Städar bland mina lådor och hittade Textilläraren 2/1992. I ledaren beskriver Ulla Suojanen de förändringar slöjdlärare igen ska ta ställning till.
Fredag 1.12.17 kl 18
Vi hade fotosession med Lilli på stallet. På samma gång diskuterade vi attityder och värderingar, samt tekniska- och digitala utvecklingen under 1900-talet och kunde konstatera att mycket har förändrats.
Vissa saker/attityder/värderingar/moral förändras och andra tycks inte göra det. Även om de kan förändras, så är det en mycket långsammare process. Skolförändringar är i dagens läge mer kutym än ovanlighet. Alla lärare får vara med i processerna, varav vissa körs hårt och snabbt, andra så långsamt att skolan aldrig hinner till skott förrän nästa redan knackar på dörren. På samma gång som nya mål och innehåll presenteras med buller å bong, så känner många äldre lärare igen "det nya" som något bekant. Ulla Suojanen nämner 1992:
"Undervisningen måste stöda elevens skapande, självständiga planerande av sitt arbete, samt stöda förmågan att egenhändigt skaffa si kunskaper och färdogheter, med vilka man finner lösningar på problemen".
"Först riktas uppmärksamheten till det för alla gemensamma läroämnets nya namn formning och handarbete, för klasserna 1-7."
- ...Gick det aldrig igenom 1992? Eller varför "såldes" det på nytt som en ny sak?
Ska varje regering forma samma program med egna ord?
"Timfördelningen bestäms på kommunal- och skolnivå. Textilläraren måste i sin egen skola och kommun motivera sitt ämne ställning i skolans timfördelning...
Ulla Suojanen nämner att i den äldre åldersgruppen finns försynta, som tycker att det är otrevligt att framhäva sig själv och sitt arbete. Jag skulle inte säga att det bara är en generationsfråga, utan kan även bero på lärarens personlighet, attityder och moral. Det låter vackert i någras öron att man ska kämpa för sitt ämne, men det kan också låta väldigt fult. Varför ska endel lärare bevisa sitt ämnes existens, medan andra ämnen inte ens får ifrågasättas? Min åsikt är att alla ämnenas betydelse för barnens liv ska analyseras på lika villkor.
Ulla: "Snabba och ofta även oväntade förändringar både i arbetslivet och i hela världen tvingar oss att inse att vi inte får svar på dessa frågor. Ingen vet för tillfället, i vilken värld vi lever i framtiden och vilka slags kunskaper och färdigheter vi har användning för".
Av den anledningen tror jag att det är ytterst viktigt att vi undervisar barn som kan grunderna i det mesta.
Följande är brainstormat. Kanske du ser annorlunda på det?
- 80-talet internationella lån, juppietiden, festa, shoppa, resa, ha roligt = > räntorna steg => företag gick omkull.
- 90-talet lågkonjunktur, höga räntor, barn mådde dåligt, barn pressades av föräldrarna att prestera, stressade föräldrar.
- 2000-talet it slår igenom. Allt ska vara stort: lantbruk, "djurfabriker", shoppingcenter, skolor, ... Singel leverne allt vanligare, 60% skiljer sig, bonusföräldrar- och barn,
- 2010-talet arbetslöshet, unga vuxna som inte bryr sig att jobba, utanförskap bland människor blir allt tydligare. De som jobbar, jobbar mycket. Endel vill inte jobba alls. Många lever ensamma. Egoismen ökar.
Jag tror att musik, bild, slöjd, huslig ekonomi stärker människan genom att hen känner att hen får tröst och trygghet genom att skapa med händerna, det stärker självförtroendet att se att man kan påverka sitt vardagsliv och till slut, man kan känna sig som en hel individ.
