Ex 1 på temahelhet "My dog"

• Berättar om Lisa, ras, ålder, temperament
• Tar reda på fakta om cocker spanieln

• Funderar på produktkrav, mått,  hållbarhet, färger, tvättbarhet, passform ...

Slöjdprocessen

Formgivning

Planering av tillverkning

Tillverkning

Meris lilla katt i min hand!

Idag träffade jag artesanen och finsnickaren Meri Kärppälä (dockskåp).

Meri är min vän Annas dotter och idag fick jag se några av hennes arbeten, samt hennes fina arbetsrum. Här kommer några smakprov...

Dockskåpet i sin helhet

  

Meri i sitt arbetsrum.

Meri berättar att inspirationen till dockskåpet har hon fått av dockskåpstillverkaren, bloggaren och författaren Maria Malmström .

 Senare har ideérna kommit från t ex det egna hemmet, spisen i bilden ovan finns i köket,

skåp, bord och stolar i nedre bilden ser också bekanta ut.

 

 Igen bekanta möbler och katten känner jag igen! Dockorna och 

djuren är både inhandlade eller så har Meri fått dem som gåva.

 Spisen ovan var jättefin. Saknade nog en lite bättre kamera

 för att  möblerna skulle komma till sin rätt!

En av de många böcker Meri har om ämnet.

Meri har bearbetat många djur. Vissa rymdes i handflatan och någon var av nagels storlek. Ändå såg man genast vad det var för djur.

Jag blev jätteintresserad och beställde cockrar och hästar.

Tänk att ha en liten hylla fylld av "look alikes" på de egna djuren

 

sen började jag och drömma om hals- och armband m m.....

 Den här hästen följde med hem. Den liknade Bambi :)

 Meri berättar att intresset för träarbete väcktes i fem års ålder

när hon var med sin pappa i garaget och fick snickra.

Meri drömmer om att starta eget företag, 

men ser också framemot att få snickra med barn.

Behöver inte kännas ensamt i skogen...

Cockerspanieln sägs vara väldigt fäst vid sin husbonde, endel säger att cockern är en människas hund. Det kan ligga något i det, men ett som är säkert är att cockern har mycket kärlek och glädje att ge både sin ägare och alla medmänniskor den stöter på :D

Det sägs att cockern följer sin ägare överallt, om det sen är köket, sovrummet eller toa. Jag håller nog med. Där jag är, där är cockrarna. Så, visst var det gulligt att Lisa kom med mig till bärskogen, även om vi ibland råkade tävla om samma blåbär.

Rödbetsbiffar

 

Du behöver:

2-3 rödbetor

2-3  tsk smör eller olja

1 ägg

3-4 msk mjöl

Salt och peppar

1 stor lök 

1 nypa socker

1. Koka rödbetorna mjuka
2. Skala och skiva rödbetorna
3. Vispa ett ägg
4. Vänd rödbetsskivorna i ägg
5. Vänd rödbetsskivorna i mjöl
6. Stek i smör på båda sidor
7. Använd spadet som sås

1. Skala löken och skär i ringar
2. Stek i smör eller olja
3. Strö lite socker på. 
4. Särr lökringarna på rödbetsbiffarna.

Till näst ska jag försöka baka med rödbeta.

Så fint det känns med självodlad mat!

I dag när jag åt lunch blev jag nästan euforisk. Orsaken var inte en gourmérätt, utan en mycket enkel meny; rödbetsbiff, kokta morötter, kokt potatis, stekt lök och ett kokt ägg. Euforin och tacksamheten  kom av att rotfrukterna är självodlade, pinfärska och direkt från landet. Ägg fick jag  när jag skötte grannens hönor förra veckan.

Medan jag åt kom jag och tänka på hur långt vi kommit från matens ursprung. Väldiga köpcenter med massor av mat, både igenkännlig och fabriksförpackningar. Hylla efter hylla. När jag odlat min mat själv vet jag hur långsam och arbetssam process det är fråga om. Inte undra på att man tidigare lugnade sig innan maten, bad bordsbön och tackade för maten. Mat som tagit jättelänge att få på bordet kan man inte sluka på några sekunder.

Tidigare:
Vilken känsla