I dagens samhälle krävs det mycket av hunden som den behöver vänjas vid för att inte stressa. Rädsla och osäkerhet inför främmande människor, fordon, trafik, hissar... kan leda till att hunden p g a rädsla reagerar utåt t ex aggressivt. Då är hunden inte aggressiv i sig, utan reagerar på en oväntad och obehaglig situation genom att försvara sig.
 |
| Agnes och Simon i första kontakt med rollator. |
När vi rör oss bland folk så är det välkommet om hunden kan känna sig trygg med föraren och vara öppen och vänlig mot främmande människor. En cocker blir lätt översvallande, hoppig och överlycklig av uppmärksamhet, vilket är ok för många av oss som älskar cockern, men på stan bland andra människor, sådana som inte tycker om hundar, inte bryr sig om hundar eller är rädda för hundar, behöver vi få cockern att hålla sig lugn och eventuellt låta sig hälsas på med tassarna på marken. Det brukar bli bättre med åren, de lugnar sig så småningom, men kan vara bra att träna redan som liten.
I nybörjarklass är åtkomlighet det första momentet.
Idealet är att hunden sitter avslappnad och säker på förarens vänstra sida. Den väjer inte för en främlings beröring, hoppar inte eller uttrycker surrogatbeteende (sijaistoiminto).
Åtkomlighet är bra att träna genast som valp. Ägaren berör hunden mångsidigt. Valpen behöver träffa människor som beter sig sakligt och trevligt.
Att valpen vänjer sig vid främmande människor beröring är viktigt även hos veterinären och på hundutställningar. Be gärna främlingar komma fram och titta på bettet.
Stärk en återhållsam hunds självförtroende.
En osäker hund väjer gärna för beröring och vill inte bli rörd. Situationen kan te sig ångestfull. Om hunden dessutom är skarp till lynnet kan den bete sig hotfullt, anfalla, nafsa eller t o m bita. Undvik att straffa hunden, det höjer bara dens stressnivå och leder till att problemet blir större och kvarliggande. Lösningen är nästan alltid enligt SM att stärka hundens självförtroende.
Ofta är åtkomligheten inget problem, men ibland har någon valp märkbar osäkerhet inför främlingart p g a arvsfaktorer, händelser eller miljöfaktorer under valp- eller ungdomstid, eller en samling av alla dessa.
Valpens självförtroende stärks via lämplig miljö och tryggt och säkert beteende människor. Föraren ska kunna säkra hunden om att hen behärska händelser i omgivningen och kommer att skydda valpen. Föraren kan söka nya situationer där hen kan visa valpen trygghet.
En förare lämnar inte en rädd eller förskräckt hund ensam, utan fungerar alltid för hundens bästa.