Sommaren 2020, under covid-19 sommaren, fick jag möjlighet att delta i Suskin Fagerströms Mind Riders kurs "Rohkeutta ratsastukseen" webkurs.
 |
| Suski Fagerström har en lång erfarenhet av ridskoleundervisning (vd. PoniHaka 1991-2014)som ridlärare och tränare, har själv tävlat från 8-årig liten flicka till Finn Derby-vinst 1999, men har utöver det satsat på mentala sidan bland annat genom mindfullness och Enneagramutbildningar. |
Kursen jag deltog i kunde översättas till "Modigare ryttare". De flesta av oss som rider vet att även om man VILL rida, så kan man vara otroligt nervös för något. Det kan vara att man är rädd för att galoppera, hoppa, att hästen ska skena eller dylikt, men det kan också vara fråga om tävlingsnervositet. Vi som håller på med hästar vet att de speglar både våra känslor och vårt kroppsspråk, både medvetna och omedvetna.
Nästan alla blir rädda i något skede av sitt hästliv, även de tuffaste. Endel kallar det att bli vettigare- vuxen, inte vara så blåögd,osv. Det är naturligt att bli rädd i vissa situationer, vårt problem är att rädsla hindrar oss att fokusera och smittar på hästen, därför är det extra viktigt för oss som håller på med hästar jobba med våra känslor, även andra känslor än rädsla. En annan sak som är värd att notera, jag känner många, som inte slutat med hästar trots att de blivit rädda eller att det hänt något. Vi skulle inte kallas hästmänniskor- om vi inte alltid kom tillbaka?!
Jag var själv ganska orädd som barn. Det hände något nu som då på vår ridskola, men det gällde liksom inte mig. En häst försökte hoppa över min väns familjs personbil och måste avlivas, stigläder lossnade eller gick av i full galopp, jag föll av redan sjätte gången jag red osv, men jag tog det inte personligt.
Första gången jag blev rädd var kanske när jag redan blivit mamma. Jag bytte ridgrupp, till en grupp där det fanns ängsligare personer och det beaktades att jag var gravid osv. Då fick jag mina första visioner av försiktighet (blev tvingad av omgivningen att tänka på det). Sen när min son fötts kände jag något mer än ängslan. Tänk om jag inte kunde ta hand om honom om jag skadade mig eller ännu värre. Vid min andra graviditet red jag inte alls, men kroppen kändes då helt annorlunda och mer gravid :)
Det gick på något sätt i några år, sen blev det betydligt värre när min nacke orsakade smärta och kramper i vänstra handen och benet, och som jag inte själv kände. Jag misste "touchen" och tyckte fortfarande om svårare hästar, men började tvivla på och kände att jag mist min flow från barndomen. Jag fick en bra coach, så det lättade mycket, men tvivlan dök upp alltemellanåt.
Femton år senare fick jag hälsoproblem, som jag inte igen förstod själv, utan försökte fortsätta som förr. Jag bröt två gånger fyra revben. Första gången helt av, andra gången bara sprickor. Fick också en spark i handen och bröt ett ben på den. Min sjukdom sänkte mina adrenalinvärden så dramatiskt att jag inte reagerade på saker. Jag var alltid lite efter i mina reaktioner också när jag stött mig. Jag förstod inte alltid vad som hänt, men började bli spänd i min ridning.
Vi tacklar ofta problem på eget sätt, jag tacklade med min favorit "Va 17" och öste på med energi. Tyvärr hottade jag till hästarna (jag som aldrig annars heller är väldigt stillsam) och när jag kände att jag hottat hästen blev jag nervös och försökte rida ännu mer (begära lite till av kraft). Det var inte roligt mer. Jag fick mina lugna hästar i sån "mode" att min kära ridlärare Maija sa att de sticker när ett grässtrå böjer för vinden. Mirella stack t o m fast Maija ledde oss. Som tur kom hon till min undsättning för att sänka mina varv, jag var så boostad och övermotiverad. Jag lärde mig att lugna mig under Maijas vakande öga, men hon kan inte alltid vara på plats, vi måste också lära oss ta hand om oss själva!
Hur kan jag tackla min nervositet och mina stressreaktioner?
Hur ska vi då tackla vår nervositet, darrande händer, att vi håller andan, spänner axlarna eller andra muskler, biter ihop tänderna... lyssnar på den elaka papegojan på vår axel som varnar oss konstant för allt, trycker ner oss för att vi är så dåliga, dumma och sämre än alla andra.
Jag brukar säga till ryttarna att dina tankar går till hästen- den tror att du är rädd för den, arg på den, frustrerad på den... Hästen förstår inte att du är spänd p g a att du är nervös och spänner dig, att du är rädd för att göra bort dig, att inte kunna, falla eller stöta dig. Hästen tror att allt gäller den och att du med sinnet och kroppen försöker varna den för lejon i hörnen.
Vad kan man då göra för att lugna sig?
Suski Fagerström har skapat ett eget koncept Mind Riders som mental coahing för ryttare som jag deltog i och lät två av mina elever få del av. Det var en mycket ingående kurs om vårt beteende, hjärnans funktion, metoder för att utveckla mental styrka, mod och koncentrationsförmåga med fokus på 5H:n, andas, le, fokus på det goda, acceptans och inre lugn (tysta dina tankar). Mer om dessa framöver!
5H
- Hengitä
- Hymyile
- Huomio hyvään
- Hyväksy
- Hiljenny
https://www.mindriders.com/store