Yhteisöllisyys

Viime tekstiiliopettajassa kerrottiin Ompelulaneista, missä samanhenkiset ihmiset kokoontuvat tekemään käsitöitä yhdessä ja kutsuttiin ilmiötä yhteisöllisyydeksi. Se onkin kiinnostava aihe koska olen sosiaalipedagogisen hevostoiminnan ohjaaja, missä yhteisöllisyys on olennainen osa. Olemme myös paljon keskusteltu aiheesta, liittyen koirakerhotoimintaan ystäväni Marin kanssa.

Yhteisöllisyys käsityössä

Käsityössä yhteisöllisyyttä on ollut luonnollisena osana. Esimerkiksi kun kangaspuita loimitetaan on paljon kätevämpää olla monta ja jos vielä on hyvä henki niin yhteisöllisyys, yhteinen tekeminenm motivaatio ja luottamus toteutuu. Korsnäsin villapaita on toinen hyvä esimerkki. Villapaitaa neulottiin yhdessä, tiiviissä ympyrässä. Toinen esimerkki on ompeluseurat. Muistan lapsuudestani kuinka tärkeät ompeluseurat olivat äidilleni. Tehtiin käsitöitä, rupateltiin ja juotiin kahvia sekä syötiin herkkuja. Mikäs sen mukavampaa.

Yhteisöllisyys käsityöluokassa

Koululuokassa yhteisöllisyys voi muodostua yhteisen tekemisen kautta. Se ei kuitenkaan ihan joka kerta toteudu, joskin usein uskoisin. Asiaan liittyy myös opetusmenetelmät, opettajajohtoisuus ja luokan henki. Muistan kun opiskelin käsityönopettajaksi 1980-luvulla niin luovuutta, yksilöllisyyttä ja oppilaslähtökohtaisuutta esitettiin uutena asiana opetukseen. Itse olin käynyt ala-asteen 1970-luvulla, jolloin huolellisesti tehty tuote oli opetuksen päämäärä. Opetuksen aiheet olivat opetussuunnitelmassa, joskin uskallan väittää että meidän opettaja oli valinnut tuotteet itse. Me saimme edistyksellisesti valita väri ja joskus kangas. Me teimme kuitenkin aina ihan samaa työtä. Muusta ei ollut puhettakaan.  

Aikaisemmin 1900-luvulla oli käsityö ollut tärkeä hyöty näkökulmasta. Oli tärkeää osata tehdä omat sukat ja osallistua perheen tarpeisiin. Materiaalia kunnioitettiin suuresti, sitä ei ollut paljoa. Työssä vallitsi kuri ja opettaja purkasi työn kunnes tulos oli hyväksyttävä. Asiat oli tehtävä määrätyllä tavalla. Monet lapset kamppailivat tekniikan kanssa, joskin uskon että monet kamppailivat myös kaunokirjoituksen kanssa. Fontit olivat koukeroisimmat ja kirjoitettiin mustekynällä. Jokainen oppilas arvioitiin tuotteen pohjalta.

Ryhmätyöt olivat erittäin pop 1980-luvulla kouluissa. Ruvettiin miettimään miten ryhmätyötä arvostellaan ja muutenkin ruvettiin keskustelemaan käsityön prosesseista. Tähän lisättiin keskustelu yksilöllisyydestä. Tästä voi sanoa että muodostui käsityöprosessi. Yksilöllinen (usein) prosessi johon kuuluu suunnittelu, tekeminen ja arviointi lyhykäisyydessään. Piakkoin syntyi Linnea Lindforsin ja Pirkko Anttilan väitöskirjat aiheesta. Elettiin pioneeriaikaa käsityökasvatuksen tullessa akateemiseksi aineeksi.

Yksilöllisyys tavoitteellisena ajatuksena löikin läpi, ei todellakaan pelkästään käsityönopetuksessa, vaan koko yhteiskunnassa. Tuntui kun kaikki olisi tähdännyt oman itsensä tutkimiseen ja kehittämiseen. Osallistuin siihen itsekin opettajana. Minun piti koko ajan kehittyä professiossani ja saada näkyviä tuloksia aikaan. Opetuksen teemoiksi tulivat  myös esimerkiksi itsenäinen työskentely ja ongelmanratkaisutaidot. Samaan aikaan suuret vaateketjut tulivat Suomeen. Vaatteet olivat halpoja ja houkuttavia. Käsityön tarpeellisuutta arvioitiin. Oppilaat kertoivat että käsityö on kivaa, mutta vaatteita saa kaupasta, niinkuin mikro-ruokiakin ja vanhemmat toivoisivat kieltenopetusta käsityön sijaan. Tähän aikaan oppilailla oli vielä taitojakin, jotka myöhemmin hiipuivat uusien ikäluokkien tullessa kouluun. Varsinkin yläkoulussa tämän huomasi.

Tänään käsityökasvatus tähtää yhteistyöhön muiden aineiden kanssa, toivotaan poikkitieteellistä otetta. Tästä teinkin itse dokumentoidun kokeilun 2000-luvun alussa. Halusin kokeilla jotain ns uutta väitöskirjaani* varten. Sen verran voin paljastaa että onnistuneessa projektissa yhteisöllisyys toteutui, mutta toisenlaisiakin tuloksia tuli.

Ompelulanit

Summa summarum; yhteisöllisyys muodostuu tänäpäivänä helpoiten vapaaehtoisissa ryhmissä, missä on yhteistä tekemistä, vastavuoroinen toisensa hyväksyminen ja motivaatio. Yhteisöllistä tuotetarvetta kun juuri nyt ei ole ollut. Omat kokemukset ompelulaneista ovat mahtavat. Ompelulanit tuovat energiaa ja inspiraatiota ja usein päädymme vaatteiden uusiokäyttöön ja inspiroimme toisiamme. Tekstiilien tuotannossa käytetyt myrkyt, melkein orjatyöhön viittaavaat työolosuhteet ja tekstiilit ongelmajätteenä puhuttaa. En voi myös olla miettimättä, mitä sitten tapahtuu jos emme saakaan halpoja vaatteita ja kankaita ulkomailta, sekä taitomme tuottaa niitä itse on myös kadonnut? 

Tässä pieni ajatusten avaus - voi olla että jatkan pohdintaa myöhemminkin.

 *Väitöskirjaa siitä ei tullut, mutta pyrin julkaisemaan sen e-kirjana tai osissa blogissani.

Kottar kottar kottar

Nya ljus av förra vinterns rester 2018

Testar lite nya former nu

 

Testade att återanvända, stöpte i en schampoflaska. Först gick det bra, men plötsligt smalt den och drog ihop sig i skruvform. Plasten var mycket svår att skära i utan att söndra ljuset. 

Kakorna brinner oväntat länge och vackert. Den här idén var bra!

3. Dagens fråga!

Vad skulle du göra om du hade sex månader kvar att leva?

Jag skulle

• sköta mina djur

• vara mycket i naturen

• sköta trädgården

• Handarbeta
• Läsa
• Skriva
• Ordna minä papper

"Tiderna förändras"

Fredag 1.12.17 kl 13
Städar bland mina lådor och hittade Textilläraren 2/1992. I ledaren beskriver Ulla Suojanen de förändringar slöjdlärare igen ska ta ställning till.

Fredag 1.12.17 kl 18
Vi hade fotosession med Lilli på stallet. På samma gång diskuterade vi attityder och värderingar, samt tekniska- och digitala utvecklingen under 1900-talet och kunde konstatera att mycket har förändrats.

Vissa saker/attityder/värderingar/moral förändras och andra tycks inte göra det. Även om de kan förändras, så är det en mycket långsammare process. Skolförändringar är i dagens läge mer kutym än ovanlighet. Alla lärare får vara med i processerna, varav vissa körs hårt och snabbt, andra så långsamt att skolan aldrig hinner till skott förrän nästa redan knackar på dörren. På samma gång som nya mål och innehåll presenteras med buller å bong, så känner många äldre lärare igen "det nya" som något bekant. Ulla Suojanen nämner 1992:

"Undervisningen måste stöda elevens skapande, självständiga planerande av sitt arbete, samt stöda förmågan att egenhändigt skaffa si kunskaper och färdogheter, med vilka man finner lösningar på problemen".

"Först riktas uppmärksamheten till det för alla gemensamma läroämnets nya namn formning och handarbete, för klasserna 1-7."

•     ...Gick det aldrig igenom 1992? Eller varför "såldes" det på nytt som en ny sak?
                                                    Ska varje regering forma samma program med egna ord?

"Timfördelningen bestäms på kommunal- och skolnivå. Textilläraren måste i sin egen skola och kommun motivera sitt ämne ställning i skolans timfördelning...

Ulla Suojanen nämner att i den äldre åldersgruppen finns försynta, som tycker att det är otrevligt att framhäva sig själv och sitt arbete. Jag skulle inte säga att det bara är en generationsfråga, utan kan även bero på lärarens personlighet, attityder och moral. Det låter vackert i någras öron att man ska kämpa för sitt ämne, men det kan också låta väldigt fult. Varför ska endel lärare bevisa sitt ämnes existens, medan andra ämnen inte ens får ifrågasättas? Min åsikt är att alla ämnenas betydelse för barnens liv ska analyseras på lika villkor.

Ulla: "Snabba och ofta även oväntade förändringar både i arbetslivet och i hela världen tvingar oss att inse att vi inte får svar på dessa frågor. Ingen vet för tillfället, i vilken värld vi lever i framtiden och vilka slags kunskaper och färdigheter vi har användning för".

Av den anledningen tror jag att det är ytterst viktigt att vi undervisar barn som kan grunderna i det mesta.

Följande är brainstormat. Kanske du ser annorlunda på det?

• 80-talet internationella lån, juppietiden, festa, shoppa, resa, ha roligt  = > räntorna steg => företag gick omkull.
• 90-talet lågkonjunktur, höga räntor, barn mådde dåligt, barn pressades av föräldrarna att prestera, stressade föräldrar.
• 2000-talet it slår igenom. Allt ska vara stort: lantbruk, "djurfabriker", shoppingcenter, skolor, ... Singel leverne allt vanligare, 60% skiljer sig, bonusföräldrar- och barn,
• 2010-talet arbetslöshet, unga vuxna som inte bryr sig att jobba, utanförskap bland människor blir allt tydligare. De som jobbar, jobbar mycket. Endel vill inte jobba alls. Många lever ensamma. Egoismen ökar.

Jag tror att musik, bild, slöjd, huslig ekonomi stärker människan genom att hen känner att hen får tröst och trygghet genom att skapa med händerna, det stärker självförtroendet att se att man kan påverka sitt vardagsliv och till slut, man kan känna sig som en hel individ.

 

Luciadag idag

Lilla Jul närmar sig :)

 

Ett litet troll dök upp

Jag vill sy en boll/rund form

Nu i jultider vill många sy runda former i både tomtar och snögubbar. 

Här följer några förslag (tre)  på hur man kan göra!

 

Alternativ I

 

Synål och sytråd/pärlgarn

Sätt knut på tråden

Sy tråckelstygn runt kanten ca en 1/2 cm från kanten.

Spänn tråden så att bollen rynkar ihop sig, 

lämna en lite öppning för att fylla vadd.

Fyll bollen med vadd och spänn tråden.

Fäst tråden spänt genom att sy flera gånger på samma ställe eller 

genom att göra en knut.

Tomtebollar

Alternativ II

Sy som ovan men med symaskin

Alternativ III
Tänk dig en appelsin som du skalar i klyftor
Använd "klyftorna" som mönster. Lägg till 1/2 cm sömsmån, vid större arbeten kan du lägga till mer.
Sy ihop klyftorna rätsida mot rätsida

• förhand med efterstygn eller 
• med maskin

Alternativ IV

Använd någon annan teknik, gör t ex garnbollar!

Sy en gummibandstunnel

Hur virka mattor och korgar av resttyger och gamla kläder?

Jag har valt mest använda trikåkläder, för jag tycker om hur de känns mot handen när jag virkar, men vävda tyger går också bra.

Största problemet för nybörjare brukar vara att få den runda formen. Öka regelbundet de första varven, därefter t ex vid klockan 3, 6, 9 och 12. Om arbetet börjar bilda vågor så lönar det sig inte att öka! Ta upp ett varva eller rvå och ha paus med ökningen. Om den däremot blir lite spänd kanske du glömt att öka.

Använda trikåplagg

Jag startar med att städa garderoben och söka nötta trikåkläder. Det är ett ekologiskt val och det känns bra att gamla kläder får ett nytt liv.

Klippning av matt trasor 

Nu är detr dags att börja klippa matt trasor. Om jag behöver trasor för städning brukar jag klippa ärmar och halshål skilt innan jag börjar. Man kan klippa runt, men jag tycker att det dammar onödigt och töjer för mycket. Jag klipper upp och ner på plagget.

 

Virkad trasmatta

• Lägg 5 luftmaskor [löpögla, luftmaska] och foga ihop till en ring med en smygmaska (sm).
  
• Virka fasta maskor (fm). Foga ihop varje varv med en smygmaska och börja följande varv (v) med en luftmaska (lm).

• v 1 virka 2 fm i varje lm

• v 2 virka en fm i varje fm

• v 3 öka under följande varv klockan 3, 6, 9 och 12. Om du har svårt att hålla reda på när du ska öka, markera t ex klockan 12 med en säkerhetsnål.

• Färgbyte

• Virka en smygmaska med föregående färg. Ta nu tråd och dra den bubbel igenom luftmaskan. Virka några m med dubbeltriss så att föregående färg blir emellan maskorna.

• Om kanterna börjar bilda en skål så behöver du öka 6 ggr på ett varv.

• Stretcha även mattan platt och virka sedan en aning lösare.

• Om maskorna blir för grova när du byter färg så kan du tunna ut mattväven gm att klippa den tunnare.

Korg

När du är nöjd med korgens botten sluta öka och fortsätt virka normalt. Korgens väggar börjar växa. Om inte virka lite spändare. 

Exempel HÄR på virkade mattor och korgar jag gjort av gamla kläder eller resttyger.

Allt möjligt av lappar

Jak kunde inte bestämma mig om dessa tyger skulle bli bordstabletter, duk eller matta. Kompromissade att de får tjänstgöra som allt det tidigare nämnda, i tur och ordning, förestås! ;)

 

Jag har en förkärlek för toktäcken.

Min slöjdmapp

REPETITION AV KURS 1-6 OCH NÅGOT EXTRA TILL

1. Korsstygn
2. Virkning av blomma (fri form) Låt alla blommor blomma
3. Stickning av lapp
4. Applikation
5. Decoupage
6. Frihandsbroderi
7. Knyppling, flätning och snoddar
8. Knappar
9. Knapphål
10. Tygtryck
11. Prydnadssömmar på symaskin
12. Batik
13. Tovning

Förberedande läxa i blog (förläxa, instudering)

Ny dyna till Lisa

Nu använde jag alcantara provbitar till kanterna och konstläder till ytan. Jag prövar om denna skulle vara hållbar och lättare att hålla ren.

Work-shop på WAM/Kurala bybacke 2016

Ingången till Kurala bybacke till vänster.

Hästarna är ännu kvar.

 

Work-shopen är uppe till höger.

 Gästerna berättade om ett samarbetsprojekt de haft med USA "Up with Peace". Barn hade gjort teckningar som skickades ut i rymden!!! Kolla bilderna!

 

Tidigare ungdomars tolkning...

Två ryska muséiamanuenser besökte Åbo i samarbete med Wäinö Aaltonens museum/Kurala bybacke.

Vi tittade först på slottet där museet är beläget. Det var lika stort som Åbo centrum i sig.

Ryska muséet

Gästerna läste ett stycke en dikt  Sagan om tsar Saltan, 1831  skriven av klassiska författaren Aleksandr Pusjkin och sedan läste Tea från WAM en översättning.

Vår tolkning.

Under högläsning målade en av gästerna ett botten. Vi skapade sedan miljön och  fyllde med detaljer.

Slöjdprocessen åk 7