With love, Annika
Inspirerad av intervjuer med många olika stjärnor inom diverse hästsportgrenar tänkte jag summera och på samma gång påminna mig själv om några punkter som poängterats under alla tider jag sysslat med hästar.
Det förekommer "nyare" metoder som bär personers namn eller syftar till olika redskap (t ex klicker, belöning, olika band). Det kan ibland vara svårt att finna det primära i metoderna, när de marknadsförs med fokus på personen t ex Morris, Tellington, Parelli. Hästutbildare kallas hästviskare, skolare, dressörer och utbildare av olika slag. Utöver dessa finns det många skickliga ryttare och tränare i världen som reser runt och lär/tränar andra ss vår egen Kyra Kyrklund, som jag en gång hörde en eurosport (TV) reporter kalla Kyra Kyrklund "en av vår tids skickligaste hästmänniskor" (egen övers.).
Även vår tids hästviskare grundar sina läror på en tradition. Inom Europa från antikens filosofer till spanska ridskolan. Långt har ridutbildningen byggt på armens behov vid krigsföring. Utanför Europa kan finns många nomadfolk som är otroligt skickliga, som t ex i Mongolien.
På 1970-talet när jag red som barn byggde ridskolans undervisning på en armetradition och undervisningssättet anammades därifrån.
Hästkunskap bygger långt på tradition och att "gå i lära" hos en mästare. Hästar är levande, starka, skygga och känsliga djur. Situationer kräver att du är närvarande och "läser" hästen. Hästen har avlats och påverkats, men i grunden är hästen häst och lever på sina instinkter.
Själv är jag nyfiken som person och betraktar gärna olika sätt hantera hästar. Min passion är att få ta del av mycket, spara det i minnet och ta fram det vid behov. Mitt problem blir ibland att jag vill prova för mycket och tappar fokus.
Min första tes är: Enkelhet
Jag brukar ibland påminna mig, lite på humor "make it simple stupid!" Det är så otroligt viktigt att vara logisk, konsekvent och planera "en trappa" som leder framåt, på så sätt att varje tidigare steg stöder nästa steg. Egentligen är det dumt att hoppa över steg, även om det verkar kunna gå. Det brukar alltid slå tillbaka har jag märkt.
;) symbolen kommer av att jag inte ser mig själv som den person som utövar teser, utan det är mer drömmar/mål som jag strävar efter.
- Det tar tid att lära sig rida och hantera hästar. Det är en väg utan slut eller kanske hellre en upptäcksfärd utan slut. Poängen är inte att lära sig mekaniska saker (även om de också inlärs) utan det är mera fråga om närvaro och attityd.
- Läste en god jämförelse kring pianospelning. Sällan väntar man sig att det ska bli lätt att bli konsertpianist, men man vill snabbt lära sig rida på hög nivå.
Min andra tes är: Kvalité
Jag tycker att kvalitet uppstår som en följd av planering, förutseende, konsekvens, noggrannhet och faktiskt lugn. Det senare har aldrig varit min starka sida, inte så att jag skulle vara orolig, men min energi-och eller stressnivå överskrider ibland det som behövs. Någon annan kan ha ett problem med att höja sin energinivå på grund av nervositet, eller till exempel oföretagsamhet, till en lämplig grad och hästen blir seg. Att kunna justera sitt görande/kännande enligt häst och situation är mitt mål. Jag tar inspiration från mindfullness för att höja kvalitén genom att tänka på det jag gör och känna t ex hur borsten känns mot hästen och i mina muskler när jag ryktar. Att rykta är inte enbart att snabbt dra borsten genom hårremmen. Njut av att hårremmen börjar glänsa. Hästarna tycker om det.
Min tredje tes är: Lätthet
Ridning ska kännas lätt. Inte så att det är lätt, men kontakten till hästen ska kännas varm, fast och lugn. Sätt din hand på hästens hals och känn hur du ger hästen värme. Hårremmen känns glansig mot din hand och du känner starka muskler. Andas djupt.
Lätthet är också att du låter hästens bära dig i alla situationer, inte så att du tvingar den att bära sig själv och dig med våld (=hårda hjälper). Din kropp sätter ramarna, du håller händerna och skänklarna stilla. Din sits är djup och "tung" (tyngdpunkten lågt nere både i skänklar, armbågar och sits). Det hindrar inte att du kan ge hjälper från 0-100, d v s i olika grad, allt från snabba fjäderlätta till statiska och bestämda (tänker närmast på ramen runt hästen). Det hindrar inte heller en följsam och spänstig sits.
- olika hjälper (skänkel, sits, tygel,spö) => reaktion
Min fjärde tes är: Respekt
- Ännu en jämförelse; vem som helst kan slå hårt på tangenterna eller rida en häst med hårda hjälper. Publiken håller sig för öronen och det gör hästen också.
- Vet du något man kan bli bra på eller lära med att använda tvång och våld som metod? Man kanske får en början, men själen tar skada. Om du söndrar ditt piano blir det svårt att spela, vad tror du att det gör med hästen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar