Vem är
stark? Hur syns den styrkan? Ter den sig som envishet, självsäkerhet,
risktagande eller som mognad och självkännedom? Hur ser sund styrka ut hos en
person?
Jag råkade
på en kort artikel; Är din styrka en lögn? i veckotidningen Eeva (”Onko
vahvuutesi valhe?”). Artikeln är skriven av Riitta Nykänen och baserar sig på Isa
Merikallios bok; Jaksaa, jaksaa! Basam Book) som diskuterar styrka hos en
person. Jag inspirerades av artikeln att fundera mera på begreppet styrka. Vi
kan anta att kulturen, traditioner, seder och folkets historia påverkar hur vi
definierar styrka och mod, men det finns antagligen även gemensamma nämnare
oberoende av bakgrund och kontext.
I artikeln
beskrivs en bärande, sund och hållbar styrka som en förmåga att leva i nuet på
ett avslappnat sätt utan att bränna ut sig själv eller orsaka att andra bränner
ut sig i ens omgivning.
+ Att göra
och lova saker som ens själ vill och förmår.
-
- ”Farlig
” styrka är att vilja och lova mer än man förmår, att övervärdera sin vilja och
förmåga och som värst bli sin egen attityds pantfånge.
+ Att ta
ansvar, men också våga ”slå näven i bordet” när det behövs, våga säga nej och
kunna delegera. Jag skulle tillägga att kunna be om hjälp när det behövs är
också en bra förmåga.
- -
Att
ta på sig allt eller mycket ansvar både hemma och på jobbet, inte kunna säga
nej, att vara snäll och foglig trots trötthet, längtan efter något annat,
besvikelser, sorg och till och med aggression intill utbrändhet. Att negligera
sina känslor och sträva till ett perfekt yttre kan sluta i ensamhet när
vännerna gett upp eller att uppnå målet i bekostnad av tomhet, skilsmässa och
förlorade familjemedlemmar eller vänner. Att vara stark genom att förmå eller
täckas kräva saker av andra är inte styrka. Det är nästan tvärtom!
+ En god
styrka kategoriseras av en person som vet sina gränser, kan prioritera, hen
värnar om sin livskraft och lever i balans med livets olika delar till exempel
med jobb, familj och hobbyn. En person är stark, när glädje, spontanitet,
avslappnad, ivrig och tolererar att hen gör misstag. Hen vet också att ingen
behöver göra allt själv. Det är bra att dela med sig av uppgifter och att göra
saker tillsammans.