Jag har
tidigare skrivit om hur vi beter oss när vi själva är ute i terrängen med våra
hästar, men tänkte idag ta upp saken ur bilistens synvinkel. Det är ju inte så
att alla bilister är vana vid hästar eller någonsin tidigare stött på en häst
på vägen. Inte har alla stött på älg, hare eller smådjur heller.
Jag tycker
att det allra viktigaste en bilist behöver veta är att hästar är flyktdjur.
Detta leder till att de kan störta åt något håll, inte alltid framåt. De kan
också stegra sig, kasta sig eller sparka. Så första tipset är att undvik att
skrämma hästen på något som helst sätt. Nå hur gör man det?
När du ser
att en ryttare kommer emot dig eller att du behöver köra förbi, sakta ner, följ vägkanten (ge ryttaren
utrymme), följ ryttaren med blicken, hen kan ge anvisningar om hur hen önskar
att du beter dig. När du kört förbi hästen, fortsätt lugnt en bit. Vad du
aldrig ska göra är att tuta, gasa, köra nära, rivstarta. Jag har själv upplevt
en kille som tutade glatt och vinkade, en mamma som kom bakifrån, stannade
skräckslagen bredvid hästen för att vid mulen rivstarta så sand och stenar flög
på oss. Min kompis upplevde en pappa med söner som körde fast i svansen för att
försöka förbi på en kuperad och smal sand väg. Hon blev så skräckslagen att hon
inte velat rida i terrängen sen dess. Själv har jag också upplevt ett liknande
fall med en postbil.
Problemsituationerna
uppkommer när bilisten inte känner till hästen som djur eller enbart är
obetänksam. Vi beter ju oss inte alltid perfekt i trafiken. Skulle vi göra det,
skulle väl inga olyckor heller ske. Problemsituationer uppkommer också när vi
själva som ryttare inte noterat vad som skrämt hästen och är oförberedda, när
vi håller på att missta balansen och kontakten till hästen, för att inte tala
om skenande hästar. Jag minns när min ridskolehäst från barndomen blev rädd för
något (vi red överallt på 1970-talet) och skenade in på ett parkeringsområde,
försökte hoppa över en bil och föll igenom framrutan. Jag såg inte fallet i
sig, men bilen var full med glassplitter, blod och hår, liksom efter en
älgolycka. Ett annat minne har jag av min kompis som föll av på en sand väg i
galopp. Det är inte bara plåtskador som är det största problemet i såna här
fall. Det kan bli omfattande personskador för både ryttaren och bilisten, samt
hästen förstås. I aktuella fallet slutade allting bra dock. Som tur!
