När du mockat klart skjuter du skottkärran till gödselstacken. Du är uppvärmd av det fysisaka arbetet och vågar ta i så det känns i musklerna. Efter elva år på polika stall vet du hur det känns att skjuta den vråltunga skottkärran långa vägar, i brant uppförsbacke, ofta i form av ett par plankor, på halt underlag i mörker.Stora utmattningstestet var en kombination av dessa, tung uppförsbacke, hal gårdsplan, hala plankor och du tar en extra skjuts med alla dina krafter. Skottkärran hamnar i fel spår, glider av plankorn, faller på marken med all gödsel i snön. Du håller hårt i handtagen för du vill inte att skottkärran går omkull. Du halkar av skottkärrans tyngd och faller bredvid. Du stiger hastigt upp, svär så sjutton. Svärandet har ett syfte. Du laddar upp adrenalin för att orka ta itu med att lasta på nytt i total mörker. Du hoppas bara att stallägaren inte är en pedant och börja vråla om smutsig snö på marken. Du svär på nytt vid tanken.
"Mission accomplished". Ditt sinnestillstånd ändras på en tiondels sekund. Du samlar hästarnas matkoppar och börjar putsa dem noggrant. Att diska kopparna lyfter fram i positiva tankar. Du diskar noggrant. Det är en lyx du inte hinner med varje dag. Du sätter maten.Oroar dig lite för att den äldsta hästen kanske inte får tillräckligt med mat. Du funderar också på järnbrist och kommer ihåg att någon nämnt Cushings disease. Du vet inte riktigt vad du ska göra och bestämmer dig för att följa med situationen. Det gamla stoet ser tio år yngre ut på sommaren än på vintern, men du kan inte låta bli att tänka på om det är sista sommaren.
Du placerar kopparna i hästarnas boxar och ser på när hästarna går in i sina boxar Du känner tacksamhet över att de ser så välmående ut.
När hästarna äter fyller på vatten i hinkarna. Det blev inte som du tänkt med fungerande vattenautomater året runt. Två jular och nyår har det uppkommit en vattenkatastrof. Det har sprutat vatten ur ledningarna. Hästarna har blivit blöta, på golvet har det flutit 10-15 cm torvblandat vatten. Kallt ute. Som tur är din son ännu hemma när vattnet sprutar omkring. Om han hade nyårsplaner så skippar han dem nu. Katastrofen är ett faktum. Ni häller mer strö i boxarna, i gången och överallt för att vattnet ska sugas upp. Sen börjat lastandet och skottkärreruljansen. Efter fem lastade och tömda kottkärror tror du att du kommer att svimma. Blöta torven fastnar inte i grepet och snöspaden blir alltför tung. det finns inga alternativ, det är bara att fortsätta. Du tänker att vilken tur att jag i år fattade att inte åka någonstans eller bjuda gäster. Vad skulle då ha hänt? Efter tio skottkärror går du på det ökända adrenalinet. Hästarna kan bara inte bli ute en sån här kväll, både kallt och raketer.
Hur ska stallet bli torrt. Du kommer på den starka hundhårtorken, som får saker att falla från hyllorna. Den på golvet, sladden fastbunden så att den inte kastar sig runtomkring. Du hämtar egna hårtorken och placerar den strategiskt. Sen kommer du på batteriet, det kostar skjortan, men du har inget val. Sonen fortsätter att tömma, vid tjugo skottkärror tappar vi räkningen. Vi får allt vått bort, sätter vatten i hinkar, massor av torv för golvet har sugit smuts och tar in hästarna. Massor av hö så att värmeproduktionen i dem kommer igång. Puh!
Nästa dag ser du att blöta torven sprättat uppåt väggarna. I samma adrenalinsvep tvättar du dem, torkar med hundtorken och målar dem på nytt.
PUH Årets stalltvätt och målning, check! <
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar