Livet på Sagobacken: januari 2014

Unotar "Tara"

f. 1993

Finnhäst

mankhöjd 144 cm

föl: Katallin Vilpur hingst f. 2003 (e. Auran Aapeli)

Taran Aurinko sto f. 2008 (e. Ukkosen Poika)

Friisin Avatar sto f. 2009 (e. Friisin Paletti)

Friisin Tallukka hingst f. 2010 (e. Friisin Paletti)

Taran Tyttö sto f. 2012 (e. Friisin Paletti)

Tarja och Tara 2007 <3

Så här börjar det:

Tara och jag 2003 i Piikkis. Jag har nyligen köpt Tara från ridskolan. Hon har tidigare sålts till en familj, som hämtar henne tillbaka kl. 7 nästa morgon. Hon hade bockat hela kvällen... Ridskolan beslutar att registrera henne som finnhäst av ponnystorlek, samt betäcka henne under våren 2003. Jag själv har planer på att köpa henne hösten 2002, men faller av efter tre varv av seriebockande på fälten (när bockningen tog slut, föll jag av i trav av ren utmattning!) och mina planer tar en paus. På sommaren 2003 får jag henne 3 månader på prov. Jag rider i terrängen, hoppar, rider dressyr, tävlar t o m. Tara verkar ok, så jag gör mitt köpbeslut.

På hösten verkar hon lite hispig, inte så samarbetsvillig och har inte så mycket muskler...Jag försöker få henne in på andra tankar genom att gå mycket ut i naturen. Hon trivs inte alls på plan. Bockar lätt. Jag försöker delta i lektioner, men vårt samarbete hittar inte rätt spår. Vi fick ofta sällskap av Marjaana och Keijo, Iina och Greko samt Eva och Schwartsi.

Första vintern

2004 får Tara sitt första föl, Katallin Vilpur. Fölet ägs av Katalli. Pappa är Auran Aapeli, hindermästare 2003 för finnhästar. Det är mycket spännande att äga sin första häst, för att inte talaom att det kommer ett föl på köpet att ta hand om. Det är överenskommet att jag sköter fölet i 6 månader, varefter det går till sin ägare.

Tara släpps ut och får springa lite efter förlossningen.

Sen fick Vilpur komma ut

Vilpuri håller mamma igång :)

Vilpur närmar sig 6 mån och flyttar till sin ägare.

Så småningom kom vi igång med träningen och fick regelbundet hjälp av Maija. Ur träningssynvinkel var det vår bästa tid - så här i efterskott konstaterat.

Vi kom så småningom igång med dressyrträningen och började längta efter manege. På hösten 2005 flyttade vi till Laineen talli i Lundo. de hade utvidgat sitt stall och manegebygget var igång. Här lite bilder, ser kallt men vackert ut!

Tyvärr får jag ridförbud p g a nacken. Rider väldigt lite i den nya manegen :(

Taras ben röntgades i mars -06 hos vår kommunalveterinär J. Taimen, som var ganska intresserad av hästar. Han hade sin häströntgenstudio i bilgaraget hemma! Men jättebra apparater var det. Det syntes spiculum, osteofyyt/bensköthet (luupiikki, haurastumaa) i höger bakben, alla andra ben var okej.

Tara sköttes med kortisoninjektioner och kukonhelttauute. Efter tre dagar byttes bandage . Tio dagar skritt från marken och sedan normalt arbete.

Som tur har vi en vän som bjuder oss till sitt lilla hemstall. Vi flyttar dit.

På hösten fick Tara ont igen. Vet Holopainen gjorde böjningstest? taivutustesti och jag skaffade smärtstillande till henne. Nu började jag fundera på en ritig paus, betäckning och en annan ridhäst till mig.

Det visar sig att Taras steg inte gör min nacke gott. Jag börjar söka en häst med jämnare trav och hittar Auringon valo, Lamppu.

Så här såg Tara ut när Lamppu kom :)

Tara har alltid rastats ensam. Nu när jag har två egna hästar, så besluter jag att pröva om de skulle trivas ihop. Tara var lite försiktig i början, men det tog inte länge så var det över.

Stallet där vi bodde låg nära en trafikerad väg.

Bredvid stallet låg ett meijeri som ägdes av en man som är över 90 år. Hans stora vision är att renovera det...

Tara är så fin nu. Synd bara att jag älskade att klä ner mig under denna tid. Använde alla de äldsta och utnötta kläderna på stallet ;)

Stället jag köper Lamppu från har en dens helbror, Ukkosen Poika. UP går dressyr, hopp och framför kärra. Jag blir alldeles begeistrad i denna vackra sagohäst. 22.7 ultras Tara för att få info om kommande brunst inför eventuell betäckning. Tara flyttar till UP i början av augusti. Tara blir där från 5.8 - 11.8 och betäcks fem gånger (5,6,8,8,11.8). Jag minns inte varför vi gör just så. Den 13.8 ultras hon igen på plats. Vi var ju ganska sent ute med betäckningen, så det kan hända att det var därför. Tara får vaccin mot virusaborter 5,9 och 11 månaden av sin väntan.

Den hösten var det fullt upp. Vi skötte om en tävlingsryttares tävlingshästs benproblem och om en vacker holsteiner som hade ryggproblem. Dessa två var hos min kompis för rehabilitering. Vi hade ytterligare ett finskt sto, och förstås Lamppu att sköta, som vi åtminstone trodde var friska.

Knäproblem

Jag skadar mig när jag tar hoppsteg på ridplan. Det smäller så högt två gånger att jag tror någon skjuter, jakttider och allt! När jag föll till marken. Jag försökte stiga upp flera gånger men fäll på nytt. Som tur var det en läkare på besök i stallet och hon rekommenderade att jag genast skulle ta mig till läkarstation. Vi åker till läkaren och jag erbjuds kryckor. Jag säger nej tack, det behövs inte. På jouren konstaterar man att det inte finns större benbrott. Lite smärtstillande får jag, så ska det bli bra sedan. Vi den här tiden hade jag haft så mycket problem med min nacke att jag var utled på läkarbesök. Om jag hade kunnat skulle jag ha sprungit ut!

Det är augusti och massor av roligt. Jag åker och tittar på lite större ridtävlingar med en annan kompis. Där faller jag två gånger när jag ska gå ner för för åskådarplatsens trappor. Gu vad jag skäms. Min första tanke är att tänk om någon tror att jag är full.

Min stallkompis fyller år och vi har planerat att ha ordentlig fest på veckoslutet. Hon har tränat ett dressyrprogram med sin holsteiner och jag koncentrerar mig på att vara festfixare. Vi väljer Ascot som tema. Hattar och festlig klädsel ska det vara, och högklackat. Även långväga gäster är inbjudna. Min kompis, som är otroligt duktig kock, har tillrett en fantastisk middag. Jag går omkring i hatt och högklackat :D

Det är festlig stämning och efter dressyrprogrammet överger en gäst ett köpebrev till min kompis, där det står att hon blivit ägare till holsteinern.

Vi fortsätter att sköta om Taras bakben. Kukonhelttan kostade 120€ och det var mycket på den tiden. Veterinären tittar långt på mig när jag går emot honom. Han säger direkt att du har korsbandet av! Jag blir lite förvirrad, hej, du är veterinär, hur kollar du mig?! Han övertalar mig att beställa läkartid till ett indrottsläkare, säga att jag betalar magneten själv o s v ifall de inte tror mig. Fattig som jag är med alla utgifter, tvekar jag, men situationen börjar bli så besvärlig att jag tänker att okej då.

Jag besöker idrottsläkaren nästa dag. Han vrider och vänder på mitt knä. Jag känner inget, men det uppstår några svettdroppar på min näsa. Konstigt, det brukar jag aldrig ha. Läkaren är lite fundersam, så jag erbjuder att betala själv. Jag får röntgentid direkt och kör hem. På kvällen åker vi och besöker svärmor, när läkaren ringer. Korsbandet är av i mitt vänstra knä, muskler har trasats och gått av. Ben har krossats, så det finns flisor överallt. Jag måste opereras Asap, men knäet är så svullet att vi måste vänta.

Jag opereras och blir borta från stallet några dagar. Min stallkompis ringer att Tara och Lamppu har sparkat och fightats vid porten. Du måste komma hit, om inte annat så sitta i trädgården, så de ser dig.

Nu fattar jag att min ridträning tar nog inte riktigt fart, men än vill jag inte ge mig. Jag leder hästarna, tar dem på promenader med mina kryckor. Tycker att det är bra att de vänjer sig vid mina kryckor och när vi inte kan träna, så kan vi träna psyket i stället. Det gick jättebra att promenera med kryckorna, bara en gång hände något, som jag inte vet vad det var. Jag gick med Lamppu och plötsligt är jag på en äng, fem meter från vägen och över ett dike. Det gick så snabbt att jag inte vet hur jag kom mig dit.

Jag blev så van med kryckor att när vi var och hälsade på min andra kompis nya häst, så hoppade jag in i stallet utan tvekan. Hästarna klättrade nästan längs med väggarna!

När jag inser att väggen kommer emot besluter jag att börja ha hästverksamhet för barn. Vi jobbar enligt ett system som jag skapar, som passar när jag inte är i skick. Mycket markarbete, skötsel och sådant.

Det är en sådan gång jag märker att Tara haltar emellanåt och jag tycker mig höra något ljud från hennes ben. Jag tycker att bakre knäet rör sig åt sidan inuti Tara. Sen ser jag samma sak i Lamppu och blir osäker. Kanske det hela är normalt eller så inbillar jag mig.

Beställer nu veterinär igen och fasar för min budjet. Han möter mig med attityden å dessa hästtjejer. Han säger också att bara för att du har ont i knäet betyder det inte att dina hästar också har det. Jag får honom ändå med att titta när jag longerar. Nå det går inte så bra (med kryckor, longeringsspö) och jag känner mig enormt dum. Hästarna vill inte röra sig och yrar på volten. Men, veterinären ser direkt! Båda hästarna har loss ena knäet ur knäskålen!! Jag vet inte riktigt själv vad jag ska tro. Är jag inte så dum då i alla fall. Båda får fysioterapiråd och smärtstillande. De har antagligen skadat sig när jag var på operationen.

Det trevliga var att Tara blir bättre med tiden, men Lamppu inte.

Jag hyr ut Tara för ridning

Min rehabilitating tar så länge att jag söker någon som kunde rida Tara. Jag hittar en ung kvinna med ett litet barn. Inte så ultimat, men jag är desperat. Hon verkar trevlig och vettig, men så ringer stallkompisen. Tjejen hoppar hinder med Tara (förbjudet efter senaste årens benproblem) och barnet leker med bilar på sanden på ridplan. Det blev ingen succe så att säga. Igen pushar ödet mig mot att börja hålla ridlektioner i stället.

Problem med Lamppu

Min stjärna och framtidshopp blir aldrig bra. Så vi röntgar honom och alla ben är i dåligt skick utom ett. Vi den tiden var inte vida köpkontroller så vanliga som de är idag. Det var bara dyra hästar som kollades noga, men inte var det så lätt med det heller. Man böjde benen, tittade på tänder och testred. Jag hade också gjort det. Vid böjningstestet märkte jag att ett ben inte var som de andra. Jag bad att det benet skulle böjas och testas extra. Det var det enda friska benet! Lamppu hade artritis i tre ben. Han skulle aldrig bli den hästen som hade kapacitet lite högre upp. Den hästen som tävlingsryttare erbjöd sig att träna osv.

Vi flyttar för att vi tror det är bäst

Jag är uppgiven. Veterinären föreslår promenader, men vi har bara livligt trafikerade vägar nära. Jag tar ett tungt beslut oh söker ett stall med bra terrängmöjligheter.

Så flyttar vi till ett stall med jättefina terräng möjligheter, nära naturskyddsområden, även om min väg till stallet blir ganska lång. Hästarna kommer att bo i utegång och leva i en 5-hästars flock. Låter hälsosamt i alla fall.

Wau, vilken lyx

2008 flyttade vi till Ratun talli i Lundo. Tara är betäckt med Ukkosen Poika och vi väntar föl till sommaren. På stallet finns ett annat sto som också ska föla. Roligt att vänta tillsammans med det andra stoets ägare.

Tara med sin skötare Noora 2009

Tara kom hem från Lahtis där hon varit leasad i två år och fick två föl. 2012 kom hon hem på hösten betäckd med Friisin Paletti.

På bilden Friisin Avatar.

Tara väntar sitt femte föl. Här är det inte många dagar kvar och man kan se hur rund hon är.

När förlossningen närmar sig bildas vaxproppar på mjölkkörtlarna.

Tara vill rulla sig efter förlossningen som vanligt.

Tara och Mirella på bete sommaren 2012

Tara sommaren 2014, 21 år

Våren 2015 börjar vi sakteliga gå på dressyrträningar igen efter 10! års paus. Klart att vi sporadiskt tränat, men det har hänt så mycket annat här under åren. Nuförtiden tar uppvärmningen lite längre tid, sen jobbar vi till 100%, ger allt - och sen blir vi trötta ganska snabbt. Men vi satsar på kvalitet - inte kvantitet.