Min djurträningsfilosofi och mina värderingar

En sak till innan du läser vidare i bloggen!


Kaske det beror på fin forskarutbildning (Åbo Akademi), men jag tycker jag att det är viktigt att beskriva sin bakgrund, sin referensram och sina värderingar. Jag kommer att återkomma till dessa, men här en introduktion. Mina erfarenheter av hästar och hundar har samlats sedan barndomen, min inkörsport är således pragmatisk. Jag har som vuxen intresserat mig för forskning inom området och skulle gärna spegla djurlivet i relation till forskning, som hobby om tiden inte ger möjlighet till annat.

Agnes hos uppfödaren.

 
Allt jag skriver/reflekterar i bloggen grundar sig på egna erfarenheter och ska tolkas som sådan om inte annan källa nämns. Texten är inte menad att läsas bokstavligt, inte heller utgående från inlärningsteorier. Den ska inte heller användas bokstavligt, utan tolkas enligt situation. 

Min egen "inlärningsfilosofi" gällande mina djur och deras fostran/träning och min egen inlärning har inspirerats väldigt mycket av dressyrryttare, men också agilityintresserade, Kyra Kyrklund, samt av hundtränaren och polisen Sulo Oksanen. Naturligtvis har jag också påverkats av mina studier i pedagogik och sist men inte minst mina barn. Man brukar säga att barn fostrar sina föräldrar och så är det. Varje hund och häst lär oss också!  Endel mycket :)


En av mina duktiga handledare i lärarutbildningen, Elina Halttunen, bad mig fundera på vilken ljud- och energinivå jag skulle acceptera på förhand, för att sedan styra mot det. Hon gav mig ansvaret att tänka efter före. Jag brukar påminna mig om detta när mina cockrar är livliga, energiska och supersociala... d v s hoppar, skuttar och deltar i allt... att jag skulle ha tänkt efter före ;)

Med detta vill jag säga att hund- och hästträning har blivit så vetenskapligt i endel människors ögon, och så svårt. Egentligen är det väldigt simpelt mål, delmål, belöning... men ta det inte så allvarligt. Jag tycker om att djur behåller sin personlighet, de behöver inte vara maskiner eller robotar, men de ska veta vad jag vill av dem när jag menar det.

Målgruppen för texten är mina egna djurklubbare på Sagobacken, barn och ungdomar som deltar i djurverksamheten hos oss och sist men inte minst våra valpköpares familjer (alla åldrar). Min strävan är inte att delge teorier utan genom att reflektera över egna erfarenheter delge hur det kan vara att få sin eventuellt första hundvalp/hund i hemmet. Det kan vara svårt att förutse det, om man inte haft djur förut. Min utgångspunkt är alltid socialpedagogisk.

För att återgå till Kyra Kyrklund, hon uppmanar att suga  information och lärdomar från alla håll, pröva vissa och sätt andra på minnet (i din redskapslåda) för eventuellt bruk senare. Därför blandar jag friskt olika syner och går gärna på kurser hos andra tränare och när jag gör det försöker jag verkligen sätta mig in i den tränarens synsätt. Det är ju bortkastade pengar om jag inte tar emot träningen eller envisas med att göra "på eget sätt". Jag vill inte heller "kasta barnet med badvattnet" d v s trots nyheter, trender och nya gurus, så strävar jag att hålla det som jag erfarit som bra. Ofta är det faktiskt så att goda/framgångsrika tränare egentligen gör lika, men talar om det på olika sätt. Speciellt märks detta i ridläran som dokumenterats redan år... Det är när man börjar märka likheter hos dessa som man närmar sig essensen skulle jag vilja påstå. Saker behöver bara begreppsliggöras på olika sätt i olika samhällen.

Sotis som liten.

*Under årens lopp har jag dock också gett mig friheten att säga nej. Om någon träningsmetod inte passar/är lämplig/... min hund/häst eller mig så kan jag avsluta den kursen för den hunden eller hästens del. Jag kan ändå delta som åhörare, och senare delta med min häst/hund om det är lämpligare då. Då tänker jag på t ex att jag anmält mig på för tuff kurs för min unghäst, att mitt djur haltar eller inte mår bra, att uppgiften är för svår för mig p g a gammal skada eller olämplig för min hund/häst.

Bambi som unghäst.