9. Lydnadsträning. Kontaktövningar.

Ögonkontakt

Innebär att hunden ser föraren i ögonen, utan att titta bort emellanåt.

I lydnadsprovet håller hunden kontakt till föraren under hela momentet. 

Mål:

• Att hunden börjar erbjuda ögonkontakt spontant.
• Att foga ihop beröm (ord=bra) med godis. 

Annat: Ingen skillnad om hunden sitter eller står under övningen. 

Det är bra att lära ut ögonkontakt till hunden redan som valp. Många tränare tar upp det redan under valpkurser. För trettio år sedan sade man att man aldrig får stirra en hund i ögonen, eller ta ögonkontakt, att det skulle vara en aggressivt uttryck. Det är både rätt och fel och mycket logiskt. Att stirra någon i ögonen är obehagligt, att stirra innebär att låsa blicken, spänna muskler runt ögonen och allmänt se arg ut. Det är INTE vad som avses med ögonkontakt. Hunden håller kontakt till dig med en mjuk avslappnad blick, liksom du till den. Ni stirrar inte på varandra. 

I början kan du belöna valpen bara av att den tittar dig i ögonen, även om det skulle vara väldigt kort eller snabbt. Beröm glatt och ge godis. Du kan i detta skede köra in ett ord som du kommer att använda för att belöna. Låt valpen svälja i lugn och ro och invänta nästa ögonkontakt. 

 

Träna ögonkontakt med valpen

1. Reservera 20 godisar, som du delar i fyra högar på fem var. 
2. Håll fem godisar i vänster hand (om du är högerhänt).
3. Håll båga händerna på magen.
4. När hunden tar kontakt, ta ett godis från vänstra handen med högra handen, ge det och beröm. Behåll ögonkontakten när du belönar. 

• Mål: Att ni skulle lyckas hålla ögonkontakt mellan godisarna. 
• Ta paus efter fem godisar.
• Upprepa.

En valp äter fyra ggr per dag. Du kan välja någon måltid då du tränar detta och ger sen resten av den svällda maten efter 20. 

Kan tränas ofta, men följ hur krävande uppgiften känns för valpen. Om den tappar koncentrationen (intresset, fokus, blir frustrerad) så nöj dig med t ex tre godisar och sen mat. 

När hunden förstår idén med ögonkontakt.

Håll godiset i näven framför dig. Låt hunden fundera ut hur den får dem - ögonkontakt. 

Håll näven uppe, på sidan.. och invänta ögonkontakt = beröm och godis.

Öka svårighetsgraden

Speciellt om du vill tävla, behöver du öva hunden att orka hålla kontakten en längre stund. Variera mellan 1-5 s, beröm och belöna. 

Byt miljöer.

Var bredvid hunden och invänta ögonkontakt.

Om det uppstår problem, förenkla uppgiften igen. 

När hunden håller intensiv kontakt utan att släppa, kan du kasta godiset på golvet framför för att visa att uppgiften är slutförd. 

Träningsdagbok

 Vi är lite olika på hur roligt vi tycker att det är att planera och dokumentera saker. När man ska lära sig nya saker eller träna något så kan man ha stor nytta av träningsdagbok. I dagboken kan man planera ställa mål, delmål, planera tillvägagångssätt i små små steg, tänka ut vad man behöver ifråga om kunskap, redskap mm och planera sin utvärdering. Det är detta som lärarstuderande övade och gjorde under min studietid. På den tiden kallades de sekvensplaner. Ibland ifrågasatte någon studerande nyttan med dem, de kändes konstlade och väldigt detaljerade - men ack man lärde sig och hade nytta av dem! Jag minns att någon lärare sa att inte behöver man dem senare i vardagen, åtminstone inte så detaljerade och det har också visat sig vara sant. När man en gång planerat riktigt noggrant kunde man det i princip och denna grund gav oss möjlighet att senare vara flexibla och kreativa! När du kan något riktigt bra behöver du inte vara orolig över att misslyckas eller tappa den röda tråden. Om det hände något överraskande på lektionen så kom man snabbt igång igen, eller om det dök upp någon fantastisk idé så kunde man göra en avstickare utan att vara rädd att man kommer av sig. Att planera försäkrar också kvaliteten i det man gör, plus du vet vad du undervisat, det hänger inte bara på minnesfragment.

Varför planera sin hundträning eller ridning?

Introduktionen handlade om lärarstuderande, men varför kan planering vara viktigt när jag försöker lära min häst eller hund något, tränar ridning eller försöker nå ett mål av något slag.

När det gäller djur (och andra också)  tycker jag att det är enormt viktigt att planera för att när du satt dig noggrant in i det du vill lära så att djuret har en chans att ta till sig det du vill lära. När du analyserat uppgiften noggrant och delat in den i små steg, får djuret en logiskt spår att följa. Du kan också lättare följa hur inlärningen framskrider och reagera vid svårigheter eller platåer. Tänk dig inlärningen som trappsteg, där du tar ett steg i taget. När du inte kommer vidare vid ett trappsteg, det kanske inte lyckas,  hunden tappar intresset, kommer på övervarv..., så kan du backa några steg för att ta ny sats. Du kan lätt ta många pauser och ändå veta hur långt du ungefär kom. 

Inlärning och undervisning är en resa

Kom ihåg att när du lär någon annan eller försöker lära dig själv något: Det är fråga om en lång resa, där slutliga målet ofta är mindre viktigt än själva resan. 

En glad koncentrerad hund, en trygg och koncentrerad häst, samma med människor, lära sig bättre än en ledsen, otrygg, upprörd, okoncentrerad...

Hundträningsexempel

Grundarbete i ridträning

Match-shower

🐕🐕

 Sammanför minnen från olika postningar kring match-shower vi varit på.

Match-show i Oriketo 2024

Efter några varmare dagar fick vi snö! Beslöt att vi inte är gjorda av socker och tog med Lisa och Amanda. Lisa första gången i veteran klass, rödas tvåa och lilla Amanda första gången i valpklass rödas tvåa också hon. 

Match-show i Oriketo 2022

Med tanke på att det snart är Open show så tog vi ut Felix, Lisa och Eva för att träna.

Det är jätteviktigt att hunden tycker det är roligt! och man själv också!

Hela gänget på Match-show Åbo Kuppisparken 2022

På hösten tog Catarina och jag emot en utmaning, vi tog med bådas hundar på match-show! Jag kände att jag rostat i min handling, så ville få bort den sortens spänning att man gör konstiga saker (har miner, stör hunden, hosar med kopplet). Jag är såpass taggad ännu så lite bra spänning blir ändå kvar. Måste nog säga att vi inte klarat oss utan Elias, som hämtade hundar åt oss och höll i dem + extra bonus visade upp Kenzie när både jag och Catarina var upptagna i ringar! Dessutom plav

cerade de sig två i stora vuxna!

Vi hade med oss Lisa, Emma, Felix, Madde, Eva och Viki (för ung för att delta i ringen), Catarinas Flatcoated retrivers Kenzie och Annie. Lisa, Emma och Madde deltog i små vuxna, Felix i stora vuxna, Eva i små under ett år, Kenzie stora vuxna och Annie i stora under ett år. Oftast deltar cockrar i små, men vi anmälde Felix med stora för han har vägvinnande och stor trav, nu fick han sällskap av andra som också har det. Det var sån fart på att den av oss som hann tog följande hund som skulle in. Jag visade upp Eva, Emma, Madde, Lisa och Felix, Catarina visade upp Kenzie, Annie och Felix, samt Elias visade upp Kenzie. 

Kenzie 2, Felix 4 i stora vuxna

Emma 3 i små vuxna 

Eva placerade sig 3 i små valpar och Annie 3 ? i stora valpar. Madde som hela året klarat sig bra på utställningar i hård konkurrens placerade sig inte alls och Lisa hade så roligt att fötterna vispade, så jag förstår att hon inte kunde placera sig denna gång. Domaren blev extra förtjust i Emma och sa att hon måtte vara rutinerad - vilket hon inte är :D

Emma trea av små vuxna och Eva fyra av små under ett år
 (eller trea
kommer inte ihåg)

Madde, Viki och Lisa

Emma deltar i Barn- och hundklassen, Madde tränar bland vuxna i Aura.

Emma deltar glatt i barn och hund. 

'

Det var inte lätt att visa upp Madde i början ;) 
Antingen hoppade hon omkring :D eller
stod konstigt. Men jag tränar väldigt lite så det är väntat, nästan med 
varenda en. Det blir ofta bra ändå. Jag vill hålla upp "stringet" ocg "utmaningen"
för oss båda. Lite som att rida en ung häst eller lite vildare - 
det blir liksom intressantare. Men sen finns det
 inte så lyckade bilder från början av karriären🤔. 
Å andra sidan vill jag inte väcka perfektionisten i mig just nu💜

Så roligt att träffa uppfödningar!
En av de bästa sakerna jag vet!
Eino, Sagobackens Chasing Rainbows (Maddes bror) 
körde lång väg för att delta och träffa oss

Match-show i Mynämäki med Simon och Emma

Ibland är det bara så roligt med Match-shower! Åkte iväg med Simon och Emma till Mynämäki. Det är ofta mycket folk där, men också bra med parkering!

Både Simon och Emma fick röda band, så de hamnade i samma klass. Jag tänkte att jag chansar, har alltid beundrat dessa junior-handlers, och frågade om Nea Korelin kunde visa upp Emma. Nå, det gjorde hon med besked. Hon har aldrig träffat Emma och de var med i hård konkurrens och blev röda2!

Nea Korelin och Emma

Linus och Emma deltar i valpklass och pappa Simon i små vuxna i Reso Match-show.

Emma fick röd, men kom inte vidare,
Linus fick blå och placerade sig tvåa i valpklassen.  
Pappa Simon 2017 i Reso kom tvåa i små vuxna klassen"
En tid var de i ringen på samma gång, far och son 💖
som tur förstod Catarina att gå in i ringen med Linus
för vi sprang länge med Simon, domaren funderade in i det sista.

Herkku BIS2 i valpklass

Herkku  (Emmas och Linus bror) debuterade (4 1/2mån) 
 i Paattis 2017 med BIS 2!!!

Anna & Simon deltog i Barn och hund!

Anna och Simon 2017 placerade sig fint som tvåa i
Barn och hund klassen i Åbo i dag!
Första gången i ringen och det gick så här bra :)

Ida och Agnes, Catarina och Olivia, samt jag med Lisa och Agnes Åbo hösten 2016.

Lisa travade och stod stilla helt exemplariskt första rundan, så domaren frågade om vi varit på många utställningar redan :D

Andra rundan så hade hon tröttnat och föreslog lek till  taxen fram. Vartefter domaren avtackade de andra blev hon vildare och vildare :D :D Vi hängde med en stund men sen fick vi ge oss. Utvecklingen är ändå på väg mot rätt riktning och det är roligt att visa en hund som är SUPER glad, även om det har sina utmaningar.

Tack till duktiga junior-handlers Ida och Catarina! Vi höll stämningen uppe trots duggregn hela dagen!

Match-show 6.8.16 med Simon, Lisa och Olivia

Simon

Lisa

Roligt med Match-show! Det där med utställningar känns så allvarligt emellanåt ;)

Målet var att träna trav med Simon och testa varför han inte sprungit gladeligen på senaste utställningarna, när han ändå gjort det på hundskolans träningar. Köpte t o m nya lenkkitossor för ändamålet. Nå ok, kan bero på min kondis också, för nu så sprang vi och det visade sig att jag verkligen får springa hårt, om jag vill få ut hans fina rörelser. Det är oftast lite svårt i små ringar att visa vad han går för. Det kan vara orsaken till att jag tycker det bättre i finalerna i stora ringen t ex i uppfödarklasserna. Dessutom verkar Simon mycket aktivare när våra andra vovvar är med. Ensam vill han bara sova eller kelas på utställningarna.

Denna match-show ordnades enligt FCI grupper. Olivia grupp FCI 2 var först ut. Hon stod jättefint men det räckte inte till en fortsättning denna gång. Sen fick jag väldigt bråttom när jag skulle visa cockrarna. Fick springa efter dem.

Lisa travade mäktigt och sprallade sig till vinnare i valpklassen. Hon travar vägvinnande och otroligt vackert, står också bra på bordet, men det är svårare att hålla henne stilla på marken ;D Jag låter henne stå fritt, hon är så bra byggd och om jag rör henne börjar hon direkt och leka. Jag vet att jag skulle få henne stilla genom att vara bestämdare, men tillika tycker jag valpar ska få vara valpar, lite busiga och så ;) Dags nog blir de vuxna och orkar inte hålla på och spralla.

Agnes och Simon deltog i samma klass. Agnes är så söt och rar som alltid <3 och det var roligt att visa henne efter en lång paus. Noora visade Simon, men när Agnes inte fortsatte så bytte vi och jag visade honom i individuell bedömning. Det höll på att bli riktigt tajt för att Noora skulle visa sin basenji Lilli i annan ring på samma gång. Som tur fanns det jätte hjälpsamma och trevliga helt okända människor i publiken som hjälpte oss. Höll i våra hundar utanför ringen o s v.

Simon vann också sin klass  FCI 8 vuxna och det blev bråttom igen. Både Simon och Lisa hade gått vidare och Noora var i andra ringen. Som tur ställde en ung flicka upp och visade Simon. Domaren funderade väldigt, Lisa har så vägvinnande trav, men Simon är så ståtlig. Denna gång gick erfarenheten före och Simon vann gruppen.

I BIS ringen var vi länge med, ända till det sista och domarna diskuterade jättelänge. Vi föll bort just i sista stund, enbart tre av tio grupper placerades, men vi var mer än nöjda.

Överlag en trevlig och välordnad match-show, med snälla och hjälpsamma medtävlare! Härligt!

Let me present: Sagobackens TeamTottis

                                               

Eino 3v 6kk

Onni 2v 4kk

  

Sulo 5v 6kk

Viki 3v 7kk

Osku 2v 4kk

Vili 1v, 1kk

Emma 6v 1kk

Eva 1v 1kk

Madde 3v  6kk

Felix 3v 6kk

Lisa 7v 4kk

Viki 9kk

Mind Riders: 5 H / BASAS

 Suomeksi:

5H

1. Hengitä
2. Hymyile
3. Huomio hyvään
4. Hyväksy
5. Hiljenny

Fritt översatt

Andas, le, fokus på det goda, acceptans, lugn

Följande är mina spontana tankar kring 5H. Suski Fagerström förklarar dem väldigt bra, hur det påverkar vår hjärna och vår kropp och hur kan använda dem medvetet. 

Om det är något som är typiskt på en ridlektion (med medveten lärare) så är det att hen uppmanar ryttaren att andas. Det händer nämligen lätt att vi håller andan när vi är spända, men också när vi riktigt koncentrerar oss. Jag brukar skoja att man får akta att man inte faller av p g a syrebrist. Andningen är således viktig, men en ytlig andning där axlarna höjs och där man drar in luft bara i övre luftvägarna, kan faktiskt göra det värre. Det är riktigt äkta stressandning! När man andas på ett bra sätt är det som man skulle vara en sångare, djupt från magen till ryggen. Axlarna behöver inte alls höjas. 

När vi ler lugnar vi vårt system. En händelse har svetsat sig i mitt minne i över 20 år. Jag var och tittade på FM i dressyr och glömmer aldrig prisutdelningen. En häst var speciellt skärrad och stegrade sig och betedde sig allmänt oroligt. Det som etsade sig i mitt minne var inte placeringen, utan att ryttaren LOG. Log hon för att lugna sig, var hon medveten om leendets effekt, förstod hon hästen och log för att de ändå klarat sig så bra eller log hon för att alternativet inte skulle ha sett så snyggt ut? Vad som är är svaret så gjorde hon sig och hästen en stor tjänst genom att le. Hon lugnade sig själv ->hästen, det såg trevligt ut och hon tappade inte nerverna. Hon vann på ett leende! 

Har du hört om filmen som handlar om att sätta fart på det goda? Det handlar om att göra goda gärningar för andra och om alla gör några goda gärningar till varandra, vilken massiv effekt det har till slut när det sprid. I 5H fokuserar man på det goda. Det finns alltid något gott i allt. I varje händelse, från sk misstag till misslyckanden. Alltid vill vi inte acceptera det när det händer hemska saker, men det betyder inte att t ex krig är gott, utan som jag tolkar det, så finns det gott i enstaka händelser som kan ske inom det hemska. Någon ser, hjälper, räddar, stöder... 

Det finns också alltid gott här och nu. Genom att tänka på dem kan du slappna av din stressade hjärna och kropp. Just nu kan jag inte låta bli att tänka på Galyna (min fb-cockeruppfödarvän i Ukraina). Hon bakar och kockar genast hon får chansen, hennes hundar är fortfarande omskötta, hon för mat och hjälper andra varje dag, trots att hon bor mitt i en krigszon och det händer hela tiden runt henne. Det är så hemskt att jag inte skriver mer om det nu, men om någon fokuserar på det goda så är det hon. Hon har berättat att det är medvetet.

Att acceptera saker hjälper oss att lugna ner oss. När vi accepterar utgångspunkten, realiteter, oss själva och andra så påverkar det oss positivt. Vi kan börja tänka, planera och se framåt.

Lugn, tystnad på både inre och yttre plan. Tankarna för mig mot ett meditativt tillstånd där man slutar lyssna på den störande papegojan på axeln. 

 

Vi testar Mind Riders Webkurs:

Sommaren 2020, under covid-19 sommaren,  fick jag möjlighet att delta i Suskin Fagerströms Mind Riders kurs "Rohkeutta ratsastukseen" webkurs. 

Suski Fagerström har en lång erfarenhet av ridskoleundervisning
 (vd. PoniHaka 1991-2014)som ridlärare och tränare,
har själv tävlat från 8-årig liten flicka till Finn Derby-vinst 1999,
men har utöver det satsat på mentala sidan
bland annat genom mindfullness och Enneagramutbildningar. 

Kursen jag deltog i kunde översättas till "Modigare ryttare". De flesta av oss som rider vet att även om man VILL rida, så kan man vara otroligt nervös för något. Det kan vara att man är rädd för att galoppera, hoppa, att hästen ska skena eller dylikt, men det kan också vara fråga om tävlingsnervositet. Vi som håller på med hästar vet att de speglar både våra känslor och vårt kroppsspråk, både medvetna och omedvetna. 

Nästan alla blir rädda i något skede av sitt hästliv, även de tuffaste. Endel kallar det att bli vettigare- vuxen, inte vara så blåögd,osv. Det är naturligt att bli rädd i vissa situationer, vårt problem är att rädsla hindrar oss att fokusera och smittar på hästen, därför är det extra viktigt för oss som håller på med hästar jobba med våra känslor, även andra känslor än rädsla. En annan sak som är värd att notera, jag känner många, som inte slutat med hästar trots att de blivit rädda eller att det hänt något. Vi skulle inte kallas hästmänniskor- om vi inte alltid kom tillbaka?!

Jag var själv ganska orädd som barn. Det hände något nu som då på vår ridskola, men det gällde liksom inte mig. En häst försökte hoppa över min väns familjs personbil och måste avlivas, stigläder lossnade eller gick av i full galopp, jag föll av redan sjätte gången jag red osv, men jag tog det inte personligt. 

Första gången jag blev rädd var kanske när jag redan blivit mamma. Jag bytte ridgrupp, till en grupp där det fanns ängsligare personer och det beaktades att jag var gravid osv. Då fick jag mina första visioner av försiktighet (blev tvingad av omgivningen att tänka på det). Sen när min son fötts kände jag något mer än ängslan. Tänk om jag inte kunde ta hand om honom om jag skadade mig eller ännu värre. Vid min andra graviditet red jag inte alls, men kroppen kändes då helt annorlunda och mer gravid :) 

Det gick på något sätt i några år, sen blev det betydligt värre när min nacke orsakade smärta och  kramper i vänstra handen och benet, och som jag inte själv kände. Jag misste "touchen" och tyckte fortfarande om svårare hästar, men började tvivla på och kände att jag mist min flow från barndomen. Jag fick en bra coach, så det lättade mycket, men tvivlan dök upp alltemellanåt.

Femton år senare fick jag hälsoproblem, som jag inte igen förstod själv, utan försökte fortsätta som förr. Jag bröt två gånger fyra revben. Första gången helt av, andra gången bara sprickor. Fick också en spark i handen och bröt ett ben på den. Min sjukdom sänkte mina adrenalinvärden så dramatiskt att jag inte reagerade på saker. Jag var alltid lite efter i mina reaktioner också när jag stött mig. Jag förstod inte alltid vad som hänt, men började bli spänd i min ridning. 

Vi tacklar ofta problem på eget sätt, jag tacklade med min favorit "Va 17" och öste på med energi. Tyvärr hottade jag till hästarna (jag som aldrig annars heller är väldigt stillsam) och när jag kände att jag hottat hästen blev jag nervös och försökte rida ännu mer (begära lite till av kraft). Det var inte roligt mer. Jag fick mina lugna hästar i sån "mode" att min kära ridlärare Maija sa att de sticker när ett grässtrå böjer för vinden. Mirella stack t o m fast Maija ledde oss. Som tur kom hon till min undsättning för att sänka mina varv, jag var så boostad och övermotiverad. Jag lärde mig att lugna mig under Maijas vakande öga, men hon kan inte alltid vara på plats, vi måste också lära oss ta hand om oss själva!

Hur kan jag tackla min nervositet och mina stressreaktioner? 

Hur ska vi då tackla vår nervositet, darrande händer, att vi håller andan, spänner axlarna eller andra muskler, biter ihop tänderna... lyssnar på den elaka papegojan på vår axel som varnar oss konstant för allt, trycker ner oss för att vi är så dåliga, dumma och sämre än alla andra. 

Jag brukar säga till ryttarna att dina tankar går till hästen- den tror att du är rädd för den, arg på den, frustrerad på den... Hästen förstår inte att du är spänd p g a att du är nervös och spänner dig, att du är rädd för att göra bort dig, att inte kunna, falla eller stöta dig. Hästen tror att allt gäller den och att du med sinnet och kroppen försöker varna den för lejon i hörnen. 

Vad kan man då göra för att lugna sig?

Suski Fagerström har skapat ett eget koncept Mind Riders som mental coahing för ryttare som jag deltog i och lät två av mina elever få del av. Det var en mycket ingående kurs om vårt beteende, hjärnans funktion, metoder för att utveckla mental styrka, mod och koncentrationsförmåga med fokus på 5H:n, andas, le, fokus på det goda, acceptans och inre lugn (tysta dina tankar). Mer om dessa framöver!

5H

1. Hengitä
2. Hymyile
3. Huomio hyvään
4. Hyväksy
5. Hiljenny

https://www.mindriders.com/store

5. Lydnadsträning. Koppelträning och inkallning/Hihnakäytös ja luoksetulo.

 Ägarens uppgift är att ge valpen stöd och trygghet, stöda och uppmuntra den, samt skydda den.

Skydda valpen från osakliga anfall och hotfulla situationer. Den vuxna hunden kan försvara sig, men inte den lilla. Negativahändelser påverkar valpens utveckling, det kan leda till aktiverandet av  försvarsmekanismer, ss aggressivitet. Se till att komma i kontakt med vänliga, sakliga hundar och människor.

Att sätta på halsband 

1. sätt på  halsbandet, ge godis
2. ta bort halsbandet ge godis

När man lär hunden att vänta på godis efter att ha tagit bort halsbandet, lär man den att vänta med att sticka iväg när man släpper loss. 

1. sätt halsbandet på, ge godis, sätt fast kopplet, ge godis
2. sen halsband, koppel = godis 
3. Ta bort koppel, godis
4. ta bort halsband+ koppel= godis

Gå i koppel

• Först inne, sen ute
• Ha alltid godis med när ni går ut
• Håll kopplet löst, ta mycket tid på dig
• Valpen lockas med ord, beröm, uppmuntran, godis att komma till ägaren och gå i rätt riktning.
• Man får inte knycka eller rycka i kopplet, eller dra hunden till sig. Valpen lärs att följa med ägaren och röra sig enligt denne.
• Det är viktigt att valpen får röra sig fri på olika underlag, i skog och mark, hoppa över trädstammar, gå i sand, klättra i backar och nerförsbackar. 

Inkallning

Öva inkallning och att hålla ihop packen . Ägaren kan leka kurragömma och gömma sig bakom stenar och träd. Beröm hunden när den hittar dig både i ord och godis.

Obs. En cocker behöver även lära sig att gå ca 6m framför ägaren (anlagsprov) så den behöver inte läras att alltid vara nära.

En energisk valp

Ofta känns den lilla valpen först så otroligt söt och hjälplös, men en hund växer mycket snabbare än en människa. En fyra månaders valp kan redan vara väldigt energisk och påhittig, och nyfiken. Valpen byter tänder, det kliar i tandköttet  och något måste bitas på. En valp lär också känna världen genom att smaka på allt, precis som bebisar också vill. Städa undan farliga saker i tid. Kom ihåg att elsladdar, fjärrkontroller, skor, tidningar, barnleksaker,... är klassiker på vad valpar smakar på. Valpen smakar inte på saker av elakhet!

Dra nytta av valpens energi till att vänja den vid rutiner, utevistelse, leksaker, bad och borstning, åka bil, titta på saker på avstånd... Man kan åka till en park och bara titta på barnvagnar, cyklar, skateboards, andra hundar mm utan att behöva gå nära. Följ trafiken, bussar och bilar. En valp behöver inte motion, men att betrakta saker är tungt för den. Överdriv inte! En ny sak i veckan räcker. stressa inte valpen. Försök sätta dig in i dens värld, hur skulle det kännas?

Leksaker och aktiviteter. 

Dragleksaker

knutar på t skjortor, sockor, 

toalett och hushållspappersrullar

fyllda leksaker

handdukar

4. Lydnadsträning. Valpen i sitt nya hem. Ensamhetsträning.

 Det är viktigt för hunden att den får vara hund. Röra sig i skog och mark. Forskning har under senaste år också påvisat att vi, både hundar och människor, behöver skogsmikrober för att må bra*. Du kanske undrar vad skogsmikrober har att göra med lydnadsträning?

Jo, man behöver må bra för att kunna lära sig något❤!

Lisas och Pottus valpar får leka en stund i skogen vid ca 4-5 veckor.  

Vi har en liten skogsplänt på bakgården som är inhägnad och trygg att släppa ut valparna i.

Hunden behöver också presenteras och vänjas vis samhällets konstigheter, både i stan och ute på landet. Alla upplevelser som ni delar stärker ert förhållande.

Viki med mig och min vän på cafe

Ensamhetsträning

Den lilla valpen behöver läras att vara ensam. Endel valpar i kullen drar sig tillbaka och kan lämna ensamma i ett rum för att sova, medan de andra alltid sover med någon annan. När valpen flyttar från sin mamma och syskon så tyr den sig till ägaren. Nu behöver den läras att känna sig trygg och vara lugn när den blir ensam. SM betonar att detta har en klar anknytning till hur lydnadsträningen kommer att lyckas.

Inom lydnadsträning förekommer det flera moment där hunden ska ligga eller sitta i grupp utan förare. I nybörjarklass ser hunden föraren, men i öppen och vinnarklass är föraren i skymundan. Det är i de högre klasserna som svårigheterna att vara ensam syns bäst. 

När valpen har kommit till sitt nya hem är det bra att ta vara på att valpen behöver mycket sömn och sover mycket. Låt valpen bli ensam och sova utan sällskap, även om det är hur gulligt som helst att titta på en valp som sover.  

Att bli ensam hemma

• När du lämnar valpen ska situationen alltid vara lugn. SM tipsar att ge hunden något att syssla med innan du går ut. Att äta på något lugnar den.
• Ge inte hunden uppmärksamhet, lek inte eller jaga upp den innan du ska gå. Tyck inte synd om den, för då gör du den orolig och bäddar för ängsla inför ensamheten. 
• Sen när du kommer hem, le mot hunden, låt den lukta på din hand, stryk den från kinden,, mungipan,  via halsen på sidan.
• Du behöver inte hoppa eller dansa. Hälsa nätt, ta av skorna, gör något vanligt som häng upp saker, tvätta händerna och därefter kan du uppmärksamma hunden.
• Det skulle vara viktigt att alla familjemedlemmar följer samma överenskommelse. 
• Om det finns många hundar i familjen så följer valpen de andras modell. det funkar så på gott och ont.

*"Mikrobiologit ja lääkärit tutkivat lapsia, koiria ja hiiriä selvittääkseen, kuinka näkymätön luonto auttaa ihmistä. Miten maaperäbakteerien terveysvaikutukset syntyvät?" Lue artikkeli: Mullan eliöt pitävät meitä terveinä. Helsingin yliopisto, Yliopisto-lehti Y/06/17.`

Skin microbiota and alleric symptoms associate with exposure to environmental microbes

Lehtimäki, J., Sinkko, H., Hielm-Björkman, A., Salmela, E., Tiira, K., Laatikainen, T., ... & Ruokolainen, L. (2018). Skin microbiota and allergic symptoms associate with exposure to environmental microbes.

3. Lydnadsträning. Valp.Träna, träna- din egen tanke. .

Om träning, prestationsångest, misstag och misslyckande.

Öva att komma över känslan av misslyckande. Ändra tanken från misslyckade till ÖVNING. Allt är övning, hemma, ute, på klubben, på tävlingar... Du kan alltid lära dig något. Ibland, när man är trött kan det komma svackor och kännas hopplöst, men det hör också till. Ju mer du gör, destu större chans har du att misslyckas. Om du inte gör något, så misslyckas du inte, men inte lär du dig heller.

Sen, skratten. Hela lydnadsprov konceptet är en lek påhittad av människor och egentligen helt onödig för vår överlevnad. Kom ihåg att se det roliga i s.k. misslyckanden. Jag tävlade i lydnad med Daina som barn och råkade ut för allt möjligt. För det första reste jag ofta ensam (vilket redan borde ge poäng), hade en relativt opålitlig hund (gosh)  och höga förväntningar. Bakom ett prov (jag deltog i fem) har jag skrivit ALDRIG MER! när jag var kanske 13 år. Dessutom ordnades just det nämnda lydnadsprovet mitt på arenan i Åbo Mässcentrum, massor med hundar och folk runtomkring. Domaren hade kommenterat att jag inte gjort något fel, att jag inte skulle ge upp och att det överlag hade gått väldigt bra. Vår akilleshäl var att min hund steg upp och showade inför publiken, när hon skulle ligga stilla i två minuter. Tyvärr gav jag upp :(. När jag hittade tävlingsprotokollet för någon vecka sedan, blev jag alldeles tagen av hur höga poäng vi fått i allt annat. Med den livserfarenhet jag har idag så skulle jag vara superstolt över de poängerna. Ingen av mina nuvarande hundar kommer ens nära den utbildningsnivå vi var på då! Men jag gav upp. Det var dock andra problem med den hunden, så det var lika bra att vi inte fortsatte tävla. 

Några år senare drog jag lydnads- och utställningsträningar i vår klubb. Jag fick coaching av uppfödaren, polisen Sulo Oksanen, vilket var lite extra roligt och motiverande, och några kunder att ta hand om. Några av mina elever i kurserna började i sin tur att tävla och klarade sig bättre än jag gjort, så jag kanske hade lärt mig något i alla fall.

Nu är jag glad för alla dessa erfarenheter. Om jag hade haft lätt hade jag nog inte lärt mig så mycket, även om någon trauma uppstod för en tid. 

Glöm egna misstag/misslyckanden, men GLÖM GENAST hundens. Glöm hela det konceptet!!! Skratta hellre. Det har jag lärt mig att göra på utställningar. Jag övar ibland minimalt, för det viktiga för valpar och unga är showen och jag har lagt märke till att alla föstår det inte. Men jag behöver det, vi kan showa ibland! Huvudsaken vi har roligt och ibland också publiken. En gång skrattade publiken åt Madde när hon var valp och människor kom och bad om ursäkt. Ärligt talat var jag glad och lite stolt att vi kunnat stå för underhållningen den gången!!!