenny


https://www.mindriders.com/store






5. Lydnadsträning. Koppelträning och inkallning/Hihnakäytös ja luoksetulo.

 Ägarens uppgift är att ge valpen stöd och trygghet, stöda och uppmuntra den, samt skydda den.

Skydda valpen från osakliga anfall och hotfulla situationer. Den vuxna hunden kan försvara sig, men inte den lilla. Negativahändelser påverkar valpens utveckling, det kan leda till aktiverandet av  försvarsmekanismer, ss aggressivitet. Se till att komma i kontakt med vänliga, sakliga hundar och människor.


Att sätta på halsband 

  1. sätt på  halsbandet, ge godis
  2. ta bort halsbandet ge godis
När man lär hunden att vänta på godis efter att ha tagit bort halsbandet, lär man den att vänta med att sticka iväg när man släpper loss. 


  1. sätt halsbandet på, ge godis, sätt fast kopplet, ge godis
  2. sen halsband, koppel = godis 
  3. Ta bort koppel, godis
  4. ta bort halsband+ koppel= godis


Gå i koppel

  • Först inne, sen ute
  • Ha alltid godis med när ni går ut
  • Håll kopplet löst, ta mycket tid på dig
  • Valpen lockas med ord, beröm, uppmuntran, godis att komma till ägaren och gå i rätt riktning.
  • Man får inte knycka eller rycka i kopplet, eller dra hunden till sig. Valpen lärs att följa med ägaren och röra sig enligt denne.
  • Det är viktigt att valpen får röra sig fri på olika underlag, i skog och mark, hoppa över trädstammar, gå i sand, klättra i backar och nerförsbackar. 


Inkallning

Öva inkallning och att hålla ihop packen . Ägaren kan leka kurragömma och gömma sig bakom stenar och träd. Beröm hunden när den hittar dig både i ord och godis.



Obs. En cocker behöver även lära sig att gå ca 6m framför ägaren (anlagsprov) så den behöver inte läras att alltid vara nära.


En energisk valp

Ofta känns den lilla valpen först så otroligt söt och hjälplös, men en hund växer mycket snabbare än en människa. En fyra månaders valp kan redan vara väldigt energisk och påhittig, och nyfiken. Valpen byter tänder, det kliar i tandköttet  och något måste bitas på. En valp lär också känna världen genom att smaka på allt, precis som bebisar också vill. Städa undan farliga saker i tid. Kom ihåg att elsladdar, fjärrkontroller, skor, tidningar, barnleksaker,... är klassiker på vad valpar smakar på. Valpen smakar inte på saker av elakhet!


Dra nytta av valpens energi till att vänja den vid rutiner, utevistelse, leksaker, bad och borstning, åka bil, titta på saker på avstånd... Man kan åka till en park och bara titta på barnvagnar, cyklar, skateboards, andra hundar mm utan att behöva gå nära. Följ trafiken, bussar och bilar. En valp behöver inte motion, men att betrakta saker är tungt för den. Överdriv inte! En ny sak i veckan räcker. stressa inte valpen. Försök sätta dig in i dens värld, hur skulle det kännas?

Leksaker och aktiviteter. 

Dragleksaker
knutar på t skjortor, sockor, 
toalett och hushållspappersrullar
fyllda leksaker
handdukar



4. Lydnadsträning. Valpen i sitt nya hem. Ensamhetsträning.

 Det är viktigt för hunden att den får vara hund. Röra sig i skog och mark. Forskning har under senaste år också påvisat att vi, både hundar och människor, behöver skogsmikrober för att må bra*. Du kanske undrar vad skogsmikrober har att göra med lydnadsträning?

Jo, man behöver må bra för att kunna lära sig något❤!


Lisas och Pottus valpar får leka en stund i skogen vid ca 4-5 veckor.  

Vi har en liten skogsplänt på bakgården som är inhägnad och trygg att släppa ut valparna i.


Hunden behöver också presenteras och vänjas vis samhällets konstigheter, både i stan och ute på landet. Alla upplevelser som ni delar stärker ert förhållande.

Viki med mig och min vän på cafe


Ensamhetsträning

Den lilla valpen behöver läras att vara ensam. Endel valpar i kullen drar sig tillbaka och kan lämna ensamma i ett rum för att sova, medan de andra alltid sover med någon annan. När valpen flyttar från sin mamma och syskon så tyr den sig till ägaren. Nu behöver den läras att känna sig trygg och vara lugn när den blir ensam. SM betonar att detta har en klar anknytning till hur lydnadsträningen kommer att lyckas.


Inom lydnadsträning förekommer det flera moment där hunden ska ligga eller sitta i grupp utan förare. I nybörjarklass ser hunden föraren, men i öppen och vinnarklass är föraren i skymundan. Det är i de högre klasserna som svårigheterna att vara ensam syns bäst. 


När valpen har kommit till sitt nya hem är det bra att ta vara på att valpen behöver mycket sömn och sover mycket. Låt valpen bli ensam och sova utan sällskap, även om det är hur gulligt som helst att titta på en valp som sover.  


Att bli ensam hemma

  • När du lämnar valpen ska situationen alltid vara lugn. SM tipsar att ge hunden något att syssla med innan du går ut. Att äta på något lugnar den.
  • Ge inte hunden uppmärksamhet, lek inte eller jaga upp den innan du ska gå. Tyck inte synd om den, för då gör du den orolig och bäddar för ängsla inför ensamheten. 
  • Sen när du kommer hem, le mot hunden, låt den lukta på din hand, stryk den från kinden,, mungipan,  via halsen på sidan.
  • Du behöver inte hoppa eller dansa. Hälsa nätt, ta av skorna, gör något vanligt som häng upp saker, tvätta händerna och därefter kan du uppmärksamma hunden.
  • Det skulle vara viktigt att alla familjemedlemmar följer samma överenskommelse. 
  • Om det finns många hundar i familjen så följer valpen de andras modell. det funkar så på gott och ont.




*"Mikrobiologit ja lääkärit tutkivat lapsia, koiria ja hiiriä selvittääkseen, kuinka näkymätön luonto auttaa ihmistä. Miten maaperäbakteerien terveysvaikutukset syntyvät?" Lue artikkeli: Mullan eliöt pitävät meitä terveinä. Helsingin yliopisto, Yliopisto-lehti Y/06/17.`

Lehtimäki, J., Sinkko, H., Hielm-Björkman, A., Salmela, E., Tiira, K., Laatikainen, T., ... & Ruokolainen, L. (2018). Skin microbiota and allergic symptoms associate with exposure to environmental microbes.

onsdag 1 februari 2023

3. Lydnadsträning. Valp.Träna, träna- din egen tanke. .


Om träning, prestationsångest, misstag och misslyckande.

Öva att komma över känslan av misslyckande. Ändra tanken från misslyckade till ÖVNING. Allt är övning, hemma, ute, på klubben, på tävlingar... Du kan alltid lära dig något. Ibland, när man är trött kan det komma svackor och kännas hopplöst, men det hör också till. Ju mer du gör, destu större chans har du att misslyckas. Om du inte gör något, så misslyckas du inte, men inte lär du dig heller.

Sen, skratten. Hela lydnadsprov konceptet är en lek påhittad av människor och egentligen helt onödig för vår överlevnad. Kom ihåg att se det roliga i s.k. misslyckanden. Jag tävlade i lydnad med Daina som barn och råkade ut för allt möjligt. För det första reste jag ofta ensam (vilket redan borde ge poäng), hade en relativt opålitlig hund (gosh)  och höga förväntningar. Bakom ett prov (jag deltog i fem) har jag skrivit ALDRIG MER! när jag var kanske 13 år. Dessutom ordnades just det nämnda lydnadsprovet mitt på arenan i Åbo Mässcentrum, massor med hundar och folk runtomkring. Domaren hade kommenterat att jag inte gjort något fel, att jag inte skulle ge upp och att det överlag hade gått väldigt bra. Vår akilleshäl var att min hund steg upp och showade inför publiken, när hon skulle ligga stilla i två minuter. Tyvärr gav jag upp :(. När jag hittade tävlingsprotokollet för någon vecka sedan, blev jag alldeles tagen av hur höga poäng vi fått i allt annat. Med den livserfarenhet jag har idag så skulle jag vara superstolt över de poängerna. Ingen av mina nuvarande hundar kommer ens nära den utbildningsnivå vi var på då! Men jag gav upp. Det var dock andra problem med den hunden, så det var lika bra att vi inte fortsatte tävla. 

Några år senare drog jag lydnads- och utställningsträningar i vår klubb. Jag fick coaching av uppfödaren, polisen Sulo Oksanen, vilket var lite extra roligt och motiverande, och några kunder att ta hand om. Några av mina elever i kurserna började i sin tur att tävla och klarade sig bättre än jag gjort, så jag kanske hade lärt mig något i alla fall.

Nu är jag glad för alla dessa erfarenheter. Om jag hade haft lätt hade jag nog inte lärt mig så mycket, även om någon trauma uppstod för en tid. 

Glöm egna misstag/misslyckanden, men GLÖM GENAST hundens. Glöm hela det konceptet!!! Skratta hellre. Det har jag lärt mig att göra på utställningar. Jag övar ibland minimalt, för det viktiga för valpar och unga är showen och jag har lagt märke till att alla föstår det inte. Men jag behöver det, vi kan showa ibland! Huvudsaken vi har roligt och ibland också publiken. En gång skrattade publiken åt Madde när hon var valp och människor kom och bad om ursäkt. Ärligt talat var jag glad och lite stolt att vi kunnat stå för underhållningen den gången!!! 

måndag 30 januari 2023

2. Lydnadsträning. Föraren/Ohjaaja

Lydnad tränas inte mekaniskt enligt Salme Mujunen, utan träningen kräver många ur mänsklig synvinkel fina drag ss empati, tålamod, och kommunikationsförmåga. En hund får aldrig behandlas som ett känslolöst tävlingsredskap!

Lydnad(sprov) kräver också en viss känslighet av föraren för att förstå orsaker till eget beteende och följder av dessa. Hunden är som en spegel, som speglar resultatet av just detta.

SM tar upp tävlingsnervositet i slutet av boken, men jag tar upp det redan här och tolkar det till vardagen.

I bästa fall är nervositet och spänning något bra. Man är taggad och fokuserad på uppgiften. I värsta fall kan det vara riktigt hemskt. Nervositeten kan förlama kroppen och tänkandet, orsaka en spänning i kroppen som kommer ut som irritation, nyckfyllhet i rörelser, spänning som påverkar rösten och tonfallet. Det kan gå så att hunden inte känner igen tonfallet man använder i kommandot, rörelserna kan vara snabba eller innehålla för hunden främmande ryck. Hunden hör också på föraren att något är riktigt på tok. Föraren kan verka arg och det gör hunden osäker. Detta gäller förstås på tävlingar, men ack också i vardagen, just den situationen hunden skulle behöva lyda! Hur lätt är det inte att ropa in hunden som sprungit ut på gatan med en ton av hysteri eller arghet i rösten!.  En annan sak som hjälper är att le.  Det hjälper faktiskt. När du ler slappnar du av och lugnar ner dig och detta smittar också på hunden. 

Inom kort kommer jag att presentera Suski Fagerströms MindRiders metoder för stresshantering! Av ryttare beprövade metoder!




torsdag 26 januari 2023

1. Lydnadsträning. Vi testar Salme Mujunens bok "Tie tottelevaisuusvalioksi"


God kvalitativ träning ger säkerhet. 




Min tanke är inte att börja tävla, men nog träna med hjälp av Salme Mujunens bok "Tie tottelevaisuusvalioksi" fritt översatt vägen till lydnadschampion. 

Boken är på finska, så Mujunens tankar är översatta av mig. Försöker dock översätta citat noggrannt och markerar citat tydligt. Resten är mina tankar och analyser. Använder boken som inspiration, men ansvarar själv för tolkningen!

Jag tycker att Mujunen har många bra poäng och kommer att lyfta fram de jag själv tycker att är bra. Försöker också locka någon av mina vänner och uppfödningar med på resan. Vi testar 3-5 ggr och ser hur långt vi kommer med våra cockerspaniels. De är kanske inte den mest vanliga rasen på lydnadsträningar eller tävlingar nuförtiden, andra raser har kört förbi, åtminstone i vår klubb brukar vi vara de enda🙈. Trots att det inte är så vanligt, betyder det inte att cockrar inte skulle tycka om det. De är ofta ivriga och glada på träningarna. Att de sen inte orkar så länge eller utför uppgifterna snabbt för att sedan börja göra annat är både en temperamentsfråga, men också en pedagogisk utmaning. För det andra betyder det inte att trots att vi kanske inte blir champions att det skulle vara en orsak att att låta bli att träna!


"Många lydnadsproblem uppkommer p g a brister och fel i grundarbetet, problemen kan visa sig svåra eller t o m omöjliga att reparera". SM


Inledning

Lydnadsträning är en holistisk livsstil mellan förare och hund, var man tillsammans framskrider sida vid sida (SM), det är inte enbart enstaka moment, inte show för publiken, utan i sin renaste form en djup kontakt mellan förare och hund. Kontakten finns alltid, i vardagen och på promenader. Den bygger på tillit. Detta vackra sagt, så vet vi alla att ibland är vi inte i rätt sinnestillstånd, ibland är hunden överenergisk och ibland orkar man bara inte bry sig. 

Målet för mig är att fördjupa kontakten till min hund och påminner mig om den frihetsdressyr jag gör med hästarna. Om vi ska vara ärliga, är jag världens lataste på att träna, för jag tröttnar fort (så jag passar perfekt med cocker). Vi får se hur det går. Små steg i taget (mycket bra av pedagogiska skäl också) med tanken att varje litet steg är framåt och ger mig kvalitetstid med min hund. 

SM beskriver lydnadsträning som att först görs grunden och därefter byggs huset tegelsten för tegelsten. 

Eva deltar sista gången i valpklass. Tammerfors Puppy-show 17.9.2022

Domare Juha Putkonen

 

 







Vi hade stor bil, men - 😊