Grattis Iina!
http://www.theseus.fi/handle/10024/142109
EXAMENSARBETE
Författare:
Iina Kela
Utbildning
och ort: Utbildning till samhällspedagog, Åbo
Handledare:
Mona Bischoff och Peter
Edelsköld
Titel: Socialpedagogisk hästverksamhet –
Bekantningsdag på stallet Sagobacken
_________________________________________________________________________
Datum 27.2.2018 Sidantal
37 Bilagor
5
_________________________________________________________________________
Abstrakt
Detta handlingsbaserade examensarbete
strävar till att sprida kunskap kring socialpedagogisk hästverksamhet på
svenska. Socialpedagogisk hästverksamhet är en relativt ny verksamhetsform i Finland, som inte fått
så mycket synlighet inom stödjande av människans välmående och sociala
tillväxt, samt förebyggande av marginalisering.
Syftet med
arbetet är att sprida kunskap om socialpedagogisk hästverksamhet och genom
detta öka på användningen av verksamheten. Som koncept användes en
bekantningsdag som ordnades på stallet Sagobacken. Under dagen fick personer
som kan påverka verksamhetens användning bekanta sig med socialpedagogisk
hästverksamhet, genom att själv komma i kontakt med hästen och stallmiljön samt
prova på övningar som kan användas i verksamheten.
Målet är
att visa de mångfasetterade möjligheterna som verksamheten erbjuder, på ett
sätt som väcker tankar och känslor hos deltagarna, samt skapa kontakter mellan
stallet och de olika aktörerna som kunde använda sig av verksamheten.
Arbetets
teoretiska referensram består av
socialpedagogik och socialpedagogisk hästverksamhet på allmän nivå, hästens
påverkan på människan samt användbarheten av hästen och stallmiljön i
pedagogiska syften. I arbetet behandlas även teorier som stöder valet av konceptet,
d.v.s. learning by doing, utomhuspedagogik och naturens påverkan på inlärning.
_________________________________________________________________________
Språk: Svenska Nyckelord: Socialpedagogik,
socialpedagogisk hästverksamhet, bekantningsdag, stallmiljö, gemenskap, marginalisering
_________________________________________________________________________
OPINNÄYTETYÖ
Tekijä: Iina
Kela
Koulutus ja
paikkakunta: Yhteisöpedagogi, Turku
Ohjaaja(t): Mona
Bischoff och Peter Edelsköld
Nimike: Sosiaalipedagoginen
hevostoiminta - Tutustumispäivä Sagobackenin tallilla
_________________________________________________________________________
Päivämäärä 27.2.2018 Sivumäärä 37 Liitteet
5
_________________________________________________________________________
Tiivistelmä
Tässä toiminnallisessa opinnäytetyössä käsitellään
tietoisuuden levittämistä sosiaalipedagogisesta hevostoiminnasta ruotsiksi.
Sosiaalipedagoginen hevostoiminta on suhteellisen uusi toimintamuoto Suomessa,
joka ei ole saanut sen suurempaa näkyvyyttä sosiaalisen kasvun ja hyvinvoinnin
tukemisessa, sekä syrjäytymisen ehkäisyssä.
Opinnäytetyön tarkoituksena on levittää tietoa
sosiaalipedagogisesta hevostoiminnasta ja tämän kautta lisätä toiminnan
käyttöä. Konseptina tiedon levitykseen käytettiin tutustumispäivää, joka
järjestettiin tallilla Sagobacken. Tutustumispäivänä saivat sellaiset henkilöt
jotka voivat vaikuttaa toiminnan käyttöön, tutustua sosiaalipedagogiseen
hevostoimintaan, pääsemällä kontaktiin hevosen ja talliympäristön kanssa, sekä
kokeilemalla erilaisia harjoituksia joita toiminnassa voidaan käyttää.
Työn tavoitteena on näyttää ne monipuoliset
mahdollisuudet jotka toiminta tarjoaa, tavalla joka herättää osallistujissa
ajatuksia ja tunteita, sekä luoda yhteyksiä tallin ja eri osallistujien
välille.
Opinnäytetyön teoreettinen viitekehys muodostuu
sosiaalipedagogiikasta ja sosiaalipedagogisesta hevostoiminnasta yleisellä
tasolla, hevosen vaikutuksista ihmiseen sekä hevosen ja talliympäristön
käyttömahdollisuuksista pedagogisissa tarkoituksissa. Työssä käsitellään myös
teorioita jotka tukevat menetelmän valintaa; learning by doing,
ulkopedagogiikka ja luonnon vaikutus oppimiseen.
_________________________________________________________________________
Kieli: Ruotsi Avainsanat: Sosiaalipedagogiikka,
sosiaalipedagoginen hevostoiminta, tutustumispäivä, talliympäristö,
yhteisöllisyys, syrjäytyminen
_________________________________________________________________________
BACHELOR’S THESIS
Author: Iina Kela
Degree Programme: Civic Activity and Youth Work, Turku
Supervisor(s): Mona
Bischoff och Peter Edelsköld
Title: Social Pedagogical Horse Activity –
Introduction day at the stable Sagobacken
_________________________________________________________________________
Date 27.2.2018 Number of pages 37 Appendices 5
_________________________________________________________________________
Abstract
This action-based thesis is about spreading awareness
of social pedagogical horse activity, in Swedish. Social pedagogical horse
activity is a relatively new type of activity in Finland that has not got much
visibility in supporting human wellbeing and social growth as well as the prevention
of marginalization.
The purpose of this thesis is to spread awareness of
social pedagogical horse activity and through it increase the activity’s usage.
In order to spread awareness, I organized an introduction day at the stable
Sagobacken. During the introduction day, persons who can influence the usage of
the activity got to learn about pedagogical horse activity by coming in contact
with the horse and the stable environment and try the exercises which can be
used in the activity.
The aim is to show the various opportunities that the
activity has to offer, in a way that awakens thoughts and feelings in the
participants, and to create contacts between the stable and the different
participants who could have usage of the activity.
The theoretical frame of reference for this thesis
consists of social pedagogy and social pedagogical horse activity in general,
the horses’ influence on the human and the usability of the horse and the
stable environment for pedagogical purposes. The thesis is also processing
different theories that supports the choice of the concept, which is learning
by doing, outdoor pedagogy and the nature’s effect on learning.
_________________________________________________________________________
Language: Swedish Key words: Social pedagogy, social
pedagogical horse activity, introduction day, stable environment, communion,
marginalization
_________________________________________________________________________
Innehållsförteckning
Bilaga 1 Översättning
av nätsidorna
Bilaga 2 Teoridel:
Socialpedagogisk hästverksamhet
Bilaga 3 Utvärderingsblankett
Bilaga 4 Powerpoint
presentation
Bilaga 5 Visitkort
Ridsporten har varit en gren som förut bara
eliten och armén hade tillgång till, men blev senare tillgänglig för hela
folket. Idag är ridsport en naturlig del av sportutbuden för vardaglig motion,
för människor i alla åldrar, d.v.s. ridningens fysiska påverkan har noterats
och används omfattande. Det talas dock inte så mycket om ridningens psykiska
påverkan. (Pitkänen, 2008,
s. 7) Socialpedagogisk
hästverksamhet är en relativt ny rehabiliterande och/eller förebyggande verksamhetsform
i Finland. Verksamheten
strävar efter att utveckla människans sociala färdigheter (Windell, 2013, s. 16), stöda människans
välmående samt förebygga marginalisering (Sosiaalipedagoginen Hevostoimintayhdistys Ry., 2015).
Mitt
intresse för hästar fick sin början då jag började rida på en ridskola som sju
år gammal och ända sen dess har jag varit häpen över hästens påverkan på mig.
Kontakten jag fått med hästar är något helt unikt, som jag inte har med någon
människa. Jag är säker på att jag inte skulle vara den person jag är idag,
ifall jag inte hade haft kontakten till hästar. Hästar har lärt mig mycket, som
t.ex. respekt, tillit, omtanke, tålamod och självsäkerhet, samt gett mig goda
färdigheter för att kunna ta en ledarroll, kunna följa, lyssna och vara
medveten om min omgivning. Mitt hästintresse ledde mig till att studera till hästskötare
på Axxell Brusaby, varifrån jag utexaminerades våren 2013. Hösten 2014 påbörjade
jag mina studier till samhällspedagog på Yrkeshögskolan Novia. Under mina
studier i Novia fann jag ett stort intresse för att hjälpa och stöda personer
som har i risk för att bli marginaliserade eller sådana personer som redan
hamnat ”utanför systemet”. Jag var på praktik på stallet Metsäkylän
Ratsastuskeskus, där det ordnades arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte
sommaren 2016. Under praktiken växte mitt intresse för att kombinera hästskötar-
och samhällspedagogyrket i pedagogiska syften, varefter jag fördjupade mig i
socialpedagogisk hästverksamhet.
På grund
av mitt eget intresse för socialpedagogisk hästverksamhet vill jag göra ett
examensarbete där jag kan sprida kunskapen om verksamhetens användbarhet, på
ett sätt som väcker intresse hos personer som kan påverka användningen av verksamheten.
Tillsammans med min uppdragsgivare Annika Kontturi-Salmi skapade jag en
bekantningsdag, där personer som kunde använda sig av den socialpedagogiska
hästverksamheten kunde delta i för att bekanta sig med verksamheten. Vi valde
att använda bekantningsdag som koncept för att komma ut ur den traditionella
inlärningsmiljön. På detta vis kan deltagarna komma i direktkontakt med
hästarna och stallmiljön, samt själva få prova på de övningar som kan användas
i socialpedagogisk hästverksamhet. På grund av behovet av svenskspråkig
verksamhet beslöt vi att bekantningsdagen kommer att gå på
svenska och i och med detta bör målgruppen bestå av svenskspråkiga personer. Utöver skapandet av
bekantningsdagen har jag översatt Finlands socialpedagogiska
hästverksamhetsförening, Sosiaalipedagoginen hevostoimintayhdistys ry:s
nätsidor till svenska. Fastän denna uppgift inte hade ett direkt samband med
bekantningsdagen, bestämde jag mig att ha det som en del av examensarbetet, för
att översättningen bidrar till spridningen av kunskapen till den svenskspråkiga
allmänheten.
Syftet med
examensarbetet är att sprida kunskap om socialpedagogisk hästverksamhet på
svenska och i
förlängningen öka medvetenheten om socialpedagogiska hästverksamhetens
användningsmöjligheter. Fastän jag varit med hästar i nästan
hela mitt liv och fastän jag alltid känt den psykiska påverkan hästar har, hade
jag inte hört talas om socialpedagogisk hästverksamhet förrän jag började
studera till samhällspedagog. Socialpedagogisk hästverksamhet är en relativt ny
verksamhetsform i Finland, som inte fått lika mycket synlighet som t.ex.
ridterapi. Skillnaden mellan dessa två verksamhetsformer kommer att förklaras
senare i arbetet. Från mina egna erfarenheter kunde jag relatera till den socialpedagogiska
hästverksamhetens teorier och jag anser att det är en väldigt bra metod som
kunde hjälpa flera olika målgrupper. På grund av att största delen av den
information som redan finns i Finland är på finska, bestämde jag mig för att
koncentrera mig på spridning av kunskapen på svenska. Jag valde att ordna en
bekantningsdag på stallet Sagobacken i Lundo, för att sprida kunskap och väcka
intresset hos personer som kan påverka verksamhetens användning, som t.ex.
ungdomsarbetare, handledare, lärare, personer som arbetar t.ex. på folkpensionsanstalten
(FPA), Arbets- och näringscentralen (Te- central) mm.
Målet med examensarbetet är att skapa ett
koncept för att sprida kunskap om socialpedagogisk hästverksamhet och visa de
mångfasetterade möjligheterna som verksamheten erbjuder. För det andra är målet
att skapa kontakter mellan stallet och de olika aktörerna som kunde använda sig
av verksamheten. Jag anser att det är viktigt för målgruppen att själv få
uppleva stallmiljön och erfara de känslor och tankar hästen väcker, för att få
en bättre förståelse för verksamheten.
Jag valde
att göra ett handlingsbaserat examensarbete, då den möjliggör
verkställande av de idéer man har (Vilkka & Airaksinen, 2003, s. 56). Ett Handlingsbaserat arbete stöder examensarbetets mål att sprida kunskap
om socialpedagogisk hästverksamhet till sin målgrupp. Ett handlingsbaserat arbete består av två delar; själva produkten som
verkställs och rapportering av den. Formen av rapporten för ett handlingsbaserat
arbete har likheter med en berättelse, då den berättar om arbetsprocessen och
de olika förändringarna och valen man gjort, för att komma till den slutliga
produkten, samt resultaten av den. (Vilkka & Airaksinen, 2003,
ss. 82-83)
Rapporten skall kunna besvara frågorna vad som utförs, hur det utförs och
varför det utförs (Vilkka & Airaksinen, 2003, s. 65)?
I detta
arbete kommer jag först att redovisa teorin bakom socialpedagogisk
hästverksamhet och dess ursprung, samt hästens påverkan på människan och
användbarheten i pedagogiska syften. Jag kommer även kort att jämföra
socialpedagogisk hästverksamhet med andra hästverksamheter. Senare kommer
uppdragsgivaren och utformandet av konceptet presenteras, samt teorier som
stöder valet av konceptet, d.v.s. learning by doing, utomhuspedagogik och
naturens påverkan på inlärning.
Jag kommer
att framföra översättningen av
Sosiaalipedagoginen hevostoimintayhdistys ry:s nätsidor (Bilaga 1). Jag kommer
att beskriva planeringsfasen, förverkligandet och upplägget av bekantningsdagen,
samt deltagarnas och min egen utvärdering av den. Till slut kommer jag att
sammanfatta arbetet i kapitlet Slutdiskussion.
På grund
av att socialpedagogiska hästverksamhetens användningsmöjligheter riktar sig
till flera olika målgrupper och för att personerna som bjöds in på
bekantningsdagen består av personer med olika utbildningar och yrken, beslöt jag
att avgränsa teorin som presenteras samt övningarna till en mer allmän nivå.
Mer information om socialpedagogiska hästverksamhetens användningsmöjligheter
för specifika målgrupper hittas på Sosiaalipedagoginen hevostoimintayhdistys
ry:s nätsidor.
I arbetet kommer jag att använda olika
begrepp som bör definieras för en enklare läsupplevelse. Med begreppet koncept syftar jag på examensarbetets
produkt, d.v.s. bekantningsdagen samt pilotdagen som ordnades på stallet
Sagobacken. Under bekantningsdagen och pilotdagen utförs olika övningar, som är de uppgifter och/eller
aktiviteter man kan använda sig av i socialpedagogisk hästverksamhet. Begreppet
kund(er) föreställer den
person/personer som deltar i någon typ av socialpedagogisk verksamhet och
begreppet deltagare används för den
person/personer som deltog i bekantningsdagen eller pilotdagen på stallet
Sagobacken. På grund av att jag hade nära samarbete med min uppdragsgivare
Annika Kontturi-Salmi, kommer jag att använda pronomenet vi då jag berättarar om åsikter, idéer och beslut som vi gjort
tillsammans.
I detta kapitel introduceras
socialpedagogiska hästverksamhetens teoretiska grunder, tillkomsten av
verksamheten i Finland samt vilka pedagogiska möjligheter hästen och
stallmiljön erbjuder. Jag kommer även att jämföra socialpedagogiska
hästverksamheten med andra hästverksamheter, får att få klarhet i hur de skiljer
sig från varandra.
Socialpedagogiska hästverksamheten baserar
sig på socialpedagogikens teorier och därför är det viktigt att först redovisa
vad begreppet socialpedagogik innebär. På grund av att socialpedagogiska
hästverksamhetens syfte är att förebygga marginalisering samt stöda människors utveckling
av sociala färdigheter (Sosiaalipedagoginen
Hevostoimintayhdistys Ry., 2015), kommer jag i detta
kapitel att fokusera på socialpedagogikens synsätt på människans integration i
samhället samt människans identitetsutveckling.
Socialpedagogiken studerar samhällets
integrationsordning, d.v.s. relationen mellan individ och samhälle.
Socialpedagogiken studerar hur människorna hittar sin plats i samhället samt
hurdana möjligheter samhället erbjuder för människorna för att kunna hitta sin
plats i gemenskapen. (Madsen, 2001, s. 14) (Windell, 2013, s.
15)
Socialpedagogiskt arbete stöder sådana individers
eller gruppers integration, som inte har kunnat eller haft möjlighet till att
skapa tillhörighet (Madsen, 2001, s. 23) på grund av olika
brister i samhället (Windell, 2013, s. 15). Socialpedagogiskt
arbete stöder och hjälper människor att utveckla sina sociala färdigheter, så
de kan integreras i samhället och fungera i växelverkan med andra.
Socialpedagogiken utgår från att alla människor, oavsett deras livssituation
eller behov, är aktiva aktörer och skall inkluderas i samhället. I
socialpedagogiken ser man det som samhällets ansvar att hjälpa dem som är i
riskzonen för marginalisering och/eller dem som redan blivit utstötta (Windell, 2013, ss. 15-16).
Integrationsprocessen kan se olika ut för olika målgrupper och kan antingen
vara defensivt eller offensivt. Den defensiva integrationsprocessen stöder
sådana personer som redan är utstötta från samhället. Metoder som används kan
vara i form av t.ex. bogemenskaper för personer med psykisk/fysisk handikapp
eller arbetsträning för unga arbetslösa. Den offensiva integrationsprocessen
fungerar som en förebyggande insats och inriktar sig på personer som är i
risken av att bli utstötta. En offensiv integrationsprocess han bestå av t.ex.
specialklasser eller stöd till barn och/eller familjer i risk för familjevåld. (Madsen, 2001, s. 25)
Socialpedagogik är även en sammanflätande
process av lärande och identitetsutveckling. Som en metod för integrering till
samhället använder socialpedagogiken inlärning genom sociala sammanhang och ens
omgivning, där man lär sig om både en världsbild och en självbild. Den kunskap
vi får om världen och om oss själva, får vi genom kontakten med andra människor,
samt vår omgivning. (Cederlund & Berglund, 2014, s. 35) I samhället pågår en
konstant socialiseringsprocess, där den uppväxande generationen formar sig
enligt de olika normer, plikter och rättigheter i samhället. För att kunna
passa in i samhället måste individen internalisera, d.v.s. införliva samhällets
normer och värden som till en del av sin personlighet, för att ingå och anpassa
sig in i gemenskapen. Under denna process utvecklar individen sin identitet och
förhållandet till sin omvärld. (Madsen, 2001, s.
21)
All socialpedagogisk verksamhet planeras och
anpassas skilt för varje kund och det centrala i verksamheten är kundens eget
deltagande och aktivitet (Windell, 2013, ss. 16-17). I socialpedagogiskt
arbete är det själva kunden som står i centrum och det är viktigt att ge kunden
möjligheten att själv få vara med och påverka sin situation och utveckling.
Handledarens roll i socialpedagogiska arbetet är att fungera som professionellt
stöd och lyfta upp de positiva sakerna som finns inom kunden, istället för att
koncentrera sig på de hinder som kunden har. (Cederlund & Berglund,
2014, ss. 90-91)
Man kan säga att handledarens uppgift i socialpedagogisk verksamhet är att
hjälpa kunden att ”hitta sin egen väg” (Cederlund &
Berglund, 2014, s. 14). Det är det viktigt att arbeta med
marginaliserade personer och att hitta för individen passliga metoder för att
stötta dem i olika svåra situationer (Rodvik, 2016, s.
8).
Människor har länge använt djur som redskap
för att stöda människans välmående. Redan under 1600-talet började man se
möjligheterna i djurens förmåga att få människor att må bra. Grunden till
djurterapi förekom under 1700-talet och djuren började användas vid olika
vårdhem och mentalsjukhus. Under 1900-talet blev djurterapi och djurens
påverkningsmöjligheter på människans hälsa mer populärt än tidigare och man
började forska användningen av djur som komplement i behandling av fysiska och
psykiska funktionshinder. (Eriksson &
Persson, 2012, s. 6) Under 1950-1960-talet i USA började
forskarnas intresse för sambandet mellan djur och människor växa. Efter att
studierna lyfte upp sambandets positiva påverkan för hälsan, började
användningen av djurterapi öka (Pitkänen, 2008,
s. 12).
Djurterapins användning ökade särskilt i behandlingen av barn med autism, då
man märkte att de umgicks bättre med djur, för att de utan ord kan visa empati,
samt stödja och lyssna. (Eriksson & Persson, 2012, s. 6)
I Finland började socialpedagogisk
hästverksamhet användas i början av 2000-talet, då Finska Ryttarförbundet och
Kuopion yliopisto startade upp ett projekt ”Ratsastuspedagogia
ehkäisemään lasten ja nuorten syrjäytymistä”. Projektets syfte var att
stöda välmående och marginaliserade barn och unga, vars antal i landet hade
vuxit. År 2002 grundades en förening för finska socialpedagogiska
hästverksamheten; Sosiaalipedagoginen hevostoimintayhdistys ry. Samtidigt startade
den första finskspråkiga fortbildningen inom socialpedagogisk hästverksamhet (Orava, 2010, s. 5); Socialpedagogisk hästverksamhet i
förebyggande av marginalisering och social rehabilitering, 25 sp (Sosiaalipedagoginen Hevostoimintayhdistys
Ry., 2015).
Ridsporten idag är en populär del av
sportutbuden för vardaglig motion och ridningens fysiska påverkan på människan
har noterats. Det talas dock inte så mycket om ridningens psykiska påverkan (Pitkänen, 2008,
s. 7).
Motionering med häst är mycket mer än upprätthållning av människans fysiska kondition,
den har även en psykiskt uppfriskande påverkan som baserar sig på den
hälsofrämjande och helande växelverkan som sker mellan häst och människa (Pitkänen, 2008,
s. 12).
Det är den helande växelverkan som socialpedagogiska hästverksamheten baserar
sig på (Sosiaalipedagoginen
Hevostoimintayhdistys Ry., 2015).
Socialpedagogiken handlar om människans
relation och integration till samhället, samt förebyggande av marginalisering
och stödjande av sådana personer som fallit, eller är i risken av att falla ”utanför
systemet” (Orava, 2010, s. 8). Socialpedagogiska
hästverksamhetens baselementer kommer från socialpedagogikens teorier, d.v.s.
gemenskap, upplevelse, funktionalitet och dialog (äkta bemötande) och verksamhetens
syfte är att förebygga marginalisering samt stöda välmående och social
tillväxt. (Sosiaalipedagoginen
Hevostoimintayhdistys Ry., 2015) Socialpedagogiska
hästverksamhetens strävan att utveckla sociala färdigheter hjälper kunden att
kunna fungera i växelverkan med andra inom samhället. Kunden lär sig de normer,
värderingar och beteende regler som råder i gemenskapen (Windell, 2013, s.
16),
vilket sker genom inlärning och uppfattning av saker genom individens egna upplevelser
och erfarenheter (Sosiaalipedagoginen
Hevostoimintayhdistys Ry., 2015).
Till socialpedagogiska hästverksamheten ingår
allt det arbete som kan göras på stallet, som t.ex. skötsel av hästen och
dennes livsmiljö, utfodring, hästhantering, ridning, körning mm. Hästens
välmående är huvudsaken i arbetet, viket sedan speglas till människans egna
liv, d.v.s. visar kunden av vilka saker ens eget välmående består av.
Socialpedagogisk hästverksamhet kan inte förenklas som en verksamhet med
specifika aktiviteter och handlingar, utan det kan användas på flera olika sätt
för att nå flera olika mål. (Orava, 2010, s.
6)
Verksamheten kan bestå av t.ex. rehabiliterande verksamhet för barn och unga,
upprätthållning av funktionsförmåga och uppfriskande verksamhet för äldre,
rehabiliterande arbetsverksamhet eller integration. Det huvudsakliga syftet i
alla verksamhetsformer är ändå lika, d.v.s. stödjande av människans välmående
och social tillväxt, samt förebyggande av marginalisering. (Sosiaalipedagoginen
Hevostoimintayhdistys Ry., 2015)
Socialpedagogisk hästverksamhet bör jämföras
med andra hästverksamhetsformer, för att det är viktigt att inte blanda de
olika verksamhetsformerna sinsemellan (Windell, 2013, s. 28). Dessa former är
ridterapi och ridning som hobbyverksamhet. Enligt Orava och Windell är jämförelse
med travsport inte nödvändigt, för att det skiljer sig stort från de andra verksamhetsformerna.
(Orava, 2010, s.
18) (Windell, 2013, s. 27)
Det finns flera likheter mellan
socialpedagogisk hästverksamhet, ridterapi och ridning som hobby (Orava, 2010, s.
20),
men det är ändå viktigt att skilja på verksamheterna (Windell, 2013, s.
28).
Ridning som hobby definieras som sport, men har i sig flera socialpedagogiska
element, som t.ex. ansvarstagande, stallgemenskap och socialt umgänge. Skillnaden
till socialpedagogiska hästverksamheten är perspektivet på målet som arbetas
mot. I ridning som hobby ligger fokusen på inlärning av ridning och hästhantering
och i socialpedagogiska hästverksamheten ligger fokusen på människans sociala
tillväxt och rehabilitering. (Orava, 2010, s. 19)
Ridterapi är verksamhet som utförs av en
professionell ridterapeut som använder hästen som sitt verktyg (Orava, 2010, s. 19), vilket har visat
sig ha en terapeutisk inverkan på flera olika nivåer (Mohlin, 2011, s. 1). Terapiformen är
olika beroende på terapeutens utbildning. De kan vara pedagogiska, motoriska
eller psykologiska. Verksamhetens innehåll och kundens målsättningar bestäms av
hälso-och sjukvårdssystemet, vilka uppföljs enligt godkända kriterier (Pitkänen, 2008, s. 12). Ridterapi är en individuell
rehabiliteringsmetod, där fokusen ligger på att kontrollera sin kropp, sinne
och/eller sitt beteende. Skillnaden till socialpedagogisk hästverksamhet är även
här perspektivet på målet och var fokusen ligger, d.v.s. stödjande av
människans sociala tillväxt och rehabilitering. (Orava, 2010, ss. 19-20)
Man kan säga att socialpedagogisk
hästverksamhet ligger ”emellan” ridning som hobbyverksamhet och ridterapi, då
man kollar djupare in på de olika målinriktningarna och fokusen i verksamheten.
T.ex. hobbyverksamhet fokuserar på att förebygga problem på en gemenskaplig
nivå, då ridterapi fokuserar på att korrigera problem som redan hänt, på
individuell nivå. Socialpedagogiska hästverksamheten har i sig av båda elementen
och har både individuella och gemenskapliga mål. (Orava, 2010, s. 20)
Till skillnad från andra djur som ofta
används i socialpedagogiska verksamheter, är hästen helt unikt tack vare sin
storlek och användningsmöjligheter. Med hästen kommer möjligheten till
kroppskontakt genom ridning och ryktning (Orava, 2010, s.
17)
och så som min uppdragsgivare för examensarbetet Annika Kontturi-Salmi
påpekade; du kan krama ett litet djur för hårt, men en häst får du krama. Hästen
som ett djur skiljer sig från de andra, för i jämförelse med t.ex. hund och
katt som är rovdjur, är hästen ett bytesdjur med stor vaksamhet för
omgivningen. Som ett socialt flockdjur har hästen utvecklat en förmåga att
iaktta flockmedlemmarnas känslosignaler (Pitkänen, 2008,
s. 18).
Hästens biologiska bakgrund är orsaken till varför den ger direkta och klara
signaler, vilket i sig möjliggör hästens användning som t.ex. spegel till
människan känslor. (Orava, 2010, s.
17)
Även miljön som verksamheten utförs i skiljer sig från de andra, där
verksamheten ofta sker i ett speciellt utrymme för handledning. I
hästverksamheten måste kunden komma till hästens levnadsmiljö, d.v.s. stallet,
som i sig har sin egen påverkan på verksamheten (Windell, 2013, s.
27).
Socialpedagogiska hästverksamheten baserar
sig på växelverkan mellan häst och människa. Forskare kallar detta för human-animal-bond (bandet mellan djur
och människa), eller human-equine-bond, d.v.s.
bandet mellan häst och människa. (Pitkänen, 2008,
s. 12)
Hästen har en naturlig känslighet för känslor
och på grund av detta kan man säga att hästen kan fungera som sin skötares
spegel. Hästen speglar människans beteende och känslor, till och med sådana som
människan inte själv är medveten om. På detta vis kan handledaren, genom att
läsa av hästens beteende och kroppsspråk, få en bild av vad som kunden känner i
den situationen. Om kunden är t.ex. nervös då hen ryktar hästen, kan
handledaren läsa av nervositeten genom att se hur även hästen börjar röra sig
fridlöst. Då kan handledaren visa åt kunden hur man ryktar hästen med lugnare
tag och märka ändringen på hästen, då även den blir lugnare. På det här viset
märker även kunden möjligheten att påverka hästen genom att ändra på sitt eget
beteende. (Mattila-Rautiainen,
2011, s. 362)
Hästen är en källa till socialt
kontaktsökande (Eriksson &
Persson, 2012, s. 20), för den är till naturen ett
kontaktsökande och intresserat djur (Mattila-Rautiainen,
2011, s. 97).
Det har visat sig att hästar har en socialiserande effekt och att det kan vara
lättare att öppna sig och starta en diskussion i närheten av djur (Mohlin, 2011, s. 4). I stallet är
hästarna det gemensamma intresset, från vilket man lätt kan starta upp
diskussioner (Windell, 2013, s. 40). Det första
samtalsämnet leder kontakten mellan handledaren och kunden eller mellan kunderna
i gruppen vidare (Mohlin, 2011, s.
4).
Det kan även vara lättare att visa sina
känslor till enbart djuren, speciellt sådana känslor som vi är rädda att andra
människor ser som skrattretande eller meningslösa. Hästen ger en möjlighet att
uppleva äkta och enkla känslor, vilka inte innehåller rädsla för att bli
avvisad eller missuppfattad. (Pitkänen, 2008,
s. 13)
Bandet mellan hästen och människan kan vara mycket betydelsefullt, då det inte
finns några krav på hur man skall vara eller tala (Mohlin, 2011, s. 8). Växelverkan med
djuren kan uppmuntra oss att uppnå en äkta kontakt till våra egna känslor (Pitkänen, 2008,
s. 13).
Djur har en lugnande inverkan (Mohlin, 2011, s.
5)
och så som en intervjuperson i Erikssons och Perssons undersökning sade, att
väldigt stökiga flickor blir lugna när de kommer till stallet, för att de vet
att lugn hör till stallets regler (Eriksson &
Persson, 2012, s. 20).
Kontakten med djur kan ge människan lugn och
ro och sänka på stressnivån, även på ett fysiologiskt sätt (Mohlin, 2011, s.
8).
Alla däggdjur har ett så kallat ”lugn och ro- system”, en substans i kroppen
som heter oxytocin. Oxytocin kan
kallas för motsatsen till adrenalin, då oxytocinets utsöndring i kroppen t.ex.
sänker blodtrycket och minskar nivån på stresshormoner. (Mohlin, 2011, s.
6)
Oxytocinet kan utsöndras genom lugnt beteende, social interaktion och beröring.
Speciellt viktig är den sociala interaktionen, d.v.s. samspelet med andra och
om den faller bort minskar utsöndringen av oxytocinet i kroppen drastiskt. (Mohlin, 2011, ss. 6-7) Beröring av djur kan
utsöndra oxytociner i kroppen på samma sätt som beröring av människa till
människa (Mohlin, 2011, s. 8). Att ta fysisk
kontakt och känna hästens värme, aktiverar utsöndringen av oxytocinet (Mohlin, 2011, s.
28)
och som ett flockdjur söker sig hästen gärna till fysisk kontakt, både med
människor och andra hästar (Mattila-Rautiainen,
2011, s. 96).
Beröring behöver inte heller vara fysisk,
utan kan även vara i form av t.ex. en varm blick, känslan av stark samhörighet
eller gruppkänsla. Utsöndringen av oxytocinet och känslan av lugn som det
hämtar med sig, lindrar psykiska och fysiska reaktioner på stress och ger en
chans till återhämtning. (Mohlin,
2011, s. 7)
Stallgemenskapen är en helt unik gemenskap
som innefattar hästar, stallets personal, kunder i olika åldrar, föräldrar och
stallföretagaren (Windell, 2013, s. 39). I stallgemenskapen
ger det gemensamma intresset en stark känsla av samhörighet (Mohlin, 2011, s. 8), vilket räknas som
ett av grundelementen i den socialpedagogiska hästverksamheten (Windell, 2013, s. 39).
Människor vill ha känsla av sammanhang och
meningsfullhet är något som kan skapa denna känsla (Eriksson & Persson,
2012, s. 11).
Att sköta om en häst är ett stort ansvar (Mohlin, 2011, s.
6)
och när vi känner att det vi gör är viktigt, skapar det en känsla av
meningsfullhet (Mohlin, 2011, s.
11).
Här fungerar hästen som den motiverande källan, då du vet att hästen behöver
dig för att den skall må bra (Windell, 2013, s. 39). De går inte att
strunta i att komma till stallet, d.v.s. ditt arbete är viktigt och
betydelsefullt (Mohlin, 2011, s.
6).
Att få vara med och sköta om hästarna och deras levnadsmiljö, gör kunden en del
av gemenskapen, vilket kan vara något som kunden saknat (Eriksson & Persson,
2012, s. 33).
För många kan stallgemenskapen vara den ända gemenskapen man tillhör (Windell, 2013, s. 39).
Stallgemenskapen bildar inte enbart känslan
av stor gemenskap och samhörighet utan miljön är även mycket lärorikt.
Stallmiljön kännetecknas ofta av struktur och ordning (Mohlin, 2011, s. 6), där
det finns många regler och normer vilka utgår från hästens välmående (Windell, 2013, s. 42). När kunden lär sig
att följa och agera enligt stallets regler, kan dessa levnadssätt och normer
överföras till vardagslivet utanför stallet, som t.ex. stallets renhet –
hemmets renhet. Man kan säga att stallgemenskapen är som ett eget litet
samhälle, varifrån de lärda färdigheterna och beteendereglerna lätt kan
överföras till vardagslivet. Kunderna lär sig att målmedvetet arbete ger
resultat, vilket utvecklar även kundens problemlösnings- och initiativförmåga,
samtidigt som kundens medvetenhet om sitt eget inflytande och
påverkningsmöjligheter ökar. (Windell, 2013, s.
42)
Ansvaret som stallarbetet hämtar med sig
bidrar även till ett bättre självförtroende (Mohlin, 2011, s.
6).
Kunden får uppleva känslan av skicklighet och framgång (Orava, 2010, s. 74), vilket ofta sker
som inlärning genom eget arbete och erfarenheter (Sosiaalipedagoginen
Hevostoimintayhdistys Ry., 2015). Självförtroendet
växer även då man i stallet måste inta en ledarroll för att kunna hantera och
styra ett så stort djur som hästen. (Mohlin, 2011, s. 6) Vid sidan om
ledarrollen lär man sig även att respektera och ta hänsyn till varandra (Windell, 2013, s. 41).
Stallmiljön erbjuder människan både psykisk
och fysisk aktivitet vilket helhetsmässigt utvecklar kundens funktionsförmåga (Windell, 2013, s. 48). Arbetet i stallet
kan även vara fysiskt ansträngande, vilket man kan använda för att förbättra
eller upprätthålla kundens fysiska kondition (Orava, 2010, s. 58).
Under mina samhällspedagogstudier har jag
alltid haft ett intresse att koppla mitt tidigare yrke, d.v.s. hästskötare,
till samhällspedagogutbildningen. Mitt intresse för att stöda människans
välmående med hjälp av hästar ledde mig till socialpedagogisk hästverksamhet,
som jag sedan började bekanta mig med via litteratur och praktik. Sen dess har
det varit klart för mig, att mitt examensarbete kommer att handla om
socialpedagogisk hästverksamhet.
I juni 2017 tog jag kontakt med Annika
Kontturi-Salmi via Finlands socialpedagogiska hästverksamhetsförenings nätsidor
(Sosiaalipedagoginen hevostoimintayhdistys ry). Annika fungerar som en
socialpedagogisk hästverksamhetshandledare i Lundo, där hon har ett stall med
tre hästar. Valet av vem jag skulle kontakta var lätt, då ett av mina kriterier
var att stallet skall erbjuda tvåspråkig verksamhet. Annikas stall, Sagobacken,
var även lämplig på grund av sin placering och jag hade lätt att komma dit från
Åbo centrum.
Annika var intresserad av samarbetet, för att
även utveckla hennes verksamhet på Sagobacken. Redan under första mötet kom vi fram
till det som vi anser vara ett stort problem inom socialpedagogiska
hästverksamheten i Finland; att det finns väldigt lite verksamhet på svenska.
Finlands socialpedagogiska hästverksamhetsförening, Sosiaalipedagoginen
hevostoimintayhdistys ry, är en förening vars syfte är att vaka och utveckla
socialpedagogiska hästverksamheten i Finland. Föreningen har listat upp hela
landets registrerade socialpedagogiska hästverksamhetshandledare. För att bli
en registrerad handledare måste man ha gått fortbildningen för socialpedagogisk
hästverksamhet samt vara medlem i föreningen. Av de 112 registrerade
handledarna är det endast en som marknadsför svenskspråkig verksamhet. (Sosiaalipedagoginen
Hevostoimintayhdistys Ry., 2015) Från vissa
kontaktuppgifter kan man anta att verksamheten kunde vara tvåspråkig, men dessa
handledare har ingen direkt information om tvåspråkighet på föreningens sidor. Förutom
saknande av svenskspråkigheten, konstaterade vi med Annika att socialpedagogisk
hästverksamhet kunde användas mera och för att uppnå detta måste verksamheten
bli mer synlig. Från dessa tankar byggdes syftet upp för mitt examensarbete;
att sprida kunskap om socialpedagogisk hästverksamhet, på svenska.
Vår första idé för att sprida kunskap om
socialpedagogisk hästverksamhet var att göra en svenskspråkig broschyr med
allmän info om verksamheten, vars syfte är att sprida kunskap och väcka
intresse. Broschyren skulle delas ut till olika verksamheter inom Åbo kommun som
t.ex. FPA, TE-centralen, skolor, föreningar mm. Denna idé kom fram då vi insåg
att vi aldrig mött på en svenskspråkig broschyr om socialpedagogisk
hästverksamhet. I samband med diskussionerna kring det dåliga utbudet av
svenskspråkig socialpedagogisk hästverksamhet, insåg vi att nätsidorna för Finlands
socialpedagogiska hästverksamhetsförening, Sosiaalipedagoginen
hevostoimintayhdistys ry., var endast på finska. Jag kontaktade föreningens
styrelse för att ta reda på om jag kunde översätta deras nätsidor till svenska
och de ansåg att detta var en bra idé. Efter att jag översatt nätsidorna fick jag
använda texten som informationskälla till broschyren.
I vidare diskussioner om broschyren, dök det
upp en fråga; är en broschyr det bästa sättet för att väcka intresse och lära
människor om ett relativt nytt ämne? Nej, det tyckte vi inte. Vi ansåg att det
bästa sättet för att väcka intresse och för att verkligen förstå vad
socialpedagogisk hästverksamhet går ut på, är att själv få uppleva stallmiljön och växelverkan
mellan hästen och människan. I socialpedagogiken är lärande genom upplevelser
ett styrande arbetssätt (Windell, 2013, s. 18), vilket vi ville ta
vara på. Då blev själva möjliggörandet av upplevelsen och att komma i kontakt
med hästen tyngdpunkten i examensarbetet. Detta går även hand i hand med
socialpedagogiska hästverksamhetens synsätt, där inlärning och uppfattning av
saker sker genom ens egna upplevelser och erfarenheter (Sosiaalipedagoginen
Hevostoimintayhdistys Ry., 2015).
För att kunna erbjuda en upplevelse om
socialpedagogisk hästverksamhet, bestämde vi att det slutliga konceptet i
examensarbetet kommer att vara i form av en bekantningsdag på stallet
Sagobacken. Fastän konceptet för arbetet ändrades från broschyr till
bekantningsdag, behöll jag översättningen av föreningens nätsidor som en del av
mitt examensarbete. Jag anser att tvåspråkig information på föreningens
nätsidor är ett stort steg framåt i spridning av kunskap och i utveckling av
svenskspråkig socialpedagogiskt hästverksamhet i Finland.
Bekantningsdagen blev det slutliga konceptet,
för vi ansåg att en bekantningsdag kan möjliggöra den bästa upplevelsen. Det är
endast då deltagaren kan komma i fysisk kontakt med hästen och stallmiljön samt
själv få prova på olika övningar som kan användas i socialpedagogiska
hästverksamheten. Det var viktigt för oss att den praktiska delen, där
deltagarna kan själv får prova på de olika övningarna, är den huvudsakliga
delen i bekantningsdagens innehåll. På grund av våra egna positiva erfarenheter av tillfällen där vi själv fick uppleva och
göra något praktiskt, bestämde vi att använda inlärningsmetoden ”learning by
doing” under bekantningsdagen.
Learning
by doing är ett populärt uttryck som förknippas med
pedagogen och filosofen John Dewey (Jensen, 2011, s.
45)
och hans synsätt på uppfostran och inlärning (Alhanen, 2013, s.
122).
Med uttrycket menas att människan lär sig genom att göra saker i praktiken (Jensen, 2011, s. 45), vilket blev det
huvudsakliga tillvägagångssättet i bekantningsdagen. Enligt Dewey når man
kunskapen bäst genom learning by doing, d.v.s. kunskapen kommer inte enbart
igenom lärare och böcker, utan även från egen aktivitet och egna handlingar. Den
praktiska handlingen är nödvändig för att kunna internalisera och verkligen
förstå den teoretiska kunskapen. (Behrens, 2015, s.
13)
Det kinesiska ordspråket om inlärning förklarar denna teori klart;
”Jag
hör och glömmer, jag ser och minns. Jag gör och förstår” (Ekstedt
& Kristiansson, 2008, s. 5).
Tanken är ändå inte att lämna bort den
teoretiska kunskapen, utan den praktiska och teoretiska inlärningen bör bindas
ihop (Behrens, 2015, s.
13).
Detta är även något vi har iakttagit i planeringen av bekantningsdagen. Först
hade vi planerat att koppla teorin med praktiken, i samband då deltagarna provar
på de olika övningarna. Men det kan bli svårt att göra något nytt och samtidigt
lyssna på olika teorier. Därför bestämde vi oss att hålla teoridelen och
praktiska delen skilt. Under praktiska delen kopplade vi dock det som vi gjorde
till den teori som vi presenterat, på basis av learning by doing- teorin.
Begreppet learning by doing visar inte hela
bilden av Deweys teori av inlärning genom handlingar. Han ansåg att reflektion
efter handlingen är väsentlig för att forma ny kunskap. (Behrens, 2015, s. 13) Utveckling sker
utifrån den egna aktiviteten och genom egna sinnesintryck, speciellt då när man
skall lära sig någonting nytt. Den information man fått omvandlas till
erfarenheter, genom praktiska handlingar och erfarenhet blir kunskap efter att
man reflekterat över handlingarna (Koutny, 2005, ss.
16-17).
En del av bekantningsdagen blev reflektion och utvärdering av dagen.
Som tidigare nämnts, så endast genom en
bekantningsdag kan deltagarna komma i fysisk kontakt med hästarna och
stallmiljön. Vi ansåg att miljön har en stor betydelse för att väcka intresset
hos deltagarna och framför allt en stor betydelse för upplevelsen och
inlärningen. Jag anser att det är viktigt att ta upp utomhuspedagogiken och
dess synsätt på inlärning då vår tanke om att sprida kunskap med ett
bekantningsdags-koncept, istället för att t.ex. dra en föreläsning i ett
klassrum, baserar sig långt ut på utomhuspedagogik.
Miljön har en betydelse för deltagarens
upplevelse och inlärning, vilket kommer fram i utomhuspedagogikens teorier.
Utomhuspedagogiken innehåller mycket av samma idéer som ”learning by doing” –
metoden, då utomhuspedagogikens synsätt på inlärning är att fläta samman teorin
och den praktiska handlingen, så att teorin kommer i kontakt med verkligheten (Szczepanski,
2007, s. 10).
Före det nuvarande skolsystemet blev
etablerat, skedde utbildning och inlärning i praktisk form och kunskapen fördes
vidare i samband med arbetet, som i t.ex. odling eller matlagning. Inlärningens
samband med det praktiska arbetet brast, då skolan skilde lärandet i två
kategorier; teori och praktik. Texter blev det pålitliga fakta som lärdes ut av
lärare åt elever i viss ålder, i ett visst utrymme och elever hade mindre kontakt
till den praktiska handlingen. (Szczepanski,
2007, s. 11)
Utomhuspedagogikens syfte är det motsatta. Utomhuspedagogiken grundar sig på att
fläta samman teorin och praktiken och använda upplevelser samt erfarenheter i
växelverkan med textbaserad kunskap (Szczepanski,
2007, s. 10).
Utomhuspedagogiken anser att då man kommer ut ur den traditionella läromiljön
(klassrummet), kan inlärningen ske med hela kroppen (Koutny, 2005, s.
14) (Hessler & Lundqvist, 2008, s. 9). Smak-, syn-,
hörsel-, känsel- och luktsinnet stimuleras och via detta ökar även
minneskapaciteten (Szczepanski,
2007, s. 11).
Utomhuspedagogiken ger möjligheten att lära sig annan kunskap än den skrivna.
Det finns vissa saker man inte kan lära sig genom att läsa det i en bok utan
det måste upplevas, som t.ex. hur äpplet doftar. (Hessler &
Lundqvist, 2008, s. 10) Att man vet något betyder inte nödvändigtvis att man förstår
det. Man måste få det naturliga, praktiska sammanhanget och bli berörd, ”gripa
för att begripa”, så att man kan utveckla förståelse för olika saker. (Szczepanski, 2007, s. 17)
Förutom
inlärning med sinnen, består utomhuspedagogiken av autentiska-, natur- och
kulturmiljöer, rörelse och hälsa, upplevelsebaserat lärande, upplevelse och
reflektion samt känslornas betydelse för lärandet. (Koutny, 2005, s. 12) I de flesta
sammanhang är det som du lärt dig det intressanta, vad man kan reflektera över
efter upplevelsen. Ofta är det ändå så att när man blickar bakåt till
situationen, kommer man inte alltid exakt ihåg alla de saker man har lärt sig,
men vissa enskilda saker har starkt blivit kvar i minnet. Detta beror på
känslornas sammanhang med inlärning. Man kommer starkare ihåg saker man upplevt,
hört eller läst, då det väcker någon känsla. (Marton, Dahlgren, Svensson,
& Säljö, 1999, ss. 25-26)
Flera miljöer är lämpliga för
utomhuspedagogik, som t.ex. skolgård, parker, stadsmiljö, kulturhistoriska
miljöer och lantgårdar. Utomhuspedagogik är den enda pedagogiken där det talas
om var verksamheten sker och den kan
tolkas som motsatsen till inomhuspedagogik, fastän det är ett begrepp som
sällan används. I stället för traditionell inlärning inom ”fyra väggar”, sker
undervisningen utomhus för att stimulera människans utveckling på bästa möjliga
sätt. (Koutny, 2005, s. 13) Det är ändå
felaktigt att uppfatta utomhuspedagogik som motsatsen till inomhuspedagogik,
för då blir bilden på utomhuspedagogiken väldigt snäv. Utomhuspedagogisk
verksamhet behöver inte vara fysiskt utomhus under bara himlen, utan kan även
vara i andra utrymmen än klassrummet. (Szczepanski, 2007, ss. 14-15)
Enligt Szczepanski bör utomhuspedagogiken
användas mera, eftersom han anser att den moderna människans relation till
landskapet är hotad på grund av den snabba teknologiska utvecklingen och
samhällets urbanisering. (Szczepanski, 2007, s. 12) Utomhuspedagogiken
skapar levande kunskap då människan kommer i direkt kontakt med verkligheten (Koutny, 2005, s. 13).
Fastän utomhuspedagogisk verksamhet kan
utföras även på andra ställen än fysiskt utomhus, anses naturkontakten vara
central i utomhuspedagogiken. (Koutny, 2005, s. 13)
Naturen påverkar människan på flera olika
sätt (Szczepanski, 2007, s. 23) och flera
forskningar har visat att utevistelse och en kontakt med naturen kan förbättra
hälsan (Wallberg &
Enderhag, 2005, s. 4). Naturen avlastar, lugnar och gör oss
friskare. I naturen ökar även vår spontana uppmärksamhet för omgivningen och vi
blir helt enkelt piggare. (Szczepanski, 2007, s. 23)
Koncentrationsförmågan är en viktig del av lärandet, för om man inte
koncentrerar sig blir det svårt att ta in ny information. I naturen blir koncentrationsförmågan
bättre och forskning har visat att människan lär sig bättre i naturen (Ohlsson, 2015,
ss. 19-20).
Jag valde att skilja på bekantningsdagen och
översättningen av Finlands socialpedagogiska hästverksamhetsförenings nätsidor
så att det utgör två olika delar av examensarbetet. Översättningen av
nätsidorna har inte direkt att göra med bekantningsdagen eller dess innehåll.
Som tidigare nämnts, behöll jag översättningen som en del av examensarbetet,
för att jag anser att svenskspråkiga nätsidor kan ha en stor betydelse för
spridning av kunskap och utveckling av svenskspråkig socialpedagogisk
hästverksamhet i Finland. Jag kommer först att kort förklara
översättningsprocessen, varefter jag kommer att gå in på själva planeringen och
upplägget av bekantningsdagen.
I samband med diskussionen om det dåliga
utbudet av svenskspråkig socialpedagogisk hästverksamhet, konstaterade jag och
Annika Kontturi-Salmi att Finlands socialpedagogiska hästverksamhetsförenings
(Sosiaalipedagoginen hevostoimintayhdistys ry) nätsidor saknade svenskspråkig
översättning. Vi ansåg att en svenskspråkig översättning kunde hjälpa till i
spridningen av kunskapen i allmänheten. Jag kontaktade föreningens styrelse,
vilket var glad över min insats till deras verksamhet. Som tack för
översättningsarbetet fick jag använda informationen som fanns på nätsidorna i
min broschyr.
I översättningen av föreningens nätsidor
(Bilaga 1) började jag med att granska föreningens nuvarande, finskspråkiga
nätsidor. Jag beslöt att avgränsa översättningen till de mest väsentliga
sidorna, som t.ex. föreningens syfte, information om socialpedagogisk hästverksamhet
mm.
Vi började planeringen av bekantningsdagen
med frågan, ”Åt vem är bekantningsdagen riktad?” d.v.s. vilken är målgruppen? Målgruppen
för socialpedagogisk verksamhet är marginaliserade personer eller personer som
har i risk för att marginaliseras, samt övriga personer i behov av
hälsofrämjande och helande verksamhet (Sosiaalipedagoginen
Hevostoimintayhdistys Ry., 2015). Vi ansåg dock att
denna målgrupp inte är den samma för bekantningsdagen. För att socialpedagogisk
hästverksamhet kunde användas mera, ansåg vi att det inte hjälper att kontakta
sådana personer som är i direkt behov av verksamheten. Målgruppen skall bestå
av personer som kan påverka olika aktörers verksamhet, d.v.s. personer som
ansvarar för hurdan verksamhet som erbjuds åt deras kunder. Med tanke på
behovet av svenskspråkig verksamhet, beslöt vi att bekantningsdagen kommer att
gå på svenska och i och med detta bör målgruppen bestå av svenskspråkiga
personer.
Under planeringsfasen beslöt vi även att ha
en pilotdag före den egentliga bekantningsdagen, för att först kunna prova på
konceptet på en pilotgrupp, varefter vi kan ändra på innehållet eller uppbyggnaden
av bekantningsdagen vid behov. Marknadsföringen för pilotgruppen och själva bekantningsdagen
skedde via e-post och olika Facebook-grupper. Jag kontaktade olika aktörer inom
Åbolandet som t.ex. FPA, TE-centralen, olika låg- och högstadier, gymnasier och
yrkesskolor, Humanistinen ammattikorkeakoulu (Humak), ungdomsverkstäder, Kårkulla
mm. Deltagarmängden för en dag begränsades till max 12 personer, då vi ansåg
att en mindre grupp kan få mera ut av dagen, då de finns mera utrymme för praktisk
handling.
Under utförandet hade vi en arbetsfördelning,
där jag ansvarade för den teoretiska delen och praktiska delen utfördes av både
mig och Annika. Annikas ansvarsområde var att stöda mitt utförande och komma
med exempel och erfarenheter hon fått under de åren hon arbetat med
socialpedagogisk hästverksamhet.
Bekantningsdagen byggdes upp i tre delar;
teoridelen, praktiska delen och utvärderingen.
Teoridelen ordnades i stallets sadelkammare,
för att få en trevligare stämning. Då vi beslöt att teoridelen kommer att
presenteras skilt från den praktiska delen, ville vi ändå undvika
”klassrumseffekten”. Detta gjorde vi genom att ha presentationen av teorin i
stallmiljön, vilket kopplar till utomhuspedagogiken, där inlärningen kan ske
med alla sinnen då man kommer ut ur den traditionella läromiljön (Koutny, 2005, s. 14). Hästverksamheten
stimulerar alla sinnesområden (Windell, 2013, s.
38)
och vi ansåg att den mysiga stämningen i stallet, med alla lukter och stallets
ljud, gjorde upplevelsen bättre. Under teoridelen bjöds även saft/te och kex
för att lätta upp stämningen.
Teoridelen bestod av en kort förklarning av
begreppet socialpedagogik, varefter teorin bestod av introduktion till socialpedagogisk
hästverksamhet (Bilaga 2). Som tyngdpunkter i teoridelen var växelverkan mellan
häst och människa, samt stallmiljöns betydelse i verksamheten. Under teoridelen
påpekades även reglernas viktighet, då stallverksamhet har olika
säkerhetsrisker som måste tas i beaktande (Eriksson &
Persson, 2012, s. 26). Tanken var att hålla teoridelen
möjligast kort, för att lägga mera tyngd på den praktiska delen. Teorin måste
trots allt täcka de områden och övningar som vi gör under praktiska delen, så att
alla handlingar som görs skall kunna kopplas till teorin (Behrens, 2015, s. 13). I tabellen nedan kommer
jag att framföra vilka teorier de olika övningarna under bekantningsdagen är
kopplade till.
I den praktiska delen, den övergripande delen
under dagen, skall deltagarna göra övningar och prova på olika saker som görs i
stallet som används i socialpedagogisk hästverksamhet. Övningarna var i direkt
koppling till teorin som presenterats i teoridelen. Det var viktigt för oss att
planera den praktiska delen så brett som möjligt, med flera olika övningar som
kopplar till olika teorier. Socialpedagogisk hästverksamhet kan inte förenklas
som en verksamhet med specifika aktiviteter och handlingar, utan den kan
användas på flera olika sätt för att nå flera olika mål (Orava, 2010, s. 6). I
tabellen nedan presenteras övningarna och vilken teori övningarna var kopplade
till.
Tabell
1. Teorin som kopplar till övningarna
Övningar
|
Teori
|
Presentation av stallet och
hästarna
-
Diskussion om
stallmiljön och stallgemenskapen
-
Genomgång av
regler
|
Att få
vara med och sköta om hästarna och deras levnadsmiljö, gör kunden till en del
av gemenskapen, vilket kan vara något som kunden saknat (Eriksson & Persson,
2012, s. 33)
Stallmiljön
kännetecknas ofta av struktur och ordning (Mohlin, 2011, s. 6), där det finns
många regler och normer vilka utgår från hästens välmående (Windell, 2013, s. 42).
|
Utfodring samt städning av stallet
-
Diskussion om hästens
välmående och om ens eget välmående
-
Diskussion om
fysiskt arbete
|
Hästens välmående står i mittpunkten av arbetet. Arbetet som görs i stallet
kan speglas till människans egna liv, d.v.s. visar kunden vilka faktorer det
egna välmåendet består av (Orava, 2010, s. 6)
Stallmiljön erbjuder människan både psykiskt och
fysiskt aktivitet vilket helhetsmässigt utvecklar kundens funktionsförmåga (Windell, 2013,
s. 48)
|
Skötsel av hästen
-
Diskussion om
växelverkan mellan häst och människa
-
Hästen som de egna
känslornas spegel
|
Hästen är en
källa till socialt kontaktsökande (Eriksson &
Persson, 2012, s. 20), för den är till naturen ett
kontaktsökande och intresserat djur (Mattila-Rautiainen,
2011, s. 97).
Det har visat sig att hästar har en socialiserande effekt och att det kan
vara lättare att öppna sig och starta en diskussion i närheten av djur (Mohlin, 2011, s. 4).
Hästen
har en naturlig känslighet för känslor och på grund av detta kan man säga att
hästen kan fungera som sin skötares spegel. Hästen speglar människans
beteende och känslor, till och med sådana som människan inte själv är
medveten om. (Mattila-Rautiainen, 2011, s. 362)
|
Avslappningsövning
-
Diskussion om
hästens lugnande påverkan
|
Kontakten
med djur kan ge människan lugn och ro och sänka på stressnivån, även på ett
fysiologiskt sätt (Mohlin, 2011, s. 8).
Att
ta fysisk kontakt och känna hästens värme, aktiverar utsöndringen av
oxytocinet (Mohlin, 2011,
s. 28)
Utsöndringen
av oxytocinet och känslan av lugn som det hämtar med sig, lindrar psykiska
och fysiska reaktioner på stress och ger en chans till återhämtning. (Mohlin,
2011, s. 7)
|
Hästhantering
-
Diskussion om
ledarskap, tydlighet, självsäkerhet och problemlösning
|
Självförtroendet
växer då man i stallet måste inta en ledarroll för att kunna hantera och
styra ett så stort djur som hästen. (Mohlin, 2011, s. 6)
|
I presentation av stallet och hästarna, berättas
om stallets rutiner och regler, hästarna presenteras och det diskuteras hur
stallmiljön bidrar till gemenskapskänslan. Hästens välmående är huvudsaken i
allt stallarbete, så arbetet man gör är viktigt för just hästens välmående,
vilket gör arbetet meningsfullt (Mohlin, 2011, s. 11) men även nödvändigt.
Arbetets meningsfullhet och det gemensamma intresset för hästar i stallets
gemenskap (Mohlin, 2011, s. 8), skapar en känsla av tillhörighet och
sammanhang (Eriksson & Persson, 2012, s. 11).
Annika har
tre hästar i sitt stall, Tara, Mirella och Bambi. I presentationen av hästarna
berättas om hästarnas lynnen och Annikas tanke om hur viktigt det är att ha
hästar med olika lynnen samt i olika åldrar i socialpedagogisk hästverksamhet,
för att kunna använda den mest passande hästen för en viss uppgift eller kund. I
socialpedagogisk hästverksamhet kan man använda en eller flera hästar
samtidigt. I användning av flera hästar kan man utnyttja deras flockbeteende
för att spegla detta till kundens eget beteende med andra människor. Under
bekantningsdagen används den äldsta hästen, Tara, för utförandet av övningarna.
Tara är en väldigt noggrann häst, som visar direkt om hon inte förstår vad
skötaren menar. Med hjälp av Taras lynne kan deltagaren öva på sin
självsäkerhet och tydligheten i sina kommandon.
Före utförandet
av de olika övningarna dras en genomgång av stallets regler, då det är ytterst
viktigt att följa dem, både på grund av hästens och människans säkerhet. Säkerhetsriskerna
med att använda levande djur som verktyg i verksamheten är att djur är
icke-förutsägbara t.ex. i en för hästen skrämmande situation kan människan inte
förutsäga hur hästen kommer att reagera. Trots hästens utbildning och passande
lynne för verksamheten, är den ändå en levande varelse med egen vilja, som inte
alltid går att styra. Hästen är ett
stort djur, vilket innebär risk för att t.ex. bli påtrampad eller
omkullknuffad. (Eriksson & Persson, 2012, s. 26)
I delen utfodring och städning av stallet, berättas
om alla de saker som görs i stallet och som används i socialpedagogisk
hästverksamhet, d.v.s. skötsel av hästen och dennes livsmiljö, utfodring, hästhantering,
ridning, körning mm. Det påpekas hur diskussion av hästens välmående kan
användas som en brygga till diskussion av ens egna välmående (Orava, 2010, s. 6).
Deltagarna får själv prova på stallarbetet och uppleva den fysiska
ansträngningen som behövs för att sköta om stallet, vilket kan användas för att
förbättra eller upprätthålla ens fysiska kondition (Orava, 2010, s. 58). I
stallgemenskaper brukar man även säga att då man jobbar på ett stall behöver
man inte gå till gymmet. I stallarbetet fungerar hästen som den motiverande
källan, då man vet att hästen behöver en för att må bra (Windell, 2013, s. 39).
I nästa
del, skötsel av hästen, kommer
deltagarna i kontakt med hästen. Av deltagarna får de frivilliga rykta hästen.
Här diskuteras om hästens naturliga känslighet för känslor, d.v.s. hästens
förmåga att ”läsa av” och spegla människans känslor, samt hur handledaren kan
använda denna förmåga för att veta vad kunden egentligen känner. (Mattila-Rautiainen,
2011, s. 362) I denna del diskuteras även hästens
förmåga att väcka känslor och hur det kan vara lättare för människor att tala
med djuren än med andra människor (Pitkänen, 2008, s. 13).
Efter
skötseln av hästen kommer avslappningsövningen,
där en frivillig deltagare får prova på hästens lugnande påverkan och uppleva
hästens ”famn”, vilket även kan upplevas som famnen av en mammafigur, där man
får bli omskött som ett barn (Mattila-Rautiainen, 2011, s. 183). I
avslappningsövningen har även andningen en stor betydelse. Andning är en
effektiv och snabb metod för avslappning (Pitkänen, 2008, s. 142) . Under övningen ber
vi deltagaren andas i takt med hästen. Detta skapar även en djupare kontakt
mellan människan och hästen, då andning även är ett sätt för hästarna att
kommunicera sinsemellan (Mattila-Rautiainen, 2011, s. 183).
I delen hästhantering övas deltagarens
ledarskap, tydlighet och självsäkerhet. För att kunna hantera och styra hästen
behövs en ledarroll intas, vilket ökar på självsäkerheten. Även personer som
inte är vana att ta ledarrollen och vara bestämda, måste lära sig att vara
bestämda och tydliga för att kunna hantera hästen och få den att göra så som
man ber. (Mohlin, 2011, s. 6) Deltagarna skall först leda hästen runt
ridplanen och lära sig hur man styr hästen. Efter att deltagaren fått känna
efter sin ledarroll i förhållandet med hästen, utförs mer krävande
hanteringsuppgifter, som t.ex. få hästen att backa eller skritta över bommar. Självförtroendet
och kreativiteten ökar även vid problemlösning, då deltagaren själv får prova
sig fram och hitta lösningar (Koutny, 2005, s. 15) och via det få en
känsla av skicklighet och framgång (Orava, 2010, s. 74). I slutet av
hästhanteringsdelen får frivilliga deltagare prova på ridning och hantera
hästen från ryggen.
Handledarens
roll under alla praktiska delar är att fungera som stöd vid behov, uppmuntra
och ge utrymme för deltagaren att själv få komma med lösningar för att klara av
uppgiften. På detta vis kan inlärningen ske genom uppfattning av saker genom
individens egna upplevelser och handlingar, vilket är ett av de styrande
tillvägagångsätten i socialpedagogiska hästverksamheten (Sosiaalipedagoginen
Hevostoimintayhdistys Ry., 2015).
Den sista delen av bekantningsdagen består av
en utvärdering, där deltagarna får reflektera över sin upplevelse samt berätta
sina tankar om socialpedagogiska hästverksamhetens användbarhet. För att
erfarenhet man fått efter praktisk handling skall formas till ny kunskap, måste
den praktiska handlingen reflekteras (Behrens, 2015, s.
13).
Med utvärderingsfrågorna vill vi väcka tankar
om hur socialpedagogisk hästverksamhet upplevs, hur själva hästen som verktyg
upplevs och vad man själv upplevde då man kom i kontakt med hästen. I den
anonyma utvärderingsblanketten (Bilaga 3) frågas det om deltagaren har tidigare
erfarenhet av hästar eller socialpedagogisk hästverksamhet. Vi anser att en
person som har tidigare erfarenhet av hästar redan kan ha en djupare förståelse
för sambandet mellan häst och människa, vilket kan påverka upplevelsen och svaren
på utvärderingsfrågorna. I utvärderingsblanketten lyfts det upp en fråga som
skiljer sig från de andra; när du kom i
kontakt med hästen, vad kände du? Vi vill ha med denna fråga i
utvärderingen för att vi anser att reflektion över känslan man fått då man
kommer i kontakt med hästen, leder till bättre förståelse för hästens påverkan
på människan. Känslor går även hand i hand med minnet, för man kommer starkare
ihåg saker man upplevt, hört eller läst, då det väcker upp någon känsla. (Marton, Dahlgren,
Svensson, & Säljö, 1999, s. 26) Vi antar då att
reflektion över känslor förstärker inlärningen och minnet av upplevelsen. I
pilotgruppens utvärderingsblankett lades till en fråga där deltagarna får ge
kommentarer och förbättringsförslag för bekantningsdagens uppbyggnad och
innehåll. Med hjälp av pilotgruppens upplevelse av dagen kan konceptet
utvecklas inför bekantningsdagen.
I detta kapitel kommer jag att berätta om
förverkligandet av konceptet, d.v.s. pilotdagen samt bekantningsdagen. Jag
kommer även att berätta om de förändringar som gjordes inför bekantningsdagen,
utgående från pilotgruppens utvärdering samt mina och Annikas egna insikter och
idéer vi fick under pilotdagen.
Före den egentliga bekantningsdagen bestämde
vi att ordna en pilotdag, i stallet Sagobacken den 23.8.2017. Tanken var att
pilotdagens deltagargrupp skulle bestå till stor del av vänner, bekanta eller
övriga personer som är intresserade av att lära sig om socialpedagogisk hästverksamhet.
Information om pilotdagen spriddes via Facebook och email. Då pilotdagen
började närma sig och deltagargruppen bestod av endast två personer, insåg jag
att en allmän inbjudan inte är tillräckligt effektiv för att värva deltagare
för en pilotdag, utan inbjudningarna bör vara personliga. Jag kontaktade även
olika ungdomsverkstäder och presenterade pilotdagen för dem, ifall ungdomarna
själva var intresserade av att delta i pilotdagen. Ungdomarnas intresse var
inte så stort, men däremot deltog personer från ungdomsverkstad Trojas
personal. Pilotgruppen bestod av åtta personer; personal från Troja,
studeranden från olika branscher samt en yngre pojke som kom med sin mamma. Pilotdagen startade klockan 17 och tog ca tre
timmar. Vi ansåg att denna tid var bra, för dagen ordnades på en vardag och
människor kan ha större möjlighet att delta då programmet börjar senare på
eftermiddagen. Syftet med pilotdagen var att få prova igenom programmet och
därefter utveckla konceptet inför bekantningsdagen.
Dagen började som planerat, med saft, kex och
teori. I början av teoridelen delade man ut kompendier med teorin som
presenterades. Tanken var att gruppen skulle under presentationen få fråga och
kommentera, så att teoridelen skulle bli mera som en diskussion. Gruppen var
dock tystlåten så teoridelen blev mer som en föreläsning. Den mysiga
sadelkammaren och Annikas hunds närvaro gjorde ändå stämningen väldigt mysig
och lätt. Efter teoridelen flyttade vi oss till själva stallet. Vi diskuterade
om hästens välmående och hur den kan speglas till vår egen välmående (Orava, 2010, s.
6).
Då det var dags att börja städa hästarnas boxar, blev gruppen stel och visade
tydligt med kroppsspråken att det inte var något som de helst skulle vilja göra.
Som tur var den unga pojken med i gruppen, han tyckte det var roligt att få
arbeta i stallet. Vi diskuterade om det fysiska arbetets betydelse och
meningsfullheten i arbetet.
Vår arbetsfördelning med Annika under dagen
var att jag hade ansvaret av presentationen av teoridelen och fungerade som
handledare i övningarna och Annika fungerade som mitt stöd vid behov. Här mötte vi på ett oväntat problem som vi
sedan ändrade på till själva bekantningsdagen, nämligen hästhanteringen. På
grund av att hästen är ett väldigt vaksamt djur, kommunicerar den med
mångfasetterade signaler, vilka man kan lära sig att tolka genom erfarenhet (Mattila-Rautiainen, 2011, s. 97). På grund av att jag
inte hade så mycket erfarenhet av Tara hade svårt att läsa av hennes ändå
starka reaktioner, då hon ansåg att jag gjorde något fel eller inte var
tillräckligt tydlig. Detta resulterade till en situation där Tara ”drog iväg
med mig”. Efter situationen diskuterade vi med deltagarna kring vad som just
hänt. Gruppen var starkt av den åsikt att hästen läste av min osäkerhet och
märkte att jag inte tog på mig ledarrollen som skulle ha behövts och hästen bestämde
sig att göra så som hon själv ville. Detta var en ögonöppnande händelse för
både mig och Annika, samt deltagarna.
Under hästskötsel- delen blev gruppen
aktivare och flera ville vara med och rykta hästen. Före de frivilliga började
med ryktningen måste de ha på sig hjälm. I all hästskötsel, även då man inte
rider, är det bra att ha hjälm på sig för att minimera riskerna. Fyra personer
fick rykta samtidigt, då Tara är van vid att ha flera människor runt henne. Under
skötseln av hästen diskuterade vi om säkerhet, bemötande av hästen samt
växelverkan mellan häst och människa. Efter att hästen blivit ryktad drog vi en
avslappningsövning och diskuterade kring hästens lugnande inverkan och hur den
fysiska kontakten och hästens värme har en nedlugnade effekt då det aktiverar
utsöndringen av oxytocinet i kroppen (Mohlin, 2011, s. 28). Vi valde en
frivillig från gruppen att få prova på övningen. Den frivilliga var den unga
pojken, vilket passade bra då han hade väldigt mycket energi. I övningen skulle
pojken ligga på hästens rygg i stallet med släckta lampor. Under övningen
skulle pojken lyssna på hästen och andas i samma takt som den, då andning är en
effektiv och snabb metod för avslappning (Pitkänen, 2008, s. 142). I början av
övningen hade pojken svårt att koncentrera sig och ligga stilla, men efter en
stund slappnade han av och stängde ögonen. Detta var ett väldigt bra exempel på
en väl fungerande övning, då den energiska pojken kunde slappna av på
hästryggen.
I nästa del, hästhantering, övades ledarskap
och tydlighet, vilket behövs för att kunna hantera och styra hästen (Mohlin, 2011, s. 6). Var och en från
pilotgruppen fick prova på att leda hästen runt ridplanen, göra svängar och få
hästen att stanna. Deltagaren fick leda hästen själv och min uppgift var att gå
bredvid och ge råd och hjälp vid behov. Före deltagarna själv fick leda hästen,
gick jag igenom hur man leder, svänger och stannar. Jag la märke till att den
första deltagaren hade den svåraste uppgiften, då hästen inte ännu visste
hurdana övningar som skulle göras. Eftersom de första deltagarna flera gånger hade
gjort samma övningar med hästen, lärde sig hästen vad som krävdes av den,
vilket ledde till att de följande deltagarna hade lättare att leda hästen och
utföra övningarna. Ändå anser jag att alla deltagare fick öva på att ta en
ledarroll och att vara tydliga. Den praktiska delens sista övning var ridning,
som två frivilliga deltagare fick prova på. I ridningen övades samma saker som
i ledningen från marken, d.v.s. ledarskap och tydlighet.
Efter den praktiska delen gick vi tillbaka
till sadelkammaren och hade en utvärdering, där deltagarna fick berätta om sina
upplevelser. Tanken var att utvärderingen skulle vara både skriftlig och
muntlig, vilket fungerade bra, fastän allt som skrivits ner på
utvärderingsblanketten inte kom fram i diskussionen.
Både jag och Annika ansåg att pilotdagen var
väldigt nyttig, för det kom fram flera saker och olika situationer som vi inte
hade tänkt på. Utgående från kommentarerna på utvärderingsblanketten och våra
egna insikter som vi fick under pilotdagen, gjorde vi ändringar i programmet.
Vi ansåg att det var viktigt att ändra på
arbetsfördelningen under dagen. Tidigare hade jag ansvaret över både teoridelen
och den praktiska delen och Annika fungerade mest som stöd. Men under
pilotdagen insåg vi viktigheten i att handledaren skall känna sin häst och
kunna läsa av hur hästen reagerar i olika situationer. I olika former av
hästverksamhet fungerar handledaren som hästens tolk, som kan omforma hästens
kommunikationssignaler till ord, vilket stärker växelverkan mellan kunden och
hästen (Mattila-Rautiainen,
2011, s. 179).
På grund av att jag inte kände Annikas hästar från tidigare, var det smidigare
och mer säkert att Annika hade ansvaret över den praktiska delen och
hästhanteringen. Som tidigare, hade jag ansvaret över teoridelen och sedan
fungerade som stöd till Annika under den praktiska delen. I teoridelen gjordes
några ändringar i presentationen. Vi ansåg att det blev utmanande för
deltagarna att läsa texten från kompendiet och samtidigt lyssna på
presentationen. Vi bestämde oss att använda en PowerPoint presentation (Bilaga
4) som stöd, men ändå behålla kompendiet ifall någon ville följa presentationen
med hjälp av den.
I början av den praktiska delen under pilotdagen,
då vi hade som övning att städa hästarnas boxar, visade det sig att gruppen
inte var så ivrig att ta itu med uppgiften. För att undvika en liknande
situation under den egentliga bekantningsdagen, bestämde vi med Annika att göra
uppgiften själv ifall det inte fanns någon frivillig. Tanken är att visa
gruppen vad som stallarbetet går ut på och vi vill inte tvinga någon att göra
en uppgift som man inte vill göra.
Under den praktiska delen insåg vi att hästen
var det som väckte mest intresse och det var mest spännande att komma i kontakt
med själva hästen. Då märkte vi problematiken med en större grupp, då alla inte
kan t.ex. rykta hästen samtidigt. Det blev lätt så att några personer skötte om
hästen och resten av gruppen stod bredvid och såg på. Tanken med den praktiska
delen är att alla de deltagare som vill komma i kontakt med hästen får göra
det. För att lösa detta problem funderade vi på alternativet att använda två
hästar under den praktiska delen, i stället för en. Då skulle fler deltagare få
vara i kontakt med hästen och dessutom en längre tid. Men på grund av att jag
inte kände Annikas hästar så väl, ansåg vi att det ändå är bäst att endast
Annika tar hand om hästhanteringen. Vi löste problemet med att planera in fler
uppgifter och/eller övningar till både hästskötseln och hästhanteringen, så att
fler personer fick komma i kontakt med hästen. T.ex. då en person ryktar huvudet,
får nästa person rykta kroppen och nästa putsar hovarna osv.
Under hästhanteringsdelen skulle deltagarna
leda hästen runt ridplanen, stanna hästen och göra några svängar. Vi ansåg att
dessa övningar var ganska enkla, så vi planerade en mer utmanande övning. Efter pilotdagen insåg vi att ridningen inte
är en nödvändig övning att ha med i den praktiska delen, p.g.a. att samma saker
som övas i ridningen kan övas ”från marken”, d.v.s. ledarskap, tydlighet och
självsäkerhet. Då ridningen togs bort från schemat kunde vi lägga mera tid på
den mer utmanande övningen. Vi ville även att hela gruppen skulle vara mer involverad
i hästhanteringsuppgiften. I pilotdagens hästhanteringsdel, var det en person
som ledde hästen på ridplanen och resten av gruppen stod utanför och såg på. Detta
ledde till att den information som berättades åt personen som gjorde övningen,
inte blev förklarad för de som stod utanför och såg på. Vi ansåg med Annika att
det skulle vara bättre att få hela guppen mer aktiverad under övningen, för att
skapa mer förståelse för uppgiften samt att skapa en bättre känsla av
gemenskap. Vi bestämde oss att i stället för att guppen skulle stå utanför
ridplanen, skall gruppen komma med och stå i mitten av ridplanen, där det får en
bättre syn på vad som händer och bättre kan delta i diskussion om ledarskap,
självsäkerhet och tydlighet.
Bekantningsdagen ordnades på stallet
Sagobacken, den 4.10.2017 från klockan 17-20. Dagen var uppbyggd lika som
pilotdagen, d.v.s. teori, praktiskt utförande samt utvärdering. Till
bekantningsdagen hade jag kontaktat personer från t.ex. barnskyddet, TE-
centralen och FPA, samt olika ungdomsarbetare och lärare från olika skolor. I
bekantningsdagen deltog tre personer från Kårkulla och Humak. Vi hade som mål
att ha en deltagargrupp på ca. åtta personer, men under dagen insåg vi att det
kanske var bättre med en liten grupp, då deltagarna i en mindre grupp fick
komma mer i kontakt med hästen, än vad man kunde i en större grupp.
För att skapa en ännu bättre och trevligare
stämning i sadelkammaren där teorin presenterades, lade vi filtar på bänkarna
och tände några ljus. I sadelkammaren bjöds det även på te och kex. Som
tidigare nämnts bestämde vi att använda en PowerPoint-presentation som stöd,
vilket visade sig att fungera bättre än att presentera enbart med hjälp av
kompendiet. Vi delade dock ut kompendier ifall någon ville följa presentationen
med hjälp av den. I kompendiet lade vi till ett visitkort med kontaktuppgifter
till Annika och stallet Sagobacken (Bilaga 5).
Teoridelen var mer interaktiv än vad den var
på pilotdagen, då deltagarna på bekantningsdagen var väldigt aktiva och frågade
många frågor gällande teorin, som vi också hade planerat att teoridelen skulle
vara. Under den praktiska delen var deltagarna väldigt ivriga på att själv få prova
på de olika uppgifterna som görs i stallet, som t.ex. städning av hästarnas
boxar. Deltagarna ryktade hästen tillsammans, varefter vi förflyttade oss till
ridplanen. Vi bestämde oss att inte utföra avslappningsövningen i praktiken,
utan enbart berätta om övningen och hästens lugnande effekt. Vi valde att göra
så för att vi ville lägga mera tid på hästhaneringsdelen.
Under hästhanteringsdelen fick var och en
prova på att leda hästen och resten av gruppen fick stå mitt på ridplanen och följa
med. Detta visade sig vara en väldigt bra lösning på problemet vi hade under
pilotdagen, d.v.s. de personer som inte ledde hästen kunde inte delta i
diskussionen kring övningen och dennes betydelse. Då resten av gruppen stod i
mitten av ridplanen, kunde de delta i diskussionen och noggrannare följa efter
de instruktioner som förklarades. Deltagarna fick själv leda hästen medan Annika
och jag fungerade som stöd vid behov. Till skillnad från pilotdagen, hade vi
två övningar i hästhanterings-delen. Först skulle deltagarna leda hästen
framåt, göra svängar, få hästen att skritta över bommar samt stanna hästen. I
den andra övningen skulle deltagarna få hästen att backa och samtidigt svänga
åt ett visst håll. På grund av att den nya övningen var svårare för både
deltagaren och hästen, måste deltagaren öva på att vara ännu tydligare i sina
kommandon. I övningen övades även tålamod, då deltagaren var tvungen att göra om
uppgiften, för att få den rätt. Efter hästhanteringsdelen gick vi tillbaka till
sadelkammaren för utvärdering. Deltagarna fyllde i en anonym
utvärderingsblankett, men gav även muntlig feedback.
I detta kapitel kommer jag att framföra
utvärderingen som vi fått från både pilotgruppen och deltagarna från egentliga
bekantningsdagen. Deltagarna i både pilotgruppen och den egentliga
bekantningsdagen gav feedback av dagen med hjälp av en utvärderingsblankett.
Utvärderingsblanketten bestod av sju frågor, samt ytterligare en fråga riktad
enbart till pilotgruppen. Utvärderingen var anonym. Jag kommer även att berätta
om mina egna tankar om både pilotdagens och den egentliga bekantningsdagens
upplägg och utförande.
I början av utvärderingsblanketten frågas deltagarens
yrke. På pilotdagen och den egentliga bekantningsdagen deltog två handledare,
en uppsökande ungdomsarbetare, en marknadsförare, en enhetschef, en socionom, en
utbildningsplanerare en lektor (YH), en
studerande samt en person som arbetade på Troja. Av dessa tio deltagare hade
fyra personer tidigare erfarenhet av hästar och resten hade lite eller ingen
tidigare erfarenhet. I frågan om deltagarna hade någon tidigare erfarenhet av
socialpedagogisk hästverksamhet, svarade deltagarna nekande, eller att de har
bekantat sig med verksamheten endast i teorin.
I följande fråga kartlades deltagares åsikter
om vilka möjligheter de ser i användningen av socialpedagogisk hästverksamhet.
Deltagarna ansåg att socialpedagogisk hästverksamhet kunde hjälpa flera olika
målgrupper med olika behov, öka på kommunikationsfärdigheter och självsäkerhet
samt hjälpa personer som behöver struktur och rutiner i sin vardag. De ansåg
att den mycket sinnesstimulerande stallmiljön samt hästens närvaro erbjuder
möjligheter för närvaro och inlärning av olika slag. De ansåg även att det
skulle vara viktigt att få informationen om socialpedagogiska hästverksamheten
spriden till ställen som arbetar med barn och unga som är i riskzonen för att
bli marginaliserade. En av deltagarna ansåg att socialpedagogiska
hästverksamheten kan ge deltagaren en viss känsla av stolthet.
Till näst frågades om socialpedagogisk
hästverksamhet kunde hjälpa deltagarnas egen målgrupp / kunder. Om man inte
hade en sådan målgrupp kunde man svara om man anser att verksamheten kunde
hjälpa en själv. De deltagare som arbetar med en viss målgrupp, ansåg att
socialpedagogiska hästverksamheten kunde hjälpa deras målgrupp, åtminstone
sådana personer med specialbehov. En av deltagarna ansåg att man bra kunde integrera
socialpedagogisk hästverksamhet i dagverksamheten för personer med utvecklingsstörning
och/eller autism p.g.a. stallets konkreta, tydliga och strukturerade
arbetsuppgifter samt känslan av att vara behövd och viktig för någon. Deltagarna ansåg att
verksamheten är passande för barn och kunde fungera som en stödfunktion i inlärningen.
De som svarade om verksamheten kunde hjälpa en själv, ansåg att verksamheten
säkert kunde hjälpa på något vis, som t.ex. förstärka självförtroendet och lära
sig att vara mer bestämd.
Deltagarna upplevde hästens användbarhet i
pedagogiska syften som en utmärkt möjlighet, på grund av t.ex. hästens sätt att
lyssna och spegla människans känslor och humör, att du inte kan styra den mot
dess egen vilja och att människan måste lära sig att vara ”ett steg före”,
d.v.s. observera sin omgivning för t.ex. föremål som är skrämmande för hästen.
En del deltagare ansåg hästen som ett lugnande djur, som dock kräver mycket
tålamod och förståelse av människan. Det påpekades även att verksamheten inte
är passande för alla, men jag fick ingen förklarning på varför det ansågs på
detta vis. En av deltagarna var dock inte säker om hur man skulle få en sådan
målgrupp som inte har något hästintresse, att bli motiverad av hästverksamhet.
När deltagarna kom i kontakt med hästen
beskrev de sina känslor som nervositet, som efteråt förvandlades till glädje,
lugn, harmoni, tillfredsställelse, respekt, ömsesidighet, närhet, värme och en
känsla av att bli sedd och accepterad.
I övriga tankar beskrevs verksamheten som en
spännande och underbar idé, som förhoppningsvis skulle få mera spridning, då
det kunde vara nödvändigt för många. Deltagarna ansåg att själva dagen var en
trevlig och lärorik upplevelse, ämnet var intressant och att de lärde sig om
hur man kan använda hästen och stallmiljön som t.ex. stöd i både
inlärningsverksamhet och gruppsamhörighet.
I pilotgruppens utvärdering fanns det en
ytterligare fråga om vad deltagarna ansåg om själva pilotdagens upplägg och
innehåll. Deltagarna ansåg att pilotdagen var informativ och de lärde sig
mycket. Upplägget på pilotdagen ansågs bra, d.v.s. först presentation av
teorin, sedan praktisk handling och till sist utvärdering. Fördelningen av
mängden teori och praktik ansågs passlig. Deltagarna uppskattade den praktiska
delen då de själv fick prova på övningarna och komma i kontakt med hästen, dock
önskades mer hästhantering. Det kom även som förslag att presentera teorin
samtidigt med den praktiska delen.
I detta kapitel kommer jag att framföra min
egen utvärdering av planeringsfasen, konceptets upplägg och genomförandet.
I kontaktandet av målgruppen för både
pilotdagen och den egentliga bekantningsdagen insåg jag att ett allmänt
meddelande t.ex. på Facebook inte var det effektivaste sättet att väcka
målgruppens intresse. Istället för allmänna meddelanden, skickade jag personliga
mail åt personer som hörde till målgruppen, vilket fungerade bättre. Som förbättringsförslag
kunde jag ha skickat ett påminnelsemail åt deltagarna om
pilotdagen/bekantningsdagen, för att undvika att någon av deltagarna glömt
datumet, vilket hände under den egentliga bekantningsdagen.
Jag anser att upplägget d.v.s. teoridel –
praktisk del – utvärdering, var fungerande. Arbetsfördelningen mellan mig och
Annika fungerade bra, speciellt efter förändringarna vi gjorde till själva
bekantningsdagen, då Annika tog en större roll vid hästhanteringsdelen. Vi
arbetade bra tillsammans och kunde stöda varandra under utförandet t.ex. i form
av inflikningar av information och berättelser av verkliga händelser, dock
under tystnadsplikt d.v.s. namn och/eller sådan information som kunde avslöja
personens identitet fick inte nämnas. Som handledare anser jag att vi gav
tillräckligt utrymme för deltagarna och uppmuntrade dem att prova på och utföra
övningarna själv, dock inom säkerhetens ramar.
Teorin som presenterades innehöll den
viktigaste basinformationen om socialpedagogisk hästverksamhet. Även om ämnet
var väldigt brett fick vi presenterat den väsentliga baskunskapen om
verksamheten. Vi ville undvika ”klassrumseffekten” genom att ha presentationen
av teorin i stallmiljön. Detta kopplar till utomhuspedagogiken där inlärningen
kan ske med alla sinnen då man kommer ut ur den traditionella läromiljön (Koutny, 2005, s. 14). Jag anser att vi
uppkom till detta mål genom att ha presentationen av teorin i sadelkammaren,
där vi skapade en trevlig stämning med filtar, ljus samt kex och dryck. Vi
ansåg att den mysiga stämningen i stallet, med alla lukter och stallets ljud,
gjorde upplevelsen bättre. Under teoridelen berättade vi om stallets regler, då
stallverksamhet har olika säkerhetsrisker som måste tas i beaktande (Eriksson &
Persson, 2012, s. 26). Dessa regler följdes bra under den
egentliga bekantningsdagen. Under pilotdagen följdes reglerna bra, bortsätt
från arbetsfördelningen mellan mig och Annika, då jag hade ansvaret över
hästhanteringen. Det framkom en oväntad risksituation där jag inte hade full
kontroll över hästen Tara, vilket även var orsaken till att ansvaret över
hästhanteringen flyttades till Annika på den egentliga bekantningsdagen. Målet
var att hålla teoridelen möjligast kort, så att tyngdpunkten av dagen kunde
läggas på den praktiska delen, vilket är något som jag anser att vi lyckades
med. Teorin täckte de områden och övningar som vi gjorde under den praktiska
delen, så att alla övningar som gjordes kunde kopplas till teorin, så att
praktiken och teorin ”flätades ihop” (Behrens, 2015, s.
13).
I den praktiska delen var övningarna kopplade
till teorin och målet var att ha så många övningar som möjligt under dagen. Socialpedagogisk
hästverksamhet kan inte förenklas som en verksamhet med specifika aktiviteter
och handlingar, utan det kan användas på flera olika sätt för att nå flera
olika mål (Orava, 2010, s. 6). Vi ville lägga tyngdpunkten av dagens program på
den praktiska delen, då kunskapen inte enbart kommer genom lärare och böcker,
utan från egen aktivitet och egna handlingar. Den praktiska handlingen är
nödvändig för att kunna internalisera och verkligen förstå den teoretiska
kunskapen. (Behrens, 2015, s.
13)
I den
första delen, presentation av stallet och
hästarna, presenterades stallets utrymmen och själva hästarna. I början diskuterades
hur stallarbetet, stallmiljön och hästarna bidrar till en känsla av
meningsfullhet och gemenskap (Mohlin, 2011, s. 8). Jag anser att
känslan av gemenskap varade under hela dagen, då deltagarna på pilotdagen och
särskilt på själva bekantningsdagen fick göra övningarna tillsammans. Jag anser
att orsaken varför gemenskapskänslan var större under själva bekantningsdagen
var p.g.a. att övningarna planerades om, så att alla deltagare kunde vara
närvarande i alla övningar samt att deltagarna på bekantningsdagen var aktivare
än deltagarna på pilotdagen.
I delen utfodring
samt städning av stallet, var pilotgruppen inte lika aktiv att utföra
uppgifterna som deltagarna på bekantningsdagen var. På grund av att
pilotgruppen inte utförde övningen: städning av stallet, fick de inte uppleva
den fysiska aspekten av stallarbetet, vilket var ett av målen med övningen.
Dock diskuterades det fysiska påverkan av stallarbetet, vilket kan användas för att förbättra eller
upprätthålla ens fysiska kondition (Orava, 2010, s. 58). Som ändringsförslag
skulle vi ha kunna prova på att ha städning av stallet som den sista praktiska
delen, efter hästhanteringsdelen. I stallarbetet fungerar hästen som den
motiverande källan, då man vet att hästen behöver en för att må bra (Windell,
2013, s. 39).
Kanske deltagarna skulle ha varit mer motiverade att städa stallet efter att de
kommit i kontakt med hästen.
Nästa del
var skötsel av hästen, där deltagarna
fick komma i kontakt med hästen. Både jag och Annika lade märke till
förändringen som hände i båda grupperna då vi förflyttade oss från teoridelen
till den praktiska delen. Under teoridelen var atmosfären mer allvarlig och
spänd, men då deltagarna kom i kontakt med hästen blev stämningen direkt
lugnare, mer avslappnad och deltagarna blev gladare och mer aktiva. Av deltagarna
fick de frivilliga rykta hästen. Här diskuterades hästens naturliga känslighet
för känslor, d.v.s. hästens förmåga att ”läsa av” och spegla människans
känslor, samt hur handledaren kan använda denna förmåga för att veta vad kunden
egentligen känner. (Mattila-Rautiainen,
2011, s. 362) I denna del diskuterades även
hästens förmåga att väcka känslor och hur det kan vara lättare för människor
att tala med djuren än med andra människor (Pitkänen, 2008, s. 13). I denna övning
ville vi att deltagarna får komma i fysisk kontakt med hästen och känna dennes
värme, då det aktiverar utsöndringen av oxytocinet (Mohlin, 2011, s.
28).
Utsöndringen av oxytocinet och känslan av lugn som det hämtar med sig, lindrar
psykiska och fysiska reaktioner på stress, sänker blodtrycket och ger en chans
till återhämtning (Mohlin, 2011, ss.
6-7).
Vi ville möjliggöra deltagarna en känsloupplevelse, vilket i sig förstärker
minnet och kunskaperna kring ett fenomen (Koutny, 2005, s.
14).
Vi höll Avslappningsövningen, åt pilotgruppen,
men inte åt deltagarna på den egentliga bekantningsdagen, vilket jag anser var
ett bra beslut. Avslappningsövningen fungerade bra på barnet som var med i
pilotgruppen, dock ansåg vi att stallet och hästens närvaro och den fysiska
kontakten med hästen gav en tillräckligt bra syn på hästens lugnande effekt i
samband med att vi diskuterade avslappningsövningen. På detta vis kunde vi
lägga mera tid på själva hästhanterings- delen under själva bekantningsdagen.
Under
delen hästhantering, fick deltagarna
som uppgift att leda hästen på ridplanen, samt göra övningar t.ex. att få
hästen att svänga, backa eller stanna. De frivilliga från pilotgruppen fick var
sin tur att leda hästen på ridplanen och resten av gruppen stod utanför och såg
på. Som tidigare nämnts ändrade vi på konceptet till själva bekantningsdagen,
så att resten av gruppen fick komma med på ridplanen. På detta vis hade resten
av gruppen lättare att följa med övningen och diskussionen kring den, vilket
jag anser som en bra lösning. För att vi inte höll avslappningsövningen på den
egentliga bekantningsdagen, kunde vi lägga till mer och svårare övningar till
hästhanteringsdelen. Jag anser att det var bra, eftersom övningarna för
pilotgruppen var ganska simpla. I svårare övningar fick deltagarna öva mera på
sin tydlighet, sitt tålamod och på problemlösning. Självförtroendet och kreativiteten
ökar även vid problemlösning då deltagaren själv får prova sig fram och hitta
lösningar (Koutny, 2005, s. 15). Min och Annikas
roll som handledare fungerade bra, även i de svårare övningarna. Vi uppmuntrade
och gav utrymme åt deltagarna att prova sig fram själv, men hjälpte vid behov. Gemenskapskänslan
var bra under hästhanteringsdelen då resten av gruppen fick följa med på nära
håll och även fungera som stöd åt personen som utförde övningen.
Efter den
praktiska delen gick vi tillbaka till sadelkammaren för utvärdering av dagen
och upplevelsen. Jag anser att utvärderingsblanketterna var ett fungerande sätt
att samla information, för att sedan kunna framföra utvärderingen i
examensarbetet. Frågorna i utvärderingsblanketten kunde ha varit fler och kunde
även ha gått noggrannare in på varje del av dagen för att få en mer exakt
kartläggning på vilka åsikter och känslor som väcktes under de olika delarna.
Det skulle även ha varit intressant att ta reda på hurdana fördomar deltagarna
hade om socialpedagogisk hästverksamhet, för att senare kunna jämföra dem med
åsikterna som väcktes efter deltagandet i bekantningsdagen.
Jag är väldigt tacksam över att jag kunnat göra
examensarbetet i samarbete med Annika Kontturi-Salmi, då jag fått möjligheten
att skapa ett koncept där socialpedagogiska hästverksamheten kunde presenteras
i stallmiljön. Att hålla en bekantningsdag där deltagarna fick komma i kontakt
med hästen och stallmiljön, anser jag att gav en starkare effekt på inlärningen
och förståelsen för själva verksamheten, än vad t.ex. en vanlig föreläsning
skulle ha gett. Samarbetet mellan mig och Annika fungerade väldigt bra och vi
kunde stöda varandra och dela med oss idéer och insikter som sedan användes i
konceptet. Under hela examensarbetsprocessen har vi reflekterat kring våra
beslut och tankar, vilket för oss gav en djupare förståelse för hela processen.
Jag vill även tacka Sosiaalipedagoginen hevostoimintayhdistys ry., för att ha fått
översätta deras hemsidor till svenska, vilket jag hoppas att kommer att tas i
bruk i närmaste framtiden.
Syftet med examensarbetet är att sprida kunskap om socialpedagogisk
hästverksamhet, så att användningen av verksamheten kunde öka. Jag anser att
genom detta examensarbete har jag kunnat påverka den svenskspråkiga kunskapens
spridning av socialpedagogisk hästverksamhet, samt skapa kontakter mellan
Sagobackens stall och de olika deltagarna. Jag är nöjd över att konceptet för
att sprida kunskapen ändrades från broschyr till bekantningsdag, för jag anser
att en broschyr inte kan erbjuda samma effekter som en sinnesstimulerande
bekantningsdag kan. Som en person som har varit med hästar i nästan hela sitt
liv, har jag lätt att förstå den helande växelverkan mellan häst och människa.
Men en person som inte varit med hästar kan ha svårt att begripa ämnet, hur det
känns att vara i närheten av hästar och vilka helande möjligheter hästen och
stallmiljön erbjuder för en människa.
Under
bekantningsdagen presenterades de mångfasetterade möjligheterna som
verksamheten erbjuder. Utgående från utvärderingen vi fick av både pilotdagens
och bekantningsdagens deltagare, kan jag påstå att deltagarna har lärt sig
något nytt och fått insikter om hur man kunde använda sig av socialpedagogisk
hästverksamhet för olika målgrupper. Jag anser att personer som hade tidigare
erfarenhet av hästar, hade lättare att komma i kontakt med hästen och få
förståelse för hästens påverkan i pedagogiska syften. Det var intressant att se
hur även personer som inte hade tidigare erfarenhet av hästar fick en
förståelse för hästens påverkan på människan, hur hästen kunde användas som de
egna känslornas spegel och vad hästen och stallmiljön kunde lära. Jag anser att
detta inte kunde ha uppnåtts om konceptet för spridning av kunskap skulle ha
varit i form av en broschyr.
Jag anser
att jag delvis har uppnått målet för examensarbetet. Ett av målen var skapa ett koncept för att sprida kunskap om socialpedagogisk
hästverksamhet och visa de mångfasetterade möjligheterna som verksamheten
erbjuder. Det andra målet var att skapa kontakter mellan stallet och de olika
aktörerna som kunde använda sig av verksamheten. Jag anser att själva bekantningsdagen och
dennes uppbyggnad har gett möjligheten för inlärning, förståelse och känslor.
Jag påstår att deltagarna har lärt sig något nytt som de kan använda sig av i
framtiden. Som förbättringsförslag kunde bekantningsdagen starkare ha kunnat fungera
som en plats för kontaktskapande mellan stallet och de olika deltagarna. Under
bekantningsdagen delades visitkort och information om stallet ut, men det
skapades inga konkreta idéer och/eller överenskommelser om samarbete under
dagen. Dock har en av deltagarna tagit kontakt med Annika efteråt. Under examensarbetsprocessen
skulle de ha varit bra om jag hade skrivit ner vad som gjordes under varje dag,
t.ex. i form av en dagbok, för att lättare kunna kolla upp vilka tankar och
idéer som uppstått under processens gång.
Jag hoppas
på att de kontakter som stallet Sagobacken fick under pilotdagen och själva
bekantningsdagen kommer att användas i fortsättningen, i någon form av
samarbete. Det skulle även vara intressant att utveckla konceptet och kunna
ordna fler bekantningsdagar på stallet Sagobacken och även på andra ställen, då
konceptet är simpelt och går att formas så att det kan användas på alla stall
som ordnar socialpedagogisk hästverksamhet. Konceptet kunde t.ex. utföras i en
större grupp, med fler hästar och fler handledare. Bekantningsdagen kunde vara
en hel dag, t.ex. i form av ett dagsläger, för att kunna fördjupa sig i olika
områden och övningar som används i socialpedagogisk hästverksamhet.
Källförteckning
Alhanen, K. (2013). John Deweyn kokemusfilosofia.
Helsinki: Gadeamus.
Behrens, E.
(2015). Learning by doing eller learning by reflective experience? Umeå. Hämtat från
http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:897995/FULLTEXT01.pdf
Cederlund, C., & Berglund, S.-A. (2014).
Socialpedagogik. Stockholm: Liber AB.
Ekstedt, F., & Kristiansson, M. (2008). Upplevelsebaserat
lärande eller traditionell katederundervisning. Hämtat från Göteborgs
universitet:
https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/19995/1/gupea_2077_19995_1.pdf
Eriksson, E., & Persson, J. (2012). Hästen
bär oss och den vaggar oss. Hämtat från
http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:586042/FULLTEXT02.pdf
Hessler, K., & Lundqvist, K. (2008). Lärande
och lärarmiljöer i "I Ur och Skur". Hämtat från Mälardalens
högskola: http://mdh.diva-portal.org/smash/get/diva2:121343/FULLTEXT01.pdf
Jensen, M. (2011). Den fria tidens
lärande. Lund: Studentlitteratur.
Koutny, M. (den 7 6 2005). Vad minns
elever och varför? Hämtat från Linköpings universitet:
http://liu.diva-portal.org/smash/get/diva2:20361/FULLTEXT01.pdf
Madsen, B. (2001). Socialpedagogik.
Lund: Studentlitteratur.
Marton, F., Dahlgren, L. O., Svensson, L.,
& Säljö, R. (1999). Inlärning och omvärldsuppfattning. Stockholm:
Prisma.
Mattila-Rautiainen, S. (2011). Ratsastusterapia.
Jyväskylä: PS-Kustannus.
Mohlin, E. (2011). Hästen som hälsofrämjande
faktor. Hämtat från
http://lup.lub.lu.se/luur/download?func=downloadFile&recordOId=1975566&fileOId=1975568
Ohlsson, A. (2015). Utomhuspedagogik.
Stockholm: Gothia fortbildning AB.
Orava, J. (12 2010).
Sosiaalipedagogisen hevostoiminnan päämäärät ja toteutus. Itä-suomen
yliopisto. Hämtat från
http://epublications.uef.fi/pub/urn_nbn_fi_uef-20110185/urn_nbn_fi_uef-20110185.pdf
Pitkänen, A.-K. (2008). Hevosvoimia.
Helsinki: Kirjapaja.
Rodvik, J. (2016). Det går bra nu, jag
har hittat en mening med livet igen. Hämtat från Digitala Vetenskapliga
Arkivet: http://hv.diva-portal.org/smash/get/diva2:948408/FULLTEXT01.pdf
Sosiaalipedagoginen
Hevostoimintayhdistys Ry. (2015). Sosiaalipedagoginen hevostoiminta. Hämtat från Hevostoiminta:
http://www.hevostoiminta.net/
Szczepanski, A. (2007). Uterummet-ett
mäktigt klassrum med många lärmiljöer. i L. O. Dahlgren, S. Sjölander, J. P.
Strid, & A. Szczepanski, Utomhuspedagogik som kunskapskälla (ss.
9-37). Studentlitteratur.
Wallberg, V., & Enderhag, J. (9 2005). Utomhuspedagogik
i skolan. Hämtat från Digitala vetenskapliga arkivet:
http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:215747/FULLTEXT01.pdf
Vilkka, H., & Airaksinen,
T. (2003). Toiminnallinen opinnäytetyö. Helsinki: Kustannusosakeyhtiö Tammi.
Windell, B. (2013). Socialpedagogisk
hästverksamhet. Hämtat från
https://publications.theseus.fi/bitstream/handle/10024/63151/BIANCA%20WINDELL%20EXAMENSARBETE.pdf?sequence=1
Bilaga 1
Översättning av nätsidorna
1. ETUSIVU /
FRAMSIDA
Hevostoiminta.net Socialpedagogisk
hästverksamhet
Välkommen till
socialpedagogiska hästverksamhetens webbsida!
VAD?
Socialpedagogiska hästverksamhetens syfte är att förebygga marginalisering samt
stöda välmående och social tillväxt. Effekten bildas genom växelverkan,
upplevelse och deltagande.
VAR?
Handledare som gått fortbildningen för socialpedagogisk hästverksamhet finns
runt om i hela landet. Från ”SPHV-handledare” -sidan hittas både en karta och
de registrerade handledarnas kontaktuppgifter.
HUR?
Utgångspunkten är växelverkan mellan häst och människa, samt stallmiljön, där
verksamheten utförs. Verksamheten bildas enligt handledarens
utbildningsbakgrund, vilket avgör hur och med hurdana målgrupper hen arbetar
med.
Enligt Green Care -verksamhetens principer är
hästverksamhet professionellt, ansvarsfullt och målinriktat.
2.
SOSIAALIPEDAGOGINEN
HEVOSTOIMINTA / SOCIALPEDAGOGISK HÄSTVERKSAMHET
Socialpedagogisk hästverksamhet
Sociala rehabiliteringens förebyggande och
helande metod, i förebyggandet av marginalisering.
Socialpedagogiska hästverksamhetens syfte är att
förebygga marginalisering samt stöda välmående och social tillväxt. Utgångspunkten är växelverkan mellan häst och människa,
samt stallmiljön, där verksamheten utförs.
Verksamhetens
baselementer kommer från socialpedagogikens teori , d.v.s. gemenskap,
upplevelse, funktionsmässighet och dialog (äkta bemötande). Socialpedagogiska
hästverksamheten baserar sig på inlärning och uppfattning av saker genom
individens egna erfarenheter/upplevelser.
Tillsammans
med hästen utförs gemenskapligt, omfattande och delaktiggörande verksamhet. Med
hjälp av hästen stävar verksamheten att synliggöra de saker som påverkar
individens välmående, som t.ex. renhet, hälsosam näring, regelbundna måltider,
lämplig motion och tillräcklig vila.
Gemenskaplighet:
växelverkan, delaktighet
Upplevelse: Erfarenheter och delning av dem. Delar från äventyrs- och
upplevelsepedagogik.
Funktionsmässighet: samarbete, deltagande, ansvarstagande.
3.
ESIMERKKEJÄ
TOIMINNASTA / EXEMPEL PÅ VERKSAMHETEN
Socialpedagogisk hästverksamhet öppnar dörrar
till delaktighet
Det är
alltså:
Rehabiliterande
hästverksamhet med barn och unga
-
ingripande av elever med
specialbehov (t.ex. stöd av
självkontroll och självkänsla, sociala färdigheter och färdigheter att fungera
i grupp)
-
klubbverksamhet
-
hobbyverksamhet som social
rehabilitering
-
ungas stödpersonsverksamhet
Upprätthållning av
funktionsförmåga och uppfriskande verksamhet och för äldre
-
Stallbesök
-
Hästarnas besök till t.ex.
anstalter
Rehabiliterande
arbetsverksamhet
-
Stallmiljön erbjuder en ypperlig
plats för framgång och behärskning av vardagen
Integration
-
Hästen fungerar som en ypperlig
bro mellan olika kulturer
-
Hästen accepterar och förstår
-
Klara uppgifter
-
En gemenskap att höras till
-
Ett gemensamt språk, inlärning av
ord
-
En plats att gå till
Hästen
har en egen roll i verksamheten:
-
Den är stor och väcker respekt
-
Väcker sinnesbilder
-
Ett socialt flockdjur
-
Fungerar i rak växelverkan
-
Lär gränser; hur nära man kan
komma och hur man närmar sig, var får man röra och när
-
Förkroppsligar indre processer och
reagerar till saker vilka människor inte uppfattar; man kan inte ljuga åt en
häst att “allting är bra”
-
Säker och lugnande ”gungstol”
-
Känslig för omgivningen och
fenomen
-
Ökar självkunnandet (kunskap om
sig själv)
-
Verkställer utveckling av
problemlösning; i stallet händer det dagligen saker som lär individen att agera
i olika situationer.
-
Förutsätter konsekventa och klara
signaler
-
Hjälper att både upprätthålla och
dämpa dynamiskhet
4.
YHDISTYS
/ FÖRENING
Sosiaalipedagoginen
Hevostoimintayhdistys ry
Föreningens syfte är att:
-
Utveckla
socialpedagogiska hästverksamheten genom tät samarbete med utbildningens
arrangörer.
-
Främja
samarbete mellan medlemmarna genom att möjliggöra regionala träffar och
utbildningar.
-
Öka
kännedom för socialpedagogisk hästverksamhet genom att medverka i olika nätverk
(bl.a. Horses in Education and Therapy International, Finlands Ryttarförbundets
Välfärdstall klassifikation, Välmående från hästar- arbetsgrupp, Green Care
Finland osv.) och delta i mässor som föreningen prioriterar ( år 2015 Green
Care – seminarie och Mental hälsa-mässan).
För att
verkställa föreningens syften, följer föreningen branschens utveckling och
utbildning, gör initiativ och föredrag samt ger uttalande.
Föreningen tar emot donationer för att utveckla
socialpedagogiska hästverksamheten i Finland (kontonummer: FI1217453000034274).
5.
HALLITUS
JA YHTEYSHENKILÖT / STYRELSE OCH KONTAKTPERSONER
Föreningens
styrelse och tjänstemän
Ordförande (Puheenjohtaja)
Vice-ordförande (Varapuheenjohtaja)
Regionverksamhetens stödperson (Aluetoiminnan tukihenkilö)
Styrelsemedlemmar (Hallituksen jäsenet)
Övrig styrelsemedlem (Hallituksen varajäsen)
Informationsansvarig (Tiedotusvastaava)
Medlemssekreterare (Jäsensihteeri)
Ekonomiansvarig (Rahastonhoitaja)
Verksamhetsgranskare (Toiminnantarkastaja)
6.
KOULUTUS
/ UTBILDNING
Socialpedagogisk hästverksamhet i förebyggande
av marginalisering och social rehabilitering – yrkesinriktad fortbildning (25
sp)
Nästa
utbildning arrangeras i början av året 2017 som samarbete mellan Östra Finlands
universitets Utbildnings- och utvecklingstjänst Aducate och Sosiaalipedagoginen
hevostoimintayhdistys ry. Specifikare sök-information mm. Hittas från sidan www.aducate.fi > koulutuskalenteri
Utbildningens
innehåll:
-
Socialpedagogikens
teori
-
Socialpedagogiskt
tänkande och professionalitet
-
Socialpedagogisk
hästverksamhet som en form av specialridning
-
Social
rehabilitering och hästverksamhet
-
Tillämpande
av kundarbete och verksamheten
-
Tillämpande
av socialpedagogiska hästverksamheten
För vem?
Arbetande yrkesmänniskor som verkar i social-, och hälso- och pedagogiska
områden (läraren, hälsovårdaren, socialarbetaren, ungdomsarbetaren), ridterapeuter,
ridlärare och –handledare.
Längd, omfattning, uppbyggnad
Februari
2017 – December 2017
25 sp
Utbildningen
består av 12 närstudiedagar, nätstudier, självständigt distansarbete, övningar
samt en utvecklingsuppgift. Som stöd till närstudierna används
moodle-inlärningsmiljön. Utbildningen innehåller också studiebesök.
Pris, deltagarantal
Skattefri
1750 €, moms 24%, helhetspriset 2170 €. Priset innehåller undervisningen,
undervisningsmaterialet och handledning. Studeranden svarar själv för
kursdagarnas resor, bosättning och måltider. Utbildningen tar in 21
studeranden.
Kontaktuppgifter
Östra
Finlands universitets Utbildnings- och utvecklingstjänst Aducate,
planerare Seija Okulov
tfn. 040 355 3920
seija.okulov@uef.fi
Socialpedagogisk hästverksamhet i förebyggande
av marginalisering och social rehabilitering
Fortbildning, 25 sp (16sv)
Socialpedagogisk hästverksamhet är huvudsakligen riktat för barn och unga. Till
verksamheten hörs all arbete som görs på stallet, t.ex. ryktning av hästen,
utfodring, ledning, ridning och körning.
Socialpedagogiska hästverksamhetens mål är att hjälpa sådana människor som är i
riskzonen för att bli marginaliserade, eller sådana som redan marginaliserats
från vardagslivet.
Hästens
välmående är all verksamhetens mittpunkt. Genom det strävar man att visa unga
viktigheten av sådana saker som den egna välmåendet påverkas av. Dessa saker är
renhet, hälsosam näring, regelbundna måltider, passlig motion och tillräckig
vila. Med hästen övas också interaktionskunskaper. Socialpedagogiska
hästverksamheten baserar sig på barnets eller den ungas erfarenheter som kommer
från ens egna handlingar. De andra människorna i stallet och den vuxna
handledaren har en viktig roll i hästverksamheten.
Utbildning för yrkesmänniskor (koulutusta
ammattilaisille)
Ypäjän hevosopisto,
Turun yliopistos utbildnings- och utvecklingscenter Brahea och Sosiaalipedagoginen
Hevostoimintayhdistys ordnar utbildning som är riktad för yrkesmänniskor som
verkar i social-, och hälso- och pedagogiska områden, och har mycket erfarenhet
av hästar. Utbildingen ger inte egentliga behörigheten, men den ökar på
färdigheterna för att arbeta med barn och unga i behov av socialt stöd.
De som gått utbildningen har grundat föreningen Sosiaalipedagoginen
Hevostoimintayhdistys ry. vilkets mål är att förebygga socialpedagogiska
verksamhetens spridning i Finland, samt utveckling av
innehållet.Socialpedagogisk hästverksamhet är huvudsakligen riktat för barn och
unga. Till verksamheten hörs all arbete som görs på stallet, t.ex. ryktning av
hästen, utfodring, ledning, ridning och körning. Socialpedagogiska
hästverksamhetens mål är att hjälpa sådana människor som är i riskzonen för att
bli marginaliserade, eller sådana som redan marginaliserats från vardagslivet.
Längd och omfattning
Studierna
verkställs i perioder under 11 månaders tid, med 7 stycken två dagars
närstudier på Ypäjän Hevosopisto, d.v.s. tillsammans 14 närstudiedagar.
Utbildningens omfattning är 25 studiepoäng, vilket
motsvarar 16 studieveckor.
Kostnader
Kursavgiften,
1850€, innehåller undervisningen, handledningen samt undervisningsmaterialet
som delas ut på kursen. Kursavgiften innehåller inte måltider, bosättning eller
eventuella resekostnader. Mot tilläggsavgift har studeranden möjlighet att boka
boende samt måltider från Hevosopisto.
7.
JÄSENEKSI
/ BLI MEDLEM
Välkommen till vår förening!
En person
som accepterar föreningens syfte och regler kan antas som medlem till
föreningen. Personer som avlagt den socialpedagogisk hästverksamhet
–utbildningen som föreningen godkänt, kan få titeln socialpedagogisk
hästverksamhetshandledare (registrerad).
-
Med
den förmånliga medlemsavgiften (år 2017 är medlemsavgiften 35€, föreningen har
ingen anslutningsavgift) får du rätten att använda titeln och lägga dina
kontaktuppgifter på föreningens nätsidor, om du har avlagt den
socialpedagogiska hästverksamhet –utbildningen som föreningen godkänt.
-
Som
medlem får du delta i föreningens evenemang (bl.a. regionala träffar).
-
Som
medlem får du information om verksamhetens utveckling (du ”hänger med” i vad
som sker).
-
Du
kommer med i den egna Facebook-gruppen
för föreningens medlemmar.(via medlemssekreteraren)
Såhär ansöker du om medlemskap:
1.
Kopiera,
fyll i ”ansökan” här nedan och skicka den via mail åt medlemssekreteraren
merja.komulainen (at) netti.fi
Sosiaalipedagoginen Hevostoimintayhdistys ry.:s medlemsansökan
Namn
Företagets namn och
hemsida
Adress
E-mail
Berätta om dina
utbildningar och din arbetserfarenhet.
Berätta om din
hästbakgrund och varför du är intresserad av socialpedagogisk hästverksamhet.
Har du avlagt
socialpedagogisk hästverksamhet –utbildningen? Skicka medlemssekreteraren en
kopia av betyget du fick från utbildningen samt utbildningens innehåll och
omfattning.
Får det publiceras i
föreningens medlemmars nyhetsbrev att du anslutit till föreningen? __ Ja __
Nej. (Om du svarade ja: vad vll du berätta om dig själv och vilka förväntningar
har du av föreningen?)
2.
När du fått informationen av
medlemssekreteraren att föreningen har godkänt dig som medlem, betala
föreningens medlemsavgift:
Medlemsavgift
(2017) 35€
Kontonummer
FI12 174530 000342 74
Referens
1009
De som avlagt den
socialpedagogisk hästverksamhet –utbildningen som föreningen godkänt, får sina
kontaktuppgifter på föreningens hemsida.
Om du avlagt den socialpedagogisk
hästverksamhet –utbildningen men dina kontaktuppgifter inte syns på hemsidan, skicka
en skannad kopia av betyget till medlemssekreteraren.
merja.komulainen (at) netti.fi samt denna
information:
1. Namn
2. Adress (så det kan visas på kartan)
3. Utbildning och yrke
4. Ort
5. Målgrupp
6. Företagets namn och hemsida
Kontonummer: FI12 174530 000342 74
8. SOSIAALIPEDAGAOGINEN
HEVOSTOIMINTAOHJAAJA (SPTH) NIMIKE / SOCIALPEDAGOGISK HÄSTVERKSAMHETSHANDLEDARE
(SPTH) TITEL
Hur kan du få socialpedagogisk
hästverksamhetshandledare (SPTH) titeln?
I juli 2016 har föreningens styrelse beslutit
om ett tillvägagångssätt, där i rubriken benämnda titeln kan beviljas åt
verkande medlemmar. Tjänster med benämningen socialpedagogisk hästverksamhet
säljs rätt vilt som en del av hästtjänster. Alla de som erbjuder tjänsten har
inte sakkunnighet av socialpedagogik, och detta kan vara vilseledande för
kunderna. Genom att benämna titeln
strävar Sosiaalipedagoginen hevostoimintayhdistys ry att försäkra högklassigt
och bevakat socialpedagogisk hästverksamhet åt kunderna. Titeln lyfter fram de
yrkesmänniskor, som har tillräcklig baskunskap för verksamheten och har avlagt
fortbildningen.
Huvudprincipen är att personen som använder
titeln måste vara BÅDE föreningsmedlem OCH har sitt namn framme på föreningens
hemsida. Enligt föreningens regler kan vem som helst bli medlem, men föreningen
marknadsför och lyfter fram endast de personer vars bakgrundsinformation
möjliggör detta.
Titeln socialpedagogisk
hästverksamhetshandledare (SPTH) får användas av
A) De föreningsmedlemmar som styrelsen har beviljat medlemskap åt före
1.1.2016, och vars information hittas på föreningens nätsidor.
- I samband med beviljning av medlemskap är utbildningsförutsättningarna, som
är ett villkor för att bli medlem,
granskade och den skall vara i enhet med utbildnings- och
tjänsteklasserna som nämns i PRS registreringsbeslut.
B) Personer som ansöker/har ansökt för medlemskap efter 1.1.2016:
Föreningens styrelse gör beslutet av medlemskap på så sätt som det står i
föreningens giltiga regler.
- I samband med beviljning av medlemskap granskas att personen uppfyller de krav
som förutsätts, d.v.s. utbildningsbakgrund samt socialpedagogikens teoristudier
(minst 10 sp). Kunskapen om socialpedagogik kan ha anskaffats från
socialpedagogisk hästverksamhets fortbildning eller från andra
socialpedagogiska studier i en examen eller enskilda studier; helhetsantalet
skall vara det över nämnda 10 sp.
- I detta skede kan styrelsen överväga att godkänna socialpedagogisk kunskap
från praktiska arbeten (t.ex. lärouppgifter), så länge som det täcker den mängd
kunskap det behövs.
C) Möjliga specialfall och anpassning i beviljande av titeln:
- Kunskap som anskaffats från utlandet kan tas i beaktande i beviljandet av
titeln. Annan kunskap, studier eller praktiskt kunnande, som inte är anskaffat
i Finland bör alltid granskas skilt i varje enskilt fall och medlemsbeslutet
görs av föreningens styrelse. Medlemskapets/titelns ansökare bör ge tillräcklig
information för bearbetningen. Vid behov används, som tillägg för nödvändiga
socialpedagogikens 10 sp, också samma kriterier som i fortbildningen: basutbildning
skall vara minst en examen, 3 års arbetserfarenhet och tillräcklig hästkunskap.
Ilmajokis utbildning anses numera tillräcklig som 10 studiepoängs
socialpedagogiska teoristudier.
9. LINKKEJÄ, PROJEKTITÖITÄ JA
VERKOSTOJA / LÄNKAR, PROJEKTARBETEN OCH NÄTVERK
Länklista
Föreningen svarar inte för länkarnas funktionalitet eller innehåll
Videon av verksamheten
Föreningar och samarbetspartners
Organisationer i världen
Nätsidor angående hästverksamhet hos oss och på andra ställen
10. PROJEKTITÖITÄ / PROJEKTARBETEN
Projektarbeten
På denna sida hittar du projektarbeten av de
som avlagt socialpedagogisk hästverksamhet fortbildningen.
Föreningen svarar inte för eventuella
sakfel i projektarbeten. Varje skribent svarar själv
för sitt arbete och dess spridning. Klicka på projektarbetets namn för att få
den att öppna.
11. SPHT-OHJAAJIA / HANDLEDARE
Handledare
inom socialpedagogiska hästverksamheten
Handledarlistan
uppdaterad den 15.9.2017
Från denna sida hittar du de föreningens
medlemmar som har avlagt den socialpedagogiska hästverksamhet –utbildningen som
föreningen godkänt.
Föreningen svarar inte för kontaktuppgifterna
eller länkarnas funktionalitet.
Bilaga 2
Teoridel: Socialpedagogisk hästverksamhet
Vad är socialpedagogik?
Socialpedagogik handlar om en persons sociala
utveckling och integration till samhället. Socialpedagogens uppgift är då att
hjälpa marginaliserade barn, ungdomar och vuxna att hitta sin egen väg till
samhällets gemenskap, genom kontakten av andra medmänniskor och omgivningen.
(Cederlund & Berglund, 2014)
Vad är socialpedagogisk hästverksamhet?
Socialpedagogisk
hästverksamhetens syfte är att förebygga marginalisering samt stöda välmående
och social tillväxt. Utgångspunkten för verksamheten är växelverkan mellan häst
och människa, samt stallmiljön där verksamheten utförs.
Verksamhetens
baselementer kommer från socialpedagogikens teorier , d.v.s. gemenskap,
upplevelse, funktionalitet och dialog (äkta bemötande). Verksamheten baserar
sig på inlärning och uppfattning av saker genom individens egna upplevelser och
erfarenheter.
(Hevostoiminta.net)
-
Har en terapeutisk effekt
men är inte terapi
Olika exempel på verksamhetsformer
Verksamheten
består av alla de saker som kan göras på stallet, t.ex. ryktning av hästen,
städning i stallet, utfodring, ledning, ridning, körning mm.
Målgrupper:
Rehabiliterande
hästverksamhet med barn och unga
-
ingripande av elever med
specialbehov (t.ex. stöd av
självkontroll och självkänsla, sociala färdigheter och färdigheter att fungera
i grupp)
-
klubbverksamhet
-
hobbyverksamhet som
social rehabilitering
-
ungas
stödpersonsverksamhet
Upprätthållning av
funktionsförmåga och uppfriskande verksamhet och för äldre
-
Stallbesök
-
Hästarnas besök till
olika anstalter
Rehabiliterande
arbetsverksamhet
-
Stallmiljön erbjuder en
ypperlig plats för framgång och behärskning av vardagen
-
Synliggöra saker som
påverkar ens hälsa t.ex. regelbundna måltider, hygien, motion mm.
Integration
-
Hästen fungerar som en
ypperlig bro mellan olika kulturer
-
Hästen accepterar och
förstår
-
Klara uppgifter
-
Ett gemenskap att höras
till
-
Ett gemensamt språk,
inlärning av ord
-
En plats att gå till
Källa:
Hevostoiminta.net
Växelverkan mellan häst och människa
Helande och äkta
växelverkan mellan häst och människa: relationen mellan människor är nästan alltid
komplicerad och motstridig. Däremot ger djuret en möjlighet att uppleva äkta
och enkla känslor, vilka inte innehåller rädsla för att bli avvisad eller missuppfattad. Vi vågar visa djuren såna
känslor, som vi är rädda att andra människor ser som skrattretande eller
meningslösa/onödiga. Växelverkan med djuren kan uppmuntra oss att uppnå en äkta
kontakt till våra egna känslor.
(Pitkänen, 2008)
Relationen mellan
häst och människa är något unikt, en relation där man inte behöver vara osäker
om man är tillräckligt bra för vänskap. Hästen är en källa för motivation,
kärlek och glädje ger klienten en känsla av
betydelsefullhet, vilket kan vara en avgörande sak med tanke på
klientens hälsa och välmående (Iina Kela, 2017)
I en intervju
(Forsling, 2001) berättar en flicka om sin relation till hästen:
”Pysen och jag kunde vara ensamma tillsammans och vi
kunde vara tysta ihop det var bra. Mot människor vet man inte alltid hur man
ska bete sig. Gör man rätt. Säger man rätt? Man måste vakta på sin tunga. Det
behövde man inte med Pysen. Jag hade en kompis där uppe i stallet. Jag behövde
inte hänga med de andra tjejerna om jag inte ville. Jag behövde inte ställa upp
på deras sätt eller speciella jargong. Pysen gjorde så att jag kunde vara mig
själv och vara för mig själv om jag ville. Och har man någon att ta ansvar för
fastnar man bara inte i sina egna tankar. Man får tänka nya tankar”. (Forsling,2001)
De Amerikanska forskarna Alan Beck och Aron Katcher
påstår att husdjur minskar social utfrysning, ångest, ensamhet och depression.
Att arbeta med djur stöder människan till att klara sig i sociala situationer
och utvecklar sociala färdigheter (Pitkänen, 2008). Sociala färdigheter hjälper
människan att kunna fungera i växelverkan med andra inom samhället samt lära
människan de normer, värderingar och beteende regler som råder i gemenskapen
(Windell, 2013).
Hästen fungerar
som en spegel
Hästens naturliga känslighet för känslor, ger
möjligheten att använda hästen som egna känslors och beteendets spegel och
tolk. I stallet kan man kontrollera och känna igen olika känslor genom att
samordna hästens och kundens beteende. Kunden lär sig då att förstå sina egna
känslor och sitt beteende genom hästens reaktioner (Mattila-Rautiainen, 2013).
P.g.a. att hästen är ett mycket ärligt djur, är det
oftast så att när hästen beter sig dåligt är det människan som orsakar det och
när människan beter sig rätt är hästen då samarbetsvillig, snäll och social. På
det här viset märker kunden möjligheten att påverka hästen genom att ändra på
sitt eget beteende (Mattila-Rautiainen,2011).
Putsningsbeteende
Hästarna visar
kärlek och ömhet åt varandra samt bekanta människor genom att putsa varandra,
vilket förekommer i form av t.ex. ”skrapande” av varandra och lutande på
varandra. (Levinson, 2011)
Putsningsbeteende
kan användas som en metod för social interaktion mellan häst och människa.
Ryktandet är ett sätt för människan att visa kärlek och ömhet åt hästen, på
hästens språk. Det har en ömsesidig växelverkan som lugnar ner både hästen och
människan samt beröring av djur sänker blodtrycket, frigör endorfiner och
minskar stress. (Windell, 2013)
Hästens lugnande effekt - Oxytocin
Oxytocin,
motsatsen till adrenalin, är en substans som finns hos alla däggdjur.
Oxytocinets utsöndring sänker blodtrycket, minskar nivån på stresshormoner samt
minskad smärtkänslighet. Sätt att utsöndra oxytocin är t.ex. lugnt beteende och
social interaktion. När sociala interaktionen faller bort minskar aktiveringen
av ”lugn och ro systemet”.
Upplevelsen av lugn
lindrar psykiska och fysiska reaktioner på stress och ger en chans till
återhämtning. Det har visat sig att substansen mycket lätt kan frigöra sig
genom yttre stimuli t.ex. beröring (Uvnäs-Moberg, 2000). ”Att vara tillsammans
med någon som rör vid oss på̊ ett behagligt sätt skapar inte enbart känslomässiga
band till den personen utan vi får även njuta av oxytocinets positiva hälso-
och antistresseffekter.” Beröring behöver inte vara fysiskt, utan kan också
vara i form av t.ex. en varm blick, känslan av starks samhörighet eller
gruppkänsla. ”Uvnäs-Moberg (2000) liksom Manimalisrapporten (2009) tar upp
djurets effekter för en frisättning av oxytocin. Beröring av djur kan ge samma frisättning
som från människa till människa. Oxytocinet är även viktigt för relationen
mellan djuret och människan. Kontakten med djuren kan ge lugn och ro och
medverka till att stressnivån hålls nere. ” (Mohlin, 2011)
Stallmiljön
Stallet är en ypperlig
plats för att skapa känsla av gemenskap/tillhörighet. Kunden känner sig behövd
då hen hjälper till i stallet och känslan av uppskattning kan också komma från
hästarna.
”De blir en del av ett sammanhang när de får följa med till stallet med
stallsysslor, träning av hästarna och sånt. De är liksom en del av något,
vilket de kanske saknat” (Eriksson, 2012). Verksamheten utförs ofta
som gruppverksamhet vilket skapar en social interaktion men andra människor. (Windell,
2013)
Stallmiljön i sig är
speciell. Stallmiljön kännetecknas av:
ordning, struktur, gemenskap, tillhörighet, en plats där man år vara sig själv,
ansvarstagande, ledarskap.
För att ta hand om en häst måste man ta mycket ansvar vilket
i sig ökar på självförtroendet.
”Även en person som i vanliga fall inte är bestämd behöver lära sig att vara bestämd
och tydlig.” (Mohlin, 2011) Ansvaret som stallmiljön ger gör
vardagen mer meningsfull.
Det går inte att bara strunta i att dyka upp en dag, då blir hästen lidande.
Det finns en stor känsla av meningsfullhet
i att sköta hästen och i att ta ansvaret.”(Mohlin, 2011)
Hästen fungerar som en motiverande källa och ofta är
hästen är orsaken att människor stannar kvar i stallgemenskapen. Känslan när
någon (hästen) väntar och behöver en, får personen att känna sig betydelsefull vilket kan vara en orsak
till att orka vidare från dag till dag (Windell,2013).
Säkerhet
Handledarens roll – Det
är viktigt att ledaren är professionell och har mycket erfarenhet av
hästhantering. Verksamheten som görs tillsammans med hästar kan variera enligt
handledarens yrke/kunskaper.
Hästen – Hästen är ett
stort, icke förutsägbart djur och i hästhanteringen kan man skada sig om man
inte är försiktig och följer säkerhetsåtgärderna. Det är handledarens uppgift
att se till att säkerhetsåtgärder vidtas.
Utrustning – Både hästens
och kundens utrustning måste vara hela och av bra kvalité för att minimera
riskerna.
Allergi – Allergi kan
vara en faktor som hindrar kunden att komma till stallet. Verksamheten kan
också hållas utomhus och medicinering kan avvändas för att minska allergiska reaktioner.
Om t.ex. föräldrarna är allergiska, kan kunden använda skilda kläder på
stallet.
(Erikkson, 2012)
Verksamheten
och kunderna på stallet Sagobacken är försäkrade.
Bilaga 3
Utvärderingsblankett
Yrke:__________________________________________________________________________
Har du tidigare erfarenhet av hästar?
_____________________________________________________________________________
Har du tidigare erfarenhet av socialpedagogisk hästverksamhet?
_____________________________________________________________________________
Vilka möjligheter ser du i socialpedagogiska hästverksamheten?
__________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________
Kunde verksamheten hjälpa din målgrupp/ dina kunder?
______________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________
Som hurdan upplever du hästens
användbarhet i pedagogiska och/eller terapeutiska syften?
____________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________
När du kom i kontakt med hästen, vad kände du?
____________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________
Övriga tankar om verksamheten och upplevelsen.
__________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________
Extra: Tankar om bekantningsdagens
upplägg. Vad gick bra? Vad kunde förbättras?
____________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________
Bilaga 4
Powerpoint presentation
Bilaga 5
Visitkort
