Balans i kropp och själ 2.

När du mockat klart skjuter du skottkärran till gödselstacken. Du är uppvärmd av det fysisaka arbetet och vågar ta i så det känns i musklerna. Efter elva år på polika stall vet du hur det känns att skjuta den vråltunga skottkärran långa vägar, i brant uppförsbacke, ofta i form av ett par plankor, på halt underlag i mörker.Stora utmattningstestet var en kombination av dessa, tung uppförsbacke, hal gårdsplan, hala plankor och du tar en extra skjuts med alla dina krafter. Skottkärran hamnar i fel spår, glider av plankorn, faller på marken med all gödsel i snön. Du håller hårt i handtagen för du vill inte att skottkärran går omkull. Du halkar av skottkärrans tyngd och faller bredvid. Du stiger hastigt upp, svär så sjutton. Svärandet har ett syfte. Du laddar upp adrenalin för att orka ta itu med att lasta på nytt i total mörker. Du hoppas bara att stallägaren inte är en pedant och börja vråla om smutsig snö på marken. Du svär på nytt vid tanken.



"Mission accomplished". Ditt sinnestillstånd ändras på en tiondels sekund. Du samlar hästarnas matkoppar och börjar putsa dem noggrant. Att diska kopparna lyfter fram i positiva tankar. Du diskar noggrant. Det är en lyx du inte hinner med varje dag. Du sätter maten.Oroar dig lite för att den äldsta hästen kanske inte får tillräckligt med mat. Du funderar också på järnbrist och kommer ihåg att någon nämnt Cushings disease. Du vet inte riktigt vad du ska göra och bestämmer dig för att följa med situationen. Det gamla stoet ser tio år yngre ut på sommaren än på vintern, men du kan inte låta bli att tänka på om det är sista sommaren.



Du placerar kopparna i hästarnas boxar och ser på när hästarna går in i sina boxar Du känner tacksamhet över att de ser så välmående ut.

När hästarna äter fyller på vatten i hinkarna. Det blev inte som du tänkt med fungerande vattenautomater året runt. Två jular och nyår har det uppkommit en vattenkatastrof. Det har sprutat vatten ur ledningarna. Hästarna har blivit blöta, på golvet har det flutit 10-15 cm torvblandat vatten. Kallt ute. Som tur är din son ännu hemma när vattnet sprutar omkring. Om han hade nyårsplaner så skippar han dem nu. Katastrofen är ett faktum. Ni häller mer strö i boxarna, i gången och överallt för att vattnet ska sugas upp. Sen börjat lastandet och skottkärreruljansen. Efter fem lastade och tömda kottkärror tror du att du kommer att svimma. Blöta torven fastnar inte i grepet och snöspaden blir alltför tung. det finns inga alternativ, det är bara att fortsätta. Du tänker att vilken tur att jag i år fattade att inte åka någonstans eller bjuda gäster. Vad skulle då ha hänt? Efter tio skottkärror går du på det ökända adrenalinet. Hästarna kan bara inte bli ute en sån här kväll, både kallt och raketer.



Hur ska stallet bli torrt. Du kommer på den starka hundhårtorken, som får saker att falla från hyllorna. Den på golvet, sladden fastbunden så att den inte kastar sig runtomkring. Du hämtar egna hårtorken och placerar den strategiskt. Sen kommer du på batteriet, det kostar skjortan, men du har inget val. Sonen fortsätter att tömma, vid tjugo skottkärror tappar vi räkningen. Vi får allt vått bort, sätter vatten i hinkar, massor av torv för golvet har sugit smuts och tar in hästarna. Massor av hö så att värmeproduktionen i dem kommer igång. Puh!

Nästa dag ser du att blöta torven sprättat uppåt väggarna. I samma adrenalinsvep tvättar du dem, torkar med hundtorken och målar dem på nytt.

PUH Årets stalltvätt och målning,  check! < 

Balans i kropp och själ del 1

Tänk dig att du kommer till stallet. Du känner stallukten, hör hästarna smågnägga när de lägger märke till dig. Du fylls av glädje och tacksamhet över att dessa stora vilda djur lägger märke till dig och visar sin uppskattning. Du hälsar på dem med mjuk röst fylld av värme. Du har redan glömt all stress du kännt  under dagen i skola och jobb. Alla konflikter, problem och utmaningar du upplevt under dagen känns avlägsna och overkliga. De gäller inte dig och din häst.

Du går in i stallkammaren, hälsar på människorna där. Människor som någon gång var helt främmande, som nu blivit mer än ridkompisar. Ni har delat glädjeämnen, likasom känslor av misslyckande och rädsla. Ni känner varandra sist och slutligen mycket bättre än du i vardags tänker på. Du litar på dina ridkompisar när det krisar till sig. Ibland känner ni rivalitet, avundsjuka, mindervärde och högmod mot varandra. Ibland är det både medryttarens och de egna egenheterna som känns otroligt störande. Sluta kvida (gnälla), förklara dig, skylla på andra, hitta på vita lögner, tänker du. Jag står inte ut. Orkar inte höra! Oftast när du som högmodigast irriterar dig på andras svagheter, så går din koncentration till medryttaren och din häst känner det.

När din häst blir ensam (trots att du sitter på ryggen) så kan den bli osäker. Vad ska jag månne göra nu? Herregud, jag är ensam och utlämnad. Tänk om den där presenningen anfaller mig! Bäst att sticka, jag måste rädda oss! Någon måste ju göra något!

Det värsta och det bästa med hästar är att situationen lever hela tiden. Du lär dig hela tiden mer och mer. Du får mer erfarenhet och teoretiska kunskaper - men om du inte är fokuserad, faller du troligen av eller nästan faller, fäller bommen, blir påtrampad, missar ett moment... Du hålls ödmjuk och du ska hållas ödmjuk! Hästar är stora och snabba djur.

Du behöver en kombination av värme - koncentration - mjukhet - spänst och massiv självkontroll tillsammans med hästar. Vad än som händer, så behöver du vara den trygga flockmedlemmen. Hästen är oftast räddare än du.

Tillbaka till stallet. Du tar fram grepet och skottkärran. Samlar upp gödsel och urin, försöker spara på det torra underlaget så gott du kan. I längden är det en ekonomisk fråga som balanseras med hästens hälsa. Inte ens mockning är en enbart motorisk handling. Du tar hänsyn till att underlaget inte får damma, men inte heller vara vått eller alltför fuktigt. Du märker att torrt spån flyttats till hörnen när hästen rullat sig. Du skrapar det till mitten så att hästen kan lägga sig på nytt. Du minns historier om mössbon i boxhörn som inte städats ordentligt, om hästar som fastnat nära väggen när de rullat sig och hovar som hamnat under boxdörren. Du minns Taras första föl som stegrade sig i boxen och fastnade med hoven mellan vattenautomaten och boxväggen. Du minns hur du lugnade fölet, förberedde dig på att få en smäll i ansiktet av ett panikslaget föl, men visste att du måste agera själv. Att söka hjälp skulle ta för mycket tid, fölet skulle kunna rycka benet och skada det, tappa balansen eller vad som helst. Du samlar dig, tar tag i fölets kropp. Ställer dig väldigt nära för att en häftig rörelse inte ska få fart i sig. Du tar i hoven. Andas, spänner mage- rygg (korsetten), mjukar knän och spänner lår - kollar hovens ställning... just då kommer en jättetrevlig stallflicka förbi. Hon fattar genast att komma nära - ni lyfter fölet, buffar upp hoven och innan ni hunnit fatta vad som händer är fölet loss. Du kan inte låta bli att tänka på vilka men fölet kanske fått, kommer det att påverka senare? Fölet ser ändå ut att må bra. Inga problem.

Boxen är torr, du hämtar mera av torv. Du har använt torv, hamp pelletter, hampa, halm, sågspån mm. Allt har plus och minus. Du orkar inte engagera dig mer i saken just nu. Odlaren som ville ha torvblandad gödsel fick nej av miljöinspektören. Enligt henne kan hästgödsel innehålla havre, tilläggsfoder eller medicinrester. Inga risker får tas, även om stallägaren skulle  meddela att dessa inte använts på stallet. Ok, tänker du. Mina blommor duger det nog åt och storodlaren har ändå möjlighet att ta emot det. Jag fortsätter en tid med torv, men det är för fuktigt för hästarnas strålar efter två regniga år, så det är ingen långsiktig lösning.

Gödselmottagaren ger feedback om att jag bara lastat ett halvt lass. Det harmar, för jag hade inte tagit hänsyn till att torv är luftigt och sjunker ordentligt under transporten. Besluter mig för att tömma vartannat år. Besluter mig också för att testa en egen blandning med torvlager mot golvet, som jag tätar genom att trampa. På det sågspån och hampaspån. Inte pelletter mer! Hästarna trodde att de kommit till himlen och åt boxarna tomma under natten. Spånen gör boxen ljusare och torven suger urin bra.

Tillbaka till stallgården. Du planerar att låta gödseln brinna ordentligt och använda den till morotslandet. Hästarna kommer att få morötter från eget land. Klart att du planerar att odla potatis och annat också, men hästarna är det du tänker i första hand på. I andra hand lättar egna odlingar matbudgeten och i förlängningen behöver du ändå använda alla pengar till hästarnas utgifter.

Du har märkt hur "lantborna" tänker annorlunda. Själv har du levt med att ha en till tre hästar inackorderade i stall. Tuff ekonomi. Därefter lån och införskaffande av egen gård, stallbygge, ridplan, belysning, unghästar, nya sadlar, rastgårdar... Lån, lån. Lantborna har ofta ärvt sina gårdar. De kämpar med EU regler och sin ekonomi, men en ponny till barnen är piece of cake. Den går nu vid sidan om. Någon gammal ladugård finns, egen brunn, grannen odlar hö, sadel från loppis... En "stadsbo" tar risklån, känner ingen som kan hjälpa, hen behöver ritningar, byggmästare, grävmaskin, traktor, lastbil, timmerman, elektriker, rörmokare, ridtränare, hästmassör, hovslagare och veterinär,samt  hästen vaccineras och raspas.